åh flashback

hittade en gammal lista som jag och serne gjorde 2007 när vi hade som roligast och var som mest påhittiga, och unga. det var tider, det. jag har svarat igen, 4 år senare, och skrattat.

1. Var bor du? i småland.
2. Tror du något idag? Vad som helst nu bara! jo, jag städar rummet!
3. Bill Clinton? mm!
4. Varför just han? därför.
5. Hur gammal var du när du lärde dig cykla? ganska gammal. min far var i usa och fick en överraskning när han kom hem.
6. KAN du cykla ens? jåo.
7. Tror du man kan lära en hund att gå med rollator? haha ja!
8. Bubblar det? lite smått.
9. Är du FULL? nej.
10. Är du ful? nej.
11. Är du snygg? nej.
12. Har du köpt mycket bröd? jaa ja ha kööft mytchi bröö! 5 ruisleipä å 1 limpo.
13. Är det här en bra uppgift? såklart!
14. Har du funderat på att fara till villan? har ingen.
15. Vem ÄR du? litteraturstuderande, fabriksarbetande, impulsiv, skrattande poet och livsnjutare som letar det absurda i det mesta, karl-erikas flickon, rollatorflickon, whatever. hej.
16. Varför sa du inte det genast? frågade du kanske?
17. Samlar du på vassa knivar? nej men på människor.
18. Känner du nån som heter Filip? JÅ :D
19. Har du födelsedag idag? nä på hösten.
20. Ace of Base? all that you want is 80-tali.
21. Vad är det dummaste du nånsin gjort? åj vejtni tå ja bara gör klåoka saker ja!
22. Varför gjorde du det? ...va?
23. Studerar du? ja.
24. Vad? språk, kultur & kommunikation.
25. Intressanta stad du varit i? (Svara inte Nykarleby då får du på käften) los angeles.
26. Har du ens varit där? (I Nykarleby alltså) 7000 gang för mang.
27. Tycker du om att blåsa vittu såpbubblor? jepp!
28. Om jag säger 95.2, vad säger du då? radio...vega.
29. Kan du finska? jo.
30. Förstår du svenska? nånä.
31. Har du nånsin träffat en elak busschaufför? till och med två...
32. Ska vi fara på klassresa? ja.
33. Ska vi vara bästisar? nå som typ!

Vad säger du om jag säger
34. Urho Kaleva Kekkonen? bäst.
35. Lunarstorm? åh gud.
36. Oravais? vackert så.
37. Nykarleby? usch.
38. Pensala? gulligt.
39. <3> jåå <3
40. Fiat? mitt i allt?
41. Toyota? min bil är en sån.
42. Blåbärspaj? gooood.

43. Nämn en situation som borde ha hanterats annorlunda. väskgenomgången på mitt gamla jobb.
44. Har du varit berusad i Vasa? ja
45. I så fall, vad hände då? vilken av gångerna? jag pratade tyska i stadshuset en gång. en annan dansade jag disco mitt på vägen och en tredje ringde jag mcdonalds 03.30 och frågade onko teillä kotikuljetus. och ja.
46. Kan du spela GITAAARR? ja lite nog.
47. Höger eller vänsterhänt? vänster
48. Är det nån skillnad? jå ganska många.
49. Är du pucko? :) vad verkar det som?
50. Har du träffat Stig? hela tiden.
51. Fräser du ofta? när jag har lust.
52. Är du på dåligt humör? nej.
53. vad brukar du göra åt saken? skriva ner saken.
54. Hugga ved? hihi
55. Vad är sexigt? musikalitet och artistiska talanger i allmänhet, humor och fint hår och fina dialekter
56. Vad är inte? noll självdistans och folk som skrattar åt sina egna skämt. speciellt om dom är dåliga. USCH.
57. Är du rädd för grodor? de är obehagliga
58. Förolämpa mig! du är dum
59. Tror du jag tog illa upp? klart du gjorde
60. Om du skulle få en superkraft, VILKEN? gör mig osynlig.
61. Hur brukar du fira midsommar? dricka vin eller slurva runt.
62. Hur brukar du fira andra saker? hurra som fan.
63. Vilken skola går du i? LNU
64. Är det en bra skola? faktiskt.
65. Brukar du få bra uppgifter? haha näää

Vem
66. är den dummaste du känner? hemlis.
67. är den elakaste du känner? en som förstås är kvar där allting började.
68. är den snällaste du känner? min mommo.
69. är den sötaste du känner? Alla mina vänner är söta.
70. ska du gifta dig med? ska inte gifta mig.
71. skulle spela dig i en film? blir ingen film av mig höhö.
72. är din största beundrare? klaus-werner.
73. är den enda som förstår dig? ann-luise.
74. är den snyggaste du känner? min kompis josefine.
75. är den äldsta människa du känner? vet ej
76. är den bästa lärare du har haft? bosse

77. Om du fick fara till Helsingfors. Vad är det första du skulle göra? borgbacken.
78. Brukar du ofta missa bussen? förr.
79. Vad tycker du om kollektivtrafik? kärlek
80. Ett 6e kärnkraftverk eller inte? NEJ
81. I Nykarleby? haha nee
82. Eller var? ingenstans.
83. Tycker du det här är dumma frågor? roliga.
84. Skulle du kunna göra dem bättre själv kanske? nä!
85. Brukar du help yourself? mm
86. Vad är du arg på just nu? måste man vara arg?
87. Brukar du slöjda bort dina bekymmer? är så dålig på slöjd
88. Aj, använder du en såg ellör? är så dålig på slöjd sa jag
89. Eru bög ellör? ne
90. Om du fick ett vapen, vilket skulle du välja? humor
91. Vad är den bästa låten just nu? lars winnerbäcks jag vill gå hem med dig
92. Varför svarade du den? för att den är så lite men ändå så mycket.
93. Pommac eller Baileys? pommac
94. Radio Pleppo eller Bad Taste? pleppo är mitt liv
95. Skulle du behöva ett lexikon? jaaaaaaaaaaaa
96. Huuuuuuöööö. jahaa?
97. Vet du vad du vill bli? Jaag? nää
98. Otto von Bismarck? i preussen.
99. Are you gonna live forever? jamen veit ni.
100. Vad ska man göra om man inte klarar körkortet? skämmas eller strunta i att ta det.

"ja båor absolut it schenn"

For till favoritstaden efter jobbet idag. Det där med att "sluta köpa kläder" som jag råkade nämna igår fick jag äta upp när jag plötsligt stod framför mitt livs jeans. Men det var ju ändå fredag, OCH lönedag.

Efter att ha handlat sjuårspresent, anteckningsmaterial och tvättmedel mötte jag upp Simon och vi åt pizza. Efter att ha suttit där i en halv evighet funderade vi på vad vi skulle göra nu och kom fram till att ingen av oss hade planer för kvällen.Vi beslöt att sätta oss i bilen och bege oss mot Pensala. Det, om något, måste man ju se.

När vi kom till byn sa jag "no e vi i Pensal", 30 sekunder senare passerar vi Vörå-skylten.

Simon: Alltså, kvann je vi nu?

Jag förklarar. Förklarar först det absurda i att en del av vår by tillhör en annan kommun och sedan det tragiska som inträffade vid årsskiftet.

Simon: Så vi je som på trii ställ på sama gaang?

När vi kom hem till mig läste vi Bamse. Försökte titta hur pass det märks att Brumma är utvecklingsstörd. Sen skrattade vi åt roliga saker på internet och till slut kom vi på att det skulle vara gott med glass. På vägen skulle jag visa fårhuset men där var ett lås på dörren.

Efter att vi ätit våra glassar på en parkering körde vi åter vidare och när jag skulle lämna av Simon tänkte jag inte på var jag körde eller var han bodde. Fast jag visste frågade jag i korsningen Vasaesplanaden-Skolhusgatan: "Alltså vann båor to no?" och han svararde: "ja ja båor absolut itt schenn".

Han bor helt i andra änden av stan. Det visste jag. Egentligen. Han sa att han inte ville säga något för han ville se hur långt jag skulle köra. Kanske jag hade märkt innan vi kört ombord på båten till Umeå.

sommaren är aldrig fullständig utan detta

Var på sommarteater till mitt favoritställe igår, med min syster och hennes barn som med trots skulle följa med fastän det inte är en barnpjäs. Men det gick bra, de var tysta, snälla, uppslukade och efteråt frågade Ellen varför hennes mor hade sagt åt henne att det skulle bli långtråkigt när det inte blev det. Bådar bara gott tycker jag.

Pjäsen var fin, jag gillade att de yngre förmågorna hade fått större roller. Och att alla var så duktiga, och roliga ibland och att det var en fin balans mellan tragiskt och komiskt och att allt det här hände på en så vacker plats och att björkarna aldrig slutar susa. När vi körde hem låg jag med flit bakom en bil som körde 60 för det var så vackert så jag såg ingen orsak till att köra fortare.

Som vanligt när jag gått på teater var jag upprymd och kunde inte sova förrän alldeles, alldeles för sent. Idag på jobbet har jag alltså varit trött och hållit på med samma sak en hel dag, 510 minuter. Men jag har inte sovit, som man kanske skulle kunna tro om man läser styckets inledande rad, utan jag håller bara på med en grej som faktiskt tar 510 minuter och mycket längre. Känns som om jag är lite väl mycket nybörjare.

Imorgon ämnar jag ta helg. Får lön också. Tänkte åka till stan. Ska sluta köpa kläder, men kanske någon bok eller sådant. Ska fråga Simon om han vill äta mat med mig. Mahtavaa, kan man säga.

lördag i sommarland

Igår passade jag mina systerbarn på dagen. På eftermiddagen blev det någon form av känslomässig släktsammankomst på vår veranda. Jag är glad över att det är så lika och lite ledsen över att det är så olika. Jag är glad över att min bror har köpt en höbergshatt på Halpa-Halli.

Min syster skrattar, jag gråter, och när jag är lite mindre skärrad hämtas jag upp av en snäll herreman och två katter i en bil som tar mig till Vasa. Vi lyssnar på hans nya skiva och pratar om saker. Roliga saker och människor och händelser och humorsaker. Roliga saker och humorsaker är väl samma sak, ja.

Han lämnar av mig på gatan längst ner där Erika står och väntar. Jag behöver bara titta på henne för att börja skratta och tänka triss i frassar, hehe.

Jag och Erika möter upp Anders och hans asiatiske kompis. Vi går till Hoviska. Knäpper några burkar. Känner hungern. Går till Hesburger. Säger att vi ska ta med maten. Kommer ut på torget. Det är kallt. För kallt. Vi går in med maten igen.

Går till Ollis efter en kvarts funderande. Jag smsar Serne och hon kommer dit. Har inte sett henne sedan påsken ungefär. Finns så mycket att skratta åt. Så mycket vi missat. Vi pratar, dricker, skrattar, klappar och sjunger men det är ju bara samma låtar. Anders ska med trots ha mig på dansgolvet som vanligt. Om jag får sitta på dina axlar, säger jag. Han frågar inte igen. En märklig italienare eller dylikt frågar om jag sitter fast, varför jag inte vill dansa med honom, var jag bor och om han får sitta med mig senare, jag säger jåå åt allt. Han doftar förbannat gott däremot.

Vi lämnar stället innan det där "senare"-tillfället hinner inträffa och bra är det. Vasa är så som jag saknar det när vi följs åt i natten tillsammans. Erikas bil tar oss ända hem till våra byar. Och jag tackar för en bra kväll.

1000

Varför säger man alltid en bild säger mer än tusen ord men aldrig ett ord säger mer än tusen bilder?

the tåosdag without the tåosdasglass

I morse väckte jag på det bästa sätt man kan väckas på. Ett sexårigt syskonbarn som smyger in i rummet och säger bu. Jag låtsas alltid bli jätterädd fast jag är jättetrött. Undrar hur många år det tar innan barnen genomskådar mina genuina skådespelartalanger.

Efter att ha lekt och diskuterat en stund med ovannämnda körde jag henne de många metrarna hem i samband med att jag skulle till jobbet. Där hände ingenting utöver det vanliga. Jag skrattade. Kaffepausade. Packade. Tejpade. Vek. (Svor.)

När klockan slog 23 stämplade vi ut och enligt överenskommelsen for jag direkt till affären för att handla ingredienser till matlagning hos Madde medan hon själv var tvungen att stanna kvar och fixa en grej.

Jag väntade på hennes gård och när hon kom tillbaka gick vi in, gjorde mat, åt, skvallrade, skrattade, levde. Madde lärde mig hur man kan se på ugnen hur varm den är. Jag är noll procent huslig. Vi ville ha cider men när vi kom på att det existerar en alkohollag som förbjuder sådan handel efter 21.00 beslöt vi att flytta det till nästa samkväm.

02.30 startade jag den tio kilometer långa hemfärden i ljus sommarnatt. Jag tänkte lite på vilka som sov. Finsk sommar(natt) finns nog bland mina topp 15 saker i livet. Tåosdasglassin är en annan men den uteblev idag på grund av kvällsskifte.

en midsommarresa

När vi kom fram till Piteå på torsdag eftermiddag valde vi först stuga och sen tog vi det lugnt fram tills att vi träffat ägarna. Genast jag steg ur vår bil på gården fick jag en beundrare som tyckte jag skulle flytta till Norrbotten.

- Vääälkommen ti Pite!
- Tack, ja ha aldri vari här förr. De e no fint här.
- Gillar du Norrbotten?
- Ja!
- Men FLYTTA te Norrbotten da!

På kvällen åkte vi in till stan för en bit mat. Och det var den dagen.

På fredag åkte vi till Älvsbyn. Vi bor ju i ett Älvsbyhus så pappa ville se varifrån det kom. Det var bara en vanlig fabrik men ändå. I Älvsbyn finns också Storforsen. Både jag och pappa gillade läget.


Mycket vackert och som min kloke far sa när vi stod där: It finns he na mäktigari än naturen.
Det fanns en hantverksbod där som jag vill jobba i. Jag undrar hur man går till väga. I den köpte jag en bok som skildrar en mans vandring på 1200-talet från Tavastehus via Österbotten till Norrland och hur man sedan började bosätta sig där. Mycket intressant läsning för en sådan som mig.


Efteråt åt vi lunch. Inte varje dag man lunchar med en utsikt som denna.

Sen körde vi vidare till Jokkmokk för att två av tre stycken i bilen fascineras av samekulturen. Vi drack kaffe och köpte hushållspapper och en dagstidning så jag vet inte hur mycket samekultur vi sist och slutligen såg, men en same betjänade oss i kassan i alla fall. Och så är det ju samer som äger dessa, som var en vanlig syn längs vägarna:



Lördagen var magnifik. Jag fick rida. De hade hästar på gården. Och jag fick rida den snällaste.


Jag har inte ridit sen jag var 13-14. Jag trodde inte att mina ben skulle klara en fullvuxen häst. I början gjorde det förbannat ont. Men jag tänkte på hur roligt det är att äntligen få sitta på en häst, som jag har väntat på och tjatat om i flera år, och att det inte blir sämre av att det gör lite ont. Efter en stund slutade det göra ont. Och när jag klev av hästen 45 minuter senare var mina ben helt nya. Jag har ju aldrig ont (tack), vilket de flesta människor på jorden tror, men de var mycket mer mjuka och avspända. Jag måste, vill och SKA börja rida regelbundet.


Efter att ha duschat bort den underbara doften av häst bar det av mot havsbadet på konsert. Med pappas absoluta och ett av mina favoritband Chicago. Vi stod på första raden och det var nog det mäktigaste konsertminne hittills och på länge. Pappa var jättegullig. Klockan 16 ville han börja ställa sig och åka iväg. Precis sådär som jag är när jag ska på något viktigt. Då säger han bara att jag ska lugna ner mig och att det inte är sådär viktigt. Jag sa inte det åt honom. För jag såg att han var så lycklig och förväntansfull. Jag vet inte vad mer man kan begära av en konsert. Det var två fantastiska timmar.



Söndagen inleddes med att jag fick höra det elakaste någon någonsin sagt till mig. Rakt upp i ansiktet. Jag gav tillbaka men för resfridens skull lät jag det ligga. Nu är dock resan slut och jag kommer inte att låta elaka personer ha en plats i mitt liv. Jaja.

Vi åkte en sväng via stan och jag shoppade lite. Ett linne och fem stycken böcker. En bok om ord, en om svenska språkets historia, en om slang, samt två romaner. En av dem var Erlend Loes nyaste. Visste inte ens att den fanns i pocket. Blev glad. Hade velat stanna i Piteå men jobbet kallade så vi körde hem och en sväng via mitt älskade uppsatsämne.



Jag har haft det bra.

piteå och ett hjärta

Jag visste att jag skulle ha det bra. Jag har alltid velat åka till Norrland fler gånger och jag hade hört att Piteå ska vara en bra stad. Men den var ännu bättre än jag trodde. Jag ska dit igen. Kanske i sommar, kanske nästa sommar, kanske nästa år när jag har studier på annan ort.

Det var så fint. Så litet och mysigt. Och norrlänningar har nog något som övriga svenskar gick miste om.

Att Chicago var det bästa jag har sett, att jag fick rida häst igen efter ett uppehåll på åtta år och att jag var i Jokkmokk och spanade på samer, det tar vi senare ikväll, för nu ska jag iväg till humorfabriken på jobb!

"... Hööni tenk tå ja it e nain festprisse ja!"

havregrynsgröt.

"Oj havärgrynsgröitin, nåo e an na satans gåod!"

Jag jobbar på humorfabriken. Eller " dehär dammbhåli" som någon kallade det förra veckan.

Nu sover jag lite. Sen far jag till Piteå över midsommar. Peace!

10 timmar jobb

jag skrattar mycket på jobbet
mina kollegor är diamanter

idag skulle jag packa tills etiketterna var slut för tå e ordern slut
jag gjorde det

och gjorde dubbelsats
400 istället för 200
onödig tid onödigt krafs

vi lämnar en liten smygarg lapp

jag ska byta läromästare och från och med nu endast fortsätta på mina egna påbörjade beställningar

amen.

andas

det är söndag jag tycker inte riktigt om söndagar igår skulle jag rida för första gången på många många år men det blev uppskjutet jag längtar igen från början istället tog jag mina systerbarn på bio jag somnade i början men när jag vaknade var filmen bra och 6-åringen sa att tuggummi är bra för tänderna för att där finns så mycket etanol sedan fick de en lekkompis men kompisens pappa förbjöd förbudpappa tänkte jag då och sålde några böcker för några pengar som jag kanske kommer att köpa nya böcker för men jag skulle ju inte läsa böcker i sommar ändå är jag i slutet av susanna alakoskis hoppas du trivs bra i fängelset mitt löfte höll inte så länge jag tycker nog om böcker men jag orkar inte med analyser och tråkiga resonemang imorgon ska jag jobba kväll funderade på att baka kokosbollar och ta med köket har ju inte kaffepausöppet på kvällar igår frågade min syster vill du ha vin vinklade flaskan ner mot sitt glas det droppade 4 droppar ur den hon hade inget kvar jag vet aldrig vad det är för datum längre bara juni junidagar söndagar är såhär

tåosdasglassin.

I morse körde jag till jobbet på fem minuter. Tur att ingen satt på.
Det farliga är att göra sånt där och märka att det funkar.
Att man kan. Att man hinner. Att det går att snooza två gånger.
Men jag ska inte göra det igen. Hehe.

På jobbet hade en kollega kört över vår orderlapp. Dagens bästa.
Och så hade jag blivit bytt till dagskifte även nästa vecka, fastän jag skulle ha kväll egentligen. Jag gick ner och sa att jag redan hade beställt kvällsmat (för det hade jag) och så fick jag en fråga om jag ville ha kväll. Ja, sa jag. Så fick jag det. Fantastiskt.

Idag är det torsdag. Det betyder tåosdasglassin med Carro.

tisdag.

efter jobbet åkte jag och madde i min bil till vasa.

köpte lite nödvändigheter i klädväg eftersom jag bara tog med det viktigaste från småland.

så nu vet ni vad jag har gjort idag. mycket rolig dag.

nu måste jag sova. det sämsta med att börja dagen klockan 06 är att den slutar klockan 21 för en som behöver mycket sömn. 3 dagar dagskifte kvar........

katze.

vi skulle ta en katt.
saker kom i vägen.
åsikter från andra håll.


helt sjukt vad mycket liv i onödan för en stackars katt.
jag ska älska den av hela mitt hjärta när den blir vår.

för det blir den.

trallalalalala.

Vår lärare är rätt hipp. Jag skickade in min tent igår, idag fick jag resultat.

Och jag avslutade dessutom med ett G+. Jag som bara brukar få G. Jag gjorde en korrekt musikanalys och det var duktigt att jag kunde noter. Haha. Att mina intermediala kunskaper inte var fullt lika starka gjorde att det inte räckte till VG. Men jag är nöjd. Att jag för en gångs skull fick göra något jag gillade, och att det märktes på mitt betyg.

Nu ska jag inte skriva skola på två månader. Fred! Värme! Kärlek! Sol!

tjohoo.

Min tent är inskickad. Deadline 16.00. 15.59 fick han den. Precis så som sig bör. Fick ett ryck när jag kom från jobbet och skrev två sidor på en timme.

Det är 3000 grader ute. Alla klagar. Jag älskar det.

Och nu ska jag bege mig till grannkommunen för en glass med Carro!

Nu är det bara mitt uteblivna skattekort som skaver. Jag borde skaffa en människa som i mitt liv sköter matematiken. Siffrorna. En assistent, borde jag ha.

jobb.

jag jobbar 7-15 denna vecka.
man känner hur hjärnan mjuknar.
och så vaknar man till,
åhå ja e på fabriken.

men jag trivs bra.
även om det inte matchar mitt kreativa behov till hundra procent.
(finns det såna jobb? nä.)
jag skapar i alla fall last på last på last på last av slipmaterialsförpackningar.
som behövs och som skickas ut i hela världen.
kina, usa, singapore.
så jag gör ju nytta.
och det är trevligt för jag lyssnar på radio och pratar finska med min kollega.
utöver detta samlar jag arbetserfarenhet, disciplin, precision och
försöker ge ett gott intryck inför framtiden.

det känns vuxet att det piper när man registrerar sin mat.
vuxet att man äter frukost, hoppar i skyddsskorna och kör iväg 06.30 på morgonen när hjärnan fortfarande befinner sig i ett stadium av sömn och drömmar. vuxet att ändå hålla sig vaken.

lördagsbilder.

Visade PhotoBooth för mina brorsbarn. Lyckad handling.

finländsk sommar.

jag är hemma. klockan är 00:31 och det är ljust ute. alltså ljust.
hade jag varit i småland nu hade jag inte sett någonting utomhus.

hade glömt att det var såhär.

en sommar hemma.

Imorgon reser jag hem.
Det blir en sommar hemma. Hos pappa. För första gången på länge.

Det blir en sommar på fabrik. Det blir en sommar i ett lekrum med obekväm madrass. Det blir en sommar med finländska sommarnätter, Lonkero, solen som aldrig går ner, myggorna som surrar och luften som känns.

Det blir en sommar med pappa, min kusin, mina syskonbarn, Carro, Jontta, alla som jag saknat. Det blir en sommar när min gitarr byts ut mot pappas och Pressbyrån och Ica 5 minuters promenad bort, byts ut mot Abc 10 kilometer iväg.

Det blir en sommar med vridläktaren, sommarängar, festivaler, parker, skratt, gråt, gräl och kärlek.

Det blir en sommar med länkkorv, fil, rågbröd, Pätkis och lite annat än bara makaroner och tonfisk.

Det blir en sommar, tre månader, utan Ellen. Utan Emely, utan Sofie, utan Julia och Ewa. Utan Lisa, Alexandra och andra partymänniskor. Utan alla som vi skrattar åt och utan alla som vi på ett snällt sätt driver med för att vi någonstans gillar dem. Utan alla frassar, utan alla som man möter och hälsar på utan att man riktigt vet vem det är.

Det blir en sommar i mitt hemland Finland och jag ska göra detta till en bra sommar. Jag ska leva mycket. Också på fabriken.

Och framför allt - det blir en sommar utan böcker! Inte en enda en ska jag känna att jag behöver läsa!
(Vill man behålla intresset för litteratur bör man för fan inte studera det. Bara ett råd.)

hur går det själv?

Igår när jag gick på stan passerade en lite äldre, men inte allt för gammal, kvinna mig. Hon stannade, stirrade på dallarn länge innan hon förvånat frågade "Hur går det?!"

"Bra", sa jag, "hur går det själv?"

Hon blev så paff att hon inte fick ur sig något på flera sekunder. Till slut frågade hon om man inte ska gå med den andra vägen. Jag sa nej.

hej igen.

jag har opponerat.
jag lever fortfarande.
det var inte så hemskt som jag trodde.
men lite ovant.

har fortfarande inte mycket tid.
imorgon är det kalas och föreläsning.
om teater och sånt.
så det ser jag framemot.

imorgon ska jag även bråka med försäkringsbolag.
för första gången i mitt liv.
jag har tänkt på att
här gör jag
ganska många saker
för första gången
i mitt liv.

hej

Hade ett för läsåret sista näpet och försynt kalas hos mig igår. Det var roligt. Erika överräckte en ask TERVA LEIJONA som några gäster tyckte luktade rökt korv. Jag, Ellen och Lisa fastnade i hiss på krogen. Det var roligt för Lisa tryckte på larmknappen som tjöt över hela stället. I övrigt spelade vi spel och var sådär som vi är.Tack till alla som kom.

Det är så lite tid kvar nu. Snart lämnar jag allt. Jag har inte mycket att säga.

Förutom att MIN klänning numera hänger i mitt skåp. Har aldrig förut haft på mig ett plagg som varit så JAG. Helt perfekt. Och det var Sofie och Emely som hittade den och meddelade. Tack. Den kommer att bli perfekt på sommarens alla bravader. På vridläktaren, på kalas, i Hoviska, överallt. Kanske även i höst, på den hittills största av livets alla händelser.

Nu måste jag granska kritiskt. Är lite rädd. Kan inte opponera. Vad gör man när man inte hittar fel men inte heller vet vad som är bra?

ungdåomin.

idag var jag tvungen att visa legitimation när jag köpte en vara med åldersgräns 15 år.

det är snart 6 år sedan jag var 15.

kissanpenttu.

idag sa sofie att mitt hår är lika mjukt som en kattunges.

men så säger jag att det är också lika tunt som kattungens morrhår.

känns icke bra.

jag har lämnat in min slutgiltiga version av uppsatsen
och det känns för jävligt.

ett tag kändes det faktiskt jättebra.
jag var nöjd och det kändes som jag hade kommit dit jag ville när jag hade lagt på ett kol.
ni vet hur jag är, en del är jag verkligen på gång eller så är jag verkligen inte det.

men nu känns det som jag inte lyckades till fullo men de sista revideringarna.
jag har printat ut den och den är klar, ligger här bredvid mig, men jag vågar inte öppna den för jag är livrädd.

jag kan ligga i sängen och stirra i taket och sedan "vakna" tre timmar senare och märka att där har jag legat paralyserad i timtal och det enda jag haft i tankarna är opponering, plagiering, onödiga slarvfel och felskrivning. allra mest plagiering. kombinerat med slarvfel då. det är ju så det uppkommer.

har läst de uppsatser jag ska opponera på, och de är båda är bra och ambitiöst gjorda.
vet bara inte hur jag ska hinna plöja all litteratur som berör detta och jag vet absolut inte vad ska peka på när opponeringen infaller om några dagar.

orkar inte. och jag ska skriva c-uppsats nästa termin och är såhär nu? voi jumalauta.

HEJ LINNÉA

Vad önskar du dig i födelsedagspresent?




(Visst är det hiskeligt hur tiden går framåt? Jag kunde inte läsa min fasters blogg när jag var 5 år...)

löjleri.

Ibland när jag, i mjukisbyxor och otvättat hår, ser en frass stå ute precis där jag egentligen tänkt gå förbi för att komma hem tar jag en "genväg" som egentligen är dubbelt längre och intalar mig att det är bra med motion.

Löjligt.

sovarN.

Gick och la mig vid midnatt. Låg och löste korsord till 01 ungefär.

Vaknade 14:45.

Men vi skyller det fortfarande på förkylning och uppsatsutmattning.

23:55

Och jag är trött.

Kan vara min förkylning som spökar till det. Var på apoteket idag och skulle köpa Finrexin men det är ju ett finskt påfund, vad trodde jag?


Imorgon ska jag stiga upp tidigt och använda de sämsta av dygnets timmar till att rätta till uppsatsen. På kvällen ska jag bara titta på tv, spela Oxie och vara odräglig för mig själv. Har inte haft en lugn helg på jag vet inte när.

Ingen vill väl ha halsbobbor heller.

Kom me i bååd! Fem mark e bådi!

Som när vi var små och gick på auktion.

svetsning.

Igår hände det. Dallarn gick sönder. På Ica.

Jag och Emely letade genast upp en svetsarfirma utanför stan som verkade lovande. När vi äntligen kom dit idag var det en helt vanlig lägenhet med utländska namn på dörren. Vi vågade inte. Vi är kanske inte så smarta men vi vet att det inte är hållbart att svetsa i lägenheter.

Vi ringde 118 800 som gav oss numret till ett ställe som inte svarade. På vägen till bussen hörde vi ljudet av en svets. Vid en byggplats. De höll på att bygga ett höghus. Vi frågade snällt om de kunde svetsa och det var det ingen tvekan om.

5 minuter senare var dallarn som ny och de ville inte ens ha mina hundra kronor, allt jag hade i börsen, för att vi stal deras arbetstid för att få ihop en märklig rollator. '

Alltså:

Dagens ros: byggarbetarna i Araby.

studiebloggen.

Nu kan jag i alla fall säga att jag har klarat en sak denna termin. Modernismen.
Alltid något. Behöver 7,5 studiepoäng till för att mitt studiestöd inte ska vara hotat.
Ska göra mitt yttersta för att klara intermedialiteten.
Känner mig som Frida och Frida.

Förvisso ska jag tydligen gå upp på opponering av uppsatsen nu i maj. Så lite hopp finns ju för ytterligare 7,5 där. Fast jag blev tillsagd att kanske inte räkna med att bli godkänd direkt? Jag förstår inte varför det ska vara så otydligt? Klara direktiv, tack.

Mvh eder student.

sommarjobb.

Japp. Från och med 6 juni.

Ska dock ge Nordjobb ytterligare några dagars tid att leverera besked. Synd att de ska panta på ja eller nej hela denna månad ännu.

Annars hittar ni mig denna sommar på en fabrik i ett rum med oändliga mängder slipmaterial, en radio och Madde. Gälit!

perkele vad lillebrors syskon firar...

Erika och jag sprang runt på stan ikväll. Med flaggan och musiken. När vi väntade på bussen sjöng vi Vårt land. Gänget pensionärer vid vår sida försökte diskret viska "Det är inte finska, det är ju finlandssvenska!" men det blev inte så diskret. Alla bilars chaufförer flinade jättegulligt förutom typ tre som inte alls ville se det dom såg.

Väl inne i stan var det jättemånga som sa grattis och vad glada, faktiskt. Men vi är väl så galna så de inte kunde annat än skratta, för bra förlorare är det här landet inte. Men bland annat en dam jobbade på café som såg oss i fönstret, kom ut och sa "jag får gratulera till vinsten!". Damen i Pressbyrån var lite buttrare, när jag med ett flin och en finländsk glimt i ögat köpte både Aftonbladet och Expressen med deras "Perkele!"-rubriker. Bara som ett kärt minne. För någonstans så vet jag att jag inte kommer att få uppleva detta fler gånger i mitt liv. Jag kommer förmodligen inte att bo i Sverige hela livet.

Vi gick slutligen till en bar för att ta en segerdrink. Kom massa japaner och ville ta bilder med oss. Fyra olika kameror. Haha. Och vid varje skyddsväg vinkade vi glatt åt chauffören, om än osäkra på om dennes fot skulle hållas på bromspedalen eller släppa upp och trycka ner gasen. Lite får man. Busa.

Jag vet inte när jag kommer att sluta prata om detta VM. Kanske aldrig. Förlåt på förhand.

världsmästare.

En vinst på 6-1 och klockan tre inatt står förlorare utanför mitt fönster och skriker "fucking jävla finne!".

En lycklig fucking jävla finne.
Sa jag att jag älskar allt detta förresten?

lycklig.

Är helt slut.
Sprang runt campus med Finlands flagga, flagga i ansiktet och Ihanaa leijonat, Vårt land och Den glider in i högtalaren.
Har ingen röst kvar.

Tänk att jag har fått uppleva det här. VM-guld. Jag har väntat i princip hela mitt liv för jag minns inte så mycket från 1995. Usch vad lycklig jag är.
Och 6-1. Mot Sverige. Och så är jag i Sverige. Jag bor på bottenvåning. Vi hängde upp flaggan i fönstret så alla som gick förbi såg den. Min pappas idé. Tack.
Känslan av att vända från 0-1 och sedan klassa ut totalt. Känslan av att få skrika, jubla, fira när rätt lag som här uppfattas som fel gör mål. Underbart.

Tack lejonen. Imorgon tar jag och Erika samma procedur fast runt i stan. Med mera folk i rörelse. Fantastiskt.

finland-sverige

VM-final.
Vem månne vi hejar på?
Jag älskar detta.
Det här kommer jag minnas hela mitt liv, oavsett resultat.

kamelen

idag var jag och lyssnade på poesiläsning på ett café.
jag hörde den finaste dikt någonsin.
hittills.

lyckan

är fem minuter.
fem minuter natt.

i gräset med två skåningar.

Emely: Vad finns det för städer i Finland som börjar på P?
Jag: Hmm... P... Pietarsaari... Pori...
Sofie: Och Pensala!

Jag har i alla fall inte misslyckats med att vittna om mitt ursprung.

glädje, lättnad, lycka.

Såhär, mina kära vänner, ser man ut efter att ha jobbat med samma roman i fyra månader eller en hel termin. Frågeställning, analys, syfte, metod, sekundärlitteratur, källhänvisning, frågeställning, analys, syfte, metod...

MEN, mina kära vänner, klockan är nu sen natt den 11 maj och 10 sidor uppsats mejlades precis iväg till handledaren. Jag är klar med huvudjobbet! Ifall handledaren godkänner min text återstår bara pärmen, fullständigt korrekta fotnoter och ytterligare en genomläsning för att granska språket. Och om handledaren inte vill godkänna nu så är jag ändå i det stora hela färdig. Eventuellt kan ytterligare utvecklingar krävas men då är det bara så att jag opponerar i höst. JAG ÄR KLAR! Som jag haft ångest för allt detta. Jag var nära att ge upp. Men sini nej! ÅH MIKAEL NIEMI JA E FÄÄÄDI! Den största stenen föll från hjärtat. Plums. Imorgon ska jag sola!

loca loca.

Idag på vår föreläsning om ekfras hade vi öppnat fönstret för det var så varmt. 24 grader, kärlek. Plötsligt mitt i vår lärares resonemang började nån spela Shakiras Loca precis utanför fönstret. Och då blev det såklart ett sånt där internt samförstånd mellan mig och Emely. "Just DEN HÄR just NU här med DEN HÄR LÄRAREN" och "av ALLA låtar i världen". Ja, int kuna vi ju som håll oss för skratt heller nej nej förstås hu sku vi kunna hålla oss!

När vi hade skrattat en stund utan att kunna sluta gick läraren fram och stängde fönstret. Om det var låten eller våra skratt som störde vet jag ej.

let's get retarded in here.

Min vän Emely kom hit idag för att ta tillbaka en bok jag lånat av henne.
Då berättade hon att på vägen till mig hade hon gått via sitt förråd och slängt dit sin internetsladd. Allt för att lyckas fokusera på uppsatsen. Kanske den klokaste jag hört idag.

Jag borde göra samma sak, för igår kom jag på mig själv att klockan 01.30 sitta och lyssna på Let's get retarded med Black Eyed Peas samtidigt som jag skrev. Säger väl en del.

den här KÄNSLAN

Finland vann mot Ryssland ikväll. Tredje gången av tre straffmatcher de vinner. Fjärde matchen av fem de vinner totalt. Jag älskar det här. Det är så otroligt svårt att beskriva känslan. När det är vår överallt, man är glad från början och när man vaknar tänker man "e kombär match ikvälld!" och så är dagen dubbelglädje i solsken.

När våra lejon sedan spelar helt fantastiskt med stadigare nerver än jag kan komma ihåg att jag någonsin skulle ha sett och är ett otroligt bra lag med lite av allt, bland annat en klok och stark Mikko Koivu, en SMART Mikael Granlund och en snabb Antti Philström är det lite extra skönt att få vara finländare.

När det här leder till seger och man får spela Ihanaa leijonat, ihanaa! på full volym (så att de svenska grannarna säkert hör), ja då blir det inte mycket bättre.

Det är en slags variant av mycket stark kärlek.

Åt skogen med alla veliga frassar, jag har ett helt ishockeylag! Puss!

söndag på äng.

i lördags sa jag åt erika att det inte finns några problem, bara intressanta utmaningar.
igår när vi satt ute på ängen och picknickade, solade och studerade halvdant såg jag hennes kompendium med matematikuppgifter.

på det hade hon skrivit
" 'det finns inga problem, endast intressanta utmaningar' - ida berg", och ett hjärta.

det var fint.
hela gårdagen var ganska fin. 22 grader, latmaskar på ängar, sol på ängar, skratt på ängar, pizza på ängar, pizzabilar på ängar.

idag ska bli lika fint. även om jag har tvättid halva dagen, och däremellan ska färdigställa en uppsats, läsa ut två böcker och mejla fpa.

morsdag

och jag kan inte ens gå till gravarna.

snäll flicka i kassa.

Idag har jag varit i Samarkand med Emely och Sofie. Av en slump gick vi in på Carlings. Där hittade både jag och Sofie jackor som vi kärade ner oss i direkt. Jag i en blå och Sofie i en grön. Halva priset.

På dessa jackor fanns två stycken pins fästa på brösten. Jag blev kär. Frågade tjejen i kassan om pinsen fanns att köpa enskilt. Hon sa att det tyvärr inte fanns, men att hon hade en annan sak åt mig. Hon gick bort till hemliga utrymmen och kom tillbaka med två stycken andra pins. En vattenmelon och en grön svamp.

- Du kan få dom här, sa hon.
- ... Alltså på riktigt? frågade jag.
- Ja! Det är ju lördag! Varsågod!

Alltså så snällt. Jättesnällt.

Sen när jag köpte jackan var hon jättesöt och trevlig och pratsam och inte alls som majoriteten av försäljare. Jag sa tack fyra eller fem gånger. Hon gjorde lätt min dag. Vill ge henne dagens ros i tidningen.

dagens måsten.

Jag måste sluta ge alla människor som får mig att må dåligt, om än bara jättelite, uppmärksamheten de söker. Jag måste stoppa. Ta bort dem ur mitt liv.

Jag måste måste måste måste.

Det är varken bra eller hållbart. Har jag förstås begripit i evighetens evighet.

Jag måste sluta ha så höga krav på mig själv. Eller det har jag inte. Men jag stressar upp mig själv till en nivå som inte är hälsosam, vad gäller skolan. Den här terminen har verkligen inte varit lätt. Jag har hållit på med uppsatsen hela terminen utan att komma långt, och jag klarade inte tenten i postkolonialism.

Ett bakslag för mig som tidigare har klarat allting utan att ens ha det speciellt svårt. Cirkeln blir ond och man vet inte vad man ska prioritera, vad man ska satsa på eller vad man ska göra överhuvudtaget. Tankeverksamheten slutar fungera. Kursen i modernism blev såklart lidande av detta den också, fastän den var spännande.

Min lärare i uppsatskursen kommer troligen säga till mig att det blir bäst att jag opponerar först efter sommaren. Att jag skriver lite mer på den. Imorgon ska jag på omtent i postkolonialismen. Jag har totalt tappat suget med för många bollar i luften och har varken hunnit, velat eller orkat läsa. Antagligen blir det en till omtagning.

Men så vadå? Jag kan väl inte ha tänkt mig att jag ska komma hit och bara klara allt som en supermänniska? Jag tror att jag har tänkt något sånt. Men det är fel tänkt. Ingen klarar någonsin allt på en gång. Det är helt okej att misslyckas. Alla gör det, om än inte i samma skeden av livet.

Jag behöver tid och ro. Det ska jag ta mig i sommar. Sen ska jag försöka igen och se hur det känns då. Några studiepoäng hit eller dit. Man bygger inte liv av studiepoäng.

Nu ska jag fokusera på intermedialitet-kursen, som är väldigt intressant och som jag känner kommer ge mig mycket. Dessutom har vi sjukt bra lärare i den.

nattetid säger jag

det är onsdag.
eller onsnatt.

ganska sent.
önskar mig
ett timglas med tid.

jag tror inte det är en uppfyllbar önskan.

har tittat på star wars med vänner.
och lämnat dem för att
gå hem och se mina landsmän förlora
mot tjeckien
i slovakien.

gått tillbaka till icke hockeyintresserade vänner
som skrattat rödbrusade
ovetande om att deras landsmän segrade över united states
med, jag måste väl säga det, rätt duktiga siffror.

jag skrattade med dem ändå.
och sedan följde vi varandra hem
för nu är man inte trygg här längre.

under en längre tid har någon av manligt kön stått utanför krogarna här på campus och letat tjejer att förfölja hem. har sedan försökt ta sig in i trapphus och lägenheter.
(typ huvmannen i vasa)
för två-tre veckor sedan skedde en våldtäkt utanför en av krogarna.
igår natt förföljdes en tjej hem av en blottare.

man vet inte men det är förstås möjligt att allt hänger ihop.

jag är inte en sådan som blir rädd.
men nu är jag.
eller rädd kommer jag inte vara förrän jag ser det själv.
men jag är inte trygg.
jag är orolig, aktsam, förvirrad.
det ska ju inte vara såhär.
inte här i vår annars så trygga tillvaro och ingen annanstans.

här har jag alltid känt mig trygg. det är som en liten by där alla känner alla, mer eller mindre. här träffar alltid nån man kan tala med och här är allting på ett ställe. här kan jag, åtminstone har kunnat, rangla hem fredagsnätter ensam, dyngrak och helt borta utan att känna minsta rädsla eller otrygghet. för är det något jag vet är det att jag kommer hem. går man härifrån möter man i tunneln texten "tillbaka till verkligheten".

men nu är verkligheten här också tydligen.
en overklig verklighet.
felaktig.

en klok människa här har i alla fall kommit med idén att frivilliga studenter (och vi är redan många) nu ska patrullera i turer kring campus varje kväll men i synnerhet på helgerna. det känns bra att någon tar det på allvar och verkligen gör något. med tanke på att det här inte är världens största ställe är det också genomförbart, och välbehövligt. tacksamhet.

eeeeedithhhhh sööööödergraaaaaan

Sov 3-4 timmar.
Steg upp och svamlade ihop något halvdant.
Jag är beredd på att behöva göra om/komplettera.
Det här är en jävla termin.
Faktiskt.
Mötte upp Emely och vi letade upp vår lärares fack dit vi stack våra tenter.
Fast inte i rätt fack för det fanns ju ingen väg ner dit men ändå ett godkänt fack.

Nu är jag så trött och tom att jag knappt var kapabel till att diska.
Ska ändå gå till bibban och snatta lite böcker, lämna tillbaka några.
Tjärdalen till exempel.
Tjärodaalin.
Där skriker dom kaffi med I på slutet. Som sig bör.
Jag var helt uppslukad av hur norrländskan kunde likna årvassprååtchi.
Det var så gulligt när Sofie sa att hon skulle ha behövt min hjälp när hon läste den.
Jag är kanske inte så jävla hipp på att analysera, men dialekter och språk, där har ni mig!

Ikväll ska jag titta på ishockey, Finland-Lettland.
Slutligen sova.
Imorgon inleder vi ny kurs.
Intermedialitet.
Det är väl det som är positivt med denna termin, tror jag.
I skolväg då.
I studentlivsväg är det här den bästa terminen någonsin.
Av två då, men ändå.

ni kan kalla mig

orkar inte elsa grave
edith södergran
sara lidman
birger sjöberg

med en sida skriven, fyra kvar och nio timmar till deadline går jag och lägger mig nu.

studenten, kan ni kalla mig.

molnkrönta torn och praktfulla palats.

klockan är 22.18 men egentligen är den ingenting
kanske midnatt kanske allting annat.
jag har skrivit ett pinsamt litet antal rader på min hemtent.
och gått till subway och ica och pressbyrån med ellen och emely
allt för att fördriva tid. för att inte stirra in i skärmen.
jag vet inte vad jag har att säga om modernismen. jag har ingenting att säga om modernismen.
men ganska mycket om livet. men det har jag ingen nytta av, här i luften.

jag vill vara dalmatinern i lägenheten bredvid min.
han vet säkert mycket om livet.
mer än de flesta.

"hödo, tråor do e je en meteorit edee?"

igår när de två finlandssvenska mumintrollen gick hem i vårnatten såg de plötsligt något stort, svart, med stora byggarstängsel kring.

erika: hödo, tråor do e je en meteorit edee?
jag: hahahahaha. kanski.
erika: ska ja ga å skåd?
jag: ja.

det var ingen meteorit. det var ett tält fullt med frassar.

gissa om vi blev i vårt esse. vi stod där och lät "kssksskss!" jättelänge. och frågade "kommää ni uutt uur teltte nu pojkaa?" en stackare kom till slut. vi diskuterade med honom en stund och när vi kände frassdosen för kvällen vara fylld fortsatte vi hem.

det är så bra att jag har erika. jag tror det är något speciellt med österbottnisk humor.

juhlaus.

Jag träffade björneborgaren igår utanför krogen. Det är något som är så mystiskt. Som att allting bara händer.

Jag: Nojaa, mitä kuuluu?
Han: Kukkuluuru! Mistä sä suomea osat?
Jag: No osan vaan. On kertonut se ennen. Sä olit Porista eikö niin?
Han: JOO!
Erika: Mitä sä täällä teet sitten?
Han: Juhlii!
Jag: Mitä sä opiskelet ja miksi?

Här tyckte Erika vi skulle gå. Så jag fick inget svar. Men något är märkligt. Jag ska fråga igen.

Nu ska jag skriva tent. Kukkuluuru.

muminmamman på jakt.

jag och erika fick idén att vi skulle gå ut och prata som mumintrollen.
byta ut våra kattroller mot muminmammor.

sagt och gjort.

en ropade åt oss att sluta.
vadå sluta? det är faktiskt vårt språk.

tusen stycken sa att vi bröt på finska.
jag frågade om de inte vet att det är skillnad på finlandssvenska och finska.
de sa att det inte är någon skillnad.

och jag ville spricka.
hur satan ska man kunna bryta på ett språk man inte kan??!!!!!
ÅH. TRÖGA.

bäst jag sover. jag ska förvalta alltihop imorgon.
min fina vän johan har sänt mig en sida för finlandssvenskar som av olika orsaker tillfälligt vistas i sverige, och deras erfarenheter av svenskarnas kunskaper om oss. allt jag har fått höra under mina 8 månader ska underrättas svenska litteratursällskapet i finland. haha.

no e ja fäädi.

Nåja, nu tar vi en välförtjänt paus, jag och Boken.

5 sidor är inlämnade och nu ska jag inte tänka på den på hela kvällen.
Inte förrän jag fått respons. Då kan jag fortsätta.

Nu ska jag bara fira Erika och dansa inombords och kanske dricka en Piggelin eller två.

humor.

idag ska jag mejla min lärare och fråga om det alls är tillåtet att ha humor i uppsatsen.

eller är det för hårt?
har hört att jag kan upplevas som framfusig ibland. men det är helt i misstag.

jag måste få veta.
då måste jag få fråga?

jag vill bara berätta

att jag är inne på sida nummer 5 på analysen nu!
och snart inleder vi de 3 mest kreativa timmarna på dygnet!
har jag riktigt tur hinner jag kanske se nummer 6.

inatt skickar jag in den. jag bara trycker på Skicka.

från ett bibliotek.

Tjej 1: Vadå? Kan man inte skriva hållt?!
Tjej 2: Hållt?
Tjej 1: Ja, som "hon hade hållt på..."
Tjej 2: Hållit, skulle jag nog skriva då.
Tjej 1: ÅÅH FAN vad dumt det låter!

Vart är världen på väg?

rubrik.

Jag har kommit på ett rubrikförslag till min uppsats, som ju behandlar identiteten i Populärmusik från Vittula och ambivalensen av att stå mellan två länder.

Jag tänkte på "Jag har tappat mitt minne, är jag svensk eller finne?" som i sången, ni vet.

När ska jag bli seriös? Det är ändlöst. Men ganska roligt.

skå på he!

är på biblioteket. var annars.
emely kom förbi med muffins.
snäll människa.

då förklarade jag lyckan som kommer att uppstå när jag ser min tredje sida text visa sig i skrivprogrammet.

emely: men har du radavstånden som det ska vara nu då, så det inte blir som förra gången?
jag: njaaaa. jag vet inte! var fixar man det?

emely fixar. och på två sekunder är min analys nästan tre hela sidor lång.

lycka.

jag älskar radavstånd.

IB; Ida Berg & Ilskna Blicken (och Ingmar Bergman)

Jag är på biblioteket.
Råkade sätta mig vid bordet bredvid en engelskt Skypeande kille.
Han Skypeade högt och, ja jag vet ju inte vad det gick ut på men, ganska meningslöst.

Efter att han hade sagt OKAY tjugo gånger efter varandra i olika tonfall och med olika röster råkade det hända. Jag råkade ge honom Ilskna Blicken. Helt i misstag. Eller ja, det störde men om jag hade varit helt oemottaglig för störningar hade jag ju stannat hemma.

Då sa han: Oh, I think I'm annoying people around here...
Sen tog han av sig hörlurarna och sa till mig: I'm sorry, I'm just gonna be here for seven more minutes.

Jag sa att det var lugnt. Men han drog. Efter seven minutes. Tänk om jag förstörde hans samtal.

Jag har skrivit på analysen i alla fall. Lite. Närmar mig två sidor. Tre kvar.

Ramlade idag. Snubblade över mattan. Låg kvar på golvet en bra stund och tog mig tid att fundera över vad fan jag håller på med egentligen. Jag har aldrig varit bra på att gå i skola. Jag har aldrig haft läshuvud. Jag har lärt mig saker genom att leva och använda förnuftet och mina sex (ja faktiskt) sinnen. Och så går jag på universitet och läser litteraturvetenskap. Med fem böcker till varje föreläsning. Ja hej hej. Och nu uppsatsen och två tenter som hänger i luften som köttslamsor ingen vill äta upp. Var jag lite modernistisk där kanske? Heheh.

Nåja, det här är min sista termin. Sen kommer andra saker. Kreativt skrivande och praktik och studier på något annat ställe. För jag går ju ett program. Vilket i och för sig tvingar mig till att äta upp alla slamsorna om jag ska få nån examen.

ÅJ VA GÅODI FLÄSK.

just ja II.

När jag steg in i köket mötte kylskåpspoesin mig med orden "tänker alltid på tystnad".

Just ja, jag hade ju efterfest.

Fint.

just ja.

Som jag kom ihåg det hade jag fredags förra veckan innan jag drog på födelsedagsfest städat lägenheten för att med gott samvete kunna åka till Finland 08.30 nästa morgon.

Det första jag möttes av när jag låste upp dörren till min lägenhet i Växjö för en halvtimme sen var en 70 centiliters Koskenkorva på nattduksbordet. Jag började skratta. Just ja, jag hade ju efterfest.

Men varför nattduksbordet?

Ps. det är som typ hundra grader (nåja, långt över 20 i alla fall) här, människor går i shorts och sommarkläder och grillar på sommargröna gräsmattor och björkarna är helt jättegröna och jag har fått fyra maskrosor utanför mitt fönster. TJOHO!

glasskratt.

igår firade vi födelsedagar.
jag körde bil.
började i vörå hos linn.
åt tortillas.
arma gott.

sen körde vi till stan.
ollis.
jag satt där och glodde och pratade med folk.
fast det var trevligare än jag fick det att framstå i ovanstående mening.
träffade några jag saknat.

carro skickade sms och sa att hon är sugen på något salt.
jag mötte upp henne och jonathan medan födelsedagsbarnen dansade vidare med oliver.
vi gick till mcdonalds.

och så hände det igen. för tusende gången var carros och min selektiva hörsel likadan, och båda registrerade vi en mening som egentligen inte var rolig men som vi, som vanligt, tyckte att den var. ingen annan av människorna kring bordet reagerade på den. jag hörde den, började fnissa lite, och när jag märkte att carro gjorde likadant brast det.

jag skrattade tills glassen var både i näsan och halsen, och jonathan bad mig räcka upp vänster hand om jag höll på att avlida. jag räckte upp den och skrattade vidare. jag kunde inte sluta. och ingen, förutom carro, förstod varför.

jag blir så lycklig av att det finns bra människor med bra humor här i världen.

carro och jontta kommer, troligen, och hälsar på mig i småland inom en alldeles snar framtid som rör sig om 2-3 veckor. jag undrar hur många gånger liknande situationer som uppstår. vi har inte umgåtts i sverigemiljö tidigare. jag gissar på 107.

klockan 04.06 stängde jag av bilmotorn på pappas gård.
det är ganska roligt att vara chaufför.
det enda jag fruktar är älgarna på hemvägen.

akta dig för älgarna rally-ida.

finsk maaaaat

Igår när jag kom från Vörå stannade jag vid ABC för att handla. Jag köpte Årvasskinkon, lenkkimakkara, Kultalonkero och Pätkis.

Se och lär, Sverige.

emiriäpeftsr.

jag är kanske den lyckligaste kvinnan på jorden.
eller inte bara kanske.
jag är.

om exakt ett halvt år kommer jag att få uppleva något alldeles otroligt magnifikt.
nästan för bra för att vara sant.

kan inte beskriva lyckan.

nu ska jag ta väl hand om mig och världen så att vi hålls friska tills dess!

ps. jag ska blogga oftare, mera, hårdare, mera humoristiskt, allt allt allt.
men just nu befinner jag mig i älskade österbotten och äter lite påskägg. veckan har kört förbi i rallyfart och snart sitter jag på båten igen. då!

fred & lycka.

ett avbrott man faktiskt förtjänar.

mitt bland alla papper vänder man på huvudet och ser sitt nästäldsta syskonbarn cykla förbi.
hon har just lärt sig cykla, ser det ut som.
men hon cyklar och jag kan se att hon är glad i solskenet.

och sånt blir jag glad i hjärtat av.
små liv som lever.
cyklar.
peedar.
i solsken.
med hjälmar och
att det händer just här.
här där man faktiskt kan låta sina barn lära sig cykla på små vägar utan större uppsikt, vilket i sig ger en frihet, och tryggheten finns nästan överallt.

en lite annan känsla än den man får av 10 sidor faktabaserad text.

slut på avbrott.

jaja tå.

jag sitter i ett kök.

och nu ska jag stänga av internet.
jag får inte sätta på det igen förrän min uppsats är fyra sidor lång.
på riktigt fyra. jag säger då det.

jag har ett paket mintsortin som jag hittade i skåpet.
med mintsortin går allt!


och sannfinländarna. jag kan inte med ord beskriva hur arg jag är.
vad är det som händer?

det mest irriterande, störande, kväljningsframkallande, avtändande som finns

folk som skrattar åt sina egna, dåliga, skämt.

please stop.

nu är det officiellt.

Pleppo Live skall hända. I Vasa.

Här har ni nyheten!

(Jag hoppas att stavningen "före-ställning" är en miss från layouten, annars blir jag rädd. Är det inte journalister som skriver....?)

Teaterchefen är min kusin. Jag minns var jag var när hon berättade för mig att det skulle ske. Jag tyckte det lät för bra för att vara sant. Jag har tigit sedan dess. Dels för att jag lovade, dels för att jag vet att går man och slänger ur sig såna här saker så händer det något som gör att det slutligen inte kan verkställas. Men nu är det officiellt.

Och jag längtar mest av alla i hela världen till oktober. Puss på Pleppo. Och på nytänkande kusiner.

Ida Finland talar ut.

Nästan alla vi finländare har nån slags uppfattning om att svenskar är ytliga. Nu har jag bott här i åtta månader och jag har både fått det bekräftat och inte.

Det är väldigt väldigt ytligt på många sätt. Jag har träffat fler än en handfull människor som har dömt mig enbart på grund av dallarn. Jag säger inte att det inte kan hända i Finland eller vilket annat land som helst. Klart det kan och klart det har hänt. Men det har hänt oftare, och på ett mera tydligt sätt här. Jag förstår inte riktigt vad dom fruktar egentligen. En vän som man inte kan åka snowboard med? Nå illa, illa, verkligen. Jag kan väl åka ner med dallarn eller dricka varm oboy så länge. De fem gångerna människan åker snowboard i sitt liv.

Sen är det det här med kallpratet. Och det är verkligen irriterande. Man möter en person. Denna frågar genast hur man mår. Men den bryr sig inte ett dugg om svaret. Den förväntar sig automatiskt ett "bra, hur är det själv?" och människan svarar "bra" och så skiljs man åt. Visst finns det undantag. Det gör det alltid. Men det där är väldigt standard här.

Till exempel i fredags mötte jag och Erika en kille som var utklädd till en av bröderna Fluff. Han frågade oss "heeeej hur äääär det?" och vi sa "bra, hehe". Han svarade "häääärligt!". Men det hade han svarat oavsett. Hade vi sagt "Det är käpprätt åt helvete, faktiskt" hade han svarat "hääääärligt!". För han undrade egentligen inte hur det var. Han kände oss inte. Första och högst troligen sista gången han såg oss.

Det hemska är att jag själv också, när jag är här, har börjat svara det där "jo det är bra, hur är det själv?". Jag riktigt vet hur det ska betonas och var tonläget ska gå upp. Men när man vet hur mötet slutar orkar man kanske inte riktigt anstränga sig, fastän man gärna skulle vilja.

När jag möter en bekant hemma frågar man hur man mår. Men det är för att man undrar. För att man vill veta vad som händer. Vart man är på väg. Vad man har sett idag. Om längden på genomsnittssamtalet här är 30 sekunder är det minst 3 minuter hemma, beroende på hur bråttom man har. Men som sagt, jag säger inte det, jag har haft flera givande 10 minuters-diskussioner här också. Det finns undantag. Det gör det alltid.

Sedan är det ju förstås annorlunda med såna man känner väl. Ens vänner. Och dom kommer vi till nu. Många som har bott i Sverige har berättat att de upplevt att de fått många bra bekanta och kompisar, men inga riktiga vänner. Men det har jag fått. Och det är jag glad över. I Finland har jag i och för sig inte heller många vänner sådär riktigt på riktigt som jag vet att jag kan gå till om jag får panik. Det handlar om två, tre stycken (en av dom har födelsedag idag, grattis!). Jag har många kompisar, många som jag kan ringa och fråga om vi ska ta en pizza eller dra till med ett kalas, men inte många vänner, som faktiskt kan lita fullt på. Jag trivs ganska bra för mig själv. Jag måste få egen tid när jag föder idéer. Jag vill ju ta pizzan och gå på kalaset också, mer än gärna. Ingen är sämre än en annan. Men jag menar att jag kanske inte ha märkt så stor skillnad på ytliga kontakter-riktiga vänner-planet som de jag har hört detta av har gjort, eftersom jag har ungefär lika många riktiga vänner här som hemma.

Nu vill jag slutligen inte verka som en Finland-är-bäst-människa. För det är det inte. Det är ett bra land. Men det är Sverige också. Svenskar är bättre än finländare på massa bra saker, om än också att vara ytliga. Jag trivs faktiskt bättre här. För tillfället åtminstone. Ingen Sverigemänniska som känner mig och läser detta ska ta åt sig, för alla hör ni nog till undantagen. Bland annat därför trivs jag.

nami nami!

När jag kom hem från skolan idag var jag hungrig som ett as.
Utan att tänka slängde jag bara ihop vad jag hittade i köket.

Wook och tomatsås, en jäkla massa kryddor (det ska vara STARKT) och så blandade jag tonfisk i det. MMMMMMM. Min nya favoriträtt! Åtminstone min nya studentmatfavoriträtt.

mina gardinhjälpare.

I onsdags var jag, Emely och Sofie till Ikea. Där hittade jag allt som fattades min boning. Gardiner, gradinstänger, mattor, diskställ, tvättkorg, krukor och spegel. Perfekt! Och det bästa var att jag fortfarande hade kvar över hälften av summan på mitt presentkort jag fick av mina syskon när jag fyllde arton år.

Nåja. Vad jag tänkte berätta är hur snälla mina Ikeakompanjoner är. De kom hit i söndags och hjälpte mig sätta upp gardinerna och stängerna som om det vore den naturligaste av grejer. Att jag inte kan klättra på stolar och hoppa med stänger. Det är faktiskt ganska svårt att beskriva hur tacksam jag är. Vad hade jag gjort annars? Ringt hemservice?

Så tack ännu en gång mina Skåne-pinglor, jag är glad att jag hamnade här med er. Och inte i Karlstad med någon annan.




Visst är dom fina?! Jag blev blixtförälskad på textilavdelningen.

suomen kieli osv.

Det började redan i fredags. När jag och Erika var på krogen kom en helt okänd kille fram till mig och sa att jag var hans granne. Jag orkade knappt prata med honom för han var ordentligt full. Jag sa att det kanske stämmer. Då hävdade han att man ska vara snäll mot sina grannar, och bad om att få bjuda på en öl. Ja tack, sa jag. Sen såg jag inte till honom mer.

I lördags på superhjältefesten är samma människa plötsligt där. Han kommer fram till mig. Och han säger: "Jaha jaha, Pikku Myykin on täällä tänä iltana!"
(Svenska: Jasså Lilla My är också här ikväll.)

Jag hann tänka: Härrigud an pratar jo finsk! Sen svarade jag: "Joo, ei näyttää paremmalta..."
(Svenska: Ja, det ser inte bättre ut.)

Det sista han hade förväntat sig var nog ett svar. Han ville säga något som jag inte skulle förstå. Och så förstod jag. Och svarade dessutom. Nivån på förvåningen var hög, från båda hållen i och för sig, eftersom han kvällen innan enbart använde sig av rikssvenska.

Men ja, han var från Björneborg tydligen. Två finländare i samma kvarter. Ei paha!

superhjältigt.

Igår var det Superhjältesittning med Norrlands. Jag hade fantastiskt kul, var fantastiskt (?) full och var fantastiskt glad, min karaktärsroll till trots.


Jag var Lilla My alltså. Ellen kom till mig klockan 15 och vi började festa. Håhå. Hon var förresten en egenhändigt komponerad hjälte. Efter en timme gick vi på förfest till en av festingarna.


Det här är Therese, eller Kabelkvinnan. Hon är från Piteå. Och vi vet alla vad jag tycker om den dialekten. Bäst. Vi gick ut på en äng och lekte lekar sen. Bland annat billi fyllon, eller irländsk julafton som det tydligen heter här. Ni vet när man ska snurra runt med en pinne. Jag var (förstås) inte med utan stod och tittade på. När det var Thereses, Kabelkvinnans, tur så slutade hon aldrig snurra. Alltså hon bara snurrade och snurrade och snurrade. Så mycket att han som höll i leken försökte få tag i henne och stoppa henne. Jag skrattade som ett tok för det såg så roligt ut så det borde ha filmats. Plötsligt ser jag att hon okontrollerat börjar snurra mot mig. På två sekunder hinner jag tänka "okej, ja hindar it undan, vi komber ti rambäl, stäng smärtkänseln NO!" Och mycket riktigt snurrade hon över mig. Jag, dallarn och Kabelkvinnan låg där i en hög. Och jag kunde fortfarande inte sluta skratta.

Dags för själva sittningen. Mat och lite tävlingar. Vi vann inte.

Pippis häst Lilla Gubben! Så bra!

Och så över till festen. Den var mysig.

Sailor Moon!

Lilla My och Silverkvinnan.


Vet verkligen inte.

Kabelkvinnan och....Batwoman?


Jesus! Och Superwoman.

Till sist krogen. Efter 12 timmars festande verkar jag ha kommit mig hem i alla fall!

Åh, 10 poäng. 11. 12. 345076!

djur som djur.

När jag och Erika åkte tåg ner till Malmö i fredags såg Erika plötsligt en hage med jättemånga jättestora kor. Jag missade helt dessa eftersom jag var djupt försjunken i tankar om länder.

Erika: Sido, tokodee, va heitär dem, New Holland...?
Jag: Va? John Deere?
Erika: Hahaha, nä men såndi ståora koddor!
Jag: Jaa! Va ere di heitär? New... Va e Newfoundland tå, ere en häst he?
Erika: Nä he ere dem heitär!

Hela dagen gick jag runt och tyckte att det kändes fel. Newfoundland är inte kor. Jag googlade när jag kom hem. Newfoundland är hundar.

Och Highland är korna. Hohho.

domm i hovo.

ikväll träffade jag en kille som sa att dallarn inte gjorde mig snygg.
jag var snygg till utseendet men så förstörde dallarn.

jag sa till honom att han var dum i huvudet.
han höll med.

sen frågade jag var det är han vill att jag ska göra.
han sa: spela playstation 3.

jag sa att han var barnslig och att jag kunde göra det med dallarn också.
han gjorde en ful grimas som han trodde var snygg.

han släppte inte mig på hela kvällen.
fast jag ignorerade, ropade, fräste och allt annat som jag vanligen inte gör.

så kom erika och frågade honom vad fan han håller på med.
då drog han med svansen mellan benen på två sekunder.

vööro-power.

undrar hur det hade gått om jag hade raggat ikväll.
kanske jag hade spelat playstation 3.

tur att det finns bra frassar. som inte gör grimaser.

riksdagsval!

Nu far jag med Erika till Malmö för att rösta i Finlands riksdagsval.
Spännande!

ambition i onödan.

ikväll satt jag på biblioteket och skrev en sida om i väntan på godot.
att jag tror att godot är ett tillstånd och inte en människa.
de väntar på bättre tider, inte på en gubbe med skägg.
och så drog jag upp lite jon fosse. tyckte det var lite sån stil. ingenting händer, upprepningar och banala konstateranden, man får ingenting veta och man kommer ingen vart.

så kom jag hem och fick veta att vi skulle skriva en sida totalt, om tre stycken verk, och inte en sida om varje.

när jag för en gångs skull tyckte det var roligt. det är så typiskt.

jag ska spara pappret i alla fall, hihi.

2.

Två dagar kvar nu!

Har varit på arbetsmarknadsdag för oss som läser kulturinriktat idag. Först var förmiddagen gemensam för alla, och då föreläste bland annat den bästa föreläsare jag hört på länge. Han var så klok. Förstod det här med passion, vilja och intresse. Jämförde utbildning med ett körkort. Det är inget hej-nu-får-jag-jobb-garanti. Sånt som alla människor borde begripa.

Sen var det en annan som sa "alla ni som är här studerar ett intresse, och sen har ni ett helsike med att komma hem och förklara för föräldrarna vad det är ni blir."

Och en tredje. "Det är bra att ha sidekicks. Man behöver sidekicks. Snövit hade sju. Jesus hade tolv."

Eftermiddagen fick man välja själv. Jag gick på "Skriva CV" och "Språk i jobbet". Mycket givande dag må jag säga!

Nu ska jag gå till biblioteket och läsa. Det är solsken ute. Tjohej.

i väntan på godot.

idag har det regnat.

men jag har varit i skolan.
det är så skönt när skolan börjar vettig tid.
13.00-16.00. helt utomordentligt perfekt. vill ge min lärare en bukett rosor för att visa uppskattning.

ikväll har jag suttit på biblioteket och läst första akten i "i väntan på godot". och den är så bra! det är en pjäs alltså! jag är kär!

den handlar om estragon och vladimir som väntar på godot. och jag förstår ingenting men det är fint. finns så många möjligheter till tanke.

vladimir: vad ska vi göra nu?
estragon: om vi skulle hänga oss?

och så började jag skratta där för mig själv. inte så normalt kanske. jag vet inte om man får skratta, vet inte riktigt allt eftersom jag ännu inte läst hela. jag kanske läser den på fel sätt. men jag kunde inte hålla mig. och det bästa (eller nåja, absurdaste) är att estragon faktiskt var seriös. de gick fram till en gren och smed planer.

nästa gång jag skaffar katt eller ett annat djur ska den heta estragon.

diska kärl och vara lycklig.

det här var min enda lediga dag denna vecka.
sprang på stan som en hund och fixade inför helgen
och lånade två böcker.

man kan diska och vara lycklig.
till och med laga mat och vara lycklig.

visste inte det.

puss och kram.

ps. kollade på mamma byter bo. där var en pedant surkart från piteå (eller jaja hon var finsk egentligen men bodde där) som sa att hon blir arg om barnen kommer hem med G+ i ett prov. det duger inte, sa hon. med G-betyg kan man bara torka rumpa, tydligen.

usch var arg jag blev. stackars barn. och kvinna.

idag är det 5 dagar kvar tills jag ser ut såhär

Hurra.


Tills dess har jag massor att göra. Skola, uppsats, "utbildningsdag", Ikea, grillkväll och så ska jag till Malmö.

Fjäril. Söndagsfjäril.

hästblogg!

Jag har hästar i min blogg! Rosa! Lite avhuggna och underligt placerade kanske, men det är hästar! Häftiga hästar.

Alfred har ritat åt mig. Det tackar jag för!

Mina blev så sneda och oproportionerliga.

on ska it ha så mytchi klifft.

Igår kollade jag och en frass på det där programmet när Fredrik Lindström är i Österbotten och dialektforskar. Det är det bästa jag har i min dator. Han är så bra.

Frassen påstod att han inte fattade någonting men jag tror han var okoncentrerad. I och för sig är ju närpesspråket obegripligt för oss övriga österbottningar ibland också. "On ska it ha mytchi klifft" är tydligen roligt vilken sorts svenska man än talar däremot. Sen lyssnade vi på ett klipp med årvasspråk (nä, jag kan inte prata själv, jag är stum) och då var ungefär hälften begripligt. Till slut kinnade vi om huruvida ordet bro är både en bro som går över vatten och en trappa eller bara en grej över vatten. Det ÄR en trappa.

Idag använde jag ordet visserligen. Det kändes gammalt och vuxet. Men det är ganska fint, visserligen.

Språk är det bästa jag vet. Och Lars Winnerbäck. Och lördagar. Och biografer. Och popcorn.

det här är en text som jag inte vet varför jag skrev

klockan är natt.
jag borde sova.
jag sover inte.
jag tänker.
och jag tänker när jag sover.
jag drömmer när jag tänker när jag sover.
och då är det ingen hejd.

ner i samma grotta.
samma procedur; jag är instängd.
ända vägen ut är rulltrappor.
min fobi är rulltrappor.
jag vet inte var jag är.
min mobil laddar ur.
jag har klaustrofobi.

minst en natt per vecka.
jag vet inte vad det betyder men det är på något sätt inte en mardröm längre.
jag vet att jag egentligen är i växjö i en säng och att jag snart vaknar.

jag vet inte vad som gör att människor blir som vi blir.
jag vet inte när jag ska lära mig saker jag måste kunna.
jag vet inte när jag ska bli en sån som äter lunch klockan 12 och somnar klockan 23 och vaknar utvilad klockan 09 och välkomnar allting med ett naivt, ogenomtänkt, leende. för att 'det är så man gör' och 'det är så det är'.
jag vill inte bli sån jag hoppas jag inte blir sån för det är inte så det är.

jag undrar när jag blir en sån som grälar om disken och om tvätten och om sympatin.
jag vill inte bli sån jag hoppas jag inte blir sån för det är inte sånt man måste gräla om.

jag funderar ofta på vad det ska bli av mig.
samtidigt som jag skrattar åt mig själv när jag gör det.
jag vet att det kommer att bli något men jag vet inte vad eller när eller varför.
men jag tänker låta det hända när det finns tid och plats.

vår lärare säger att vi inte får tänka 'äh men livet ordnar sig ändå'
och jag tänker att jag är lite på fel ställe i så fall.
för jag VET att livet ordnar sig ändå. klart det gör.
10 sidor text spelar ingen större roll i en människas liv.
inte en sådan typ av text.
även om jag kommer att skriva de 10 sidorna och göra det så bra jag kan
så vet jag att om jag inte hade gjort det
eller om jag misslyckas så
hade mitt liv gått bra ändå.
men det kunde jag inte riktigt ropa ut kände jag.

så jag teg.
den som tiger samtycker.
tänkte säkert läraren.
ordspråk är ju bra grejer.

jag minns när jag var 17.
jag minns hur solen gick ner då.
jag kommer ihåg.

aprillipäivä

jag städar hela lägenheten
lyssnar på winnerbäck
äter lite karkki
skönt med fredag!

jag ska inte göra någonting tror jag.
det bästa med att bo här är ju att man aldrig vet vad som händer.
och det passar ju mig. jag är ju impulsiv och galen.
men jag tror att jag ska titta på parlamentet och fjärrlåna lite sekundärlitteratur.

idag skulle mommo ha fyllt 89.
det var det första jag tänkte när jag slog upp ögonen imorse.
varje gång jag går i en butik och ser ett vykort vill jag köpa det och skicka det till karlsbo.