Läste en bok om psykogeometri. Först skulle man välja den figur som man ansåg mest tilltalande, sedan fanns personlighetsbeskrivningar, långa och utförliga, på alla figurer. I'm telling you, jag har aldrig känt igen mig själv så bra som när jag läste min figur.
Och det känns skönt också.
Jag har inte direkt koncentrationssvårigheter fast jag inte riktigt orkar fokusera på viktiga saker ibland. Jag har inte fel i huvudet (eller i magen) fast jag har en väldigt god aptit och ofta äter lika mycket som en fullvuxen karl, eller mer. Jag är inget svin fast min lägenhet inte alltid är den mest städade och jag inte håller reda på alla grejer. Jag är ingen idiot fast mina betyg kanske inte varit de bästa genom åren. Jag är ingen surpuppa fast jag plötsligt kan få infall och dra mig bort från allt. Jag har inte jättemånga nära vänner och jag har prövat väldigt många olika hobbys. Jag kan verka underlig. Det är också för att den här personlighetstypen, enligt boken, är den mest ovanliga. Det känns bra att veta att allt, eller mycket, beror på att mina högra hjärnhalva är väldigt dominant.
Förstås stämde ju inte allt, men förvånansvärt mycket. Det var intressant. Susan Dellinger har skrivit den, en bok om psykogeometri, och du ska också läsa den.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar