onsdag

växjöregn är växjöregn
jag är jag
under det.

idag är det ett sånt
som man inte blir blöt av.
jag har inget paraply
men jag har muminpappan
med whisky.

jag har ingen röst
när jag behöver den som mest
bara lite skrål
jag känner hopp för mänskligheten
i ett par minuter

och jag går hem och gör tacogratäng.
det tar en kvart och rent estetiskt är det
allt annat än succé men det smakar gott.

är rädd för att jag helt har tappat greppet
om skillnaden mellan förnuftigt och normalt
fast jag vet att det inte finns någonting normalt

inte ens här.