suomen kieli osv.

Det började redan i fredags. När jag och Erika var på krogen kom en helt okänd kille fram till mig och sa att jag var hans granne. Jag orkade knappt prata med honom för han var ordentligt full. Jag sa att det kanske stämmer. Då hävdade han att man ska vara snäll mot sina grannar, och bad om att få bjuda på en öl. Ja tack, sa jag. Sen såg jag inte till honom mer.

I lördags på superhjältefesten är samma människa plötsligt där. Han kommer fram till mig. Och han säger: "Jaha jaha, Pikku Myykin on täällä tänä iltana!"
(Svenska: Jasså Lilla My är också här ikväll.)

Jag hann tänka: Härrigud an pratar jo finsk! Sen svarade jag: "Joo, ei näyttää paremmalta..."
(Svenska: Ja, det ser inte bättre ut.)

Det sista han hade förväntat sig var nog ett svar. Han ville säga något som jag inte skulle förstå. Och så förstod jag. Och svarade dessutom. Nivån på förvåningen var hög, från båda hållen i och för sig, eftersom han kvällen innan enbart använde sig av rikssvenska.

Men ja, han var från Björneborg tydligen. Två finländare i samma kvarter. Ei paha!