IB; Ida Berg & Ilskna Blicken (och Ingmar Bergman)

Jag är på biblioteket.
Råkade sätta mig vid bordet bredvid en engelskt Skypeande kille.
Han Skypeade högt och, ja jag vet ju inte vad det gick ut på men, ganska meningslöst.

Efter att han hade sagt OKAY tjugo gånger efter varandra i olika tonfall och med olika röster råkade det hända. Jag råkade ge honom Ilskna Blicken. Helt i misstag. Eller ja, det störde men om jag hade varit helt oemottaglig för störningar hade jag ju stannat hemma.

Då sa han: Oh, I think I'm annoying people around here...
Sen tog han av sig hörlurarna och sa till mig: I'm sorry, I'm just gonna be here for seven more minutes.

Jag sa att det var lugnt. Men han drog. Efter seven minutes. Tänk om jag förstörde hans samtal.

Jag har skrivit på analysen i alla fall. Lite. Närmar mig två sidor. Tre kvar.

Ramlade idag. Snubblade över mattan. Låg kvar på golvet en bra stund och tog mig tid att fundera över vad fan jag håller på med egentligen. Jag har aldrig varit bra på att gå i skola. Jag har aldrig haft läshuvud. Jag har lärt mig saker genom att leva och använda förnuftet och mina sex (ja faktiskt) sinnen. Och så går jag på universitet och läser litteraturvetenskap. Med fem böcker till varje föreläsning. Ja hej hej. Och nu uppsatsen och två tenter som hänger i luften som köttslamsor ingen vill äta upp. Var jag lite modernistisk där kanske? Heheh.

Nåja, det här är min sista termin. Sen kommer andra saker. Kreativt skrivande och praktik och studier på något annat ställe. För jag går ju ett program. Vilket i och för sig tvingar mig till att äta upp alla slamsorna om jag ska få nån examen.

ÅJ VA GÅODI FLÄSK.