glasskratt.

igår firade vi födelsedagar.
jag körde bil.
började i vörå hos linn.
åt tortillas.
arma gott.

sen körde vi till stan.
ollis.
jag satt där och glodde och pratade med folk.
fast det var trevligare än jag fick det att framstå i ovanstående mening.
träffade några jag saknat.

carro skickade sms och sa att hon är sugen på något salt.
jag mötte upp henne och jonathan medan födelsedagsbarnen dansade vidare med oliver.
vi gick till mcdonalds.

och så hände det igen. för tusende gången var carros och min selektiva hörsel likadan, och båda registrerade vi en mening som egentligen inte var rolig men som vi, som vanligt, tyckte att den var. ingen annan av människorna kring bordet reagerade på den. jag hörde den, började fnissa lite, och när jag märkte att carro gjorde likadant brast det.

jag skrattade tills glassen var både i näsan och halsen, och jonathan bad mig räcka upp vänster hand om jag höll på att avlida. jag räckte upp den och skrattade vidare. jag kunde inte sluta. och ingen, förutom carro, förstod varför.

jag blir så lycklig av att det finns bra människor med bra humor här i världen.

carro och jontta kommer, troligen, och hälsar på mig i småland inom en alldeles snar framtid som rör sig om 2-3 veckor. jag undrar hur många gånger liknande situationer som uppstår. vi har inte umgåtts i sverigemiljö tidigare. jag gissar på 107.

klockan 04.06 stängde jag av bilmotorn på pappas gård.
det är ganska roligt att vara chaufför.
det enda jag fruktar är älgarna på hemvägen.

akta dig för älgarna rally-ida.