praktikanten

Min praktik har börjat och jag kom mig både dit och hem utan att missa en enda buss.
Idag har jag klippt och laddat upp bilder. Mitt i detta ringer en producent från Helsingfors. Gissa vad hon undrar.
Hon undrar om jag kan ställa upp på en intervju om dallarn och dess försvinnande. Så jag mumlade och ööhade i telefon i ungefär 2 eller 3 minuter. Hej måndagsjag.
Sedan valde jag ut låtar till lyssnarens egen lista som jag ska ha imorgon klockan 20:00-20:30.
(Jag sitter också med i Maximalt imorgon mellan klockan 10:00-12:00.)

Mörkerkörning väntade när jag kom hem. Lärarens första fråga var "E do nykter?" mitt svar var jakande och följdfrågan löd "E to?". "Allti. På kvälldan".
Vi körde till (och från) Björköby. Det var hur långt som helst. Jag visste inte var vi var.
"He e bra att itt do veit vann vi e fö he bruk va na tattarar jäär som ja sälger unga flickor åt, så får ja liti meir pengar tå mesama". Sa min lärare då.
En stund senare frågade jag "Vann e tattaran no tå?"
- He e en beta kvar nåo... he e langt ti ga järifrån sedan.
- Kanski dem har häst å vagn så dem kan kör heim me.
- Ja ska ring å hör vann di e... (ingen svarar)...kanski di e i föusi me hästin.

Till sist svarade "dom" och min kära lärare avslutade samtalet med "lägg på bastun!"
och sa sedan lugnt åt mig att de lovade sätta på bastun så att jag får basta innan jag blir såld.
När vi äntligen kom fram gick han in i "deras" hus, kom ut och sa att de bjöd femton euro så han gick inte med på affären och så körde vi hem.

Alla borde få ha min lärare. Klockan åtta imorgon bitti kör vi igen.