okej jag har sommalov.

Tonfisken, makaronerna, sextiocentsjuicen, The Beatles och The Kooks.
Det är då jag vet att jag har sommarlov.

För exakt ett år sedan gick jag runt på underbara gator i Paris tills jag fann henne, vår vän, Mona Lisa.



Därifrån åkte vi båt i Seinefloden hem till hotellet.

För ett år och en dag sedan klättrade jag (okej, åkte hiss) upp i tornet på bilden ovan och såg detta


Det var fint. Men det känns som om det hände nyligen. Ett år går så knasigt fort.

vad jag bland annat har skrattat åt.

Jag har sällan eller aldrig skrattat så mycket som jag gjort det här året. Här kommer några av många antecknade bidragande faktorer, citat, av mina vänner.

1. Vi har multimedia. En geting kommer in i klassrummet. Ida åt läraren, helt plötsligt: "Hoppas an sticker de i pannon."

2. "Karan tyckär jo om tå e låtär, wroom wroom ska e låt fö karan!" / Bibbi.

3. "Tänk tå ader ha komi rikti langt i liivi åså ha man sjölv bara komi två steg" / Ida.

4. "Idaa på kara-tv ska vi gift oss!" / Ida.

5. Ida: "Alltså vilken kanal kommer kara-tv på?" Joel: "... FST 5."

6. "He som e bra me vibration e att man känner e fast man int hör naa..." / Joel.

7. "He ha jag haft!" / Ida om dyslexi.

8. "Om man möter en björn ska man gå fram och klappa lillen" / Ida.

9. "Va int bitter i ett halvt år som farsan min kan vara." / Ida.

10. "I would not like if there was two people of me, i would kill the other one!" / Ida.

11. "Barn e som Facebook, man måst ha mee e överallt , di tar ju mee e på wc till å mee" / Ida.

12. "In slow motion everything is possible!" / Ida.

13. Dragos jobbar på datorn och förklarar för oss vad han gör; "...Mark in, and mark out..," Ida: "I don't like that name, Mark."

14. Jag och Joel lagar mat i köket, kryddar med vad vi kallar "kara-munstytchi", alltså den stora öppningen, inte den med små hål. Vi ba "Idaa på kara-tv ska vi krydd matin" och yeah yeah bla bla. Så kommer Ida: "Idaa på kara-tv ska vi sess nedär å ta e lugnt!" varpå hon så vackert och bestämt hoppar upp på stolen och sitter kvar med armarna i kors.

Ja, jag försökte blanda lite i början men det tog inte länge innan jag insåg vem öppnat käften överlägset flest gånger. Och det här är som sagt bara valda delar. Ida min Ida, hon är så rolig. Fast hela min klass var rolig. Roligast. Tack.

en massa stora tack.

hej. jag har sommarlov. jag förstår det fortfarande inte riktigt ännu. det känns inte så rätt som det brukar. men snart kommer jag att förstå. och redan nu förstår jag vilket fantastiskt fint år jag fått. hur mycket jag har lärt mig och hur många fina människor jag träffat och hur glad jag varit. igår var det avslutning och kramkalas.

tack bibbi för ditt icke fördomsfulla sätt att se på oss människor, tack för humorn, för kvargen, potatismoset, köttgrytan, brunsåsen, chokladkrämen och alla fredagar. tack för kärleken och omtanken.
tack robban för att du lärde mig hur en c-durskala är uppbyggd, en hel del annan teori och för att du fick mig att inse charmen med kazooer.
tack petter för att du gjort mig till en bättre gitarrist, valde ut bra låtar nästan varje gång och för att du såg att tumplektrum var the grej för mig. b7 är fortfarande favoritackordet.
tack julia för att du fick mig att våga lita mer på mina skrivande ådror. och för att du alltid var positiv. även om våra typer av humor skiljde sig aningen från varandra.
tack dragos för din kompetens inom ditt undervisningsområde. tack för din söta svenska och alla dina skratt.

tack jenny för att du var min kompis från första minuten i salongen första skoldagen. du är fin och jag tycker om dig.
tack ida & manuela för alla fantastiska citat, nya ord och inlevelserika berättelser.
tack joel för de märkligaste funderingar någonsin. dig glömmer jag sent. tack också för att du orkat med mig trots att våra värderingar inte alltid varit likadana.
tack simon för mystiken och den överlägset bästa humorn i skolan.
tack jossan för att du velat vara min kompis. du är speciell, fin och chill.
tack sannah för ditt fina leende du gett mig ganska exakt varje gång jag mött dig det här året. tack för att du är så glad och snäll och hämtade mjölk till mig ibland.
tack johanna för att också du var min kompis från första början. du är bra, jag kommer att sakna dig.
tack fanny för att du gillade min blogg och det var väl så vi egentligen började känna varandra. man blir glad av dig.
tack ludvig för nästbästa humorn och för att du alltid ville hjälpa mig. med väskan och tallriken och besticken och glasen och skjutsen.
tack martin för att du bar ut min stol på julshowen.

tack till alla andra jag lärt känna som gjort det här året till mitt bästa hittills.
ni som får stanna kvar på stället är lyckligt lottade människor. men livet går vidare och jag är glad att jag fått uppleva detta.
senare ikväll kör vi bildrace och citat från året, visst?

jag fattar icke.

sista skoldagen har gått till ända för några timmar sedan. och jag fattar inte det. jag tänker att allt ska fortsätta som vanligt. säkert stiger jag upp 07.30 i vanlig ordning på måndag och rycker i en låst dörr.
nåväl, sista kvällen med gänget ikväll, middag imorgon med majoriteten av alla mellanårare, och till sist avslutning på kvällen.
nu ska jag städa lite innan jag traskar iväg och umgås med fina människor. kanske lägga skolväskan i skrubben....? hur gör man?

jag hittar förresten inte mina che-teckningar jag gjorde i början av läsåret på bildkonst.
har hon bränt upp dom?

var ligger humorn i dehe?!

jag har gjort en apa av indianpärlor
men den fick sätta livet till.
den hade en banan.
men allt gick sönder.

ibland går allting sönder
men man kan bygga det
av plast järn pärlor känslor ord eller regn.
och man kan säga att man kan bygga.
en sådan egenskap.

jag har ätit vindruvor
det är synd att mörka druvor är nästan dubbelt dyrare än gröna.
det är synd att mitt superlim luktar äckligt
men det är bra att jag har ätit vindruvor.

jag och joel fick en typ av utskällning idag av fröken lärare ni vet vem
när vår animation blev klar och vi tackade bland annat malax bageri i vår eftertext.
vi ser inget fel i lite slumpmässig oväntad humor
men enligt fröken var det fel gånger tvåtusen
och förstörde hela filmen.
det var riktigt nära att jag gick.
men jag satt kvar
och fröken lärare gav sig.
TACK.
för alla som vill se två fina animationer och en reklamfilm
made by mix 09-10, infinn er på morgonsamling imorgon!

presentation.

Om några sekunder ska jag presentera mitt multimedia-projekt om språkresan.
Jag bara: USA har 50 deilstater, å ti e Texas, Oregon, Californien, nånäääää ja skoja.

simon & jag-bilder.

Jag och fyra stycken av mina klasskompisar har varit på Bibbis trappa. Vi skulle lämna ett collage vi gjort. Men hon var inte hemma. Så vi lämnade ett hemligt meddelande på trappan som vi skrev med stenar. Hoppas hon inte halkar i dom. Istället for vi till Jenny på saft och kex. Pratade om hur vi kom ihåg början av tiden i fkf.
När jag, Simon, Joel och Manuela körde tillbaka till skolan satt vi kvar i min bil på gården och pratade så länge att alla fönster immade fast.
Och nu är vi här, i skolan.


Vi vill inte slutaaaa.

budgeten.

Som avslutning på årets alla storylektioner skulle vi presentera någon typ av verksamhet för unga. Jag fattade inte riktigt, för det behövde inte vara något vi skulle verkställa eller så. Men tydligen tränade det på nåt sätt våra tankesätt. Så jag drog till med någon skrivarkurs. Så satt jag där och presenterade den. Förklarade hur jag tänkt.
Jag: bla bla bla budget bla bla
Ida: bud get!
Jag: .... HAHAHA! BUD GET!
Läraren: Alltså humorn i den här klassen e nog så fruktansvärt torr så man fattar ju int!

Jag kunde inte riktigt släppa det där så nu har jag pysslat ihop just en bud-get. Varsågoda. Klicka på den för överskådligare version.

vår fina bibbi.

Nu har jag skrivit en dikt åt Bibbi. Och alla hennes smeknamn hon fått av oss. Dom är inte direkt få, ska jag tala om.
Jag har också skrivit ner alla roliga citat jag kommer ihåg/har antecknat att hon sagt under året.
Därtill har jag hittat på fem av Bibbis tio budord.
Min klass ska ge henne det här på fredag.
Nu behöver jag bara klassens godkännande samt lite hjälp med fortsättningen av budorden.
Sedan ska vi hoppas att hon blir glad.

Ps. Säg inget åt henne.

stolen dolly,

nu är den här igen.
den likadana ångest jag bar på varje dag i gymnasiet.
jag vet inte varifrån den kom men den kom.
jag har byggt ett enda långt poesistycke av varje magnet som tillhör kylskåpspoesin.
jag har rivit det.
jag hoppas den inte stannar länge
för den har bara hälsat på två gånger i staden.

men nu vill jag berätta om bibbi.
idag tackade jag för sista soppan jag fick. tack bibbi sa jag.
- vassågod! to som it tyckär om soppon!
- he gör ja visst! ja tycker om all tin mat, ja sa bara att...
- vi bråkar me varadär jag å ida!
- vi e jo bästisar vi
- vi e jo bästisar, tå får man kinn liiti.

sen kom det mest oväntade. hon är bekant med min granne! de hade bott ihop i tidernas begynnelse. tänk så otippat.

och i fredags när vi grillade frågade jag
- bibbi ska vi va jär? tå måst ja hämt dallarn
- da..? va? da...? JAA vi måst jo hämt hon tå! dalla måst vi far ett. men no komber ja jär, itt me dalla men me dolly!

dolly var en stol. helt plötsligt. hon är så fint galen.

ett dop.

Idag stod Arvids dop på programmet. Det var fint.

Kantorn sjöng och spelade en sång. Mitt i sången kom jag plötsligt på mig själv med kittlande tårkanaler. Jag försökte tänka vad jag tänkte på. Jag kom inte på det. Sen såg jag mig runt och flera stycken satt och grät. Så ja, det var fint.

Arvid Karl Magnus. Titta vad glad och söt han är!


Efter kyrkan följde dopkaffe hemma hos bror. Arvid diggade mitt hårband!

Nu är jag tillbaka i stan. I min mage finns en stor klump hemska saker. Den finns där för att inkommande vecka är sista veckan i skolan. Imorgon är alltså exempelvis sista dramalektionen. Mitt favoritämne. Sista. I mitt liv. Jag fattar noll. Jag började ju nyss? Och ifall vi får Bibbis ris och kyckling imorgon är det sista gången i mix- och musiklinjörernas liv. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Hur jag ska ta det här. Usch.
Men jag ska inte glömma bort att njuta heller.

tack för ett givande projekt.

Nu är dramalabbet slut. Sista träffen är träffad. Jag kommer nog att sakna det lite.
Skrattade typ ihjäl mig idag när skådespelarna jobbade med min pjäs. Dom är så duktiga.
Jan satt där ba "HAHAHAAAAA.... en meeees äär ju en fååågel! men döööööööda den då... luuura hennee. HEEEEY jag har lite fluuuuuuuugsvamp kvaar!"
Och Jonas hypade upp Frans tusen gånger mer än jag tänkte honom i mitt huvud.
Alla karaktärer utom Sofia ändrade ordentligt från det jag hade tänkt dom, men till det positiva. Ni skulle ha sett när Jan spelade fågeln. Hans ögon! Helt i kors. Och ljudet han gjorde! Åååh jag borde ha filmat. Som jag skrattade.
Alla andra var också fina. Speciellt gillade jag Anna och spöket Moffa och Babylycka.

Sen gick vi därifrån och en dam frågade mig om det är första gången jag skriver.
- Ja, sa jag, första gången jag skriver en pjäs i alla fall.
- Jag hoppas verkligen att du fortsätter.

Tack. Tack tack tack.
Nu ska jag på kalas till Sannah. Snart.

grillparty med bibbi!

Vi grillade ute idag.
Here comes the sun(ny picutres):


Simon och Bibbi gör upp eld!

Bibbi slänger på kol.

Ida i sitt esse.

Ida slår Joel med vedklabb.

Alla mina klasskompisar utom Joel. Puss på er.

KARAN BÄR BÄNKAN!

Bibbi och jag. Bibbi är kanske den mest fantastiska människa jag träffat hittills. Hon påminner rätt mycket om min mommo faktiskt, både med dialekten, kokkonsten, snällheten och vissa andra personlighetsdrag. Jag älskar henne. Och jag är en av dom som gråter nästa fredag, som är sista fredagen med i köket med Bibbi.

Jag och Simon.

Jenny och Manuela grillar.

Åså åt vi! Simon, Manuela och Johanna.

första sommaren utan stockholmssyster.

Min (klass)kompis Simon har en bror i Stockholm. Han ska åka och hälsa på honom i sommar. För bara ett halvår sedan hade jag en syster i Stockholm, och det hade jag haft i sju år. Hade hon bott kvar hade jag med största sannolikhet också hälsat på henne i sommar.

Vi hade kunnat resa tillsammans, jag och Simon. Åka buss och båt. Skratta ihjäl oss och skämta om allt. Sedan hade vi åkt vidare till respektive syskon. Men nej.
Jag är inte på något sätt bitter över att syster nu bor tusendubbelt närmare. Tvärtom.
Men ändå lite ironiskt på nåt vis.

right brain hey hey hey.

Läste en bok om psykogeometri. Först skulle man välja den figur som man ansåg mest tilltalande, sedan fanns personlighetsbeskrivningar, långa och utförliga, på alla figurer. I'm telling you, jag har aldrig känt igen mig själv så bra som när jag läste min figur.

Och det känns skönt också.
Jag har inte direkt koncentrationssvårigheter fast jag inte riktigt orkar fokusera på viktiga saker ibland. Jag har inte fel i huvudet (eller i magen) fast jag har en väldigt god aptit och ofta äter lika mycket som en fullvuxen karl, eller mer. Jag är inget svin fast min lägenhet inte alltid är den mest städade och jag inte håller reda på alla grejer. Jag är ingen idiot fast mina betyg kanske inte varit de bästa genom åren. Jag är ingen surpuppa fast jag plötsligt kan få infall och dra mig bort från allt. Jag har inte jättemånga nära vänner och jag har prövat väldigt många olika hobbys. Jag kan verka underlig. Det är också för att den här personlighetstypen, enligt boken, är den mest ovanliga. Det känns bra att veta att allt, eller mycket, beror på att mina högra hjärnhalva är väldigt dominant.

Förstås stämde ju inte allt, men förvånansvärt mycket. Det var intressant. Susan Dellinger har skrivit den, en bok om psykogeometri, och du ska också läsa den.

och vi är inte världens mästare.

Jag anlände ikväll till skolan en halv minut efter att matchen mellan Finland och Tjeckien satt igång. Jag satt några sekunder innan det var dags att jubla halsen av mig. 1-0.
Så efter ruset satt vi där, jag, Simon, Ludde, Jacob och Joel. Alla med spastiska tvångsrörelser och hjärtat på annat ställe än normalt. Jag talar förstås om halsgropen. Vi skrek och hade i nerverna. Till sist blev det 1-1. Det var väldigt väntat.
Samma rörelser och ljud fortsatte en hel period och en förlängning till. Sedan följde straffläggning och mina mäns nerver höll inte. Inte mina heller. Den längsta svordomsramsan på länge släpptes. Pojkarna drog iväg och bowlade för fosterlandet, jag gick och köpte vitlöksbatong. VOI VOI.

Jag ska tala om för alla er som inte bryr er om hockey, ni är lyckligt lottade människor just nu. Ni slipper bära på sorg. Ni slipper känna hur det svider. Ni kan bara leva vidare.
Visserligen kan väl jag också det efter en stund, för om typ 360 dagar drar ett nytt VM igång.

42 stycken astetta celsius and i love it.

Efter att jag gjort klart min kruka på hobby fick jag plocka med indianpärlor! Och som jag fick återfall! Jag måste köpa egna, tänkte jag. Men jag har ju inget strykjärn, tänkte jag.
Alltså Gud vad jag älskar hobby. Jag har gjort så många fina saker där under mitt mellanår. Teckningen med hon som är gravid, såna där figurer man kan sätta på speglar och fönster, indianpärlor, kalashatt, tröjtryck, magneter, ALLT. Jag har alltid gillat att pyssla, men man har ju aldrig material själv. När jag har ett helt skåp material framför mig, relativt fria händer, och dessutom har jag under det här året hittat den galna människan jag egentligen är. Då händer det grejer.
Ja, sidospår. Säger hon och ler.

När jag kom hem från skolan (som efter hobby fortsatte med animation och gitarr) satt jag ute på balkongen. Där var det härligt. 42 grader. Jag älskar det. Jag läser en bok om kreativ intelligens just nu. Så jag satt där och ritade gubbar på författarens beställning.

Några timmar senare gick Natu, Bazooka, Mischa och jag ner till havet och grillade korv.
Bilder kommer kanske någon dag. Det säger jag alltid. Jag borde dra till med bildhagel snart.
Mätt gick jag till skolan och fixade på Keynote-presentationen. Simon kom så jag skrattade mest. Men lite blev det allt gjort.

Nu är det allt för sent igen. Men jag är så pigg och glad och varm.

i love fpa!

Eller gör jag? Nå åtminstone nu. För jag kommer att få pengar över sommaren också! Vad var det som satt så hårt förra sommaren, va?! Nå hur som helst, nu är jag glad. Visserligen är det minus tjugo procent av den normala summa jag erhåller, men matematiken i mig har räknat ut att det kommer att räcka ganska precis till hyra och räkningar. Nöjes- och matpengar får jag gräva fram på annat sätt. Jobba. Sälja fyrhjulingar. Och sånt.

På tal om sommaren, här kommer mina hittills planerade planer för den (förutom att jobba slash hjälpa syster):

• festa i parker så ofta jag kan
  
• åka till power park med åtminstone serne, natu och jon, alla är fria att anmäla intresse!
  
• åka till power park med min familj (sa pappa)
• se på teater i kimo
• ta andra skedet i bilskolan (usch!)
  
• vistas i buske utanför rockperry-området
• ha roligt med carro
• träffa elli när hon kommer på besök från stockholm
  
• skriva noveller på balkongen när nätterna är ljusa
• dra krogrundor genom varje krog och pub i staden med åtminstone serne, vill du är du välkommen med
• ha kunskapskväll med serne, det innefattar oändligt med avsnitt av vem vet mest och trival pursuit-rundor
• arrangera så många spelkvällar jag bara kan
• dricka vin

Och förhoppningsvis en hel del annat skoj.
Jag behöver fler kultur-happennings. Tipsa!

onko sulla mitään grilli makkaraa kotona?

Jag har också hunnit träffa Jon idag. Han var i staden på grund av inträdesprov och i tjugosju grader satt vi på torget där vi diskuterade och åt. Livet blir så mycket härligare när det är såhär varmt. Det medför lycka.
Jag skäms att erkänna det men efter att han åkt hem gick jag till biblioteket istället för att se mina landsmän kämpa mot slovaker. Förlåt. Jag vet inte vad som hände. Eller jo, jag vet att jag glömde bort första perioden helt. Sedan tog det så lång tid att starta upp detta slöa åbäke att det var lika bra att bege sig, för att undvika bokböter. Jag försökte skynda mig där men det går ju inte. Det är så tyst och lugnt och det finns en miljon böcker man vill läsa. Jag drog hem ytterligare en kasse psykologiböcker. Passligt till tredje perioden var jag hemma och mina män vann matchen med 5 mål mot 2.

Aj jo, igår träffade jag Natu en stund. Plötsligt frågade hon mig om jag ville grilla med henne någon dag. Det kom väldigt plötsligt och oväntat men visst ville jag det. Hon ringde genast sin mamma och frågade "onko sulla mitään grilli makkaraa kotona?". Det hade hon inte, men vi ska köpa imorgon. Sen ska vi grilla. Varken hon eller jag kan grilla. Vi ska grilla ändå. HEJ HEJ SOMMAR.

osynlig teater is the shit!

Idag på dramalektionerna har jag och mina klasskompisar gått runt på stan och spelat teater för människor. Det var väldigt roligt.

Först gick jag och Manuela runt med en Stockholmskarta och frågade folk "Hey excuse me, do you know where the Globe is? We can't find it! According to this map we are supposed to be pretty close..."
De flesta reaktioner var "This is a map of Stockholm, you are in Vaasa, Finland. Wrong country, haha." And we were like WHAT?! How do we get to Stockholm?
Sötast var mannen som visade oss till turistinfon!

Efteråt gick jag till en skobutik och ville köpa busskort. Jag släpade med rösten i takt med att jag släpade benen. Tjejen i kassan var lite finare. Hon ba "Busskort?! Öööh, vi säljer skor..."
Jag: Men? Busskort? Jag måste åka buss!
Tjejen: Det här är en skobutik, vi säljer skor!
Jag: Men.. Ett vanligt busskort, det finns väl?
Tjejen: ... Alltså, du måst gå till Studioticket.
Jag: Men min assistent har sagt att här finns busskort!
Min hand skakar när jag plockar upp mobilen och ringer min assistent som är klasskompis Joel.
Jag fortsätter i telefonen: Alltså nu är jag här, och hon säger att det finns inga busskort! Du får tala med henne!
Tjejen: Vah?! Öööh.. Hallå?! Jo hon är här och pratar om busskort men det här är en skobutik, busskort finns i Studioticket!
Jag: Vad sa han?
Tjejen: Han kommer hit, men alltså jag har inga busskort!
Joel: Alltså har du inga busskort alls?! Kan du inte ens skaffa?
Tjejen: Nej. Ni måste gå till studioticket!
Nu är hon ur balans och vi känner skratten som bubblar i halsen.
Joel: Jaha... Nå... Okej. Hejdå.

Som sista moment stod jag på torget med två äpplen som jag gav till folk samtidigt som jag sa "Grattis på födelsedagen!"
Det flesta kollade på mig som om jag vore sinnes och ville inte ha så när tiden började rinna ut gav jag det första åt en rullstolsbunden alkkis. Sen prövade jag på en äldre dam. Hon ba "Tack! Födelsedan?! Tack!"

Arma raati vad roligt det var.

psykologi.

Nästsista gången.

min pjäs blev en pjäs.

Wohooo, JAG ÄR KLAR!

Frans och hans förbannade fobier är klar.
Allt är klart.

Jag försöker se min ringa ålder och mina tidigare inga erfarenheter av dramaskrivning som ett förlåtligt skäl till att sista scenen blev lite skev. Det är väl egentligen ingen ursäkt.

Men jag känner mig ändå nöjd. Nästa gång spelar vi upp den och alla andra deltagares bidrag. Jaaaaah.

Nu tar jag en promenad till havet. Muminpappan och havet.
Sedan sover jag gott, hoppas jag.

ett, två och kanske tre.

Mina två, eventuellt tre, största problem är följande:

1. Omotivation.
2. Överdriven självkritik.
eventuellt 3. Lättja.
Men alla människor är lata.

Trots min medvetenhet kan jag inte påstå att det går bra just nu. Men jag har ännu fem och en halv timme tid. Det är sista gången, åtminstone på en tid, som jag skriver en pjäs.


Vet någon smartis förresten varför min webcam plötsligt blivit så ljus och underlig? Hur jag än gör blir det sämst. Den var inte sådär förut. Men man kunde ju ställa in sånt där nånstans? Var? Jag har inte använt den på så länge att jag glömt allt.

en fin lördagkväll.

Jag är dödstrött. Jag har picknickat i parken, spelat Trivial, varit på bio, kört runt i hela stan, ätit kanelgifflar och kollat på Vem vet mest med Serne. Och Bazooka vad Trivial och parkpicknick beträffar. Det har varit en fin kväll.
Jag förstår inte var jag ska finna någon ork till klädtvätt och pjässkriveri imorgon. Hemska öde så dåligt det gick igår när jag lekte författare. Jag fick den omtvistade öppningsrepliken formulerad och sidnumreringen fixad. Men hur i hela världen ska jag få den att bli som jag har tänkt? Vad har jag ens tänkt? Jag är helt förvirrad. Och vad ska den heta? Frans och fågelfobin är ju en barnbokstitel. Det fattar varje människa.
Jag måste sova på saken. Eller på madrassen. Jag stavar helt seriöst varje ord fel och ser dubbelt. GONATT.

risotto och värmespader.

Aldrig har jag varit så snål på risotto som jag plötsligt blev idag. Det var ganska lättåtgärdat. Faktiskt. Så nu har jag en hel kastrull risotto för hela helgens hungerkänslor. När jag köpte maletkött visade termometern på torget 27 grader. Det är så skönt och jag är så glad att jag saknar ord för det. Tänk, det är inte ens slutet på maj! Och här går jag runt och känner mig nästan lite som om jag vore i Californien. Käre vädergud, gör så att detta håller i sig för evigt, eller åtminstone till september. Amen.

Nu börjar snart tredje perioden i matchen Finland-Vitryssland. Vem leder 2-0? Det varma landet i norr, ja.
När matchen är klar måste jag på allvar försöka skriva klart min mytomspunna pjäs. På söndag ska den vara inlämnad och imorgon vill jag med gott samvete kunna umgås med Serne.

Hejhej!

impulsfylla 1/2010.

Igår blev helt okej. Jag och Natu begav oss till ABC och sen gick vi vidare till Hoviska.

SOM jag saknat detta!


Jag såg ut som en liten rävunge där jag satt, men det är väl okej. Jag ser förresten ofta ut som en räv, har jag märkt. Vore jag ett djur skulle jag nog vara en räv.


Vi två, 17 år. Nästan.

Fredrika och Therese var också där. De var från Umeå och trevliga. Rikssvenska är trevligt att lyssna på. Det roligaste är när en rikssvensk säger satan. Jag får aldrig nog.

Att ta bild på oss alla fyra var ingen enkel uppgift, dock. Därför frågade jag en plötsligt förbijoggande man "hej kan du ta en bild av oss? voitko ottaa kuvaa meistä?"
Han sa "Javisst kan ja de! Från vilken vinkel vill ni ha?"
Det hade vi ingen aning om. En bra vinkel bara. Han var en trevlig man, som hurtigt joggade vidare med hälsningar från oss om att ha en skön kväll.


Vad gjorde vi mer? Inte så mycket, faktiskt. Satt mest och pratade. Men det var trevligt. Speciellt när det är 18 grader ännu efter midnatt.


Efter tre var jag hemma igen. Vill ni slippa bakfylla; drick Mehukatti klockan 07 följande morgon när du vaknar av att åskan smäller. Det hjälper.

en varm julidag i maj.

Idag har jag inte gjort annat än läst böcker och haft en nyckelpiga på mitt finger.
Det har varit en slö dag.
Varmt som juli dock. En varm julidag i maj.

Men nu frågat Natu om jag har lust att supa idag.
Det vet jag inte direkt om jag har, och inte riktigt råd heller för den delen. Men jag har inte lust att sitta här och jag har lust att prata med människor. Så snart är hon här.
Man vet ju aldrig hur det slutar i hennes sällskap.

segerns sötma.

Vårt land, vårt land, vårt fosterland vann! 3-2. En mycket fin match. Nu ska vi alla vara glada och snälla.

Det har hänt andra bra saker en dag som denna också. Jag har fyndat. För bara några euro hittade jag den här klänningen:

Perfekt inför kommande sommars utgångar och bravader.

Med den på kroppen och den här

kring hjässan kommer jag dessutom att delta i min brorson Arvids dop nästa helg. Tänk så bra!

Nu ska jag krypa under täcket med en bok och bara njuta av att jag får sova hur länge jag vill imorgon. Precis vad jag behöver.

jag vet knappt att jag har ett och jag har knappt ett.

det klappar inte ofta. nästan aldrig. jag vet knappt av att jag äger ett. men när leo komarov gör ett mål som kan komma att betyda så otroligt mycket för finland i dagens hockeymatch mot usa, då känner jag att det klappar. lite. mitt lilla lilla pyttelilla nykarlebyhjärta.

let's go into the third period.
1-1.

diktpojkar.

Jag har alltid tyckt att män som skriver dikter, eller bara skriver överlag, är för sällsynta i denna värld. Det är så fint, tycker jag.

Vad hände idag? Jo, Simon skrev en väldigt fin och rolig korsrimsdikt.
Jag längtar redan tills den publiceras.

Det är förresten himla skönt på min balkong under solen, bara så ni vet! Mitt solhjärta, som föddes i Vörå förra sommaren, finns fortfarande kvar på min kropp. Om än svagt. Operation låt solhjärtat leva kommer alltså att starta inom en snar framtid.
Vad det egentligen gör där vet jag inte. Ett minne, kanske. Den där veckan var en fin vecka. Jag minns att jag kände mig som en människa.
Det här är en av mina favoritbilder från det:

pappabesök.

Pappa kom med utemöbler till min balkong idag eftersom han med orsak av trädgårdsplanering befann sig i min stad. Bara två stolar, förvisso, eftersom bordet inte kunde hittas, men det är bättre än tomt. När han såg mitt kök diskade han min stekpanna och putsade varje plana yta han såg. Inte mig emot, tack så mycket!
Sen frågade han om vi ska bege oss nånstans för att äta och det tyckte jag att vi kunde, om han ville. Tack också för det.

Nu befinner jag mig i skolan där jag ser på ishockey med Simon och Ludde. Finland har fått noll stycken mål och Tyskland lika många. När de filmade cheerleader-tjejerna såg Ludde på dem en stund och sa "di e ju så ful".

Nu fortsätter period två.
Det är VM om någon missat.

mödrars dag.

Min andra morsdag utan att ha någon att fira som så förlöpte.
Jag inledde den med att köra ut några blombud åt syster. Sedan följde den traditionella morsdagslunchen vid lokalen. Det var god mat. Och jag träffade min före detta dagmamma. Hon frågade (som de flesta andra jag mötte) vad jag ska göra i höst. Jag sa att jag har sökt till skolor i Sverige. Hon frågar vad jag tänkt studera, journalistik? Och jag sa njä, litteraturvetenskap.

- Yes! sa hon. Lycka till!

De flesta som frågar har ingen aning om vad litteraturvetenskap är. Och de som har tycker väl inte att det är speciellt relevant, av deras reaktioner att döma. Dagmamman däremot, lät glad och positiv, ungefär som nåt man väntat länge på händer.
Jag blev glad av en sådan reaktion. Det värmde. När jag tänker efter är det också en möjlighet att de flesta av mina sagor producerades under tiden hos henne.

Hos min far fikade vi och talade strunt och inte strunt. I samband med att jag begav mig hem till stan igen tog jag en titt förbi både mammas och mommos gravar. Första gången ensam i mitt liv. Jag var lite rädd men också lugn. De fick varsin ängel som jag gjort i tiffany.

MEN NU, som en riktig rolig avslutning, ska jag dela med mig av dagens skämt:
I förmiddags befann jag mig i systers butik. En kund, ung kille, handlade en stamros. På lappen med skötselråd och dylikt fanns också avbildat en gaffel och en kniv med ett kryss över.
- Det betyder att du måste äta den förhand, sa hans flickvän.
- Aaah! Eller kanske med sked!

TACK kund, du gjorde min dag!
(Det borde vara med i nästa års årvasrevy, tänkte jag en och en halv sekund efter att det hänt.)

papp miin.

Jag är hemma hos pappa.
Jag sitter i soffan och spelar Lady Gagas Telephone på min gitarr. (ja, den är faktiskt rolig att spela)
Pappa tar sin gitarr och genast börjar han vackert kompa.
Det var jättefint! Pappa, 56, spelar Lady Gaga.
Jag skrattade och sjöng.

Nu sover han på soffan. Han snarkar.

ibland är jag lite synsk.

det händer ganska ofta. att jag tänker på något eller säger något och det händer en stund senare. folk tror oftast inte på mig. de flesta tror att jag ljuger och hittar på. men det är faktiskt sant. det händer. jag tycker att det är både obehagligt och häftigt.
som nu. här sitter jag i min ensamhet och tittar på vem vet mest. jag är inne på mitt tredje avsnitt nu. när jag kollade första tänkte jag att tänk om jag skulle vara med i programmet och få en fråga om bob dylan och vad han heter egentligen. det skulle jag kunna svara på.
(nej, mina tankegångar är inte mer avancerade än så en fredagskväll med mig själv.)

vad frågade programledaren en kille nu?
jo, just det;
vad hette bob dylan ursprungligen?

pappa har fått höra mina visor ett antal gånger* och har därmed börjat lita på att det är sant.
han säger att min mor var likadan. både med det och att identifiera människor.
jag besitter nämligen också någon sorts förmåga som innebär att jag när jag ser en människa plötsligt kan få för mig att den människan är någon jag bara hört talas om, aldrig sett. oftast är det den människan. det är också skrämmande.

* ett annat exempel: i vintras spelade jag och pappa alias. jag förklarade reglerna åt honom och bad honom ta ett kort ur den orörda lådan. jag sa: betänk nu att ordet ljus står på nummer två. då kan du till exempel säga att det är motsaten till mörk eller att man tänder det på jul.
pappa tittar på mig med konstiga ögon och säger: jaanå he ståo ljus på tvåon.

men det känns ju fint att veta var det kommer ifrån.
puss och kram mamma. jag önskar vi kunde dela våra upplevelser.

yes!

Jag överlevde, och jag är nu en fri kvinna!
Fick ett presentkort till McDonalds som tack för praktiken. Då blev jag faktiskt lite glad. Kom ju ganska lämpligt, till en kommande fattig sommar. Ja, för jag fick beskedet idag - inget sommarjobb på Mirka i år för min del. Jag hoppas detta är den sista sommaren vi känner lågkonjukturvibbar i luften. Jag kan tänka mig att det är lite som astma.

Nåväl, jag får hjälpa min syster i hennes butik. Det är också bra. Sen ska jag också sälja fyrhjulingen alldeles nu i dessa dagar. Nog överlever jag och min ekonomi denna sommar också, om än med andnöd.

Minns ni igår när jag berättade att jag skulle göra klart min keynote-presentation? Såhär gick det med det: Jag kom till skolan, startade en dator, öppnade presentationen, tänkte 'äääh ja e jo tössto', stängde den och plötsligt satt jag och en hög kompisar i en taxi på väg till Lidl. I taxin pratade vi om Oravais teater, heliumballonger och dyskalkyli.

Filmkvällen var ju orsaken till själva taxiåket. Mattethomas skulle lägga på filmen och allt var högt uppe i taket. Då staplade han två stolar på varandra och klättrade upp, trots att vi alla sa nej, Mattethomas, nej. Nu kommer det roliga. Anna sa: "Vi far int sen till akuten med dej, minns de!" och så gjorde hon sådär ajabaja med fingret som Alfons pappa.

Jag målade upp följande bild i mitt enkla huvud: Mattethomas ramlar, kanske bryter ett ben. Ingen gör något. Då minns han; han fick ju faktiskt en tillsägelse om att han inte blir förd till akuten. Vi bara sitter där, bestämda att inte göra ett dyft, eftersom sagt är sagt.
Jag fick roligt åt fantasisituationen både innan filmen och när jag skulle sova inatt.

Ikväll ska jag på bio med Natu. Få se vad hon har att berätta.

19 minuter

det är 19 minuter kvar tills jag får starta bilen och köra hem.
så ska jag sitta på balkongen och läsa bob dylans memoader del ett
och äta rågbröd med ost på.
och bara njuta
av sol och text och mat och stunder av frihet.
det lär dröja innan jag sätter mig vid datorn.
usch så jag tröttnar. i ögonen och i nacken och på facebook och alla sidor.
samma statusuppdateringar samma satusuppdateringar samma statusuppdateringar.

sen ikväll ska jag gå till skolan i ett försök att göra klart min keynote-presentation
och efter det är det filmkväll på samma ställe.
jag skulle vilja ta med mig en påse majsbollar.
majsbollar är mitt favoritgodis.
men jag vet inte om jag vill
för nu har jag helt utan att tänka på det klarat mig utan godis typ flera veckor.
fast jag behöver ju inte köpa så många. bara fyra eller fem.

under tiden jag skrev denna text hände något med tiden.
den gick framåt och nu är det inte nitton minuter utan tolv minuter tills jag får köra hem!
tänk om år gick lika snabbt som minuter.
så lite man skulle få gjort. nästan inget.

varma fötter.

mina fötter är varma
typ varmast.
och jag går ingentstans.
det heter att det är en timme och tolv minuter
kvar.
solen skiner och om jag tittar ut sen jag
lite polishus bakom gardin.
jag är klar med mina uppgifter för hundra stunder sedan.
och inga nya har jag fått.
mina fötter är varma
typ varmast.

jag undrar vad som händer
om jag och mina varma fötter går.
vi tror att ingen märker
men vi vågar inte vara säkra.
inte nu.

matpauserna brukar jag göra långa.
när jag kör tillbaka släpper jag gamla gubbar över skyddsvägen.
lugnt och artigt.
låtarna på radio lyssnar jag slut
innan jag går in
och mina fötter blir varma
typ varmast.

jag har fått spader som ni ser.
klarar jag det här?
kanske.
imorgon vet vi.

fria orättvisa folkhögskolan.

Jag vet inte vad jag tycker om rättvisan i skolan jag går alla gånger.
För det första var min klass den enda klassen i hela skolan som inte fick medverka i körhelgen. Jag förstår inte varför. Ungefär som att vi har fel i hjärnan. Jag blir bara argare ju mer jag tänker på det så jag ordar inte mer om det. Håll med om att det är fel. Usch.

Nu är musiklinjen på turné i Helsingfors. Det är ju bra. Men de går också på Playme-musikalen, shoppar, bowlar och åker karusell på Borgbacken. Det är ju som en klassresa.
Varför får inte vi också åka iväg och göra nåt kul med vår klass? Eller alla vi som har mellanår tillsammans? Nä, Mixlinjen ska alltid särbehandlas.
Fan vad orättvist. Jag blir ledsen.

karuseller som river i magen.

det händer inte speciellt mycket spännande i mitt lilla liv just nu.
jag träffar inte människor. jag diskuterar inte. jag bara är.
jag skulle vilja åka en karusell som skulle riva i magen riktigt ordentligt.
den gröna vid power park, till exempel.
fast helst den jag åkte i på mage vid six flags magic mountain i los angeles.
ihan oikeasti, mä kuolen
skrek jag.
men det gjorde jag inte
för när den största uppförsbacken blev nerförsbacke
kunde jag inte sluta skratta.
och när vi klev ur maskineriet var jag
en lyckligare människa.

vem följer med mig och åker karusell?
inom rimliga gränser, ja. power park går bra.
tule tule tule.

ett säkert tecken på att man flyttat från sverige till årvas.

" Idaaa, veit do va dem ha jåort på Glåobin i Svärji?"

Edward frågade mig det igår. Han är fem år. Då undrade jag varför inte alla som ändå talar årvasdialekt eller pensaldialekt eller vörodialekt eller annan åo-dialekt säger Glåobin? Det vore ju logiskt.

De hade tydligen spänt upp ett hus, om någon undrar.

gps-barn i baksätet.

Jag har varit på bio och McDonalds med två av mina fem gullefjun. De två E:na.
De var snälla och fina. Det var ganska enkelt att köra när båda satt baki och berättade för mig genast hastigheten ändrade, eller en fartkamera intog deras synfält.
"Åtttiiiiii, hundraaaaaaa, kaaaaamera!" Man behövde liksom inte tänka desto mer. Nån dag kommer kanske bilder.

När vi kom hem hjälpte vi deras pappa att städa huset. Och Edward sa till mig att det vore kul att dö, för då får man åka till himlen och komma till Jesus som man får önska sig vad som helst av, och sen får man det.
Till sist frågade han mig: "Visst är det så?"
Mjaa, sa jag.
Jag kände att det var fem år för tidigt att försöka påstå annat.
Sen kommer Ellen och säger att han hjälper de sjuka.
Visst?
Vissa, säger jag och pappan.

Vad jag undrar nu är om man lär sig sånt där redan i dagis?
Det har jag inte ett minne av. I och för sig gick jag vid dagmamma men ändå.
Jajaja. Kanske det är bra. Vad skulle dom annat lära om? Darwin? Tänk om han också hade fel? Men eftersom båda kanske är lika fel eller rätt kunde dom ju lära lika mycket av båda. Jajaja.

Praktikdag numero uno imorgon.

att blåsa serpentiner är inte lätt.

Vi blåste serpentiner kvällen till ära igår. Det visade sig vara inte jätteenkelt.
Speciellt inte med en två meter hög hatt på huvudet.
En del av upptågen finns att beskåda här:

lady gaga, you got a phone call.

Mina gäster anlände strax efter sju, Carro med "party-påsan" i beredskap. Den innehöll allt från äppelsprit och partyglas till tobak och granatäpple. Vi såg på roliga youtube-klipp, pratade om viktiga saker och skrattade ihjäl oss.


Alla mina hedersgäster.


Balkong är bra att ha.


Jag var ungefär lika nöjd som jag ser ut. Stämningen var mysig och söt tyckte jag.

Jag ringde Kneet som var hos sin kompis i Brändö. Jag frågade helt kallt om vi fick komma dit. Värden svarade ja, av ren nyfikenhet. Dags att göra oss klara för avfärd.


Carro fixade Lady Gaga-brillor av tobak.

Sen var det dags för Brändö. Toni var den nyktra av oss och därmed lämpade han sig bäst som chaufför. Varje gång jag sätter mig i en bil jag inte tidigare suttit i uppstår problemet - var ska dallarn rymmas? Till slut fick den plats i baksätet, ovanpå alla mina vänner. Det var svårt och trångt att få in den. Plötsligt satt vi alla där och tänkte på samma sak; barnafödsel, och sa "krysta! push! push! I can see the head! Aaw, it's a girl!"
Jag vet inte om dallarn riktigt är en flicka. När den heter Rosa är den en tjej, men dallarn är nog en pojke. Den är väl både och. Kanske den åtminstone föddes som flicka. Hur som helst skrattade jag mig fördärvad åt proceduren.


Framme i Brändö.

Jonas kom dit med taxi.

Taxin som släppte av honom på fel ställe. Varken han eller jag känner till Brändö speciellt väl och jag suger på att förklara orientering. Jag stod där på trappan med honom i luren och fattade inte var han var. Jag sa "nu skriker ja, säg om du hör me". Så stod jag där som en kärring som har tappat bort sin katt "Jooooonaaaaaaaas, Joooooooonaaaaas!" och han följde ljudet tills han fann mig på trappan. Alla sätt som fungerar är bra.

En annan rolig grej var damerna i fönstret i huset mitt emot. De stod där och showade med hantlar och hela köret. Tiaror hade de på huvudet också. Vi stirrade och vinkade åt dem men de bara fortsatte. Jag undrar hur de tänkte.
När vi inte orkade mer tog vi taxi hem. Jag minns att vi åkte en våning för högt med hissen och att jag frågade några Trivial-frågor.

Idag har Serne och jag ätit första maj-glass på torget och med Carro och Jonathan har jag lunchat kinesiskt. 10 poäng åt det stället. Jag måste gå dit igen. Och igen. Och igen.