så går ett år från våra liv och kommer aldrig igen.

Mitt 2009 i ord och bild.

Året inleddes med fest hos Bazooka. Denna gång hann jag se raketerna. Vi gick ut utan jackor för att kanske, kanske bli sjuka och missa skolan några dagar. Vi hölls dock friska. Jag och Calle glänste med dialogen i vår sketch på UF's julfest. Skolan var ganska lugn och nu var det inte många kurser kvar. I det där jävla gymnasiet. Månadens nittonde dag steg jag upp klockan halv sju och fick biljetterna till Björn Gustafsson och André Wickström. Det var en fin dag. Jag satt på café inne i stan och gjorde finska läsförståelse och drack cola. Med biljetterna i väskan.
Sökte lägenhet som ett tok. Hittade ingen. Åt mycket pizza. Hade mycket ångest. Såg på många filmer. Ganska ensam var jag egentligen. I januari.



Februari kom med det som jag så länge fruktade; studentskrivningar. Modersmål - textkompetens. Vågar säga att jag i vanliga fall är rätt kompetent när det kommer till texter men det där var som draget ur röven. Hela alltihop handlade enbart om Ibsens Vildanden, man hade inga valmöjligheter och det var nog en stor fet miss av studentexamensnämden. Det fick väldigt mycket negativ respons av experter sen så det kändes skönt. Hörförståelsen i lång finska gick lite bättre.
12 februari var en dag jag hade väntat på i tre års tid. Den kom. Vi hade abiad, penkkis och sen fick vi läsledigt! Så obeskrivligt skönt att få lämna en plats man inte passar i. Inte ens lite. Vi hoppade runt som små möss. Sprang runt och stökade i skolan. Jag bröt sönder kritor. Skönaste känslan. Sov i stjärnhallen och tog en runda på den enda puben i den där skitstaden. Minns att de spelade Dire Straits och vi skrek att vem får 10? Abi 09! Fyndigt må jag säga.
Just ja. En fredag innan allt detta hoppade jag på bussen till stan, mötte upp en främmande gubbe. En främmande gubbe som skulle bli min hyresvärd! Fyllde i papper om en väldigt fin lägenhet. Med en stor skrubb, dit jag kunde slänga alla killar, sa gubben.
Tack Ann-Luise och tack teater-Sebastian (jag är säker på att Du läser) för att ni fixade den.
Kompis Bazooka var i Spanien hela månaden så jag fick ha hans lägenhet.
Alla hjärtans dag till ära stack pappa, Margita, Madde och jag iväg till Lappfjärd på Björn och André. Det var fint och jag skrattade så jag grät. Jag skulle gärna dela med mig av alla skämt men det blir inte så. Efter allt for Madde och jag till lägenheten i stan och var upprymda och lyckliga över vad vi upplevt.
Jag lärde mig spela Päronet Jonas från Pleppo på gitarr. Herr A kan.
Månaden avslutades med fest i lägenheten. En gitarrgud kom dit. En gubbe på McDonalds undrade om jag hade olika långa ben. Nej sa jag. Han gav mig en juice. Jag vaknade varje dag i snö och fin sol. Varje dag med samma känsla. Och så sa jag nej, som i nej.


I mars fick jag nycklarna till min lägenhet! Någon dag senare hade jag inflyttningsfest. Alla var verkligen här. Det var en fin fest. Raskis hade bara en strumpa. Det får man ha. Juissi och kokosbollar var vad jag levde på. Revyn 10 kilometer söderut från mitt hem var bra. Jag skrattade och det var halt och kallt ute. Jag visste att imorgon skriver jag studenten igen. Modersmål, uppsats. Skrev om Facebook och jag minns att jag trodde jag hade vanligt vatten i min flaska. Det var bubbelvatten och det pös som bara fan i den tysta salen. Det tänkte inte sluta. Men alla var för ambitiösa och ivriga för att ens flina lite.
Sen kom skriftliga delen av långa finskan. Jag satt framför en som hela tiden drack kaffe och skramlade. Det var svårt att inte skratta. Men man får inte, allvarliga saker är studenten.
15 mars fick jag sommarlov! Genast började flytten för pappa till nya huset några (jag vet inte, 20?) meter bort. Gamla huset skulle tömmas. Jag hittade många fina bilder och teckningar. Det var konstigt att hitta saker som mamma hade skrivit och sånt. Hon var nog med och hjälpte.
Sport vann äntligen Mestis. Jag har väntat ungefär sex år. Jag skrek och hoppade och kramade Ellen som inte riktigt förstod varför.
Och en gång var jag fullständigt övertygad om att jag var en värdelös människa som inte kan nånting och allra minst kan skriva studenten. Jag grät sönder i en famn omringad av fyra andra som fick mig att inse motsatser och bra saker. Fyra människor som sedan kom att betyda mer för mig än jag hade trott. Och famnen var nog en bra famn.


Började april med att söka in till skolor. Men det var nog ett aprilskämt för jag ville inget av vad jag sökte till. (Förutom dit jag slapp in.)
Ja nu var våren här. Vad betyder det? Precis, vårkänslor. Mitt hjärta sprack lite. Jag var jävligt besviken på mig själv och allting. Allt rasade samman ungefär. Då.
Sport kvalade till ligan mot Ässät men föll på sista matchen. Jag hörde den på radio och åt Kinderägg. Carro fyllde 19 år så vi firade på Rosso och Ollis.
Dallarn gick sönder. En kille på maskin & metall svetsade den. Tack.
Jag blev sjuk. Hög feber. Bazooka lurade mig att äta en hel stång chili. Fan vad det brände i munnen! Jag gör inte om det. Tänkte spy.
Natu och jag tog knäppa bilder i en källare.
Denna blogg föddes.
I månadens slut stack han och jag till Stockholm och hälsade på syster. Träffade Johan. Säg I taket lyser stjärnorna. Fyndade böcker. Kom hem till valborg. Festade i stadshuset med tyskar och andra. Absurt.



Maj var i början bara fester i parker. Sånt är härligt. Jag glömmer aldrig när vi försökte få Koti Pizza att köra ut pizza åt oss. Och när vi ringde till nummerupplysningen och frågade nummer. Gräset, människorna, luften, kassarna, filtarna, friheten.
Första morsdagen utan att ha någon att fira inföll. Jag fick Playstation av Joel. Tack. Jo och så fick jag den där jävla studenten. Jee hurra.
Jag och Carro festade och var på Ollis där vi träffade Raoul och andra.
Med tre dagar kvar av maj stack vi till Paris, jag, Anna, pappa och Margita. Otroligt fin stad med Eiffeltorn och Mona Lisa och triumfbåge och galen trafik och mysiga gator.



Vi var kvar i Paris ännu i början av juni. Första juni är pappas födelsedag så vi firade honom. Och jag lyckades hitta hjärtasolglasögon som jag i evigheter har letat efter.
Hälsade på broder i Esbo på hemvägen. Minns ännu hur glad jag var. Det kittlade i magen sådär skönt och tryggt, jag fnissade. För lite text. Än en gång trodde jag för mycket.
Ett besök fick jag i alla fall. Och lite björntråd.
Johan som Johan hade fest, jag och Carro drog dit med Joel. I bilen påminde vi honom om att han är världens snällaste Joel.Carro lärde folk hur man skidar på Ollis.
Jag, Carro och Alfred hade en liten minifest hos mig. Doghundboy säger jag bara. Det var en av sommarens roligaste kvällar. Konstigt.
Midsommaren spenderades på soffan i Pensala med en gitarr i famnen. Och i Sunnanvik på en liten fest några dagar innan. Vi blev nästan utkastade på grund av vår kreativitet, Carro och jag. Vi for på Fångad av en sång också. Vi åt jordgubbar och sjöng om bussen som brukar komma kvart i två nere i byn. Det brukar den faktiskt. Robin Hood undrade varför han ens reagerade när jag sa hej Robin Hood. En gubbe bjöd på godis.
Spenderade en vecka i Vörå hos min kusin. Det var en fin vecka. Varmt. Jag solade fram ett hjärta på magen. Vi var till Power Park. Var i Kimo och övade teater. Elias och jag sjöng Svenne Banan. Agnes undrade vem jag var kär i. Ingen var lite konstigt svar, tydligen.


I juli var Carro och jag på Ollis och lurade en kille att vi hade varit i det militära. Och så hittade vi på ett tg-tecken. Var hemhemma länge för syster var hemma från Stockholm.
Rock Perry var bra, vi såg Kurt Cobain bland andra. Sunrise Avenue var jättebra och det var Disco Ensemble också. Alkoholen styrde resten.
Spelade Guitar Hero hos Eaoul. Det var svårt.
Madde var hos mig. Jag frågade henne var nycklarna var och fick svaret "jaanå ja e jo från landi ja så it fövånar e me om ja lämna di i dörin". Dom var i dörren.
Testade Royal med Joel och Bazooka.
Hela juli var nästan bara sprit och fest. Skål.


Augusti öppnade upp med Maxmorevy. Jag har ännu saker därifrån i huvudet. Det fastnade.
Jag började FKF som var, och är, skitbra. Har aldrig tidigare trivts så bra i en skola.
Min lägenhet var plötsligt full av bostadslösa studerande några dagar. De färgade mitt hår. Och plötsligt var jag bra igen en stund. Okej.


I september fyllde jag 19 och det gjorde jag på 1300-talet vid Korsholms vallar.
Jag blev kär i Calle och såg på Idol hela tiden. På Ollis sa en gubbe att jag och Carro är härliga tillsammans. Det lär kul. Jag började bilskola och gjorde där med stan osäker.


I oktober köpte jag Kajs bok. Det var en bra bok. Serne, Carro, Jontta och jag lurade alla vi såg på Ollis att vi var danska. Och körde dit med vampyrbilen.
Dallarn blev stulen men kom på ett mystiskt sätt tillbaka två dagar senare. Det var hemskt att bli så halv. Jag kom som skitstor nyhet på Vasabladets förstasida. Öh.
Skaffade tumplektrum och såg Flickan som lekte med elden. Jag fick ett fint pins och hitttade glasögonen jag länge sökt efter. Pappa och jag for till Stockholm en sista gång innan Anna flyttade hem. Halkade runt på halkbanan och fick ny, världens bästa bilskollärare. Jag har honom att tacka för att jag vågar och vill köra bil idag.


Hälsade på Carro och hennes lägenhet i november. Vi var till Melody för första gången. Sa åt vaktten att jag var 17 år och han släppte in mig. Vi busade med ett kex. Min praktik på Radio X3M började. Det var roligt. Men hemskt att höra sig själv. Carro och jag var VIP vid Fontana på Svenska Talande Klubben. Gillar inte Fontana men det var kul. Peppar och papper. Såg Två ljus i fönstret och plötsligt låg min blogg på Wasa Teaters kaffebord. Firade lillajul med treårskalas.


December har gett mig körkort, lite mer tålamod, fyra helt fantastiskt roliga julshowsföreställningar, många roliga roadtrippar och en andraplats i Idol åt Sveriges bästa musiker. Jag tackar för det och ser framemot ett nytt år med nya möjligheter. Jag är också glad för att jag har träffat så många nya söta människor. Främst från skolan. Jag nämner inga nanmn men Jossan, Jenny, Simon, Sannah, jag tänker på bland andra er.

hej 2010.

Nyårsfesten var bra så länge den varade. Sen fick jag en blandning mellan fel i huvu och ångest och allting.

Jag är snäll.

Bilder och mera text kommer senare. En summering av 2009 ska ni också få.
Nu vill jag bara hem till pappa.
Kan inte köra ännu dock.

gott nytt år!

Det är nyår. Jag är en katt. Natu har sminkat mig. Och tuperat mitt hår. Och klippt kattöron. Har ni nångång sett en katt köra bil? Det hände i Vasa centrum idag, innan festens början, givetvis. Jag vet ändå lite vad man får och inte.
Natu dricker cider. Jag dricker nån egen blandning.
Så fort Carro och Jonathan har anlänt sticker vi till Bazooka.
Kisssekisse mjau. Ni ska få bilder.
Gott nytt år!

början.

När jag tänker efter har jag nog aldrig läst en bok med speciellt anständigt eller vettigt början. Så jag borde sluta haka upp mig och sluta tjata och börja på början.
Klockan är 03:29. Det är en bra tid. För början och andra saker.

Jag skulle städa garderoben strax efter 02. Då var jag konstig. Jag orkar inte vara normal. Tråkigt.

Jag och Natu körde till Natus morsas lägenhet idag. Rödljuset bytte till grönt och det tog två sekunder innan min bil körde iväg. En stresspetter bakom oss tutade. Jag tutade tillbaka. Det var nog det bästa jag gjort idag. Jay Sean-Down på full volym. Jag måste göra en spellista på Spotify med alla låtar hon och jag lyssnar på när vi kör. Det blir fint.

det här med att stämma.

Varför kan jag inte stämma en gitarr helt?
Jag som skulle lära mig så mycket under jullovet.
Skit.
Och inte känner jag någon som kan.
Bara pappa.
Helst inte stämapparat. Vill lära mig själv. Ska lära mig själv.
Men det kommer ju tydligen inte att hända ännu.
Skit.

madde och ida på äventyr och lite till.

Igår var jag ännu kvar hemhemma efter besöket hos våra bekanta. Efter elva körde jag iväg och hämtade Madde och sedan vidare till stan. En lampa som inte ska lysa på instrumentpanelen började lysa på instrumentpanelen så därför var vi tvungna att vika in via Rinta-Juoppi för att fixa lampan på instrumentpanelen. Pappa sa redan på förhand att vi kunde be om skjuts in till stan ifall det tar länge. I början sa gubben att det tar ungefär en timme. "Finns det någon möjlighet att vi slipper in till stan?" frågade jag. "Vi har ju hyrbilar, tjugofem euro", svarade han. In your face, taxi är ju billigare, tänkte jag. En minut senare kom en annan gubbe och sa att det tar högst en halvtimme.
Så vi tog en kopp oboy i caféet och väntade. Madde berättade att hennes nuvarande, mitt före detta, gymnasium nu är mer urflippat än tidigare. Nu måste man ha lapp för all frånvaro, också tandläkare osv. Är man borta mer än två gånger utan lapp får man ingen kurs. Tack mamma och pappa för att jag blev till 1990 och inte 1991! Hade det hänt hade jag aldrig blivit student.

Nåjo, bilen blev klar och vi körde vidare. Först till min lägenhet. Skvallrade lite på Facebook. Efteråt mellandagsrea. Jag köpte en klänning i min favoritfärg för halva priset. Funderar på att ha den på nyår men jag tänker att den kanske är lite väl fin.
När vi var tillfredsställda shoppingsmässigt gick vi tillbaka till min lägenhet. Hämtade bilnyckeln och satte oss i bilen för att Madde skulle till bussen. För det första var rattlåset på. Det har hänt tidigare så jag vet hur man får upp det men det tog en stund. När vi kom iväg var det rödljus överallt. Inte en enda korsning var grön. Till råga på allt har ju busstationen flyttat, och vi visste inte riktigt hur man kom dit. Alla vänstersvängar jag ville göra var förbjudna. Massa trafik så jag vågade inte vara illegal. Två minuter kvar tills bussens avgång så att ta en sväng till runt stan och komma in från andra hållet var för sent.
Vad gör vi nu? Madde tar en senare buss. Ja. Men vänta... Vad sitter vi i? En bil! Har någon körkort? Jo, jag! "Ja kan kör heim de!" Först sa vi Oravais men jag sa att det är ju en obetydlig skillnad på tio kilometer.

I Kvevlax stannade vi för att tanka. Madde ville göra det. Jag betalade och skärmen meddelade mig att börja tanka inom 3 minuter. "Men ho får man åpp lokon tå?" frågade Madde och jag hade glömt att öppna från insidan. I all hast halkade jag till på köpet omkull. När vi äntligen började tanka hade slangen något fel så man kunde bara trycka in avtryckaren en liten bit. Det betydde att vi tankade typ en liter i minuten. Åh.

Till sist kom vi fram till Maddes. När vi satte oss i köket kom vi på hur snåla vi var på något gott. Vi hade kunnat skriva en evig lista. Vi kom på att tacos vore nog ändå det bästa. Vad gör vi? Jo, kör iväg till Torghallen och handlar ingredienser. Jag ser all körning i början som nyttig övningskörning och effektiv lärning.
Sen tillreder vi, mumsar i oss och ser på Wallander - Prästen och slutligen somnar vi gott och sover en tolvtimmarsnatt.

Idag har jag kommit tillbaka till stan. Bazooka, Mischa, Natu och jag spelade Party-Alias hos Natu. Jag ville ge Natu två extra snurr på bonussnurran efter att hon spelade generad så bra medan hon förklarade. Min rygg gjorde ont så mycket som jag skrattade.
I hennes bokhylla såg jag en Wallander-box med fyra filmer i. Hon kom hit och vi såg en av dom. Jag lånade boxen.

Vilket bra jullov hittills, måste jag säga. Vadå måste? Ingen tvingar mig. Jag vill säga det. Annars gjorde jag nog inte det. Snart kommer nyår och sen Estland. Ja.

kvällen.

Sami körde oss till krogen igår. Sami som hela tiden tjatar att han ska hälsa på mig. Nej säger jag, nej. Han tjatar mer. Nej. Nu träffas vi. Säger han ett knyst? Nä.

Ollis var först tråkigt. Tills vi träffade en stockholmare. Svenskar är så sköna, dom bara pratar, man behöver inte säga desto mer och säger man så är det nog något bra. Han spelade yatzi med sina sura kusiner.
En arkeolog från Umeå bjöd oss på drinkar. Jag har aldrig tidigare träffat en arkeolog. Jag blev nyfiken på yrket. Han sa att det var omväxlande.
Jag var det snyggaste och mest ärliga på hela krogen ikväll, sa en omkringresande pedersörebo. Tack sa jag. Han kastade yatzi-tärningarna och frågade vad det betyder om han får sex på alla tärningar.Det får han aldrig sa jag. Nångång här kom killarna, från Fontana. De måste på någon väg har haft med sig Jonny. Han brukade spela teater i Kimo. Gissa första frågan. "Va do mee i Robin Hood?" Ja. "Carro an ha vari mee i Robin Hood!" Jag älskar att tala om den pjäsen. Jag vet inte varför. Han kände alla snälla människor.
Ja, det var ungefär människorna.

För övrigt fick jag världens sötaste tröja och världens coolaste partysugrör av Carro i julklapp! Bilder utlovas någon dag. Tack igen!

Någon gång idag ska jag bege mig till Jakobstad. Hejhej.

julannandag 2009.

I Maxmo kom jag på att min toalettväska är kvar på handfatet hos pappa.
Vi ska ändå TI FRÄMANDS imorgon så jag tar den då. Men det här betydde att jag tog med mig Natu, hennes hund och hennes kompis och körde till ABC för att köpa tandborste. Parkeringen var proppfull och det blev lite svårt. "Du kommer att krocka rejält en fin dag", sa Natu. Ja, det kommer jag. Men det hände i alla fall inte julannandag 2009.
Efter det körde vi runt lite i stan. Hon klagade på att jag la på blinkers "en kilometer" innan svängarna. Singstar hos mig sen. Och till slut körde jag hem dom.

Nu väntar jag på Carro, Jonathan, Wilhelm och Toni. Ringde Carro nyss. Precis när hon svarade fick jag limpan med julskinkan på i halsen. Förmågan att både svälja och tala var borta.
- Hallå? ... Hallå?
- Hahaha... Ja fick naa i halsin.
- Ja tråodd do hadd tryckt åv. Vi e redan påväg ti tett no. Vi har mee oss Wilhelm å Toni tråor ja.
- Tråor do he?

Jag öppnade just min flaska.

Och just det. Vad har jag och Natu gemensamt? Svar: båda är väldiga impulsmänniskor. Så nästa måndag sticker vi till Tallinn! Jag är glad för jag har aldrig varit där.
Två timmar tar båt från Helsinki. Och jag har aldrig.

jul.

Igår kom tomten
Jag fick Singstar, och Singstar 90-tals skivan, Party-Alias, och en Muminmugg.
(Singstar av mina syskon, Alias av pappa, muggen av Margita.) Tack!
Jag hade önskat alla saker jättelänge.

Vi spelade Party-Alias ikväll, jag, pappa och Margita. De var kanske inte riktigt i rätt åldersgrupp med tanke på alla moderna kändisar och så, men annars var det roligt.

Imorgon ska jag packa alla mina saker som ligger utspridda efter en veckas vistelse här på skullen, sedan köra till min syster. Efter det hoppas jag på gles trafik för jag ska tillbaka till stan. Sjunga halsen av mig.
Jag har också lovat Natu en körtur. Tror hon kommer svära och bannas över att jag kör långsamt. Beroende på om vi överlever äventyret kanske jag får besök av Carro och Jontta.

Förresten;
Edward: Men jag vill ha på lampan.
Ellen: Om jag säger att den ska vara av så ska den vara av.
Jag: Ere to som bestämmer?
Ellen: Ja, det är faktiskt jag som är drottning här i huset.
Jag: Bestämmer drottningar?
Ellen: Ja, de bestämmer över de vanliga människorna.

yrkesinriktning och skit.

Pappas kärring tjatar i ett om hur Elvria betedde sig när de var ute på promenad, alla negativa saker hon kunde komma på. Bara så att pappa ska bli ännu mer övertygad om att han borde avliva henne. Elvira får väl äta snö istället för dricka vatten, vem fan bryr sig? Jag ska börja anteckna människans dryckesvanor och sedan klaga. Sen var pappa förbannad när hon låg på trappan när han "ha städa åpp trappon". Skona mig. Det är en trappa. Det blir inte smutsigt för att en hund ligger på en matta på trappan. Istället borde han tänka på alla som går där med skor och grejer.
Nåja, nog om hunden, jag är bara så trött på att de ska klaga på henne jämt och göra allt värre än det är. Hon är snart 13 år gammal, jag undrar hur pigga och kloka beteendemönster de själva hade om de hade levt fem år över förväntad livslängd.

Nå sen då? Vasabladet hade ett reportage om en kille som ansågs vara Vasas mest lovande kreativa fotograf, eller något i den stilen. Han hade gått FKF och studerat foto där. Jag visade det åt pappa.
- It studerar man jo na foto tär väl.
- Jåhå, nåo har jo jag he no å.
- Janå he räknas jo it som na yrkesinriktade studier. Och så på med sucken och tron om att den yngre dottern aldrig blir något.
- Slut, itt veit do jo ho bra ee tidee.
Det avslutades med ett hånfullt leende.

Han är så trångsynt som tror att allt måste vara yrkesinriktat och inriktat så som det alltid har varit. Han vet inte att det nog alltid blir som det är meningen. Jag tror han saknar ödestron.

Nå han är nog en bra pappa. Han bara inte riktigt förstår alltid. Vi ska fira jul nu.
God jul till er alla!

knärrspikar.

Imorgon är det julafton. Det betyder att vi har julstädat. Min pappa är väldigt pedant, jag är inte. Nåja men vi har städat i alla fall. Och handlat all mat. När vi kom hem därifrån var pappas kärring här, och samtidigt som vi kom också mina systerbarn som hade varit hos min bror.
Den yngre av dem, Ellen, är verkligt förtjust i vår hund Elvira, så hon släppte in henne. Ni kan ju gissa vem som släppte nerverna. Just det, pappa pedant. Han halvskrek åt sin kärring att "he e så viktit fö Ida, hon MÅST va in enligt Ida!" Åh, släppte jag in henne? I'm pretty sure I didn't. Dessutom har jag henne sällan inne eftersom jag vet att han kan få skov. Han får ibland för sig saker om mig som inte stämmer.
Han tog fram skurhinken och skurade demonstrativt rutten hunden hann gå inne i köket. Det kom inte ens spår. Sen tog han i henne så hon ylade till. Då fick jag nog och gick upp på rummet och såg på Mumin med mina barn.

En stund senare kom min syster och hämtade dem. Hon härmade mig löjligt; "daaah, ska vi hä nä täämt?". Tidigare idag kontaktade jag henne och undrade hur vi gör imorgon, ska vi beställa tomte eller? Hon ringde upp och var halvsur, sa att jag måste kunna tänka själv, klart vi ska ha tomte bla bla bla. Ja, visst var det vad jag trodde men hade jag beställt tomte bara sådär utan att fråga hade hon skällt ut mig för det, och sagt att jag är barnslig och det enda jag gör är tror på tomten. Jag vet. Jag vet, för jag är inte född igår, och inte i förrgår. Inte i söndags heller.

Jag hatar att jag alltid är den som får skulden. Jeejee.

pirkkahallon.

Min far skulle köpa lampor. Så det blev ännu en sista resa till stan innan jul. Med mig bakom ratten once again. Jag körde åtminstone inte i diket.
Vid prisma skulle jag köpa den där himmelskt goda pirkka-hallondrickan. Den fanns inte. Så jag chansade på nån mansikka-juoma som inte alls var lika god.
Jag byggde pussel när vi kom hem. Och det här måste vara mitt intressantaste inlägg någonsin.

Finns ingenting att göra. Jag bara väntar på julafton som ett litet barn. Jag har inte känt såhär på flera år. Jul brukar bara vara jobbig. Jättejobbig faktiskt. Men i år ska det bli lite mysigt tycker jag. Såvida vi håller sams, jag och min släkt.

Borde kanske ta tag i mina idéer och skaka dom lite innan dom glöms helt. Jo.
Men början är alltid så jävla svårt.

pappa.

Min pappa är så fin
så fin.
Jag önskar att vår relation alltid kunde vara så som den är när den är som bäst.
Synd att det en del är så eller inte alls så.
Finns nästan inget mitt emellan.

Igår berättade han om andra pappor, pappor till mina kompisar. Som han gick i lågstadiet tillsammans med. Eller de gick inte lågstadiet, det hette småskola tror jag. Vilka som var konstiga och vilka som gjorde hyss och inte.
Och om en bok.
Som troligen finns sparad. Inte allt för långt ifrån där jag befinner mig i skrivande stund.
Jag fnissar och titulerar honom till familjens geni, efter vinsten i spelet. Vilket spel? Jo just det, familjegeni.

Calles skiva har kommit ut på Spotify. Jag lyssnar med båda öronen, hela huvudet och lite med kroppen. Men det hackar för internet är lite ostabilt. (Varför kommer det ett rött sträck under ordet? Det är väl ett ord?) Internet är icke så stabilt. (Tydligen bättre så)
Så fort jag har råd och tid sticker jag till närmaste affär och köper den. Den kan bli min första skiva i bilen. Inte illa pinkat, Calle! Det är en fin bil och en ära, borde han veta!
Eller... öh.

dålig dotter.

Pappa skulle till stan och köpa julklappar. Jag följde med och körde dit. Det gick okej. Sen tvingades jag köra hem också, det snöade och var mörkt och hemskt. Det blev inte bättre av att pappa blev förbannad redan i parkeringsgrottan när jag råkade köra lite långt ifrån den där maskinen man sätter biljetten i. Efter det var han irriterad på minsta lilla grej. Det hade han ingen rätt till tyckte jag och sa det. Eller menade det.
Och jag är nog världens sämsta dotter. Blä.

Ps. Mannen jag en gång kände var på Citymarket. Jag stack med avsikt innan han hann se mig. Ds.
Ps2. Robin Hood kom förbi när jag stod utanför bokhandeln och väntade på pappa. Jag ville våga säga "hej Robin Hood, vad fin mössa du har" men kom mig aldrig för det utan log fult istället. Ds2.
Ps3. Pojkis och en annan kom också förbi. Han sa hej. Jag undrar ännu vad han tänkte när han sa det. Ds3.

driving ida.

Träffade Irene på stan en stund.
Körde iväg helt själv. Det gick bra. Men i Maxmo immade rutorna igen så att jag inte såg något. Ringde far som löste problemet.
Klippte mig nästan kort. Blev nöjd.

Nu är jag här i mitt rum som ska vara mitt rum i en vecka. Surfar på nån grannes internet så det går inte jättesnabbt men det går. Jag har en ny anteckningsbok. I den ska jag skriva ord. Fina, fula, långa, korta, svåra och viktiga.

Min mage är sjuk. Sådär som när man oroar sig för något hemskt. Jag förstår inte.

jullovsdag ett.

Skulle sova tidigt igår. Istället for Bazooka och jag till ABC.
Farbror Ångest hälsade på. Jag sparkade honom i röven. Han sparkade tillbaka. Jag lät honom sparka. Han gav sig till sist.

Jag vaknade ändå relativt tidigt idag och gick ut i kölden och köpte en julklapp. Sen tvättade jag alla smutskläder utom den röda tvätten! Har inte haft så lite smutstvätt sen jag flyttade hit i mars. Fantastiskt, typ.

Imorgon är det i mitt simpla huvud uttänkt att jag ska packa alla saker i min bil. Gitarren. Datorn. Skrivboken. Kameran. Julklapparna. Kläderna. Dallarn. Sen ska jag köra iväg. Ensam. Hem. Över julen. Fast jag tar en paus i Oravais för jag ska klippa mig. Kortare. Mest orolig är jag för det där med parkering och backande. Det kan jag verkligen inte. Men vi får se hur det går. Går det riktigt tokigt vill jag redan nu tacka för att ni alla tar er tid att läsa min blogg.

Måste försöka sova snart. Ska se lite Mumin först. Jag är kär i Snusmumriken, Lilla My och Hemulen.

well hello driving licence.

idag fick jag körkort. och klasströjan. och jullov. och en del julklappar köpta. hej hurra.
besiktningsmannen (som var en kvinna) var lite sur för att jag var för slarvig och körde för sakta på motorvägen (oh come on det var typ min tredje gång på den där vägen) men jag fick kortet i alla fall. tack!
sen när jag (vi, trodde jag) skulle tillbaka från besiktningskontoret kom min lärare bara till dörren och sa grattis och hejdå. jag sa snabbt att jag inte vågar köra hem ensam. så han tog en av sina lastbilselever och satte honom i min bil. för trygghetens skull. han hade keps och var från sundom. när jag sa tack för att du kom med sa han det gick ju bra.
ja vi kom ju hem. i snön.
jag ska aldrig glömma hur mycket snö det fanns
dagen när jag fick mitt körkort.

glad idag.

Dagen började med bilskola. Både jag och min lärare gnuggade ögonen. Men det gick bra, sa han.
Kom tillbaka till bandspel, vi spelade julsånger. För omväxlingens skull bytte jag gitarren mot marackas och shaker. Det var roligt.
På vård såg vi på My Big Fat Greek Wedding men som så ofta när vi ser på film så somnade jag och vaknade först när Filip frågade om jag kunde ge honom hans väska. Det kunde jag.
Filmen har jag sett tidigare.
På story skulle vi alla skicka runt papper i klassen och alla skulle skriva nåt positivt om varandra. Min lärare skrev att jag är kreativ och har fina skriftliga gåvor.
Så jag skuttade glatt hem. Och åt chokladkaka som Jenny hade bakat åt hela klassen i julklapp. Tack gulliga människa!

Vad mer? Jag är inne i en Mumin-period och tittar på det hela tiden. Det är fantastiskt.
Imorgon mera bilskola och sista dagen innan fenomenet jullov.

musvin.

Den sista föreställningen igår gick bäst av alla. Lite sorgligt att det är slut men ändå skönt och jag är glad över att ha fått vara med om något sådär roligt.

På grund av allt jobb och slit fick vi sovmorgon idag. Vi hann i alla fall med en och en halv timme drama. Vi blev tillfrågade om vi minns nånting speciellt kul som vi gjort under hösten som vi ville göra idag eftersom det var sista gången innan jul. Jag blev uppspelt och föreslog ivrigt det där när vi sitter i ring och hittar på en saga genom att säga ett ord på var. Idag handlade det om två små möss som drack vin vid en trappa. Sen gick dom till ett hotell. Och till ett radhus. Som plötsligt försvann.

Efter skolan försökte jag hitta julklappar tillsammans med fröken M. Det lyckades inte. Däremot fann vi ett Taco-ställe på vinden i Rewell Center. Det var okej.

Jag har spelat Bob Dylan-låtar hela kvällen och förstår
att jag inte kommer att kunna sova ikväll.
Det är också min mors födelsedag.
Grattis!

rubrik?

Jag är hos Bazooka. Natu är också här. Vi ser på Brüno. Inte riktigt min typ av film.

Idag hade vi två föreställningar. Båda gick jättebra och det är jätteroligt. Jag vill inte att sista föreställningen är imorgon klockan 18.00. Vill aldrig sluta.
Jag har alltid tyckt att det ser så roligt ut när skådespelarna bugar inför publiken i slutet. Och nu gör jag det själv. Känns bra.

Världens obehagligeste sendrag i vaden hälsade nyss på. Jag skrek och Bazooka sa att det är skönt. Han vet inte. Vet inte känslan.

Ni märker säkert på mitt språk att jag är väldigt trött. Ska snart vandra hem och sova ut så att jag kan njuta imorgon. Och hoppas att det går bra.

Ja och sen vann ju Erik Idol igår. Calle är ändå bättre.
Godnatt.

premiär!

Ikväll är det premiär. Det känns inte så. Det känns som ett vanligt rep. Eller en vanlig repetition, för att följa det svenska språkets riktighet. Det kanske är bra. Jo, det är bra. Ikväll spelar jag för ingen speciell. Skulle spela för kompis med fader och broder men det blev inte så. Tråkigt, men ska jag se nåt positivt i det är det väl bra att mjuka upp en gång utan någon man känner.
Lördagen erbjuder två föreställningar; klockan 16 och klockan 19. Då ser min far, bror nummer ett, syster, samt fyra kompisar mig. Ännu har de inte orsakat någon nervositet.

Jag räknar med att hinna tillbaka innan söndagens sista föreställning, nu ska jag gå iväg till skjutsarna som tar oss till Platsen. Där ska jag sminkas. Ska få rynkor. Härligt!
Trevlig helg!

en ledig stund.

Äntligen en ledig stund! Jag njuter med Reissumies och lördagskorv. Och så har jag dammsugit. Det känns skönt.
Det känns bra att det händer imorgon. Är inte så nervös alls faktiskt. Mest glad.

Hur allt ska hållas kring och på mitt huvud är ännu en gåta och den kommer att förbli olöst, så när det hänger gula band i mitt ansikte och allt ser lite konstigt ut så vet ni att det beror på att jag fick den sämst anpassningsbara mikrofonen av alla.

En annan sak som känns väldigt bra är att på en vecka har jag nu haft nästan hundra stycken läsare! Det gläder mig mer än ni tror och värmer mitt svarta sjömanshjärta... Eller röda rosenhjärta. Tack alla fina!

Till slut lite bilder från dagen:


När man övar en hel dag känns det ibland skönt att lägga sig ner, även på skarpa stolar. Jag gör ibland sånt som känns skönt.



Jag och mina vänner Simon, Sannah och Ida.


Sannah tar fram denna flaska ur sin väska.
Jag: Ere äppelvatten?
Sannah: Nä...
Jag: Men.. jaha?
Sannah: He e noo vanlit vatten.
Jag: Men... -läser på flaskan-... lätt äppel- och päronkoncentrat...
Sannah: Alltså he ha vari he förr...

Det plingar till i mitt huvud. Jag som redan hade föreställt mig en ny vattenvariant med en liten, liten touch av äppel. Äsch då. Koncentrat dessutom. Inte koncentrerat...

tejp.

Har övat i hela dagen. Från 10 till 20.
Jag tappade sönder ett par av mina solglasögon.
Fick världens sämsta mikrofon. Den hölls inte kring mitt huvud för fem penni. Eller cent. Bara ramlade. Toni tejpade mina kinder. Det hjälpte knappt. Då kom han på det. Hårspännen!
Jag drog bort tejpen och ropade aj tills jag skrattade så mycket att det inte längre gjorde ont.

Vi tejpar, vi äter makaronisallad, vi är trötta, vi övar, det är två dagar kvar.

Det pirrar på bästa sätt.

kom på show!

Nu är fallet sådant att fkf's julshow är en succé och en extraförställning har lagts till!
Det här betyder att jag har åtta platser extra!
Jag vet att du vill, så kom! (är du riktigt söt kanske du får en fribiljett...)

Släng hit en kommentar eller ring mig eller facebooka mig eller så så ses vi på lördag klockan 16.00!

Annat då? Knappt. Det mesta är julshow. Imorgon bränns manusen på bål.

Kom och se på oss! Vi kanske ser dig!

mullvaden!

Det slog mig för nån dag sedan att det är länge sen nån har sagt nåt roligt. I min kalender stod bara viktigt och de färgglada citaten var borta.
Idag fick jag lägga till ett. Det blev gult. Eller brunt. Gulbrunt.

X.: hade du problem vid ditt framträdande eller?
Y: problem och problem, man kan inte alltid veta vilken väg mullvaden hoppar!

Oj vad roligt jag fick. Det är så sant dessutom.

Och en sak till, som hände typ förra veckan.
Bilskoleläraren frågar vad jag ska bli när jag blir stor.
Jag svarar jag vet inte författare typ.
Gift dig med Guillou, säger han.
Han är väl gift, frågsäger jag. (frågsäga = säga nåt som man vet men ändå tvivla lite)
Du kan ju säga att han ska skilja sig.

Den här tiden ifjol kunde jag inte köra bil.

söndagsföreteelser.

Jag sov ganska bra inatt. Natu däremot hörde ljud. Men jag sov när hon försökte prata med mig.
Vi for ut och körde med Bazooka. Runt lite överallt. Vi kom på att vi spelar Alias så vi hämtade Simon och for hit. Jag hade inte samma flyt som jag brukar. Vi skyller det på filmen.

Nu är jag ensam. Här, i min lägenhet. Tänker nästan hela tiden på filmen.
Men jag tänker också på Calle, på julshowen, jullovet
och på dig.

CALLE och paranormal activity.

Hej på er!
Jag kan börja med att berätta att jag hoppar av glädje både inombords och utåt (öh?) för Calle kom till final igår! Han fick mest röster av alla! Det betyder att han kan vinna hela skiten på fredag i Globen! Hipp hurra! Rektorn kom och stängde skolan redan efter elva igår så jag hann inte se hela alltihop, men jag såg det på Aftonbladet och överallt. Dansade inombords.

Ikväll begav vi oss till biografen, Natu och jag. Vi såg Paranormal Activity. Natu sa att folk säger att det är hemskaste filmen de sett. Jag sa att det undrar jag allt.

Filmen började och jag skrek kärringskrik och innan filmen var slut hade jag tårar i ögonen. Usch! Det handlar om ett ungt par i San Diego som upplever skumma saker och hör ljud, de filmar därför allting på nätterna när de sover för att se vad som händer och reda ut det. Jag var så rädd! Det var hemskt! Huu!

Det här resulterade i att varken Natu eller jag vågade gå hem själva. Vi funderade över hur bra det skulle vara att ha en karl att gå hem och krama om nu, och vi bannades över alla vi har dumpat genom åren. Vi beslöt att vi går hem till mig och sover.

Så nu är vi här, med varsin burk juice. Hon har prov i modersmål på måndag och jag lär henne svåra termer. Hon svär och tycker det är ett tråkigt ämne. Jag tycker annat.
Vi lyssnar också på Fekis nya skiva.
Snart ska vi sova. Och hoppas att det inte blir som i filmen.

FREDAG!

Denna jobbiga vecka är avklarad!
Julshowsövning fram till klockan 17. Efteråt gick jag hem. Diskade, vattnade mina bambun och läste tidningar jag inte hunnit med.

Snart ska jag gå och köpa en godispåse och ta med den till skolan där jag ska kolla Idol. Calle lovade i en intervju jag såg nyss att han ska "göra alla kvinnor i hela världen helt till sig". Jag blir det automatiskt, tänk nu när han gör det med avsikt! Hoppas inte rektorn kommer in när jag... öh... dansar...?

Hoppas Calle dansar. Han dansar så bra. Hans danser förra veckan var det finaste jag sett Idol någonsin.


Det negativa med denna dag är att mitt manus till julshowen försvann när jag drack saft i pausen. Borta. Men jag tror att någon har tagit fel och att jag återser det på måndag.
Och snart
calle calle calle calle.... calle!

I MADE IT och jag lever.

Jag klarade morgonsamlingen! Åh vad nöjd jag är. Och vad bra att jag vågade. Vilken värdelös människa jag hade känt mig som om jag inte ens hade försökt. Ah.
Multimediaprov: 8½. Jag hade ingen aning vad "iframe" betydde. Jag skrev att det är en muslimsk bönematta och fick tröstpoäng för min fantasi.
Körkort? Nej, inte ännu. Jag böt fil fast jag inte fick. Gubben köpte inte min charm. Jag måste köra två gånger till.
Och mitt körtillstånd har gått ut så nu måste jag ansöka om det till polisen och betala massa pengar igen.

Men jag klarade morgonsamlingen och det var min största seger i år. Nästan.

på väg till bananerna.

Jossan åt en banan på rasten.
Det var då jag kom ihåg
hur gott det faktiskt är! Banan.
Jag tog beslutet att efter skolan åka och handla några. Bananer.
Det visade sig vara ett bra beslut.

På vägen mötte jag mannen jag en gång kände. Vi har inte träffats eller pratat på evigheter.
Han sa hej. Jag sa hej. Jag log. Han log. Vi log båda två. Men vad annat kunde vi göra, vi som kan vår historia.
Ända fram till bananerna tänkte jag "tänk att han minns mig". Sen tänkte jag att det är bra att livet går vidare.

Bananerna och jag gick till kassan. Jag har varit anti-julpynt väldigt länge. Fram tills jag råkade gå förbi den här:

Heffaklumpen i en sån där glaskula som glittrar om man skakar den! Åh! Sötaste julpyntet någonsin är nu mitt!

Imorgon är det morgonsamling och jag lyssnar på Revolt III på repeat.

stressen.

Läste att min inspirationskälla nummer ett kommer att läggas ner nästa vecka. Orsaken var stress hos damen som har hand om den. Skönt att jag inte är ensam, tänkte jag då.

Saker som stressar:
- Multimediaprov på torsdag, jag kan inget.
- Uppkörning på torsdag, jag kan nästan inget.
- Morgonsamling med klassen, vi ska spela tre låtar med mig på gitarr och trots min ångest har jag bestämt att jag tänker försöka vara med.

Nu tänker du att det är tur att min torsdag inte är din. Då fortsätter vi;
-Kostdagboken ska inlämnas denna vecka.
- Någon slags politiker borde kontaktas snarast, eftersom alla jävlar motsätter sig avdrag av min bilskatt, fast det är min rätt.
- Skatteverkets lapp skriker viktiga samtal på mitt bord. Jag skriker tillbaka.
- Julshowen är om två veckor. På fredag övar vi nästan hela dagen och då ska det mesta sitta. Fast.
- Nästa vecka ska jag till en läkare i typ andra änden Österbotten. Verkar jag ha tid med sådana utsvängningar kanske?
- Då ska jag också klippa mitt hår. Det blir en förändring. Kanske en liten, troligen en lite större. Men hur, ska funderas ut.

Det var något positivt jag skulle säga?
Ja, efter det här kommer något slags jullov. Och jag är ganska glad trots allt. Och snäll. Som avslutning får ni en bild på mig och lillemannen som undrade om jag aldrig sett en dator. Vi ses!

på ett kaffebord.

Strax innan dramalektionen började tog jag upp min telefon för att kolla klockan. Tiden, ni vet. Viktigt. Jag hade fått ett meddelande. Jag tänkte att det var ett "säg att ja e lite sen" eller ett "vann ska vi vara idaa?". Det var det inte. Det var ett meddelade som sa att min blogg ligger på ett kaffebord. Utprintad.
Och inte vilket kaffebord som helst. Wasa Teaters kaffebord faktiskt.
När jag förstod vad det innebar och sedan tänkte på mina texter fnissade jag lite. Jag uttryckte också min förvåning åt Simon.

Sedan körde jag bästa körningen jag någonsin kört i bilskolan, sa läraren.

Kaffebord.
Ett bord för kaffe.
Och bloggar?

världen.

Vart är världen på väg när en 5-åring suckar, tittar uppgivet på mig och frågar "har du aldrig sett en dator förr eller?"

jag tror

jag tror att jag kommer att dö. ganska snart. ganska ung.
orsak: stress.

hejdå.

och uppstannade applåder.

Vi hade besök av två män från musikalteatern Amanda i Göteborg idag, dramaövningar inför julshowen hela förmiddagen. Det blev dock inte som jag hade förväntat mig. Varje övning gick ut på att hoppa, skutta, stampa, springa och dansa. Jag kan inget av det där. Eftersom jag aldrig har kunnat det lider jag inte heller. Den ena av dom två kom och frågade mig om jag var skadad. Jag svarade ja. Och funderade på det en stund. Då kom jag fram till att jag inte ens ljög, det heter ju så. Det renade mitt samvete.

Ikväll stod "Två ljus i fönstret" på kvällsprogrammet. Den var bättre än jag trodde. Första akten var riktigt bra, sedan blev det lite sämre och jag gillar inte när man skjuter. Vi satt på andra raden. Det hade sin charm. Bland annat den att Willehard och jag hade ögonkontakt tre gånger. Hihi. Sista gången när vi applåderade i slutet. Mina applåder stannade för en sekund. Ibland vill jag ha min själv på film.
Men det fina var att jag tror att han är sådär på riktigt också, lite småkonstig, speciell, krigar inte, läser dikter, har kanske en kisse, gosar. Och så har han en sån roll. ja, fint.

Imorgon har jag lovat Ida att vi ska åka och simma efter skolan. Hoppas hon inte dränker mig.

livsstilsnyheter

Det har inte hänt så mycket idag. Jag visste inte vad jag skulle skriva om. Då surfade jag in på min inspirationskälla nummer ett och där står att jag ska skriva om de tre vanligaste frågor jag får gällande min livsstil.

Den överlägset vanligaste, nummer ett:
"Är du ofta uppe hela nätterna?"
Svar: Ja. Varje kväll jag bara kan. Jag är en sann kväll- och nattmänniska och åstadkommer sällan saker på morgon och förmiddag. De mest kreativa timmarna på dygnet för min del infaller någon gång mellan 00 och 04. Jag är otroligt trött på morgonen nästan oberoende av hur mycket jag sover. Kvällen är jag däremot pigg, ibland också fast jag sovit lite sämre. Tilläggas kan kanske också att jag är en person som kräver väldigt mycket sömn, minst nio men gärna tio och väcker ingen mig, tolv timmar. Det här betyder att ska jag sova enligt behovet ska jag sova ungefär klockan 20 på kvällen. Vad mycket man hinner göra då, som kvällsmänniska dessutom...
De flesta tror att jag kokar ihop allt detta, och att allt förändras. Några förstår mig och har jag riktigt tur har någon hört talas om B-samfundet, som är ett samfund för B-människor, som är människor som är piggast på kvällen.


Nummer 2:
"Sitter du ofta vid datorn?"
Svar: Ja. Faktiskt mycket. Men det finns så mycket roligt att göra. Dessutom pratar jag med människor jag aldrig skulle ha möjlighet att tala med annars. Och vore det inte för datorn hade Ni aldrig kunnat ta del av min blogg, blink blink. Jag träffar ofta och hellre kompisar i verkliga livet och gör det så ofta det passar. Jag motionerar och rör på mig, så jag anser det inte som något problem eller någon fara. Datorn och internet har också gett mig många vänner som jag är tacksamma för idag.

Nummer 3:
"Äter du bara makaroner och tonfisk?"
Svar: Nej. Men det händer ofta och det tillhör en favorit. Inte bara för att det är enkelt utan det är ju verkligen gott! Jag försöker variera mig så gott det går. Nu har jag börjat köpa hem mjölk också, det har jag egentligen inte gjort sedan jag flyttade. Morötter och vindruvor är favoriter också. Och rågbröd. Ja allt möjligt. B-vitamin får jag dock inte tillräckligt men tacka apoteket för att de säljer B-vitamin på burk.

Haha. Godnatt!

dubbelbokning

Det var hemskt så dåligt jag körde bil idag. Till och med min lärare sa det. Så nu måste jag köra ännu en gång till innan jag kan köra upp. Score Ida, score.
Jag ringde bilskolan och bokade en till körlektion till måndag. Vad märker jag ikväll? Jo då ska jag till en läkare. Det är dubbelbokningar överallt nu. I hela mitt liv, hela min hjärna. Och jag hinner inte med.

Nu ska jag tänja mina jävligaste muskler och skriva en dikt.

ps. jag googlade ordet "novelltävling". det borde jag inte ha gjort. eller? ds.

hej måndag

Dagen började med läkarbesök. Läkaren brydde sig inte speciellt mycket och sa åt mig att förbereda mig mentalt på att samhället inte alltid kommer att bekosta mig fysioterapi för att man kan inte vara säker på att jag verkligen behöver det.
"He e klart ja behöver e" sa jag då. Läkaren såg på mig som om jag vore uppkäftig och dum i huvudet och fortsatte med att det kan ingen garantera. Jag fick i alla fall betalningsförbindelse fram till februari.

I bussen till skolan ringde ett okänt nummer mig. Förut var jag så blyg och tyckte det var onödigt att jag nästan aldrig svarade på sånt men nu är det inte längre så. Det har faktiskt ändrat sedan jag böt skola. Det är bra tror jag. Mannen i andra änden sökte en Ida Berg som var på Know How-mässan förra veckan. Ja det var jag. Samtalet kom från Föregångarna i Vasa. Jag hade vunnit en film i deras lotteri. "Hurra", var min spontana reaktion. Jag skulle hämta vinsten efter skolan.

På drama spelade jag min alldeles egna upphittade karaktär Albert. Han gick på bio. Men pratade mest med människorna bredvid sig.
På psykologi talade vi om framtida studier och Carola var positivt inställd till studiebesök i Stockholm och Uppsala när hon hörde att fyra av oss fem var på väg dit. Eller åtminstone ville dit.

Efter skolan skulle Jossan till optikern och kolla in bågar och jag till Föregångarna. Så vi gick tillsammans. Först till Föregångarna. Min film var en Lordi-film. Vad säger man då? Tack, javisst, men vad mer?
Sedan kollade vi bågar i alla glasögonaffärer i stan. Jag blev kär i ett par lila bågar men rosa skalmar. Ray Ban och ganska stora glas, ganska runda. Men 180 euro och mina nuvarande är det ändå inget fel på. Jaja.

Jag slumpade nyss fram en blogg skriven av en tjej som studerade litteraturvetenskap i Göteborg. Det gick väl inte enligt studera.nu? Men jag slängde iväg en liten kommentar och hoppas att hon är snäll och svarar.

peppar och papper

Även om VIP-rummet och allt det inte såg ut ens i närheten av hur det såg ut i min fantasi blev kvällen ändå lyckad och rolig.
Carro och jag kom dit. Där var ganska mycket folk. Vi fattade inte riktigt varför, vi trodde att jippot var endast för typ sådana som ordnade Svenska Talande Klubben. Tills en man ställde sig vid mikrofonen och välkomnade oss till Papper & Peppars (års?)fest. "Jahaa ere he vi e på...?"

Vi fick glögg och mat, samt gratis drinkar. Papper vad gula, peppar röda. Papper var godare. Så långt lagret räckte bjöds det. Lite som i en dröm. Feki spelade några låtar. Vi försökte förgäves beställa fattig riddare-drinkar i baren men ingen visste vad det var. Inte vi heller. Sen började klubben på riktigt. Ja. Och en fotograf tog flera bilder på oss, som kommer i Papper sa han. Åh nej.

Nångång mitt i natten ramlade vi iväg till Ollis. Sofie var där. Och Jonathan och Wilhelm. Och det mesta var sig likt.

Nu ska jag springa till bussen och åka hem till Pensala. Jestas. Fult ord.

know how

Hej.
Jag hann aldrig skriva igår. Jag kom hem klockan 21:30 och stupade därefter i säng. Jag stod hela dagen i Botniahallen på Know How-mässan och delade ut kondomer samt förklarade tävlingsregler åt folk. Jag vet att ni också vill veta dom.
Jag satte ett hemligt antal "bättreknullande svenska folk"-kondomer i en skål och sen skulle folk gissa hur många som fanns däri. Enkelt. så enkelt. Som tack fick man en kondom eller två eller vissa småkillar ville till och med ha tre.
Det här höll jag på med tills klockan 12 idag förmiddag när kondomerna tog slut. Just då kommer en jättesnygg kille (ja på riktigt jätte). Han frågar:
"Hei missä on kondomeja?"
"Loppu valitettavastihihi"
"Ooksä käyttäny kaikki?"
"On..."
"Hyvä että oot vielä elämässä."
Jag gav honom ett leende. Jag fick ett tillbaka. Sen gick han.

Då började jag ett oändliga projektet; att leta reda på en vinnare. Det fanns en. En enda. Av typ 500 deltagare. Vinnaren fanns längst ner i påsen och var den sista lapp jag drog upp.
Sorterade sedan svaren utgående från vilka som hade gett kritik och ej. Kritiken skulle skickas till hufvudstaden.
Halv fyra slutade allt och jag kom hem. Klockan 20 hörde jag mig själv i radion och det var lite konstigt.

Det här har varit en väldigt bra vecka. Nu vill jag studera radio också.
Imorgon är dagen ledig, kvällen är jag Very Important People-gäst på Svenskatalande klubben på Fontana. Ida Berg + kompis. Kompis Carro. Jag har hört rykten om champagne.

Ps.

Jag klippte rubriker till en programpunkt i Maximalt idag. Mitt i klippandet kom jag över en intervju/ett reportage om en författare. Jag kommer inte på vad hon heter nu men hon är rätt känd. Svensk. Tänkte köpa hennes bok i Sverige i höstas men boken ville tillbaks till sin plats i hyllan.
I alla fall, hon sa att när man ska skriva en bok eller så, så ska det vara ungefär som när man är kissnödig; man bara måste göra det och det kan inte vänta.
Det är lite så det har blivit för mig på sistone. Jag antar att det är ett steg i rätt riktning. Tack för all uppmuntran allihop.

Och så är jag så sugen på Sverigestudier att jag bara hoppar runt. Snälla Sveriges skolor släpp snäll studerandesugen, suparsugen, skojig skrattgås som studerande sen.

Jag kan till och med allitteration. Vi ses imorgon.

falskt alarm

Min lyssnarens egen lista sänds på torsdag och inte idag.
Det visste jag såklart, jag ville bara se hur många jag kunde lura...

Eller bottnade allt i felsägningar och missförstånd? Kanske så. Nåja. Torsdag klockan 20:00.
Vi bandade in den idag. Jag låter ganska fånig tycker jag. Fast det kanske har sin charm.

Imorgon: bilskola 9-10 och sedan Know How mässa i Botniahallen med alla andra x3ma människor. Vi funderade idag på alla godisskålar och allt sånt som hör mässor till, vilka bakteriehav i dessa svintider. Jag har också fått en tröja och en svenskatalande bättrefolk-tygkasse som jag ska skutta runt med.

Nu ska jag spela gitarr tills jag slutar.

praktikanten

Min praktik har börjat och jag kom mig både dit och hem utan att missa en enda buss.
Idag har jag klippt och laddat upp bilder. Mitt i detta ringer en producent från Helsingfors. Gissa vad hon undrar.
Hon undrar om jag kan ställa upp på en intervju om dallarn och dess försvinnande. Så jag mumlade och ööhade i telefon i ungefär 2 eller 3 minuter. Hej måndagsjag.
Sedan valde jag ut låtar till lyssnarens egen lista som jag ska ha imorgon klockan 20:00-20:30.
(Jag sitter också med i Maximalt imorgon mellan klockan 10:00-12:00.)

Mörkerkörning väntade när jag kom hem. Lärarens första fråga var "E do nykter?" mitt svar var jakande och följdfrågan löd "E to?". "Allti. På kvälldan".
Vi körde till (och från) Björköby. Det var hur långt som helst. Jag visste inte var vi var.
"He e bra att itt do veit vann vi e fö he bruk va na tattarar jäär som ja sälger unga flickor åt, så får ja liti meir pengar tå mesama". Sa min lärare då.
En stund senare frågade jag "Vann e tattaran no tå?"
- He e en beta kvar nåo... he e langt ti ga järifrån sedan.
- Kanski dem har häst å vagn så dem kan kör heim me.
- Ja ska ring å hör vann di e... (ingen svarar)...kanski di e i föusi me hästin.

Till sist svarade "dom" och min kära lärare avslutade samtalet med "lägg på bastun!"
och sa sedan lugnt åt mig att de lovade sätta på bastun så att jag får basta innan jag blir såld.
När vi äntligen kom fram gick han in i "deras" hus, kom ut och sa att de bjöd femton euro så han gick inte med på affären och så körde vi hem.

Alla borde få ha min lärare. Klockan åtta imorgon bitti kör vi igen.

Tonfiskstock

För någon vecka sedan slog jag på stort och köpte en stock tonfisk. Alltså typ fem burkar i en förpackning på rad. Som snus fast tonfisk. Vad jag inte tänkte på då var att burkarna i stocken inte har såna där handtag på locket. Nu är jag alltså tvungen att använda en liten djävulsk metallkonservöppnare. Klarar jag det? Nä. Jag fick inte hål på burkjäveln idag när jag var mer sugen på tonfisk än någonsin tidigare. Jag funderar på att slänga ut allting åt den där tanten som bugar och tar sig för hjärtat varje gång hon möter mig. Hon som drar en väska efter sig och säger något på sitt modersmål som inte är svenska.

Tips: Köp inte tonfiskstockar om ni inte är starka i nyporna.

Imorgon börjar min praktik på radio x3m. Det ska bli roligt. Fast jag kan inte det här med busstrafiken inom den här stadens gränser riktigt ännu. Jag vet inte ens på vilken sida av vägen jag ska stå. Inte heller när jag ska stå där, och inte när jag ska trycka på stopp.
Jag önskar jag hade lite bättre grepp om avstånd, tid, riktning, rymd, ja gestaltning i allmänhet. Men det finns inget man kan göra åt det. Så om jag kommer fram imorgon kommer jag fram antingen en halv timme för tidigt eller för sent. Hemvägen ska vi inte ens tala om.

ja.

Jag har hittat någonting som gjorde mig väldigt ivrig och inspirerad och glad. Det känns nästan som att mitt liv är räddat. Nu vill jag bara skriva. Ikväll är jag för trött. Men imorgon. Och alla andra dagar.

Ikväll har jag spelat Alias. Det vill jag göra oftare.
Inatt drömde jag att jag aldrig mera i mitt liv kommer att få fysioterapi.
Idag har jag fickparkerat.
Idag har min syster flyttat hem. Hem till Oravais. Det kommer att kännas konstigt för hon har inte bott hemma eller åtminstone inte såhär nära mig sedan jag var åtta år. Idag är jag nitton. Tror jag.
Imorgon ska jag till Carro.
Nu ska jag sova.

att bli godkänd.

Bilskolebettan hämtade mig någon minut före nio. Vi körde till besiktningskontoret för jag skulle skriva upp teorin. Kärringen där glömde bort att hon skulle ta fram mina papper när hon såg dallarn och stirrade istället ögonen ur sig. Tills vi sa åt henne. Det var någon gång då som jag tänkte att kanske jag klarar det här i alla fall.
Och det gjorde jag. Fem fel på bilderna och ett fel på texterna. Jag är nöjd och andas på ett nytt sätt.

När jag kom hem efter skolan kändes det som att jag aldrig mera behöver stressa. Så jag tog tag i tvätten som har väntat på mig allt för länge. Efter att ha satt i första maskinen tog jag fram min kalender och skulle ringa bilskolan och boka fler körtider.
"Optikern kl. 15:00!" står det på dagens blad. Jag drar förvånat in andan och tittar på klockan. 15:00 är precis vad den är. Jag googlar instrumentarium vasa och ringer numret.
Imorgon har jag ny tid. Den ska jag inte glömma.

The flu.

Idag frös jag nästan ihjäl på filmlektionen.
Det här var vad Ida sa då:
"Don't get the flu. I'll kill you if you do."

Plötsligt var det det roligaste rim jag hört på länge.

anna mun kaikki kestää

Dagen kunde inte börja bättre (förstå ironin, tack) när jag i morse fick reda på att min klass ska ha morgonsamling om typ två veckor. Vi ska spela låtar. Som vi lärt oss på bandspel. Hur ska jag klara det? Jag klarar inte publiker bestående av enbart människor jag känner. Det är bevisat. Särskilt inte om jag måste koncentrera mig och spela gitarr. Dessutom har vi också Joel på gitarr och till och med elgitarr i de låtar vi ska spela då så det känns lite värdelöst att jag sitter där och inte hörs och att han har alla solon. I och för sig är det ju bra att det inte hörs om jag spelar fel men egentligen kunde jag ju bara räcka ut tungan och sticka istället för att sitta där som ett fån.
Jag är också stressad på läkare och körkort. Jag sover dåligt men har köpt B-vitamin. Det är bra för mitt stackars hår om inte annat. Jag har tappat bort mitt tumplektrum.

Dagens positiva saker:
- Jag har köpt en vas för två euro.
- Och en chokladkalender med muminpappan som skidar omkull.

Köpa och köpa. Kan man köpa kärlek?
Finns det något annat än skratt och gråt? funderade Jossan idag.
Fniss, sa jag.

skriv penna skriv

Vi började skriva på drama idag. Och oj vad jag trivdes.
Skriv ropade läraren och på två minuter skulle vi skriva vad som kom upp i huvudet. Vi fick inte pausa. Efter detta skulle vi vända på pappret. Skriva första namnet som vi kom att tänka på. Nästa halvminut gick åt till att skriva adjektiv som förknippades med namnet. Till slut fick vi några minuter till att skriva en liten historia om personen.

Min heter Albert, har en röd mössa, är för smart för alla skolor, dricker kaffe och känner de flesta. Men ingen vet var han bor. Bara jag.

Bilskola gick ganska bra. Jag fick ha på radion. De pratade om bilskola även där. Jag har fem obligatoriska gånger kvar att köra. Hejhå.

hej farsdag

Pappa fick strumpor på sin dag. Efteråt gick vi till min bror och åt mat. God mat. Till kaffet fick vi aprikoser doppade i choklad och det var så gott så jag nästan svimmade.
Sedan for jag till Madde. Det var bra.
Pappa fick också älgkött i present så när jag kom hem igen åt vi det. Det fastnade mellan tänderna men vad gör det.

Bussen tillbaka till stan var så full att den enda lediga plats var platsen framme bredvid chaufförens. På hans order satte jag mig och tänkte tänk om vi krockar. Jag hann också tänka på det här med möjligheter och på en man jag kände en gång i tiden. Ja han är nog en man idag. Jag hade nästan glömt honom helt. Hösten kommer med mycket.
Nu ska jag skriva in namn i julshowsbokningslistan och sedan försöka sova. En tung, eller i alla fall lite tyngre, vecka väntar. Jag kommer snart. Till den.

hoppla

"Du kan tjäna pengar på dina skrivartalanger."
Står det i stjärnorna för en jungfru som jag idag.

Det har snöat jättemycket och det i onödan.
Jag är hungrig och måste klippa ut bilder till måndagens filmprojekt.
Har inga bra tidningar. Behöver en leksakskatalog från Citymarket.
Men nu ska jag googla "svåra ord" och se vad som händer.

jävlars

Den här veckan har jag fått kämpa för att orka ens med mig själv och allt har gått i kors inombords. Allt utom en sak; jag har kommit på vad jag kanske vill studera nästa år.
Jag såg för en gångs skull lite framemot att få komma hem lite och fira fars dag lite.
Berättade för pappa om vad jag ville studera. Trots att jag visste att jag inte borde, men som vanligt kunde jag inte hålla mig. Det är så sällan jag hittar något som passar mig.
Det här är vad han säger:
"Itt vaar e jo ti naa he"
Det här är vad jag säger:
"nehe..."
Han säger:
"He hööös jo på namni he att itt e var ti naa"

Jag blir så ledsen att jag inte säger någonting. Det gör inte han heller. Till sist frågar jag "va vill do ja ska bli tå? läkar?"
"läkar, ja he veit ja va ee"
"nåår e do nöjd?"
"kanski itt nain gang"

Förbannade skit jag tänker jobba i en jävla kassa resten av mitt liv.

BILDBITCHEN

Bildbitchen blir bara hemskare.
Idag gjorde vi klart våra "tavlor", i mitt fall Che Guevara-porträttet, som hon har klagat på från början. "Varför vill du ha honom?" frågade hon spydigt och jag orkade inte säga annat än han är en kultfigur. Hon tystnade.
Vi skulle måla skapelserna. Jag gjorde ett första försök. Och blev väldigt nöjd och glad. Det såg ut som en blandning mellan Che Guevara, en präst, en psykopat och något porträtt av van Gogh. Kärringen var förstås inte nöjd. Hon sa åt mig att fundera på om jag vill göra om den.
- Men jag sa ju nyss att jag inte ville det. sa jag
- Men fundera på det sa jag! Här! sa hon halvargt och gav mig min Che.
- Tack.

Sedan skulle jag måla fler, i olika färger, och ville ha en i rosa. Hon blandade rött och vitt åt mig. Jag ville hela tiden ha lite mörkare. Då blev vi oense om färgen.
- Det här är inte rosa, sa hon
- Joho.
- Nej, det är lila.
- Rosa. Går det att få ännu lite mörkare?
- Då är det nog lila, du skulle ha sagt från början att du skulle ha det!
- Men alla ser färger på olika sätt, färger är bara nyanser av ljus.
- Det här är lila, det vet nog jag om någon.

Hon klagade också på att hon "hela tiden måste hålla ett öga på oss".
Förlåt, förlåt, för att vi inte är födda bildkonstproffs.

Vad gör man.
Bilderna är i alla fall på tork någon stans i skolan nu.
Imorgon ska jag presenteras för en radioredaktion. Alla mina fina tröjor är smutsiga för någon har ockuperat tvättstugan hela kvällen.

dagens upptäckt

Bildgooglar man "radio pleppo" kommer det upp bilder på mig. Det känns. Jag vet inte. Bra.

Förresten så försvann dallarn nästan idag igen. Jag slutade för dagen, gick ut, men såg inte dallarn någonstans. Kollade bakom buskarna. Nej. "Men för helvete vem ere som jävlas?" hann jag tänka innan Simon kom ut. Han skulle gå en runda kring huset och kolla. Han gick nån meter och då såg jag dallarn. Den stod under ett träd en bit bort. Den lila färgen smalt ganska bra in i höstlöven. Men varför sätter man den dit?
Keep your hands of my boyfriend eller hur man säger.

nya ord

Ida är bra. Jag talar inte om mig själv i tredje person utan om Ida på min klass. På två veckor har hon nu yttrat två nya ord. Sånt där som alla borde göra men det kan man inte för det blir inte rätt. Säger vem? Svenska akademien? Synd för dom.
I och för sig, nya är kanske fel ordval, säkert har dom tidigare använts och så vidare, men garanterat mera sällan, och för mig var dom nya.

De nya orden är gråtansvärt och kristallkall.
Jag fnissar lite, säger åt henne att hon är bra
och mottar dom
med tacksamhet.

i will survive

Det här har varit en ganska vanlig måndag, sådär lagom dåsig som måndagar ofta(st) är.
Vi har haft foto, fått manus till julshowen* och haft psykologi. Nu kommer en liten historia, det har nästan börjat höra till.

Psykologilektionen började. Carola frågade hur vi mår. Ida svarade bra samt rabblade upp en väldigt lång ramsa med olika saker hon gjort i helgen, och fortsatte prata, prata, prata, och det snabbt. Snart skrattade jag och de tre andra flickorna utan dess like. Det gick inte att hindra. Tänk vad mycket det finns att säga! Ida uppmanade oss sluta skratta åt något specifikt hon sagt.
"Vi skrattar itt åt he, vi skrattar åt din energi", förklarade jag medan jag försökte hinna andas. De andra hade också svårt med det. Och våra ryggar blev sjuka. Vi slutade aldrig skratta. "Vad har hänt med er?" frågade Carola. Det hjälpte inte. Ingenting hjälpte. Vi skrattade för att vi inte kunde skuta skratta. Lyckades vi tystna två sekunder skrattade vi åt att det blev tyst. Sedan sa Ida något igen. Och skrattkalaset fortsatte.
En stund senare titttar hon på oss, fortfarande helt allvarlig och säger lugnt "Skratt ihjäl er. I will survive!" varpå hon börjar sjunga Gloria Gaynors hit från 1978.
Jag kan inte påstå att det heller var någon effektiv medicin.

Nåja. 15 minuter senare lyckades vi faktiskt samla oss och lektionen kunde fortgå. Jag har inte varit med om något liknande på några år. Jag har sjuka magmuskler.

* Jag säljer biljetter till FKF's julshow, Den sjungande julgranen 2009! Föreställningar: 11 december kl. 20, 12 december kl. 19 och 13 december kl. 18. Det brukar bli fina upplevelser och succéer, och hoppsan, det lär det bli i år också! Det kostar enbart åtta stycken euro alternativt fyrtioåtta finska mark och ni ångrar inte att ni kom. För det gjorde ni!
Jag tar alltså emot bokningar. Säg åt mig när ni bestämt er för vilken dag ni vill komma. Om ni inte kommer varje dag, det får man också!