Jag gick på fest i en källare där jag fortfarande inte kände någon annan än Ellen och när hon beslöt att gå hem beslöt jag att stanna kvar med en göteborgare som tyckte jag hade talang för det poetiska och andra smålänningar som jag inte visste ett jota om.
Snart satt jag i en taxi in till stan med alla dem, trots att de gånger jag åkt in till stan nog kunde räknas på en och en halv hand. En av dem vinkade i en blomrabatt och låg där och flåsade i fem minuter men jag tänkte inte ens tanken att vända om och gå hem.
Snart var vi inne i stan på en krog och jag minns att där var trappor men jag minns inte hur vi fick ner dallarn. Jag minns att det var stort och att han som vinkade i blommorna bjöd mig på drinkar.
När valomerkki kom hade jag ju förstås tappat bort alla. Så stod jag där, mitt i stan, ingen aning om var ens busstationen fanns så jag kunde ta mig hem. Det där med att ta gemensam taxi hem gick inte så bra. Chansade och började gå åt ett håll.
"Hej, har du haft en rolig kväll?"
Ett par från källarfesten som jag inte kan förnimma att jag sett tidigare. Jag spelar med.
"Javisst, har ni? Vet ni var alla är?"
Det visste dom. Vi pratade lite sverigedemokrater och sedan åkte jag och en till taxi hem. Fast chauffören inte ville ha betalt envisades mitt sällskap med att betala. För oss båda från egen ficka.
Ja, vad ska man säga, ung och dum? Eller ung och äventyrlig.
Jag såg ut såhär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar