semanbröö.

har simmat idag. sedan tipsade ellen om äventyrsbadet och där hade vi tropiclandia helt plötsligt, i en helt vanlig simhall. trodde jag skulle dö i en rutschkana. en gul som gav människan tid att bli rädd. den gick hårt, saktade i, gick hårt, saktade i. och i de sakta situationerna hann jag tänka att jag kommer bryta nacken. men jag kunde inte ta mig upp igen så min enda möjlighet var att blunda och släppa taget. herregud.

sedan tvättade jag håret med världens mest anspråkslösa schampo jag fick på en mässa och tog bussen hem. kände redan där att det hade suttit fint med semanbröö så jag ställde mig vid spisen och gjorde risotto genast jag steg innanför min dörr.


och ja, morgondagens presentation av den konstnärliga återspeglingen av verkligheten kommer gå bra, det ser vi ju.

födelsedagsbarn.

Idag fyller hon sex och jag minns det som igår när jag fick telefonsamtalet om att hon var född.

Grattis speciEllen!

jag är så smart.

idag sa pappa att min morbror hade varit i levi.

min reaktion:

jaha, va ha an jåort tär? skida?

glömde att det är oktober och inte vinter året om. inte ens där.

i oktober

Oktober blir bra tror jag.
Oktober är höst men här är det höst med 21 grader och sol.

I oktober ska jag:

• Tenta litteraturteori
• Åka hem
• Pleppo Live-premiära
• Förhoppningsvis börja den där humorkursen
• Äta mycket nudlar
• Köpa skor
• Fira Emely
• Simma som en sjöhäst
• Printa ut många dikter
  
• Anteckna mina drömmar

Höst.

sista september.

vaknade. läste. funderade på vad som menas med en konstnärlig återspegling av en verklighet när ingen vet vad som är verklighet. dammsög. skurade. tog en hästpromenad med erika. såg inga hästar. gick till ica. köpte glass. kollade på idol.

ensam. behöver en anslagstavla en bussbiljett och en förklaring.
har en tv en lampa och en skål chips. ensam.

30 september och 3 år utan mommo.

sarkasm.

Igår satt jag på biblioteket med Emely och Sofie. Julia ringde Emely och frågade om hon var på biblioteket.

- Nej, jag är hemma i mitt grupprum.

Alla borde ha humor.

hur många liter mänsklighetshopp finns egentligen kvar?

jaha.
här har jag gått omkring och varit snäll.
jag har accepterat.
accepterat att konsten inte riktigt har samma plats i våra hjärtan.
accepterat att vi inte ser den på samma sätt.
accepterat att du sover på nätterna när jag inte gör det.
accepterat att våra politiska ställningar är jävligt långt ifrån varandra.
för jag ville ge det här en chans.

men acceptera en dallare är tydligen förbannat jävla svårt.
ett hjälpmedel precis som glasögon.
är du rädd nu, för att du sa att vi var likadana, du och jag?
jag hoppas det.

jag säger då det - det är bättre att några mumintroll fattas i dalen än att ingen dal är uppbyggd överhuvudtaget.

tur att jag hittade nisse simonssons livet är inte så tokigt om man beaktar alternativet under sängen när jag städade. god natt.

men det var väldigt likt.

jag såg en kändis på biblioteket idag.

"åh, tove jansson!" utbrast jag nöjd.

sedan kom jag på att hon är död.

förkyld finlandssvensk.

Fortfarande förkyld som en anka.
Hostar upp lungorna.
Skall bli frisk till helgen. Skall.

Köpte en ost till specialpris idag.
Har nästan aldrig råd med ost.
Men nu har jag ost fram till december.
Man kan nästan kalla det engångsutgift.

att ljuga med hjälp av sanningen.

idag är en sån där dag när jag hade tänkt göra 115 saker men inte fått någonting gjort.
har i alla fall betalat månadens alla räkningar och det är exakt en vecka till studiestödet så det känns rätt fint.

sedan har jag varit i skolan och fått min text om litteratur- och kulturteori utbyten till en med rubriken "den konstnärliga återspeglingen av verkligheten", och den ämnar jag dyka ner i nu.

har börjat fila på helgplanerna lite smått.
det är ju ändå tisdag.

och så har jag fått en idé.
en sån som jag vill genomföra.
ska kanske berätta hur den föddes nån dag.

tänk att det kan kännas som att man förstör och ljuger ända från ryggmärgen inför en människa fast man är helt äkta och sig själv.

apsvans, säger vi istället för något groteskt.

förlåt oss våra misstag.

Idag på jobbet skulle jag visa Ellen ett klipp på Youtube medan övrig personal satt på möte. Vi hann se 20 sekunder av filmen innan vår arbetsledare rusade in: "Ni vet att det går ut i högtalarna va?"

Nånej att int visst vi.

idalastudievida.

Om det är någon som tycker att den här bloggen har blivit lite för full på roligheter på sistone kan jag för att lugna er berätta att jag studerar också, fortfarande.

Vad är en författare?, Semiologi och retorik, Den feministiska kritiken i vildmarken och Från verk till text är exempel på texter jag plöjer. Men det är ganska tråkigt och ganska svårt. Det blir tråkigt för att det är svårt. Nästa vecka den här tiden och lite framåt ska jag presentera texterna "Kulturteori" och "Litteraturteori". Jag tyckte det lät intressant och jag trodde jag skulle kunna göra något av det. Men nu skulle jag kunna gråta över hur lite jag förstår. Hur jag måste skriva in ett frågetecken efter vartannat ord. Hur jag egentligen inte vet någonting om Marxismen. Hur jag överengagerat med rosa penna hårt streckar under när en simplare mening infinner sig.

Dock är jag lite för glad i livet för att gråta över småsaker just nu. Ajöss!

tjing.

idag blev jag kallad finne av en smålänning.
jag sa att jag var finlandssvensk.
bagateller, sa han.
skåning, kallade jag honom.
jag är smålänning, sa han.
bagateller, sa jag.

citat av poeten i mig i dimmigaste dimman.

"Då lägger jag mig med Emely. Men det betyder sannerligen inte att jag är död. Det betyder bara att jag vilar. Och en Hemul som du kan inte dra mig i håret. "

förlåtfrukost.

idag sa jag förlåt. sedan blev jag bjuden på frukost. ikväll ska vi spela wii. vissa människor kan inte skriva. glädjekänslorna är otaliga när jag märker att de kan prata istället.

bra lördag.

KAKKAHÅOSTON.

Båd dag och natt. Mest natt.

Aj.

Men det är fredag i vilket fall som helst. Nu ska jag städa så jag kan mysa (och hosta) med gott samvete.

livet i en kortlek.

Vi spelar kort på jobbet när den lugna stunden hälsar på.
Det är inte så avancerade spel.
Till och med jag hänger med.
Han tittar på mina kort som om det vore det naturligaste i världen.

Jag tittar inte på hans men jag ser att han tar upp hjärter knekt.
Jag funderar inte vidare på vad man kan göra med hjärter knekt i ett spel.
Han fnissar när jag lägger ut klövern i ren djävulskap, eller vinnarvilja.

Jag dricker en cola och äter en pastasallad.
Han säger att han är intresserad av dialekter.
Jag tänker att nu, nu kan jag ju verkligen bidra.
Men jag skrämmer honom lika fort.
Och då undrar jag var intresset verkligen är.
Om man fruktar grunden.

Samtidigt vet jag att jag och hon som sitter mittemot tänker samma tankar.
Jag behöver inte ens titta på henne.
Jag tänker att Sniff kanske är borta.
Att Snusmumriken är på fisketur.
Hemulen är och pressar växter.
Eller Lilla My ute på bus.
Ja, att alla Mumintroll inte är i dalen helt enkelt.

Och när vi tittar på varandra och ser att vi tänker likadant är det nära att brista men hon, som är den bättre av oss två på att hålla situationer i styr, frågar något seriöst och vi lyckas stabilisera läget.

Jag diskar. Jag går hem. Jag är ganska trygg i livet. Jag läser ut Hallonbåtsflyktingen och den är så vacker och rolig samtidigt som den är så tragisk och bisarr. Jag bestämmer att jag skriver C-uppsats om den. För man måste bestämma. Annars kommer man ingenstans. Och jag funderar på om allt är som det skall samtidigt som jag skriker åt mig själv att Sluta. Fördöma. Och. Vara. Kritisk. Nu. Det är faktiskt inte alltid lätt att vara människa.

Klockan är 03.37 och jag är tillbaka, märker ni?

onsdag

växjöregn är växjöregn
jag är jag
under det.

idag är det ett sånt
som man inte blir blöt av.
jag har inget paraply
men jag har muminpappan
med whisky.

jag har ingen röst
när jag behöver den som mest
bara lite skrål
jag känner hopp för mänskligheten
i ett par minuter

och jag går hem och gör tacogratäng.
det tar en kvart och rent estetiskt är det
allt annat än succé men det smakar gott.

är rädd för att jag helt har tappat greppet
om skillnaden mellan förnuftigt och normalt
fast jag vet att det inte finns någonting normalt

inte ens här.

räknaren.

igår på jobbet räknade jag kassan innan jag gick hem.

jag kunde räkna om än långsamt men sen när jag skulle skriva en stor siffra kunde jag inte "stava" till den.

kan liksom inte beskriva hur det tar stopp.

såja!

Jag anmälde mig precis till kursen "Humor med personlig utveckling" och jag hoppas som en häst att den blir av!

myggjakt.

Myggjakt med Norrlands igår. Tema var musik. Erika och jag var i rockgruppen. Hoho.

Först förfest. Vi dansade norrlandsdansen och övade in grejer att imponera på juryn med. Jag fick en hästtatuering! Rock. And. Roll. Var lite svårt att inte skratta medan killen ritade. Och varje gång jag skrattade ritade han snett. Till slut var jag tvungen att titta in i väggen och tänka på det sorgligaste jag visste för stunden.


Vidare till Sivans efter lite lekar på ängen. Vi åt mat och sjöng sånger och snapsade. Jag var uppenbarligen nöjd över min häst.

Erika var mycket fint och roligt sällskap. Hon och jag var tvungna att titta i sånghäftet när vi sjöng nationalsången. Men det tyder ju bara på att allt är i sin ordning. Av våra blickar att döma var det nog ungefär här som det började spåra.

I kåtan ramlade jag runt och satt i en soffa iklädd huvudbonad.

När vi gick hem satt två killar på bänken bakom mitt hus. Erika frågade helt naturligt och självklart och rakt på sak:

- Skådar ni på na skillt elo?

Jag trodde för ett svagt ögonblick att det är nu jag skrattar ihjäl mig på riktigt. Jag överlevde och kunde konstatera att härrigud va råolit vi ha hadd!

mattermer.

Förra veckan blev jag sugen på surskorpor. Surskorpor med ost och iskall mjölk, finns inget bättre.

Gick till Ica med Emely. Frågade henne var surskorporna finns. Hon förstod ingenting. Trodde jag menade vanliga sockerskorpor.

Jag höll på att få panik. Tänk om det bara finns i Finland. Men så hittade jag. Och så visade jag. Det här är surskorpor.

Tydligen är surskorpor en finlandism. Det är oftast i matväg det kör ihop sig med våra termer. Här är oboy choklad, mockarutor är kärleksmums (har ni hört så löjligt) och kokosbollar är chokladbollar. Förra veckan satt vi på café och jag försökte förklara ordet CHOKLADKRÄM men det gick inte. Nej, det är inte samma som pudding, nej det är inte chokladsås. Det är KRÄM. Mommos chokladkräm mmmmm.

Nu måste jag skynda, ska iväg på inflyttningsfest. Ola Salo sjunger i Stockholm för sista gången utan mig i publiken men det här blir nog roligt ändå.

nostalgiresa nummer ett.

Här var Linnéa två år. Idag är hon sex. Jag var sjutton, idag är jag tjugoett.


Ett och tre? Om ens det?

Fetmadag i gymnasiet. Några år sen.


Ett söndrigt stycke elektronik. Redan då.

Avskedsfest innan USA med Jon.

En av mina favoriter. Hos mommo juldagen 2007.


Gott nytt år 2008!


Edward i Stockholm 2007.


Driver med människa på msn, 2008.

Jag och Edward 2006.


Såhär parkerade min bror sin fårbil innan han fick tillgång till helt egen gårdsplan.

ifjol den här tiden

Hade jag just kommit till Småland. Jag bodde i en tillfällig lägenhet och förstod inte mycket. Ellen var den enda människa jag hade lärt känna och det ångrar jag ju såhär i efterhand inte en sekund för hon är fortfarande en av mina bästa vänner.

Jag gick på fest i en källare där jag fortfarande inte kände någon annan än Ellen och när hon beslöt att gå hem beslöt jag att stanna kvar med en göteborgare som tyckte jag hade talang för det poetiska och andra smålänningar som jag inte visste ett jota om.

Snart satt jag i en taxi in till stan med alla dem, trots att de gånger jag åkt in till stan nog kunde räknas på en och en halv hand. En av dem vinkade i en blomrabatt och låg där och flåsade i fem minuter men jag tänkte inte ens tanken att vända om och gå hem.

Snart var vi inne i stan på en krog och jag minns att där var trappor men jag minns inte hur vi fick ner dallarn. Jag minns att det var stort och att han som vinkade i blommorna bjöd mig på drinkar.

När valomerkki kom hade jag ju förstås tappat bort alla. Så stod jag där, mitt i stan, ingen aning om var ens busstationen fanns så jag kunde ta mig hem. Det där med att ta gemensam taxi hem gick inte så bra. Chansade och började gå åt ett håll.

"Hej, har du haft en rolig kväll?"
Ett par från källarfesten som jag inte kan förnimma att jag sett tidigare. Jag spelar med.

"Javisst, har ni? Vet ni var alla är?"

Det visste dom. Vi pratade lite sverigedemokrater och sedan åkte jag och en till taxi hem. Fast chauffören inte ville ha betalt envisades mitt sällskap med att betala. För oss båda från egen ficka.

Ja, vad ska man säga, ung och dum? Eller ung och äventyrlig.

Jag såg ut såhär.

presenter.

Bok.

En till bok.


Där mina vänner hade skrivit roliga saker.







Halsband. Hästens runtecken!


Och så kanske det finaste någonsin. Av min bror och hans familj.

Tack!

vuxenpoäng.

Steg upp utan att snooza en enda gång i morse. Ringde viktiga samtal och mejlade viktiga mejl. Åt havregrynsgröt och äpple till frukost och ska nu gå till skolan.

Vuxenpoäng, vuxenpoäng, vuxenpoäng och vuxenpoäng.

idalavida till er tjänst.

hej hej hemskt mycket hej.

jag har jobbat.
gick bra.
plockade disk.
stod i lite kassa.
apparaten pep bara argt en gång men jag minns ännu inte riktigt var man trycker när man inte kan räkna.
åt lite mat.
drack lite te.
städade undan.
fick rabattkort.
luktade på te som doftade tjära.
tänkte på mitt hemland.
fick en fråga jag tyckte var mycket vacker.
"har du påbrå från finland?".
försökte i evighet utan resultat förklara begreppet "finlandssvensk".
det slutade med att vi surfade in på osuuspankkis hemsida, alltså andelsbanken.

hej hej hemskt mycket hej, skola imorgon!

hästfestbilder.

Hästmat. Äpplen, morötter och havrekex. (+chips)

Vindruveätartävling. Erika agerade vindruvshållare.

Ellen segrade med 19 stycken i sin mun.

Jag lyckades med blott 11. Denna och de två tidigare bilderna är Ellens.

Emely låg på golvet och härmade en lärare.

kottgrisar.

På Norrlands mingelkväll i torsdags spelade jag och Ellen kasta gris medan vi väntade på Erika. Jag sa att jag tror att det är ett svenskt påfund för jag har bara spelat det en gång och vet inga kompisar hemma som äger ett sånt spel.

Ellen: Hur har ni klarat er uppväxt utan dom små söta grisarna?
Jag: Vi gjorde egna grisar av kottar och barr.

sam sparro.

Vaknade 07:38 av att Sam Sparro sjöng Black & Gold jättehögt i mitt huvud.

Råder jag inte bot på detta kommer min nattsömn att stanna på 3 och en halv timme tänkte jag och gick till kylskåpet och förtärde iskallt vatten medan jag funderade på varför jag inte hört att Erika och Lahtiskillen hämtat sin peedar från min dörr inatt.

Nu väntar Modern Litteraturteori del 1. Och så borde jag gå och köpa olja åt dallarn.

Ps. Igår på krogen när jag gick med dallarn var det en kille som sa "lämna tillbaka den där!" precis som om det vore någonting man kan låna om man känner att man behöver. Det var jätteroligt.

elektropop.

Fest igår. Hästmat, vindruvstävling, sällskapsspel, suberbt snack och Singstar.

Ikväll: förfest och utgång. Det är nog inte längre en hemlighet att en av mina bästa kompisar Erika har hittat en finnpojke som har kommit hit ända från södra Finland. Vi ska visa honom det glamorösa nattlivet. Och Ellen borde också snart knacka på.

Åtminstone har ju livet som 21 börjat bra. Om det skulle vara så, alltså bara om, att det här blir det bästa året i mitt liv så skall jag ha förstånd att njuta från början.

psykologicitat.

hej detta är min andra dag som 21-åring och jag hittade ett citat från min psykologilärare på tvåan i gymnasiet.

"ulrika här som jag har uppfattat som en ganska lugn person som int för så mycket väsen kanske räknar att hon får ett utbrott när hon skäller ut nån, medan ida som kanske är lite häftigare räknar att hon får utbrott när hon börjar kasta sin penal på folk"

hoho.

arbeitarN

På måndag börjar jag jobba. På café.

Var där idag och frågade om det fanns något jag ändå kunde göra medan jag tittade menande på dallarn.

- Jamen du kan ju stå i kassan! Eller laga smörgåsar!

Jag hoppas verkligen att det visar i kassan hur mycket pengar kunden ska ha tillbaka om han köper något för 65 och ger mig en hundralapp. Men det gör det ju. Och det är bra. För jag vet verkligen inte.

en (seriösare) lista med frågor som jag hittade i en annan blogg

Vad är den äckligaste mat du vet?
Mycket enkelt - grönsaksbiff. FY BUBBLAN.

Nämn fem grejer du är nöjd med som du gjort i jobbet (hela livet)
Jag vet inte om jag direkt kan säga att jag jobbat på ställen där man kan säga att man gjort sig själv nöjd.

Vad ångrar du i livet (om något)?
Gymnasiet by Topelius.

Vad kommer du ha för klädsel i höst och vinter?
Mycket stickat tror jag. Och randigt. Och strumpbyxor.

Vilket är ditt dyraste klädesplagg?
Jag har ingen aning. Har blivit bättre på att handla billigt.

Har du någon oanad talang?
Jag kan låta som en fågel och har äckligt bra minne.

Vad gjorde du i helgen?
I fredags hade jag spelkväll med kompisar, spelade alias, hade vindruvstävling och skrattade så jag nästan dog. På lördag var jag med Erika på inflyttningsfest och sen ut på krogen. På söndag var jag på filmklubb. The Social Network var dålig.

Vad är dina fem viktigaste 2dos den här veckan?
1. LÄS MINA LITTERATURTEORIBÖCKER SÅ FORT DE KOMMER PÅ POSTEN. 2. städa. 3. handla inför fest. 3. bestämma vilken artikel jag ska presentera. 4. fundera på c-uppsatsämne. 5. öva på min skräddarställning.

Vad har du på dig just nu?
Che Guevara-T-paita från Paris och Stinky-boxers. Uh yeah!

Senaste låt du lyssnade på?
Melissa Horn - Jag vet vem jag är när jag är hos dig.

Bästa skönhetsknep?
SOV! DRICK VATTEN! STRESSA INTE! mvh. skönheten.

Vilken klädstil tycker du är hetast på män?
Sådär lagom slitna eller annars bara snygga jeans. Nån fin huppari. Sen jag flyttade till Sverige har jag också börjat falla för män med skjortor för jag hade väl inget annat val.... Landet Prydligt nummer ett.

Vem saknar du?
Madde. Johanna. Linnéa. Axel. Arvid. Edward. Ellen. En viss kusin. Allihop saknar jag. Kom hiit kom hiit.

Om du fick en enda önskan uppfylld vad skulle du önska?
Att pappa för alltid skulle få ha det bäst.

Vilka tre personer inspirerar dig mest?
Lars Winnerbäck, Ted och Kaj.

Bästa boken nånsin?
Som litteraturvetare känns det lite malplacerat att säga Erlend Loes Naiv. Super. just för att den är så naiv och enkel men jag skiter i min titel och säger den ändå. För den är mycket mer än så.

Vilka tidningar läser du?
Vasabladet, Nöjesnytt.

Vad önskar du att du var bättre på?
LAGA MAT, städa, bädda sängen (fast jag har köpt resårlakan så det är bättre nu), disciplinera mig själv, pusha mig själv, ge andra tid.

Är du religiös?
Näpp.

Vad är din största rädsla?
Alltså jag vet inte riktigt. Om jag vill skriva den i bloggen.

Vad är det elakaste någon sagt till dig?
Att min pappa är snäll med mig för att jag har ett handikapp.

Vilka personer betyder mest i ditt liv?
Några barn på Nedranvägen, några i den tacksammaste av vikar. Några vuxna på respektive ställen. En man på Aspnäsvägen. En man i södra Finland. En kvinna på en torr kulle.

Om du får barn vad ska du döpa dom till?
"He segär ja it fö tå tar ni dem!" Nånä. Wilgot och Wera. Men ta dom inte!

Om du fick köpa vilken bil som helst - vilken?
Jag har redan köpt en Toyota Yaris och det var det mest underliga köpet. Inga fler bilhandlar, vi har det så bra han och jag!

De tre finaste sms du fått i år?
Det är så lite folk som begriper att man kan uttrycka sig vackert även i sms-väg nu för tiden! Men Erikas "oj saaken e va kissailta igår tå hör ja!" tar alla pris i världen!

barn på barndomsgård.

hej hej

Min hjärna lugnade sig efter att ha fått havregrynsgröt och sunt förnuft. Den tenderar att få fnatt när den vet att den måste sova.

Jag har varit på föreläsning om rysk formalism och narratologi. Lärt mig att en diskborste är större än en tandborste men mindre än en sopborste och att relationen mellan tecken skapar ett språk.

Ska ha muntlig presentation av någon vetenskaplig text av en ryss eller liknande om två veckor och är redan så nervös att jag snart svimmar. Jag vill en del ha "Vad är en författare?", "Berättelsens grammatik" eller "Konsten som grepp". Bara jag får mina böcker imorgon ska jag börja forska. Och fast jag är nervös som en katt så är jag glad, för nu tvingas vi till att tänka. Annars blir det så slappt och "jamen okej" fast man egentligen inte förstår och så kommer man till föreläsningen som känns som en mattelektion och man tänker varför i helvete gör jag det här?

Sedan ska jag skriva C-uppsats. Kanske om Hemulens kön.

Och sen får jag studera hur mycket svenska jag vill. Party.

bla bla bla

inatt låg jag hela natten och bara funderade på om jag borde byta inriktning på mina studier.
att jag inte kommer att komma någonstans, inte klara det ändå, att det är bortkastat, att det äter upp mina studieår och jag inte kommer att hinna med allt jag vill hinna med för att jag har hållit på med det här och inte lärt mig något ändå.

förstås ska man till skolan nästa dag.

nå det kanske blir skitbra.

att bestämma sig.

den senaste veckan har jag tvingats välja mellan femhundra bra saker varannan dag. och jag är så otroligt dålig på sånt.

men nu har jag bestämt och jag har bestämt att jag firar min födelsedag, i goda vänners lag.
att åka till tyskland för att köpa öl och brännvin på min systers dödsdag kändes inte riktigt som något jag slutligen ville göra. jag gör det om två veckor istället, med en annan nation.

jag åker kanske till stockholm nästa fredag om ödet vill mig väl men samtidigt är jag inte heller beredd att chansa. är mejlsvaret positivt åker jag och tågar tillbaka följande morgon och på lördag kväll jagar jag myggor. är det negativt inflyttningsfestar jag istället och jagar fortfarande mygg följande kväll.

tänk vad allt kan lösa sig om man bara känner efter hur det känns.
fast det nu inte är världens största problem alltid.

mytchi bra.

Igår hände det som man hela tiden när man pratar sin dialekt här lite, lite, lite i smyg hoppas att ska hända.

Jag och Erika var på väg på fest, men gick först via bankomaten för att ta ut pengar. Medan jag tog ut mina berättade jag om en anekdot på Ica för länge sedan. Bakom mig stod en kille och väntade på sin tur. Han avbröt plötsligt:

- Ursäkta, jag måste bara fråga, ni är från Österbotten va?

Jag ville skrika jaaaa, vad duktig du är! men lät bli och svarade endast jakande. Då fick vi höra hur mysig och fin vår dialekt är. Jag sa tack.

Han hade kompisar i Kristinestad, Malax och Maxmo. Sedan sa han "mytchi bra!" tre gånger och vi skiljdes åt.

generad.

spelkväll hos mig med emely, julle och erika.

spelade party-alias.

jag fick uppdraget att spela generad medan jag förklarade orden.

jag har aldrig i mitt liv skrattat så intensivt.

herregud. vi fick två poäng.

där ser man.

Idag var jag och redde ut invecklade saker om kursregistrering och intyg. När alla problem var lösta berättade kvinnan som hjälpt mig att hon ägde skog i Kaskö.

Trevlig helg!

HÄJ HÄJ!

Att skratta så mycket att jag helt enkelt inte kan längre för att det gör ont i mage och rygg och Emely inte kan stå upp.

Att gå förbi Pressbyrån och märka att hey, korv med bröd, det är ju gott! klockan 21.30.

Att gå in och köpa tre stycken medan vi fnissar hysteriskt och kassörskan helt säkert tror att vi är alkoholpåverkade.

Att sitta ute på bänken och berätta Norrlandshistorier, känna humornivån sjunka avsevärt på bara några sekunder, hoppas att kassörskan inte hör oss inifrån och får för sig att komma ut och säga något i stil med man får inte föra sånt här skrattoväsen utanför min affär.

Det är sådant jag gillar.

torsdag med gratissaker.

Var på mässa idag. Den är rolig och återkommer hit till campus lite då och då. Man får gratissaker och information om vad som händer.

Idag fick jag en mössa.


Och ett halvt kilo godis (nåja ni vet hur det är med mig och mått, men mycket!) som jag satte i en plastpåse och sparar till nästa års juli, en korköppnare, pennor, nudlar av en socialdemokrat, en diktsamling, vattenflaskor, pins.

Dessutom förnyade jag mitt medlemskap i Norrlands Nation.



Slutligen gick jag även med i bioklubben här på campus. Film varje torsdag och söndag för en terminsavgift på femtio svenska kronor. Hurra! Idag är det torsdag och vi ska se The King's Speech.

en av sommarens kreationer.

1. Ja, styvis? jepp!
2. Är du här nu igen? ja e allti jäär, allti!
3. Vin eller vatten? vin
4. Alla måste välja! ok.
5.
a. Har du skådat hedi hotmail? nej, har 4 olästa.
b. lagt på modemet? jepp.
c. e strömmen på tå? (he kan va liiti åosäkert på landi he!) han e, he lyser, he lyser!

6. Vad är vi för människor egentligen? ja veit it? ja ha fundera hedi sama ja!
7. Mår vi bra? ...........lagom.
8. Jåå nåo gör vi he nåo! jaha men va bra.
9. Har do eld? eld? jå.
10. Do ha vaari feitari to! nå!
11. Ja siir e på bälti! sad face.
12. Vad är hunden för ras? labrador? hund? ere tiin hund?!
13. Lever du i förnekelse? aldrig i livet.
14. Bra, det bör man aldrig göra. mm, vet.
15. Har du accepterat Jesus Kristus som din savior? haha. nej.
16. Är du från Skiåne? näj.
17. Ja sko nåo måst skåda hedi hotmail! bra, tack för påminnelsen.
18. Eva Braun och Hitler, hur länge? haha jaa tillräcklit.
19. Höll äktenskapet? 1 dag elä va va e?
20. Vad fan är detta? vet inte!
21. Har du nånsin halkat på ett bananskal? bara nästan.
22. Har du nånsin sänt vykort utan adress? inte än!
23. Är du trött? nej.
24. Oprah Winfrey? nej.
25. Varför? nå inte alls.
26. Vad ska man skratta åt? DET HÄR OCH ALLTING ANNAT UNDERBART ABSURT
27. Är du bra på fysikens lagar? sämst.
28. Kan du lagen om alltings jävlighet? JEPP!
29. Har du Plussakort? JEPP JEPP!
30. Onko sulla Plussakortti? kyllä.
31. Kör du alltid i hundra? nästan alltid.
32. Har du träffat en polis? ja. han var dum.
33. Ehuru bör man… ja vad? hahahaha. ja, lev och lär.
34. Måste man tillverka en bomb fastän man har instruktioner? absolut inte. tänk!
35. Svamlar du eller slänger du ur dig sanningar? slänger ur mig svamlingar.
36. Tack eller förlåt? förlåt.
37. Danke oder Entschuldigung? danke.
38. Kiitos vai anteeksi? kiitos.
39. TÄKK ELLÖR FÖRRLÅD? förrlåd.
40. Vad ska man göra om man kör till skogs på halkbanan? utforska skogen och plocka bär.
41. hur hör man att en bonde kör bilen? på motorn!

renskav.

Igår var jag och handlade tillsammans med Emely och Sofie.

När vi passerade frysdiskarna stannade Sofie upp, tog tag i ett paket renskav, läste lite på förpackningen och frågade sedan:

- Ida, du som är från norra regioner, är renskav gott?

Ungefär som att det är vad jag äter varje dag. Det var jätteroligt. Jag svarade nej.

hej jag är i småland

Hade innan jag åkte i lördags tänkt skriva ett långt och känslosamt inlägg om hur bra min sommar i Österbotten har varit, men hann aldrig innan det var dags att åka till bussen. Den var i alla fall mycket bra och rolig. Jag har umgåtts mycket med människor jag inte brukar umgås med och mindre med människor jag brukar träffa ofta. Det blev lyckat ändå.

Jag har skrattat med Madde, festat med Johanna, upplevt perfekt kultur, jobbat på en absurd med ändå någonstans så gullig arbetsplats. Ätit glass. Sett The Ark. Kört orimliga kilometer bil, varit vaken på nätterna. Sett ovissheten förändras till klarhet. Druckit Lonkero i bästa sällskapet på jorden och vin med människor som vet vad som är roligt. Umgåtts med mina syskonbarn som jag älskar. Tre av fem stycken går nu i förskola och skola. Skrattat från hjärtat, gjort bort mig, älskat livet. Har inte träffat så många nya människor som jag kanske vanligen brukar, men de jag har träffat känns viktiga. Det ryckte i hjärtat när vi hälsade.

Nu är jag tillbaka i Växjö efter en bussresa till Åbo, båtresa till Stockholm och ytterligare buss därifrån och hit. Erika och Jossan var mitt resesällskap. Erika ända fram till min dörr och Jossan till Stockholm som numera är hennes studieort. På båten sjöng vi karaoke och jag hade högläsning ur Miika Nousiainens Hallonbåtsflyktingen i vår hytt.

Idag har jag varit på hej-fika med Emely, Julia och Sofie. Skrattat så tårarna rann och magmusklerna påminde mig om att de finns. Min och Emelys klumpighet kombinerad med vår eminenta humor gjorde så att till och med kassörskan i caféet fick roligt.

Det går bra med min finlandssvenska. Men när Julia frågade om vi ville ha pärlsocker eller kokos på våra kokosbollar och jag skulle svara kokos sa jag kokus. Det blev liksom för mycket. Kokos. Ett helt vanligt ord. Jag vet inte vad som hände. Då skrattade vi länge och sen sa Sofie att det lät som att jag sa krokus utan R. För det var det väl det jag gjorde. Jag kontrade med att de, i egenskap av skåningar, faktiskt säger kuckus, och det är ju en by i Österbotten. Men det sa jag inget om.

idag

Jag och Simon var till vår gamla skola. Åt ärtsoppa och pannkaka. Konstaterade att bitarna var mindre nu än då vi gick där. Kramade Bibbi och sa att jag saknar henne. För det gör jag. Mycket. Hon hade nya glasögon.

Sedan begav vi oss för att beställa en ny dallare åt mig. Vi hade lite problem att hitta dit. Även om Simons resonemang var fint - ett halvt lokalsinne plus ett halvt lokalsinne blir ett helt lokalsinne.

Efter en stund var vi åtminstone i närheten och jag kunde långsamt dra mig till minnes. Oktober 2009 med dåvarande god vän. Tidigt 2000-tal med pappa. Tidee ska vi åpp, tidee ska vi åpp.

Det fanns tre sorter att välja på. Tre fula. Tre med jättehög handikappfaktor. Det som är bra med dallarn är att den inte är någonting extra. Den är smidig och helt perfekt. Ingenting jag räknar som ett hjälpmedel utan någonting som bara hänger med. Någonting som tyvärr inte tillverkas längre. Så vad skulle jag göra, jag valde den minst fula och minst handikappade av dom tre.

Jag vill inte. Inte alls. Det är absolut det sista jag vill. Men man kan inte svetsa i ett tunt järnrör hur många gånger som helst. Nästa gång den brakar av och svetsaren säger tyvärr Ida, tyvärr, måste jag bara säga jaja och ta till min nya. Som jag får hämta ut i oktober när jag är hemma nästa gång. Som inte är någon Partydallare eller rallydallare eller någonting. Om jag inte rustar om den. Funderar redan på att köpa sprejmål.

Och ännu har jag min ädle favorit så många dagar som ödet bara vill. Dom ska jag ta vara på!

22 augusti

tolv år sedan min mamma dog.
tolv år sedan jag vaknade mitt i natten och inte begrep någonting.
inte ens hur man skulle reagera när jag hörde vad som hänt.
jag minns siffrorna i digitalklockan på nattduksbordet i min brors rum.
dom var röda och bakgrunden svart men jag uppfattade ingenting av tiden.

tolv år av saknad. tolv år av tomhet.

jag önskar att hon hade fått läsa min gräsliga b-uppsats och att mina tre brorsbarn och två systerbarn hade fått träffa sin farmor respektive mormor. att hon hade sagt gonatt sådär som hon alltid gjorde och uppmuntrat mig på samma sätt. fast det tror jag hon någonstans har gjort ändå för jag står är trots allt en bra bit på vägen.

innan hon dog hann hon lära mig två viktiga saker i livet som jag tydligen aldrig släppte och aldrig kommer att släppa - läsa och skriva.

och med hundra enheter för låg blodsockerhalt i sin kropp tar pappa fram ett gravljus och ställer det på vår öppna spis medan jag så oberörd som möjligt äter den sista pajbiten rakt ur formen och när smulorna tar slut frågar han om jag ser framemot mina studier och jag svarar att jag inte vet fastän jag vet och så säger han att han ska peeda till gravgården och förklarar vilka knäckebrödssorter som är goda.

Ellen: Fö mommo Maj-Lis tyckt väl itt om dödskallar?
Pappa: Nä.
Ellen: Va tyckt hon om tå?
Pappa: It veit ja, nain bild på nain teddybjöön.

jag har fem dagar kvar hemma och vad säger vi om det

jag är hela tiden det där gråa
den gråa punkten som inte spelar någon roll
som är ingenting
totalt förståndslös
som man kan skylla allting på
skrika på
håna
som varken är bra eller dålig
och råkar jag nu vara någonting så är det något dåligt

jag har funnit mig i det
blint gått omkring och trott att det är så det är
men det är klart att det inte är så
godmorgon har du sovit gott?

jag har blivit äldre
sagt ifrån
förändrats och förändrat
vaknat
godmorgon har du sovit gott?

jag är fortfarande grå
men jag har lärt mig hur man skiftar färg
jag kan vara svart vit grå blå gul rosa
är jag det blir det blåsande
för jag ska vara så lätt att bryta ner

ibland kokar min färgblandning över
men efter 20 år (ok 10) av påtryckning är det väl inte så konstigt
jag vill skrika att
äpplet inte faller långt ifrån trädet
men eftersom mottagaren inte förstår betydelsen
tiger jag
det faller ändå så pass långt
en halvmeter ordspråkskunskap och andra saker om ord.

dåliga poesins dag.

Idag på jobbet, i min ensamhet, hörde jag på radion att det var dåliga poesins dag idag. Vi lyssnare fick i uppdrag att skicka in den sämsta dikt vi kunde åstadkomma.

Jag kunde ju inte hålla mig. Tittade ut genom fönstret. Tog första raden som kom upp i mitt huvud och skruvade lite på den. Skickade in det. Och vann.

Jag vet inte riktigt hur jag ska ta det. Jag studerar litteraturvetenskap och jobbar på en diktsamling som jag faktiskt i något skede av mitt liv hoppas på att få publicerad. Och så vinner jag pris för sämsta dikt.

Nånä, inte så ändå. Jag visste vad jag gjorde och jag tycker det är roligt.

Här är den:

"Kattpäls fuktas i regn
jag ser det hända"

Undrar vad jag får för pris på posten!

Hälsningar Svenskfinlands sämsta poet.

mhm lars

"ändå vaknar du och märker
att vi är var och en för sig.
att alla dom som du fördömde
aldrig tävlade mot dig.
då blir det tomt i dina händer
då står du ensam fast i snön.
du skulle hämta lite vatten
du tog dig över hela sjön."

- lars winnerbäck

ny favoritreplik

På väg från krogen till McDonalds klockan 03.

Förvirrad kille: Men alltså... Va e dehär?
Jag: He e Dallarn, han har Facebook!

partybrillor.

Fick ett partyinfall och köpte dessa på konstens natt.



När Natu såg dom sa hon att jag var så jävla ful i dom. Min avsikt var inte heller att vara snygg. Sedan prövade hon dom själv och det är länge sedan mina näthinnor har uppfattat något så roligt.

Nu far jag till stan, utan brillor denna gång. Adjö.

utdrag ur rimlek.

Jag: Han visste inte vad han skulle göra.
Simon: Så han fortsatte köra.
Jag: Din jävla fartdåre!
Simon: Skåd ett så itt ja sliter de i hååre!

Undrar om det ens är tillåtet att skratta så mycket under 10 timmar som jag gjorde igår.

citat av madde

"Alltså nåo e on jo sjysst men nåo sliirar e jo friskt."

jag vet inte vad det här är.

sitter i min säng som jag alltid gör på natten när jag har jobbat kväll.
lyssnar på gamla sånger där orden är gamla minnen.
tänker på att man faktiskt blir äldre.
fast man tror att förståndet är fullärt när man är aderton och ett halvt eller nitton jämt.

pratar med människor som inte är på samma nivå.
skapar hela tiden situationer som jag och emely hade skrattat till tårar åt.
kan höra och se det fast hon är tusentals kilometer från mitt rum.

jag tror det är vänskap och jag tror jag borde skriva upp allting i ett häfte och återberätta om tre veckor när vi ses igen. det är så lätt att glömma, även sånt som är fint.

vart ville jag egentligen komma? det vet ingen men idag såg jag en människa bakom en skiva paff på ett fordon i rörelse. på kaffepausen bjöd jag på jaffakex med hallonsmak. imorgon blir en spännande dag.

och så sågar vi en människa med framtidstro. förlåt oss.

mamma mu och kråkan.

Förra helgen var jag och Madde till Tuuri. Jag hade inte varit till Tuuri sen jag var 13 bast, säger jag för att nu vara lite Sverigesvensk. Från det mindes jag endast mina inköp - en röd tröja och en fotboll - så stället var som nytt för mig.

Men kära värld så mycket bra saker jag hittade. Jättemånga Muminsaker. Och annat. Satt fint med lön idag. So to speak. Fast jag hade ändå kontroll. Kon-troll. Har ni tänkt på hur såna ser ut? Ett sånt ska jag rita nån dag.

När vi gick ut och var på väg till bilen pratade vi om Mumin-muggar. Och då sa Madde: Ja har ein tär heim i Pensal tråor ja... Ja tråor ee Mamma Mu.

Mamma Mu(min). Muminmamman. Mamma Mu. Mamma som mamma! Vi skrattade ganska länge. Sedan körde vi hem.

när du hör det här ljudet vet du att du har det bra.

jag bloggar inte så mycket sommartid
jag skriver överhuvudtaget på tok för lite överallt
för att
jag står på gräsmattor
tittar på mina gula skor som tittar på mig i samförstånd och vi säger
det är bra
alldeles just nu

jag lyssnar på ljud och njuter
som när man var liten och hade ljudsagor på kasett
"när du hör det här ljudet vet du att det är dags att vända blad"
när du hör det här ljudet vet du att du har det bra

ganska mycket går som det skall
jag skrattar och gråter
men jag gråter för att jag skrattar

det finns så många bra platser, människor, saker att applicera lagom mängd humor på.

och på natten kan man lyssna på vielä on kesää jäljellä när folk tjatar om höst och kyla
på natten är det annorlunda

natten är frihetens timmar.

madde och jag del I av gud vet hur många

igår när jag och madde kom till jobbet fungerade inte radion. vi kontrollerade att sladden var i-kopplad och att knappen var rätt. ingenting hände. inte ens fräs.

"jaha, vi måst vel arbeit utan musik tå" muttrade vi och packade vidare vårt evighetsprojekt.

en stund senare kom vår arbetsledare för att kolla läget i vanlig ordning. "hödo, e to bra på tokodee me radio, vi får it an ti funk naa alls" sa jag och han svarade jakande.

efter ett par minuters vridande och vändande konstaterade han "e kan ha naa me dehäär ti göra..." och drog upp sladden från golvet som inte alls var kopplad någonstans.

på något sätt var det där en hundraprocentig jag och madde-handling.

pekka maghandi är mannen.

för en vecka sedan hämtade systern mig och skjutsade mig till kimo där jag skulle se pjäsen för tredje och sista gången. när 5-åringen i baksätet förstod vart vi var på väg skulle hon med trots följa med mig. när hon påstod att det är bra träning inför förskolan kunde jag inte längre säga nej.


hon var snäll, uppmärksam och mån om att få gå och krama om sin favoritskådespelare efteråt. "idag har jag ingenting till dig så du får en kram istället!"

efter föreställningen hämtade min syster henne och jag blev kvar på den finaste plats jag vet. jag, fanny och sofie kände oss lite såhär "vartåt ska ja skåda no..?" när det tackades för goda insatser denna sommar och så vidare, men när vi sedan åt tacos var vi alla ett fint gulligt litet gäng.

vi lekte lekar, pratade barnprogram och skrattade ganska mycket. teletubbies. mumin. bamse. allting. varför? alfred och kevin hade någon typ av eget skådespel på kvarntaket, jag vet inte riktigt om det var en parodi på årets uppsättning eller vad.

till slut lekte vi min favoritlek - alla sitter i en ring och alla säger ett ord på var i gången, vilket bildar en mysigt absurd berättelse. emanuel hängde sig, iltalehti pussade helsingin sanomat på spalten om invandrarfrågan, i parningsbåset gick det vilt till och hästen ropade aj. bäst var ändå min och fannys karaktär pekka maghandi. kände mig lite elak när jag alltid förstörde alfreds försök till (snusk)skämt med brytande ord. jaja, pekka maghandi!

när vi sent in på natten beslöt oss för att avsluta blev anders glad för han hade ända sedan emanuels hängning hoppats att sagan skulle ta slut.

alfred skjutsade hem mig och efter 03 var jag innanför dörren. efter en sådär rolig kväll somnar man vanligtvis, lyckligtvis, ganska snabbt och kan stiga upp 3 timmar senare för att avverka en jobbdag.

tack allihop. speciellt johanna som bjöd med mig.

den bästa av gåvor.

Fick en Såsdjuret-mugg av broder med familj igår för att jag omhändertog deras gulliga katt Göran medan de var på semester.



TACK!

allmänbildning.

Madde: Ida, to som e allmänbilda, får kvinnona i Somalien röst?

Allmänbildning, ja.

för några dagar sedan

i lördags efter att ha givit föda åt fyra olika katter i samma kommun körde jag vidare till favoritstaden och mötte upp tre favoriter på olika vis; johanna, alfred och anders, bakom mitt gamla hus.

alla fyra förstod ungefär lika mycket, tror jag, när vi gick till strampen. där var stolarna höga och erika salongsberusad. hon lärde mig någonting om hur superhjältar gör som jag redan har glömt.

när vi såg köerna beslöt vi att gå till ollis. anders glömde pengarna i sin lägenhet och plötsligt var vi bara tre kvar. så skulle det även förbli, ty han behagade välja ett rökigt fontana framom en skådespelerska, en poet och en komiker av rang. han anade nog inte vilken kul-tur han gick miste om.

vi skulle spela alias men dricksklockorna störde och det var ingen riktig tävling. jag önskade en låt som aldrig hann spelas och träffade elli. alfred träffade sin dubbelgångare. det hände ganska många konstiga saker. jag och johanna skulle visa upp vår klättrarskicklighet men kom inte ens ett steg upp.

avslutade en rolig kväll med soffhäng i lägenhet och roadtrip till johannas hem.

- vaför har ja dehär sådi högt?
- för att e kom sting!

jag skrattar så mycket i sommar.

PÅ ÅTTONDE DAGEN SKAPADE GUD KAMELEN

I fredags var jag och min favoritkusin på vår favoritlokalkomiker Alfreds första avskedsturné i den röda gården där man alltid kliver in på samma vis, med samma känsla och samma blick.

Han hann bara börja sin show med kameler, Gud och Bibeln innan både jag och min själsfrände fann den där gemensamma punkten att skratta åt och så satt vi där, på första raden, och inte kunde sluta. Det slog liksom inte fel någonstans. Idén, dialekten, ironin, allting. Mest idén. Tänkte att jag måste behärska mig, det sitter folk bakom. Sökte blicken till fönstret. Försökte fundera på om någon månne var hemma i huset bredvid, och vem som bodde där. Men så svängde jag på huvudet och såg min kusin vika sig dubbelt av skratt. Då är det redan på en sådan nivå att det här med behärskning är löjligt.

Vi fick fortsätta vika oss under hela showen, även om inledning och avslutning var starkast. Jag känner ingen annan människa med sådan otrolig begåvning vad gäller imitationer och låtskrivande. Jag känner ingen som vågar driva med sådana saker som han och dessutom göra det så proffsigt.

Visst fanns det, precis som på Citymarkets alkoholhylla, ABC's köttdisk, i regeringen och i den här bloggen, sämre partier, men är det ingenting som förstör en fantastisk helhet är det ingenting att tjata om. Inte här, åtminstone.

Hopi hopi till Maxmo! Alfred Backa är bra.

när en syster löser ett problem.

Ringde försynt min syster och undrade om hon kunde göra mig en tjänst. "Javisst!", sa hon jätteglad. "Ja har ett liiti undelit problem, ja sko behöv slipp ti Kimo ikvälld..."

Hon skrattade lite och sa att hon är på vår gård klockan 18.

Snart ska jag alltså se föreställningen en tredje gång (säg inte det åt någon, det är hemligt och lite pinsamt överengagerat, därför skriver jag det i min blogg) och därefter äta tacos, spela Alias och dricka lite Lonkero med åtminstone den yngre (var går gränsen?) generationen skådespelare.

Jag har jobb imorgon bitti, vilket jag kommer att sköta utomordentligt trots ett par timmar sömn för lite. Alltså på riktigt. Det är ganska länge sedan mitt liv har haft ett sådant flyt som det har nu. Det finns så mycket bra.

hjärta eller hjärna

pappa säger att man ska använda hjärnan.
jag säger att man ska använda hjärtat.

pappa säger: va sko hjärta kona tänk, hee jo en pump he!

jag rådde honom att pröva, bara ett par dagar, för att se om bekymren ökar eller minskar. han gick inte med på det. synd.

22 dagar utan godis

riktigt roligt.

är inte ens snål längre. skönt att gå i affärer när man åtminstone vet vad man inte ska köpa.

50 veckor kvar tills jag ska pröva min nästa karamell.

ur min skrivbok 1998, jag 8 år.

"Klara kommer in och stönar: Håhå jaja.
Teddan: Alltid stönar du, vad är det nu?
Klara: Inget.
Nisse avbryter: Tralalalalala."

Jaha? Och där tar det bara slut. Sinnes. Redan då.

att sakna.

saknar växjö.



fast där finns ingen iskall lonkero.

mitt hjärta bor här,
egentligen,
men det är väldigt bra på att flytta sig.
snabbt och enkelt.

olle!

träffade olle från idol mitt på gatan i staden jag aldrig sett som någonting speciellt sent på natten eller tidigt på morgonen i lördags/söndags. han bara stod där, mitt framför mig, med sina stora rådjursögon och jag trodde att jag drömde en fylledröm fast jag var både vaken och nykter.

jag skrek, jag sprang, han lyfte upp mig och snurrade runt mig i sin famn sådär som pappor, morfäder och farfäder gör med sina barn och barnbarn.



"bästa ståndin på daain" tänkte jag där i luften, precis som dom tänker om esthers lunch på kyrobåoas.

07.00

undrar hur många av mina morgonpigga grannar som trodde jag var redlöst berusad nu när jag, klockan 07.00, precis kom hem efter att ha agerat chaufför och kom ihåg att jag lämnat min telefon i bilen och var tvungen att hämta den och krypa sista biten in eftersom stenarna under mina bara fötter gjorde helvetiskt ont.

med världens längsta mening säger jag gonatt.

när johanna fyllde 18.

I onsdags begav vi; Johanna, Anders, Sanna-Maria och jag, oss ut i Vasas nattliv för att fira att Johanna fyllt 18. Jag kom till stan redan på eftermiddagen efter jobbet och umgicks fram till klockan 20 med Lina och Sofia.

Johanna och Anders hade föreställning och skulle höra av sig om tid och plats att mötas på när de var klara. Efter klockan 20 for jag till ABC för att byta om och fixa mig för kvällen. På parkeringen där insåg jag att min pappas gamla Nokia 3310 hade gått sönder den också. Min egentliga mobil lade av förra veckan och sen dess hade jag lånat den. Nu var jag alltså i Gamla Vasa totalt onåbar. Med ingen aning om tid eller plats att möta festfolket på.

Jag kom ihåg vad min pappa, som är några år äldre än mig, brukar kalla ABC för. Servicestation. Och vem ska ersätta den nerlagda servicen telefonkiosk om inte en servicestation? Gick in och frågade om det fanns en telefon att låna. Ringde nummerupplysning och fick Johannas nummer, ringde henne som inte svarade.

En halvtimme senare var jag tillbaka inne i stan och stannade en mötande kille med orden "ursäkta, int har du en telefon ja sku få lån?". Han var finsk men svarade jakande och tog fram en jättemodern mobil som jag inte förstod mig på. Jag lyckades ändå ringa, Johanna lyckades svara och vi lyckades bestämma en plats och en tid. Kiitos paljon sa jag, för att jag var så tacksam att jag i ruset glömde att det är viktigt att säga på svenska.

Mötte upp mina tre vänner och vi gick till Sky. Det var ganska fint ställe men det hände inte så mycket. Anders och Sanna dansade och Johanna utbrast "han dansar jo som på teatern!" och det gjorde han faktiskt. Det var fint. Att det liksom inte är någon skillnad på Sky och Kyrobåoas.

Efter någon timme med födelsedagsdrinkar for vi till Ollis. Där var inte en enda människa, förutom de som jobbade där. Vi gick dit ändå. Vi fick välja musiken själv och äta hur mycket popcorn vi ville. Och så hade vi ju varandra.

Alla hade vi program i form av jobb och föreställningar nästa dag så efter 02 for jag, Johanna och Anders till hans lägenhet och lekte ordlekar i väntan på att jag skulle känna mig i körskick. Jag gillade den halvpoetiska tystnaden som uppstod mellan orden.

Jag var hemma sent men hade också arbetat in timmar på jobbet så att jag kunde börja senare på torsdagen. För alla vill fira Johanna. Tack för en bra kväll!

oj nej!

Tarja Halonens katt är död!

Dagens nyhet i Finlandet. Hohho.

festivalfredag.

Umgicks med Kenneth och gänget innan vi vinglade in på området för att beskåda (och, framför allt, lyssna till) Bo-Kaspers Orkester. De var bra som vanligt. Plötsligt stod jag bredvid Lauri från The Rasmus. Ett av mina favoritband i tidernas begynnelse, alltså när jag var 13-15 ungefär. Dock gillar jag inte hans solokarriär lika mycket.



På bilden hade det bara duggat lite. Jag var ännu inte så blöt som jag skulle komma att bli. Men det brydde jag mig inte om för jag skulle ju se The Ark.

Strax innan de gick upp på scenen fick vi (jag, Erika och Thomas) tillåtelse att komma förbi stängslet och vistas där under hela spelningen. Så där satt vi då, på första parkett, genomblöta och lyckliga.



Och The Ark. Så fantastiskt bra liveband, så fantastiskt bra show, låttexter, budskap, Ola Salo, stämning, allting har de. När jag kom hem från Chicagokonserten sa jag att det var den bästa. Och det är klart att Chicago musikaliskt är ett mycket skickligare och mångsidigare band. Men Ola Salo är världens klokaste man. Det visar han i sina låtar. Det går helt enkelt inte att jämföra. Att sitta där dyblöt från topp till tå men inte känna av det någonstans för att man är så uppslukad av allting. Och regnet berodde ju på att änglarna grät för att bandet ska sluta, såklart. Vad annars.





Kärlek.

jag såg en dallare

Igår när jag körde hem från Vasa mötte jag en cyklande man med mycket packning. Bland annat en dallare. Exakt en sån som min. Alltså exakt. Samma färg, samma modell, samma hjul. Och på en cykel dessutom. Ovanpå styret och all packning. Som en drömscen.

Min reaktion: ropade "VA?!" och bromsade.

Tur att ingen var bakom.

Svängde mig snabbt om för att kolla att min dallare var i bakluckan.

Det var den. Det finns alltså EN till. I världen. Borde ha svängt om och kört jämte cyklisten tills denne hade stannat så jag hade kunnat fråga varifrån han fått den och när.

Det var en mycket märklig känsla. Högg till i hela kroppen och jag hann tänka att det är ju inte oktober 2009 längre, jag har ju faktiskt fått tillbaks den, väl?! Jag fick väl hem den från Vasklot?!

Sedan åt jag vaniljglass och hjortron med storebror.

jäär ha bjöönin märkt sina stockar

jobbade till halv fyra,
kom hem och läste vasabladet på terassen,
diskuterade med min fader kring middagsbordet,
som rymmer sex personer,
städade ur min garderob,
hej sopsäckar,
körde iväg för att handla vätska,
var nära att krocka,
det var en liten 1993a i den andra bilen,
kom hem igen i solnedgång,
imogon är det fredag,
madde och jag ska därför äta bakelse på jobbet,
sedan ska jag på festival,
på the ark på the ark på the ark,
med lonkero med vänner med liv,

muminshopping istället för simning.

Idag efter jobbet skulle jag simma flera hundra kilometer, och begav mig därför till Vörå. Simhallen var ju förstås stängd. Allting var stängt och det enda som fanns var en remont och två estniska byggare. Lite sur gasade jag till Halpa, som min mommo alltid sa, och köpte en Muminmugg (Muminmamman) och en STOR Muminhandduk, eller som svenskarna säger: badlakan (Sniff).

När jag såg den gassande solen och mötte tanken att jag kommer hem till ett tomt hus slog jag en signal till min kusin, bosatt typ en kilometer från Halpa. Hon och två av hennes tre barn befann sig på minigolfbanan jag kört förbi en halvtimme tidigare. Jag körde dit och agerade sekreterare i spelet. 2, 4, 6, 7, 3. Ungefär. Sedan blev jag bjuden på lakritsglass och parasollet sjönk ner över oss alla. Snipp snapp slut.

trollvinter

jobbat hela dagen, det var svettigt och plastigt och allting luktade aceton och jag andades tänkte jag att det är nu jag svimmar för första gången i mitt liv.

min äldre svägerska fyllde 30 och ordnade kafferep. åt jordgubbstårta och smörgåstårta och alla slags tårtor man kan behöva på ett rep.

letar som besatt efter tove janssons bok trollvinter, jag har den här någonstans, bör läsa den, helst i solsken, önskar mig en häst, blir för lång tid på jobbet, vet vad som händer, man äter en tredjedel av ett piller, en del i gången, långsamt tveksamt sparsamt fast man måste ha hela och genast men nej en vuxen människa är en vuxen människa och jag låter allting gå. jag vet inte. allting bara är.

tre dagar till helg. tre dagar till the ark.