osynlig teater is the shit!

Idag på dramalektionerna har jag och mina klasskompisar gått runt på stan och spelat teater för människor. Det var väldigt roligt.

Först gick jag och Manuela runt med en Stockholmskarta och frågade folk "Hey excuse me, do you know where the Globe is? We can't find it! According to this map we are supposed to be pretty close..."
De flesta reaktioner var "This is a map of Stockholm, you are in Vaasa, Finland. Wrong country, haha." And we were like WHAT?! How do we get to Stockholm?
Sötast var mannen som visade oss till turistinfon!

Efteråt gick jag till en skobutik och ville köpa busskort. Jag släpade med rösten i takt med att jag släpade benen. Tjejen i kassan var lite finare. Hon ba "Busskort?! Öööh, vi säljer skor..."
Jag: Men? Busskort? Jag måste åka buss!
Tjejen: Det här är en skobutik, vi säljer skor!
Jag: Men.. Ett vanligt busskort, det finns väl?
Tjejen: ... Alltså, du måst gå till Studioticket.
Jag: Men min assistent har sagt att här finns busskort!
Min hand skakar när jag plockar upp mobilen och ringer min assistent som är klasskompis Joel.
Jag fortsätter i telefonen: Alltså nu är jag här, och hon säger att det finns inga busskort! Du får tala med henne!
Tjejen: Vah?! Öööh.. Hallå?! Jo hon är här och pratar om busskort men det här är en skobutik, busskort finns i Studioticket!
Jag: Vad sa han?
Tjejen: Han kommer hit, men alltså jag har inga busskort!
Joel: Alltså har du inga busskort alls?! Kan du inte ens skaffa?
Tjejen: Nej. Ni måste gå till studioticket!
Nu är hon ur balans och vi känner skratten som bubblar i halsen.
Joel: Jaha... Nå... Okej. Hejdå.

Som sista moment stod jag på torget med två äpplen som jag gav till folk samtidigt som jag sa "Grattis på födelsedagen!"
Det flesta kollade på mig som om jag vore sinnes och ville inte ha så när tiden började rinna ut gav jag det första åt en rullstolsbunden alkkis. Sen prövade jag på en äldre dam. Hon ba "Tack! Födelsedan?! Tack!"

Arma raati vad roligt det var.