stolen dolly,

nu är den här igen.
den likadana ångest jag bar på varje dag i gymnasiet.
jag vet inte varifrån den kom men den kom.
jag har byggt ett enda långt poesistycke av varje magnet som tillhör kylskåpspoesin.
jag har rivit det.
jag hoppas den inte stannar länge
för den har bara hälsat på två gånger i staden.

men nu vill jag berätta om bibbi.
idag tackade jag för sista soppan jag fick. tack bibbi sa jag.
- vassågod! to som it tyckär om soppon!
- he gör ja visst! ja tycker om all tin mat, ja sa bara att...
- vi bråkar me varadär jag å ida!
- vi e jo bästisar vi
- vi e jo bästisar, tå får man kinn liiti.

sen kom det mest oväntade. hon är bekant med min granne! de hade bott ihop i tidernas begynnelse. tänk så otippat.

och i fredags när vi grillade frågade jag
- bibbi ska vi va jär? tå måst ja hämt dallarn
- da..? va? da...? JAA vi måst jo hämt hon tå! dalla måst vi far ett. men no komber ja jär, itt me dalla men me dolly!

dolly var en stol. helt plötsligt. hon är så fint galen.