det här är en text som jag inte vet varför jag skrev

klockan är natt.
jag borde sova.
jag sover inte.
jag tänker.
och jag tänker när jag sover.
jag drömmer när jag tänker när jag sover.
och då är det ingen hejd.

ner i samma grotta.
samma procedur; jag är instängd.
ända vägen ut är rulltrappor.
min fobi är rulltrappor.
jag vet inte var jag är.
min mobil laddar ur.
jag har klaustrofobi.

minst en natt per vecka.
jag vet inte vad det betyder men det är på något sätt inte en mardröm längre.
jag vet att jag egentligen är i växjö i en säng och att jag snart vaknar.

jag vet inte vad som gör att människor blir som vi blir.
jag vet inte när jag ska lära mig saker jag måste kunna.
jag vet inte när jag ska bli en sån som äter lunch klockan 12 och somnar klockan 23 och vaknar utvilad klockan 09 och välkomnar allting med ett naivt, ogenomtänkt, leende. för att 'det är så man gör' och 'det är så det är'.
jag vill inte bli sån jag hoppas jag inte blir sån för det är inte så det är.

jag undrar när jag blir en sån som grälar om disken och om tvätten och om sympatin.
jag vill inte bli sån jag hoppas jag inte blir sån för det är inte sånt man måste gräla om.

jag funderar ofta på vad det ska bli av mig.
samtidigt som jag skrattar åt mig själv när jag gör det.
jag vet att det kommer att bli något men jag vet inte vad eller när eller varför.
men jag tänker låta det hända när det finns tid och plats.

vår lärare säger att vi inte får tänka 'äh men livet ordnar sig ändå'
och jag tänker att jag är lite på fel ställe i så fall.
för jag VET att livet ordnar sig ändå. klart det gör.
10 sidor text spelar ingen större roll i en människas liv.
inte en sådan typ av text.
även om jag kommer att skriva de 10 sidorna och göra det så bra jag kan
så vet jag att om jag inte hade gjort det
eller om jag misslyckas så
hade mitt liv gått bra ändå.
men det kunde jag inte riktigt ropa ut kände jag.

så jag teg.
den som tiger samtycker.
tänkte säkert läraren.
ordspråk är ju bra grejer.

jag minns när jag var 17.
jag minns hur solen gick ner då.
jag kommer ihåg.