min pjäs blev en pjäs.

Wohooo, JAG ÄR KLAR!

Frans och hans förbannade fobier är klar.
Allt är klart.

Jag försöker se min ringa ålder och mina tidigare inga erfarenheter av dramaskrivning som ett förlåtligt skäl till att sista scenen blev lite skev. Det är väl egentligen ingen ursäkt.

Men jag känner mig ändå nöjd. Nästa gång spelar vi upp den och alla andra deltagares bidrag. Jaaaaah.

Nu tar jag en promenad till havet. Muminpappan och havet.
Sedan sover jag gott, hoppas jag.