äventyren i bilder och några ord.

hej, här följer ett antal bilder från min resa, till, i och från finland.


träffade elli, natu samt pojkvän i stockholm i väntan på båten. detta är natu och hennes anders.


fick en försenad födelsedagspresent av natu. en läsdagbok, en muminmagnet

och en stinkyask.


i den hade hon stoppat tobak, den busen.


när jag landat på österbottnisk mark träffade jag bland andra johanna.


spelade ett fyndigt memory. fick ett roligt par. (okej, jag fuskade på så sätt att jag med säkerhet letade reda på dessa två och sedan tog upp dem. fast det är väl inte att fuska?)


den stora dagen kom. jag flyttade in på hotell för en natt. och såg världens bästa show, fast inte på hotellet då. var ju trots allt i vasa.


åt premiärmat och drack premiärdryck med mina största idoler. vad som var skönt var att den där idolhysterin försvann lite så att man kunde ha normala (nåja) diskussioner om allt möjligt.


ted och kaj och herr packalén.


ted och kaj och fröken berg.

fick Boken.

när jag återhämtat mig hade jag glass- och våffelkalas.


träffade natu en gång till när hon kommit hem. hon berättade att i fyllan blir hon arg på svenskar och skäller ut dem för sina dalahästar och stoltserar med mumintrollen istället. jag skrattade så nudlarna nästan for i halsen.


åter i stockholm och i väntan på buss åt jag frukost med min kloka vän josefine.


och läste en rolig bok som heter "så bra svenska du talar!". den kan jag på alla sätt rekommendera.

10 absurda sekunder.

när jag satt och läste en bok på cityterminalen i morse var det en man på bänken en bit bort som satt och surfade. något måste ha gått fel, eller åtminstone inte som han ville, för plötsligt skrek han högt och okontrollerat till. han hann säga "helv..." men inte andra halvan av ordet innan han bekymrat tittade runt sig för att kolla om någon hade hört. jag hade hört. så vi tittade på varandra en stund och så började vi skratta.

tre dagar senare.

Går fortfarande runt och flinar för mig själv när jag tänker på Klaus-Verner och Dorrit och mannen hos psydoktorn och Murri och Backlund och Ricki och allihop. Inte många här på skeppet till Sverige som kan tro att jag har allt på klart, men de skulle själva sätta sig vid studioscenen innan de dömer.

ja, jag är lycklig nu.

Det har tagit så länge att smälta allt (jag har fortfarande inte gjort det helt) att jag inte ens har kunnat tänka på min blogg. Men nu ska jag försöka berätta att jag ju faktiskt var på Pleppo Live i lördags. Och att det var fantastiskt.

Mina förväntningar var skyhöga gånger hundra. Och ändå var det stundvis ännu bättre än det. Såklart, det var ju Ted och Kaj. Jag skrattade konstant i två timmar och mina kinder var ömma när det var över. Förstås fanns det ett eller två nummer som var mindre bra, det finns det var man än i världen vänder, och visst saknade jag lite Lagergård & Karlsson, Hambo, Gunvor & gänget och Joppe Doll, men ingenting som var dåligt. Åtminstone inte för en sån som jag, vars religiösa åskådning är just Pleppo.

Jag älskade Klaus-Verner (mest i akt två), Psykdoktorn (mest i akt ett), Familjen von Tratt, Hattsketchen och mannen vars hund befarades död. Jag gillade lustiga huset, allt med mommo och nästan alla sånger. Jag vill inte berätta så mycket om handlingarna för jag vill att alla ska få en riktig god och orörd Pleppokaramell att smaska på när det är er tur att sitta i publiken. För alla ska dit! (Behöver man ens uppmana längre, med närmare 5000 biljetter sålda...?) Och alla, också de som kanske inte har hört så mycket Pleppo, tror jag kan se det och ändå skratta. Det tycker jag är bra gjort.

Efter föreställningen skålade vi för alla inblandade människor, även för mig. Med champagne som bubblade. Det var nog en av de mest oväntade situationerna i mitt liv. Min fina kusin tackade i egenskap av teaterchef mig för att jag berättat om Pleppo och givit idén. Att det är på grund av mig det blev teater. Och så sa alla skål och jag hade svårt att förstå åt vilket håll jag skulle titta.

Sedan gick vi iväg på mat och fest. Kaj steg upp och höll tal. Döm om min förvåning när han inledde med att berätta om första gången han och Ted träffade mig, i min "hem"stad 2007 när jag sprang över vägen så bilarna var tvungna att stanna. Jag trodde inte de alls kom ihåg en sådan sak. Sedan sa han att jag sen dess har varit deras trognaste fan och att de aldrig själva hade kommit på idén att kontakta teatern, att de står mig i tacksamhetsskuld för detta, varpå favoritpojkarna överräckte en Pleppobok till tonerna av folks applåder och de två-tre finaste minuterna i mitt liv hade passerat.

Kvällen förlöpte i rask takt och jag hade nog hela tiden svårt att förstå att det faktiskt hände nu. Men kycklingen var god, likaså lonkeron. Jag hade roligt, människorna var trevliga och jag fick höra så många fina, kloka, snälla och roliga ord på en enda kväll att jag inte har lyckats ta in alla ännu.

Tack Ann-Luise för att jag fick vara med, tack för allting. Tack Ted och Kaj (och Susanne och Markus givetvis!) för en 12 av 10-poängs show, tack alla som har gjort detta möjligt. Det här glömmer jag inte idag, inte imorgon, inte på fredag, inte om fem år. Jag glömmer aldrig det här. Tack. Pandor!

Ps. Kaj frågade om jag behöver dallarn i uppförsbacke. Det var kanske det gulligaste någon nånsin har frågat. Uppförsbackar liksom.

HEJDÅ

pleppo pleppo pleppo pleppo

jag har väntat sedan januari och vågade aldrig riktigt hoppas att jag skulle få uppleva denna dag.
fred på jorden.

HALLÅ

ÄR DET ALLS LÖNT ATT SMINKA SIG INNAN FÖRESTÄLLNINGEN IKVÄLL? JAG KOMMER JU ATT SKRATTA BORT ALLT ÄNDÅ OCH CAPS LOCK HAR FASTNAT FÖR JAG ÄR SÅ ELD OCH LÅGOR JAG FÖRSTÅR INTE ATT DAGEN ÄR HÄR.

"säg åt e att ja ha köft ett flygplan"

Det här var dagen när jag och Madde skulle åka till stan för att hon skulle besöka ortoped och jag skulle hämta ny dallare, sedan skulle vi vara kulturella och se teater.

Klockan elva sa hon att de ringt från sjukhuset och sagt att ingen ortoped var på plats. Klockan tolv hade jag fortfarande inte fått tag i mannen med dallarn. Vi chansade och åkte i alla fall, för dallarns och teaterns del. Men först idkade vi lite kvalitetstid vid köksbordet, rostabröö och oboy och så fick jag en försenad födelsedagspresent - en ljuslykta med Lilla My!

Hittade relativt fort fram till mannen med dallarn och det visade sig att han visst hade mejlat mig så som vi kom överens, men jag hade inte fått någonting. Skumt. I alla fall så ordnade det sig och jag har den nu. Min nya dallare. Eller som min kompis Emely är övertygad om att den heter - Neo.

Jag och Neo kommer inte överens till fullo. Han är inte alls så klumpig som jag hade tänkt mig storleksmässigt, MEN hans framhjul snurrar. Det gör att det vinglar när vi går, fylle-Neo och jag. Dessutom har han bromsar bakåt vilket gör att jag inte längre på ett smidigt sätt kan backa mig ur trånga situationer.

Han är heller inte så enkel att vika ihop. När jag ville att mannen på centralen skulle illustrera hur man gör tog det flera minuter innan han lyckades. När Madde sedan hjälpte mig vid bilen och fick ihop den på några sekunder sa hon stolt: "Hah! Ja va skickligari än handee ja!"

Sedan körde vi till stan för att leta parkeringsplats och missta gator. Madde träffade sin kusin och jag mötte upp finaste Johanna för en fika och pratstund. Välbehövlig sådan.

Efteråt fångade jag Madde igen och vi åt pizza innan vi gick till teatern, där salen till 30 procent var fylld med folk från vår hemby. Har vi höstlov? Hur har vi det? Vad gör vi nu för tiden? Varför hör vi aldrig av oss? Det var alldeles för länge sen vi sågs!

Hemsång var bra. Mycket bra. Men jag vet inte varför jag har missat Lanthandlerskans son? Under vilken sten sov jag? Inte för något annat men jag tror det hade varit hälsosamt i frågan om alla släktrelationer. Sedan tyckte jag att slutet var sådär (fast jag tror att man kanske ska tycka det just nu) men att det var bra att alla brukade sina egna dialekter och så vet jag inte om jag har läst för mycket litteraturvetenskap men ett tag kom jag på mig själv med att vara helt borta för jag satt bara och funderade om alla byråer hade någon betydelse.

Nåja, säg åt e att ja ha köft ett flygplan i alla fall.

Imorgon imorgon imorgon imorgon alltså hur ska jag kunna sova inatt?

rapport från skullan.

hemma i finland. trött som en lemur. redo för pleppo som en häst.


men först: fredag med hemsång och mat med madde min vän.

lättnadens stund.

Inatt klockan fyra låg jag och skakade i ångest, övertygad om att jag inte skulle till skolan för att redovisa min artikel idag. För att jag inte visste vad jag skulle säga, för att jag skulle missförstå, för att jag skulle vara en dålig människa för att jag lät bli. För att jag inte skulle kunna gå på Pleppo med gott samvete. Men jag hade ändå bestämt mig för att pröva på att ge upp.

Det gick inte så bra, för tre timmar senare var det morgon, jag var vaken och vid datorn där jag sket i alla frågor och bara skrev vad allting handlade om. Om England, Skottland, David Hume, sympati, jag vet inte allt. Gick till biblioteket, printade ut det och gick på seminarium.

Jag hette (heter) Berg och var först ut, tog mig därför friheten att inte gå efter nån mall. Bara läste pappret och förklarade lite. Jag tänkte hela tiden att går det dåligt och jag kommer av mig så så byter jag till pensaldialektin. Det borde jag, egentligen, ha lika stor rätt till som mina klasskompisar har att framföra på skånska och småländska. Nu är det ju inte det att jag inte kan bruka min dialekt som är problemet, men det är ju alltid roligt att förvirra. Dock var tanken effektiv för jag hakade knappt upp mig.

Dessutom var det första läraren sa när han kom in att alla hade klarat tenten. Inga kompletteringar att vänta. Livet är bra busigt ibland!

pleppo status day.

Idag är det Pleppo status day på Facebook. Jag kommer med andra ord för en gångs skull inte att irritera mig på folk som uppdaterar sin status en gång i timmen.

ytliga supersnälla lagomsverige.

Gick till Ica med Erika och hennes kille som är på besök från Finland. På hemvägen hörde vi något som skramlade bakom oss och två sekunder senare cyklade en bekant till Erika förbi. De hälsade, och i vanlig ordning kläckte svensken ett "hur är det?". Detta när han hade cyklat långt förbi oss. "Jo det är bra, hur är det själv?" frågade Erika. Men både hon och jag och säkert Lahtiskillen också förstod ju att han redan var för långt bort för att varken höra eller bry sig. Jag började skratta. Han höjde handen till svar. Jag fortsatte skratta.

Alltså VARFÖR kunde han inte bara stanna cykeln och invänta svar, allra helst stanna innan han själv frågade. Han var ju minst tre meter bort när han ställde den. Eller om det nu var sådär bråttom, bara skita i att undra. De allra flesta bryr sig ändå aldrig. Och det här var det påtagligaste av alla fall hittills. Alltså Sverige. Haha. Det ska vara så trevligt men det blir så fel.

sjörapport.

Igår simmade jag två kilometer.
Idag sitter jag här och förstår noll procent av en artikel.

Tove Jansson frågade om jag behövde hjälp med dallarn på bussen.
Vem ska trösta knyttet, svarade jag.

dagens fråga.

Kan man ha såna här skor på en premiärfest?



Om svaret är ja byter jag givetvis ut min röda hästklänning mot en helsvart utan hästar.

Annars vet jag inte vad jag gör. Mitt svarta favoritpar skor fanns nämligen inte längre till försäljning. Och jag och skor är en svår kombination. Mycket som måste stämma.

skratt & sånt.

Började humorkursen. Den var rolig. Vi pratade om skillnader mellan manlig och kvinnlig humor. Och så fick man berätta historier och skratta. Och när läraren sa att det här med humor är ett orört ämne eftersom svenskarna är så seriösa och korrekta var jag bara tvungen att flika in ett "jag vet" och skratta lite till.

Det är roligt att skratta och man fick skratta skrattar du frågar han ja lite säger jag för det är okej att skratta men det är också skillnad på att le och att skratta man tappar kontrollen när man skrattar och det är därför jag frågar är jag dum nu när jag inte förstår ett skämt men det är bra att tappa kontroll det går emot livet eller något sånt och så missar vi bussen med en halv minut och går till resecentrum i kylan ja till och med jag känner den nu. Kylan.

föödon.

På jobbet idag insåg jag plötsligt hur mycket jag saknar blodbröd. ÅH, det är så gott! Med FIL och SMÖRÖGA i mitten! Men visste nån av mina kollegor vad jag menade? Nää.

Blodpudding visste dom och så googlade vi lite och kom fram till att det kanske liknar lite. Wikipedia menar att det är typiskt österbottniskt, undrar om det är sant.

JAG VILL HA BLODBRÖD. Hur lagar man?! Tror inte jag kan. Generationerna bara förstörs. Jag dricker inte kaffe från fatet, kan inte tillreda blodbröd, kan knappt tillreda annan mat, kan inte sticka, kan inte sy, kan inte virka. Mommo skulle gråta. Däremot kan jag ganska många gamla ord som hon använde. De ska jag bevara.

jag tror jag tar det som en komplimang.

Emely: Det där lät miserabelt.
Jag: Ja, jag är ganska miserabel.
Emely: Du?! Du är den minst miserabla som finns.

studenten.

började läsa min artikel
vaknade två timmar senare
tydligen ville jag ta en meddasviilo.


fan för frånvarande fokus.

det är roligt hur likadant vi tänker.

På jobbet strax innan vi låser dörrarna och går för dagen:

Arbetsledare: Ni har inte glömt något?
Emely och jag exakt samtidigt: Förståndet.

vad blir älgen när den simmar över floden?

hör så dåliga skämt att jag känner hur mitt intellekt skadas
byter rum

och får reda på en ålder, kanske lite högre än jag trodde
men det var ju bara en av de bästa kvällarna i mitt liv, vad är det att tänka på.

många andra är så fina och jag blir lite förvånad
och bara sitter där.

men ska it vi fa på kaffi ska it vi fa på kaffi ska ti vi fa på kaffi ska it vi fa på kaffi ska it vi fa på kaffi jag menar ska vi inte ta en fika?

flashback om en assistentfråga.

Var på Samarkand idag och köpte lite nödvändigheter såsom vinterskor samt accessoarer till inkommande teaterpremiär och fest. Plötsligt slog mig en tanke från 2003. Jag var 12 år, skulle gå ut lågstadiet om några veckor och satt på ett möte. Ett möte angående huruvida jag skulle komma att behöva en assistent i högstadiet. Skrattar åt tanken idag. På mötet fanns förutom jag min pappa, skolhälsovårdare, kurator, inkommande lärare och lågstadierektorn. Förstod absolut inte grejen, ja vi kan väl nästan kalla det hysterin, då, och när jag tänker på det gör jag det fortfarande inte. Jag sa själv nej, hela tiden sa jag nej och jag minns att jag grät inför pappa innan mötet för att det skulle göras en höna av en fjäder än en gång.

Jag slutade inte säga nej. Jag vill klara mig och därför gör jag det också sa jag. Sluta ha taggarna utåt sa människorna och de tyckte nog att jag var lite arrogant. Men jag tyckte samma sak om dem. Tog vid den åldern faktiskt lite illa upp av tvivlet. Som om jag inte skulle klara av att kliva av och på bussen iförd ryggsäck. Jag fick min vilja igenom till slut och mötet klubbades med resultatet ingen assistent.

Och såhär i efterhand är jag tacksam att jag redan då fattade hur man säger nej. Att jag visste hur jag ville ha det. Jag önskar alla välmenande människor från mötet skulle se mig idag, åtta år senare i Växjö, fortfarande utan assistent. När jag tänker tillbaka kan jag inte förnimma en enda situation där en assistent hade hjälpt mer än stjälpt. Jag har från början fått lära mig att packa om mina väskor och organisera på ett sätt som fungerar för just mig, se genvägar, utvägar, och att släppa ner dallarn för trapporna och själv gå efter när annat alternativ saknas. Dessutom har mina kompisar alltid varit snälla och hjälpsamma utan att vara påträngande vilket jag också är tacksam för. Frågan är hur bra jag hade klarat mig idag om jag redan då, på 2000-talets ljuva början, hade haft en svans som hela tiden hade hjälpt mig med allt. Tror inte min hjärna hade hittat på lösningar i samma takt. Jag tror den hade somnat.

De förstod förmodligen inte att det är man själv som känner sig själv bäst. Fast nu tanken kanske var fin så gick det nog inte mycket längre än så. Lite som med kommunismen.

golladallarn goes partystilen.

Under sina åtta år i tjänst har dallarn fått en del smeknamn. Kärra, stol, vagn, gåstol, rullstol, bil, moped, fyrhjuling, traktor, fordon, CP, radiostyrd bil, fanskap, skrälle, för att nu nämna några.

Men igår kom det bästa någonsin. PARTYVAGN.

Så bra att jag inte vet några gränser. Därför ska jag nu ta partyvagnen i hand för en romantisk promenad till affären. Skall köpa ostbågar. Behöver en lugn kväll framför Oxie. Tack.

jag som har lämnat in hemtent

gick åt fanders.
men nu kan jag ändå inte göra mer än vänta tills jag får ett "uppgiften missförstådd, vänligen komplettera!" så det känns ändå bättre än att ha den hängande över mina axlar.

nu äter jag lite kakor och dricker lite vin.

för att citera en klasskompis som skriver tent

"Tog en öl och blev alldeles för självständig nämligen "

Och då fattade jag. Att det är ju det jag måste göra. Det bästa jag hört på länge. Otroligt bra råd. Så nu sitter jag här med ett par öl, fem timmar, två sidor och en språkgenomgång kvar.

Jag vill att det ska gå.

det här går inte.

finns ett parti i min hjärna som aldrig förstår.
det gör mig inkompetent på vissa områden.
alldeles för många.

effektiva tankar.

Det här med att skriva tent i litteraturteori utan att förstå ett dugg må vara ett helvete, men jag försökte tänka på dom som har det värre, och på saker som skulle vara värre att göra.

Behövde inte tänka speciellt länge. Jag skriver tusen gånger hellre fem-sex sidor tent än äter en grönsaksbiff. Jag fick såna kväljningar av tanken att jag inom loppet av en halvtimme såg skymten av sida nummer tre.

jag är klokare på renfronten nu.

Idag jobbade jag med en ny kollega. Det tog inte många minuter innan jag hörde att han kom norrifrån, och när jag frågade var han från Kalix.

Han berättade saker om renar jag inte hade en aning om.

Nu kan jag sova gott.

oändligt mycket studier.

Idag hade jag min presentation. Vet inte hur många gånger jag sa "återspeglingen", "konstnär" och "verklighet" men nu är det gjort. Läraren sa att det gick snabbt som sjutton. Klart det gjorde. Jag var nervös. Men han sa också att det var bra och att jag fick med nästan allt trots mitt höga tempo. Det var konstigt för jag förstod inte själv vad jag läste. Klart jag inte gjorde. Jag var nervös. Kan inte uttrycka mig i en formell situation utan den känslan flåsandes i nacken.

Nåja, inte nog med detta tydligen. Om två veckor ska jag redovisa en engelsk text som handlar om fördomar och nationalitet och nånting, har inte satt mig in i den ännu, i TJUGO minuter. Jag vill inte vara sådär rädd. Men man måste acceptera det också. Man måste våga vara rädd, kämpar man emot blir det dubbelt värre, lärde jag mig på våga tala-kursen.

Efter skolan gick jag via min b-uppsatshandledare och pratade lite framtid samt hämtade den slutgiltiga versionen av min uppsats. Nu finns den i mina händer och den finns också i ett arkiv någonstans. Märkligt.



För er som tycker att spegelvänd läsning är jobbigt men ändå är intresserade kan jag meddela att rubriken är "Jag har tappat mitt minne, är jag svensk eller finne?" Jag är nöjd med både med texten och betyget. Opponeringen fick jag dock G- på, haha. Men så är vi där igen - formella diskussioner och jag? Nja.

Det här blev långt. Tror jag har en förklaring. Jag försöker undvika hemtenten vi fick idag. Minst fem sidor ska vara skrivna till fredag och minst fem litteraturteorier ska jämföras i den. Skapligt trevligt.

semanbröö.

har simmat idag. sedan tipsade ellen om äventyrsbadet och där hade vi tropiclandia helt plötsligt, i en helt vanlig simhall. trodde jag skulle dö i en rutschkana. en gul som gav människan tid att bli rädd. den gick hårt, saktade i, gick hårt, saktade i. och i de sakta situationerna hann jag tänka att jag kommer bryta nacken. men jag kunde inte ta mig upp igen så min enda möjlighet var att blunda och släppa taget. herregud.

sedan tvättade jag håret med världens mest anspråkslösa schampo jag fick på en mässa och tog bussen hem. kände redan där att det hade suttit fint med semanbröö så jag ställde mig vid spisen och gjorde risotto genast jag steg innanför min dörr.


och ja, morgondagens presentation av den konstnärliga återspeglingen av verkligheten kommer gå bra, det ser vi ju.

födelsedagsbarn.

Idag fyller hon sex och jag minns det som igår när jag fick telefonsamtalet om att hon var född.

Grattis speciEllen!

jag är så smart.

idag sa pappa att min morbror hade varit i levi.

min reaktion:

jaha, va ha an jåort tär? skida?

glömde att det är oktober och inte vinter året om. inte ens där.

i oktober

Oktober blir bra tror jag.
Oktober är höst men här är det höst med 21 grader och sol.

I oktober ska jag:

• Tenta litteraturteori
• Åka hem
• Pleppo Live-premiära
• Förhoppningsvis börja den där humorkursen
• Äta mycket nudlar
• Köpa skor
• Fira Emely
• Simma som en sjöhäst
• Printa ut många dikter
  
• Anteckna mina drömmar

Höst.

sista september.

vaknade. läste. funderade på vad som menas med en konstnärlig återspegling av en verklighet när ingen vet vad som är verklighet. dammsög. skurade. tog en hästpromenad med erika. såg inga hästar. gick till ica. köpte glass. kollade på idol.

ensam. behöver en anslagstavla en bussbiljett och en förklaring.
har en tv en lampa och en skål chips. ensam.

30 september och 3 år utan mommo.

sarkasm.

Igår satt jag på biblioteket med Emely och Sofie. Julia ringde Emely och frågade om hon var på biblioteket.

- Nej, jag är hemma i mitt grupprum.

Alla borde ha humor.

hur många liter mänsklighetshopp finns egentligen kvar?

jaha.
här har jag gått omkring och varit snäll.
jag har accepterat.
accepterat att konsten inte riktigt har samma plats i våra hjärtan.
accepterat att vi inte ser den på samma sätt.
accepterat att du sover på nätterna när jag inte gör det.
accepterat att våra politiska ställningar är jävligt långt ifrån varandra.
för jag ville ge det här en chans.

men acceptera en dallare är tydligen förbannat jävla svårt.
ett hjälpmedel precis som glasögon.
är du rädd nu, för att du sa att vi var likadana, du och jag?
jag hoppas det.

jag säger då det - det är bättre att några mumintroll fattas i dalen än att ingen dal är uppbyggd överhuvudtaget.

tur att jag hittade nisse simonssons livet är inte så tokigt om man beaktar alternativet under sängen när jag städade. god natt.

men det var väldigt likt.

jag såg en kändis på biblioteket idag.

"åh, tove jansson!" utbrast jag nöjd.

sedan kom jag på att hon är död.

förkyld finlandssvensk.

Fortfarande förkyld som en anka.
Hostar upp lungorna.
Skall bli frisk till helgen. Skall.

Köpte en ost till specialpris idag.
Har nästan aldrig råd med ost.
Men nu har jag ost fram till december.
Man kan nästan kalla det engångsutgift.

att ljuga med hjälp av sanningen.

idag är en sån där dag när jag hade tänkt göra 115 saker men inte fått någonting gjort.
har i alla fall betalat månadens alla räkningar och det är exakt en vecka till studiestödet så det känns rätt fint.

sedan har jag varit i skolan och fått min text om litteratur- och kulturteori utbyten till en med rubriken "den konstnärliga återspeglingen av verkligheten", och den ämnar jag dyka ner i nu.

har börjat fila på helgplanerna lite smått.
det är ju ändå tisdag.

och så har jag fått en idé.
en sån som jag vill genomföra.
ska kanske berätta hur den föddes nån dag.

tänk att det kan kännas som att man förstör och ljuger ända från ryggmärgen inför en människa fast man är helt äkta och sig själv.

apsvans, säger vi istället för något groteskt.

förlåt oss våra misstag.

Idag på jobbet skulle jag visa Ellen ett klipp på Youtube medan övrig personal satt på möte. Vi hann se 20 sekunder av filmen innan vår arbetsledare rusade in: "Ni vet att det går ut i högtalarna va?"

Nånej att int visst vi.

idalastudievida.

Om det är någon som tycker att den här bloggen har blivit lite för full på roligheter på sistone kan jag för att lugna er berätta att jag studerar också, fortfarande.

Vad är en författare?, Semiologi och retorik, Den feministiska kritiken i vildmarken och Från verk till text är exempel på texter jag plöjer. Men det är ganska tråkigt och ganska svårt. Det blir tråkigt för att det är svårt. Nästa vecka den här tiden och lite framåt ska jag presentera texterna "Kulturteori" och "Litteraturteori". Jag tyckte det lät intressant och jag trodde jag skulle kunna göra något av det. Men nu skulle jag kunna gråta över hur lite jag förstår. Hur jag måste skriva in ett frågetecken efter vartannat ord. Hur jag egentligen inte vet någonting om Marxismen. Hur jag överengagerat med rosa penna hårt streckar under när en simplare mening infinner sig.

Dock är jag lite för glad i livet för att gråta över småsaker just nu. Ajöss!

tjing.

idag blev jag kallad finne av en smålänning.
jag sa att jag var finlandssvensk.
bagateller, sa han.
skåning, kallade jag honom.
jag är smålänning, sa han.
bagateller, sa jag.

citat av poeten i mig i dimmigaste dimman.

"Då lägger jag mig med Emely. Men det betyder sannerligen inte att jag är död. Det betyder bara att jag vilar. Och en Hemul som du kan inte dra mig i håret. "

förlåtfrukost.

idag sa jag förlåt. sedan blev jag bjuden på frukost. ikväll ska vi spela wii. vissa människor kan inte skriva. glädjekänslorna är otaliga när jag märker att de kan prata istället.

bra lördag.

KAKKAHÅOSTON.

Båd dag och natt. Mest natt.

Aj.

Men det är fredag i vilket fall som helst. Nu ska jag städa så jag kan mysa (och hosta) med gott samvete.

livet i en kortlek.

Vi spelar kort på jobbet när den lugna stunden hälsar på.
Det är inte så avancerade spel.
Till och med jag hänger med.
Han tittar på mina kort som om det vore det naturligaste i världen.

Jag tittar inte på hans men jag ser att han tar upp hjärter knekt.
Jag funderar inte vidare på vad man kan göra med hjärter knekt i ett spel.
Han fnissar när jag lägger ut klövern i ren djävulskap, eller vinnarvilja.

Jag dricker en cola och äter en pastasallad.
Han säger att han är intresserad av dialekter.
Jag tänker att nu, nu kan jag ju verkligen bidra.
Men jag skrämmer honom lika fort.
Och då undrar jag var intresset verkligen är.
Om man fruktar grunden.

Samtidigt vet jag att jag och hon som sitter mittemot tänker samma tankar.
Jag behöver inte ens titta på henne.
Jag tänker att Sniff kanske är borta.
Att Snusmumriken är på fisketur.
Hemulen är och pressar växter.
Eller Lilla My ute på bus.
Ja, att alla Mumintroll inte är i dalen helt enkelt.

Och när vi tittar på varandra och ser att vi tänker likadant är det nära att brista men hon, som är den bättre av oss två på att hålla situationer i styr, frågar något seriöst och vi lyckas stabilisera läget.

Jag diskar. Jag går hem. Jag är ganska trygg i livet. Jag läser ut Hallonbåtsflyktingen och den är så vacker och rolig samtidigt som den är så tragisk och bisarr. Jag bestämmer att jag skriver C-uppsats om den. För man måste bestämma. Annars kommer man ingenstans. Och jag funderar på om allt är som det skall samtidigt som jag skriker åt mig själv att Sluta. Fördöma. Och. Vara. Kritisk. Nu. Det är faktiskt inte alltid lätt att vara människa.

Klockan är 03.37 och jag är tillbaka, märker ni?

onsdag

växjöregn är växjöregn
jag är jag
under det.

idag är det ett sånt
som man inte blir blöt av.
jag har inget paraply
men jag har muminpappan
med whisky.

jag har ingen röst
när jag behöver den som mest
bara lite skrål
jag känner hopp för mänskligheten
i ett par minuter

och jag går hem och gör tacogratäng.
det tar en kvart och rent estetiskt är det
allt annat än succé men det smakar gott.

är rädd för att jag helt har tappat greppet
om skillnaden mellan förnuftigt och normalt
fast jag vet att det inte finns någonting normalt

inte ens här.

räknaren.

igår på jobbet räknade jag kassan innan jag gick hem.

jag kunde räkna om än långsamt men sen när jag skulle skriva en stor siffra kunde jag inte "stava" till den.

kan liksom inte beskriva hur det tar stopp.

såja!

Jag anmälde mig precis till kursen "Humor med personlig utveckling" och jag hoppas som en häst att den blir av!

myggjakt.

Myggjakt med Norrlands igår. Tema var musik. Erika och jag var i rockgruppen. Hoho.

Först förfest. Vi dansade norrlandsdansen och övade in grejer att imponera på juryn med. Jag fick en hästtatuering! Rock. And. Roll. Var lite svårt att inte skratta medan killen ritade. Och varje gång jag skrattade ritade han snett. Till slut var jag tvungen att titta in i väggen och tänka på det sorgligaste jag visste för stunden.


Vidare till Sivans efter lite lekar på ängen. Vi åt mat och sjöng sånger och snapsade. Jag var uppenbarligen nöjd över min häst.

Erika var mycket fint och roligt sällskap. Hon och jag var tvungna att titta i sånghäftet när vi sjöng nationalsången. Men det tyder ju bara på att allt är i sin ordning. Av våra blickar att döma var det nog ungefär här som det började spåra.

I kåtan ramlade jag runt och satt i en soffa iklädd huvudbonad.

När vi gick hem satt två killar på bänken bakom mitt hus. Erika frågade helt naturligt och självklart och rakt på sak:

- Skådar ni på na skillt elo?

Jag trodde för ett svagt ögonblick att det är nu jag skrattar ihjäl mig på riktigt. Jag överlevde och kunde konstatera att härrigud va råolit vi ha hadd!

mattermer.

Förra veckan blev jag sugen på surskorpor. Surskorpor med ost och iskall mjölk, finns inget bättre.

Gick till Ica med Emely. Frågade henne var surskorporna finns. Hon förstod ingenting. Trodde jag menade vanliga sockerskorpor.

Jag höll på att få panik. Tänk om det bara finns i Finland. Men så hittade jag. Och så visade jag. Det här är surskorpor.

Tydligen är surskorpor en finlandism. Det är oftast i matväg det kör ihop sig med våra termer. Här är oboy choklad, mockarutor är kärleksmums (har ni hört så löjligt) och kokosbollar är chokladbollar. Förra veckan satt vi på café och jag försökte förklara ordet CHOKLADKRÄM men det gick inte. Nej, det är inte samma som pudding, nej det är inte chokladsås. Det är KRÄM. Mommos chokladkräm mmmmm.

Nu måste jag skynda, ska iväg på inflyttningsfest. Ola Salo sjunger i Stockholm för sista gången utan mig i publiken men det här blir nog roligt ändå.

nostalgiresa nummer ett.

Här var Linnéa två år. Idag är hon sex. Jag var sjutton, idag är jag tjugoett.


Ett och tre? Om ens det?

Fetmadag i gymnasiet. Några år sen.


Ett söndrigt stycke elektronik. Redan då.

Avskedsfest innan USA med Jon.

En av mina favoriter. Hos mommo juldagen 2007.


Gott nytt år 2008!


Edward i Stockholm 2007.


Driver med människa på msn, 2008.

Jag och Edward 2006.


Såhär parkerade min bror sin fårbil innan han fick tillgång till helt egen gårdsplan.

ifjol den här tiden

Hade jag just kommit till Småland. Jag bodde i en tillfällig lägenhet och förstod inte mycket. Ellen var den enda människa jag hade lärt känna och det ångrar jag ju såhär i efterhand inte en sekund för hon är fortfarande en av mina bästa vänner.

Jag gick på fest i en källare där jag fortfarande inte kände någon annan än Ellen och när hon beslöt att gå hem beslöt jag att stanna kvar med en göteborgare som tyckte jag hade talang för det poetiska och andra smålänningar som jag inte visste ett jota om.

Snart satt jag i en taxi in till stan med alla dem, trots att de gånger jag åkt in till stan nog kunde räknas på en och en halv hand. En av dem vinkade i en blomrabatt och låg där och flåsade i fem minuter men jag tänkte inte ens tanken att vända om och gå hem.

Snart var vi inne i stan på en krog och jag minns att där var trappor men jag minns inte hur vi fick ner dallarn. Jag minns att det var stort och att han som vinkade i blommorna bjöd mig på drinkar.

När valomerkki kom hade jag ju förstås tappat bort alla. Så stod jag där, mitt i stan, ingen aning om var ens busstationen fanns så jag kunde ta mig hem. Det där med att ta gemensam taxi hem gick inte så bra. Chansade och började gå åt ett håll.

"Hej, har du haft en rolig kväll?"
Ett par från källarfesten som jag inte kan förnimma att jag sett tidigare. Jag spelar med.

"Javisst, har ni? Vet ni var alla är?"

Det visste dom. Vi pratade lite sverigedemokrater och sedan åkte jag och en till taxi hem. Fast chauffören inte ville ha betalt envisades mitt sällskap med att betala. För oss båda från egen ficka.

Ja, vad ska man säga, ung och dum? Eller ung och äventyrlig.

Jag såg ut såhär.

presenter.

Bok.

En till bok.


Där mina vänner hade skrivit roliga saker.







Halsband. Hästens runtecken!


Och så kanske det finaste någonsin. Av min bror och hans familj.

Tack!

vuxenpoäng.

Steg upp utan att snooza en enda gång i morse. Ringde viktiga samtal och mejlade viktiga mejl. Åt havregrynsgröt och äpple till frukost och ska nu gå till skolan.

Vuxenpoäng, vuxenpoäng, vuxenpoäng och vuxenpoäng.

idalavida till er tjänst.

hej hej hemskt mycket hej.

jag har jobbat.
gick bra.
plockade disk.
stod i lite kassa.
apparaten pep bara argt en gång men jag minns ännu inte riktigt var man trycker när man inte kan räkna.
åt lite mat.
drack lite te.
städade undan.
fick rabattkort.
luktade på te som doftade tjära.
tänkte på mitt hemland.
fick en fråga jag tyckte var mycket vacker.
"har du påbrå från finland?".
försökte i evighet utan resultat förklara begreppet "finlandssvensk".
det slutade med att vi surfade in på osuuspankkis hemsida, alltså andelsbanken.

hej hej hemskt mycket hej, skola imorgon!

hästfestbilder.

Hästmat. Äpplen, morötter och havrekex. (+chips)

Vindruveätartävling. Erika agerade vindruvshållare.

Ellen segrade med 19 stycken i sin mun.

Jag lyckades med blott 11. Denna och de två tidigare bilderna är Ellens.

Emely låg på golvet och härmade en lärare.

kottgrisar.

På Norrlands mingelkväll i torsdags spelade jag och Ellen kasta gris medan vi väntade på Erika. Jag sa att jag tror att det är ett svenskt påfund för jag har bara spelat det en gång och vet inga kompisar hemma som äger ett sånt spel.

Ellen: Hur har ni klarat er uppväxt utan dom små söta grisarna?
Jag: Vi gjorde egna grisar av kottar och barr.

sam sparro.

Vaknade 07:38 av att Sam Sparro sjöng Black & Gold jättehögt i mitt huvud.

Råder jag inte bot på detta kommer min nattsömn att stanna på 3 och en halv timme tänkte jag och gick till kylskåpet och förtärde iskallt vatten medan jag funderade på varför jag inte hört att Erika och Lahtiskillen hämtat sin peedar från min dörr inatt.

Nu väntar Modern Litteraturteori del 1. Och så borde jag gå och köpa olja åt dallarn.

Ps. Igår på krogen när jag gick med dallarn var det en kille som sa "lämna tillbaka den där!" precis som om det vore någonting man kan låna om man känner att man behöver. Det var jätteroligt.

elektropop.

Fest igår. Hästmat, vindruvstävling, sällskapsspel, suberbt snack och Singstar.

Ikväll: förfest och utgång. Det är nog inte längre en hemlighet att en av mina bästa kompisar Erika har hittat en finnpojke som har kommit hit ända från södra Finland. Vi ska visa honom det glamorösa nattlivet. Och Ellen borde också snart knacka på.

Åtminstone har ju livet som 21 börjat bra. Om det skulle vara så, alltså bara om, att det här blir det bästa året i mitt liv så skall jag ha förstånd att njuta från början.

psykologicitat.

hej detta är min andra dag som 21-åring och jag hittade ett citat från min psykologilärare på tvåan i gymnasiet.

"ulrika här som jag har uppfattat som en ganska lugn person som int för så mycket väsen kanske räknar att hon får ett utbrott när hon skäller ut nån, medan ida som kanske är lite häftigare räknar att hon får utbrott när hon börjar kasta sin penal på folk"

hoho.

arbeitarN

På måndag börjar jag jobba. På café.

Var där idag och frågade om det fanns något jag ändå kunde göra medan jag tittade menande på dallarn.

- Jamen du kan ju stå i kassan! Eller laga smörgåsar!

Jag hoppas verkligen att det visar i kassan hur mycket pengar kunden ska ha tillbaka om han köper något för 65 och ger mig en hundralapp. Men det gör det ju. Och det är bra. För jag vet verkligen inte.

en (seriösare) lista med frågor som jag hittade i en annan blogg

Vad är den äckligaste mat du vet?
Mycket enkelt - grönsaksbiff. FY BUBBLAN.

Nämn fem grejer du är nöjd med som du gjort i jobbet (hela livet)
Jag vet inte om jag direkt kan säga att jag jobbat på ställen där man kan säga att man gjort sig själv nöjd.

Vad ångrar du i livet (om något)?
Gymnasiet by Topelius.

Vad kommer du ha för klädsel i höst och vinter?
Mycket stickat tror jag. Och randigt. Och strumpbyxor.

Vilket är ditt dyraste klädesplagg?
Jag har ingen aning. Har blivit bättre på att handla billigt.

Har du någon oanad talang?
Jag kan låta som en fågel och har äckligt bra minne.

Vad gjorde du i helgen?
I fredags hade jag spelkväll med kompisar, spelade alias, hade vindruvstävling och skrattade så jag nästan dog. På lördag var jag med Erika på inflyttningsfest och sen ut på krogen. På söndag var jag på filmklubb. The Social Network var dålig.

Vad är dina fem viktigaste 2dos den här veckan?
1. LÄS MINA LITTERATURTEORIBÖCKER SÅ FORT DE KOMMER PÅ POSTEN. 2. städa. 3. handla inför fest. 3. bestämma vilken artikel jag ska presentera. 4. fundera på c-uppsatsämne. 5. öva på min skräddarställning.

Vad har du på dig just nu?
Che Guevara-T-paita från Paris och Stinky-boxers. Uh yeah!

Senaste låt du lyssnade på?
Melissa Horn - Jag vet vem jag är när jag är hos dig.

Bästa skönhetsknep?
SOV! DRICK VATTEN! STRESSA INTE! mvh. skönheten.

Vilken klädstil tycker du är hetast på män?
Sådär lagom slitna eller annars bara snygga jeans. Nån fin huppari. Sen jag flyttade till Sverige har jag också börjat falla för män med skjortor för jag hade väl inget annat val.... Landet Prydligt nummer ett.

Vem saknar du?
Madde. Johanna. Linnéa. Axel. Arvid. Edward. Ellen. En viss kusin. Allihop saknar jag. Kom hiit kom hiit.

Om du fick en enda önskan uppfylld vad skulle du önska?
Att pappa för alltid skulle få ha det bäst.

Vilka tre personer inspirerar dig mest?
Lars Winnerbäck, Ted och Kaj.

Bästa boken nånsin?
Som litteraturvetare känns det lite malplacerat att säga Erlend Loes Naiv. Super. just för att den är så naiv och enkel men jag skiter i min titel och säger den ändå. För den är mycket mer än så.

Vilka tidningar läser du?
Vasabladet, Nöjesnytt.

Vad önskar du att du var bättre på?
LAGA MAT, städa, bädda sängen (fast jag har köpt resårlakan så det är bättre nu), disciplinera mig själv, pusha mig själv, ge andra tid.

Är du religiös?
Näpp.

Vad är din största rädsla?
Alltså jag vet inte riktigt. Om jag vill skriva den i bloggen.

Vad är det elakaste någon sagt till dig?
Att min pappa är snäll med mig för att jag har ett handikapp.

Vilka personer betyder mest i ditt liv?
Några barn på Nedranvägen, några i den tacksammaste av vikar. Några vuxna på respektive ställen. En man på Aspnäsvägen. En man i södra Finland. En kvinna på en torr kulle.

Om du får barn vad ska du döpa dom till?
"He segär ja it fö tå tar ni dem!" Nånä. Wilgot och Wera. Men ta dom inte!

Om du fick köpa vilken bil som helst - vilken?
Jag har redan köpt en Toyota Yaris och det var det mest underliga köpet. Inga fler bilhandlar, vi har det så bra han och jag!

De tre finaste sms du fått i år?
Det är så lite folk som begriper att man kan uttrycka sig vackert även i sms-väg nu för tiden! Men Erikas "oj saaken e va kissailta igår tå hör ja!" tar alla pris i världen!

barn på barndomsgård.

hej hej

Min hjärna lugnade sig efter att ha fått havregrynsgröt och sunt förnuft. Den tenderar att få fnatt när den vet att den måste sova.

Jag har varit på föreläsning om rysk formalism och narratologi. Lärt mig att en diskborste är större än en tandborste men mindre än en sopborste och att relationen mellan tecken skapar ett språk.

Ska ha muntlig presentation av någon vetenskaplig text av en ryss eller liknande om två veckor och är redan så nervös att jag snart svimmar. Jag vill en del ha "Vad är en författare?", "Berättelsens grammatik" eller "Konsten som grepp". Bara jag får mina böcker imorgon ska jag börja forska. Och fast jag är nervös som en katt så är jag glad, för nu tvingas vi till att tänka. Annars blir det så slappt och "jamen okej" fast man egentligen inte förstår och så kommer man till föreläsningen som känns som en mattelektion och man tänker varför i helvete gör jag det här?

Sedan ska jag skriva C-uppsats. Kanske om Hemulens kön.

Och sen får jag studera hur mycket svenska jag vill. Party.

bla bla bla

inatt låg jag hela natten och bara funderade på om jag borde byta inriktning på mina studier.
att jag inte kommer att komma någonstans, inte klara det ändå, att det är bortkastat, att det äter upp mina studieår och jag inte kommer att hinna med allt jag vill hinna med för att jag har hållit på med det här och inte lärt mig något ändå.

förstås ska man till skolan nästa dag.

nå det kanske blir skitbra.

att bestämma sig.

den senaste veckan har jag tvingats välja mellan femhundra bra saker varannan dag. och jag är så otroligt dålig på sånt.

men nu har jag bestämt och jag har bestämt att jag firar min födelsedag, i goda vänners lag.
att åka till tyskland för att köpa öl och brännvin på min systers dödsdag kändes inte riktigt som något jag slutligen ville göra. jag gör det om två veckor istället, med en annan nation.

jag åker kanske till stockholm nästa fredag om ödet vill mig väl men samtidigt är jag inte heller beredd att chansa. är mejlsvaret positivt åker jag och tågar tillbaka följande morgon och på lördag kväll jagar jag myggor. är det negativt inflyttningsfestar jag istället och jagar fortfarande mygg följande kväll.

tänk vad allt kan lösa sig om man bara känner efter hur det känns.
fast det nu inte är världens största problem alltid.

mytchi bra.

Igår hände det som man hela tiden när man pratar sin dialekt här lite, lite, lite i smyg hoppas att ska hända.

Jag och Erika var på väg på fest, men gick först via bankomaten för att ta ut pengar. Medan jag tog ut mina berättade jag om en anekdot på Ica för länge sedan. Bakom mig stod en kille och väntade på sin tur. Han avbröt plötsligt:

- Ursäkta, jag måste bara fråga, ni är från Österbotten va?

Jag ville skrika jaaaa, vad duktig du är! men lät bli och svarade endast jakande. Då fick vi höra hur mysig och fin vår dialekt är. Jag sa tack.

Han hade kompisar i Kristinestad, Malax och Maxmo. Sedan sa han "mytchi bra!" tre gånger och vi skiljdes åt.

generad.

spelkväll hos mig med emely, julle och erika.

spelade party-alias.

jag fick uppdraget att spela generad medan jag förklarade orden.

jag har aldrig i mitt liv skrattat så intensivt.

herregud. vi fick två poäng.

där ser man.

Idag var jag och redde ut invecklade saker om kursregistrering och intyg. När alla problem var lösta berättade kvinnan som hjälpt mig att hon ägde skog i Kaskö.

Trevlig helg!

HÄJ HÄJ!

Att skratta så mycket att jag helt enkelt inte kan längre för att det gör ont i mage och rygg och Emely inte kan stå upp.

Att gå förbi Pressbyrån och märka att hey, korv med bröd, det är ju gott! klockan 21.30.

Att gå in och köpa tre stycken medan vi fnissar hysteriskt och kassörskan helt säkert tror att vi är alkoholpåverkade.

Att sitta ute på bänken och berätta Norrlandshistorier, känna humornivån sjunka avsevärt på bara några sekunder, hoppas att kassörskan inte hör oss inifrån och får för sig att komma ut och säga något i stil med man får inte föra sånt här skrattoväsen utanför min affär.

Det är sådant jag gillar.

torsdag med gratissaker.

Var på mässa idag. Den är rolig och återkommer hit till campus lite då och då. Man får gratissaker och information om vad som händer.

Idag fick jag en mössa.


Och ett halvt kilo godis (nåja ni vet hur det är med mig och mått, men mycket!) som jag satte i en plastpåse och sparar till nästa års juli, en korköppnare, pennor, nudlar av en socialdemokrat, en diktsamling, vattenflaskor, pins.

Dessutom förnyade jag mitt medlemskap i Norrlands Nation.



Slutligen gick jag även med i bioklubben här på campus. Film varje torsdag och söndag för en terminsavgift på femtio svenska kronor. Hurra! Idag är det torsdag och vi ska se The King's Speech.