knärrspikar.

Imorgon är det julafton. Det betyder att vi har julstädat. Min pappa är väldigt pedant, jag är inte. Nåja men vi har städat i alla fall. Och handlat all mat. När vi kom hem därifrån var pappas kärring här, och samtidigt som vi kom också mina systerbarn som hade varit hos min bror.
Den yngre av dem, Ellen, är verkligt förtjust i vår hund Elvira, så hon släppte in henne. Ni kan ju gissa vem som släppte nerverna. Just det, pappa pedant. Han halvskrek åt sin kärring att "he e så viktit fö Ida, hon MÅST va in enligt Ida!" Åh, släppte jag in henne? I'm pretty sure I didn't. Dessutom har jag henne sällan inne eftersom jag vet att han kan få skov. Han får ibland för sig saker om mig som inte stämmer.
Han tog fram skurhinken och skurade demonstrativt rutten hunden hann gå inne i köket. Det kom inte ens spår. Sen tog han i henne så hon ylade till. Då fick jag nog och gick upp på rummet och såg på Mumin med mina barn.

En stund senare kom min syster och hämtade dem. Hon härmade mig löjligt; "daaah, ska vi hä nä täämt?". Tidigare idag kontaktade jag henne och undrade hur vi gör imorgon, ska vi beställa tomte eller? Hon ringde upp och var halvsur, sa att jag måste kunna tänka själv, klart vi ska ha tomte bla bla bla. Ja, visst var det vad jag trodde men hade jag beställt tomte bara sådär utan att fråga hade hon skällt ut mig för det, och sagt att jag är barnslig och det enda jag gör är tror på tomten. Jag vet. Jag vet, för jag är inte född igår, och inte i förrgår. Inte i söndags heller.

Jag hatar att jag alltid är den som får skulden. Jeejee.