"säg åt e att ja ha köft ett flygplan"

Det här var dagen när jag och Madde skulle åka till stan för att hon skulle besöka ortoped och jag skulle hämta ny dallare, sedan skulle vi vara kulturella och se teater.

Klockan elva sa hon att de ringt från sjukhuset och sagt att ingen ortoped var på plats. Klockan tolv hade jag fortfarande inte fått tag i mannen med dallarn. Vi chansade och åkte i alla fall, för dallarns och teaterns del. Men först idkade vi lite kvalitetstid vid köksbordet, rostabröö och oboy och så fick jag en försenad födelsedagspresent - en ljuslykta med Lilla My!

Hittade relativt fort fram till mannen med dallarn och det visade sig att han visst hade mejlat mig så som vi kom överens, men jag hade inte fått någonting. Skumt. I alla fall så ordnade det sig och jag har den nu. Min nya dallare. Eller som min kompis Emely är övertygad om att den heter - Neo.

Jag och Neo kommer inte överens till fullo. Han är inte alls så klumpig som jag hade tänkt mig storleksmässigt, MEN hans framhjul snurrar. Det gör att det vinglar när vi går, fylle-Neo och jag. Dessutom har han bromsar bakåt vilket gör att jag inte längre på ett smidigt sätt kan backa mig ur trånga situationer.

Han är heller inte så enkel att vika ihop. När jag ville att mannen på centralen skulle illustrera hur man gör tog det flera minuter innan han lyckades. När Madde sedan hjälpte mig vid bilen och fick ihop den på några sekunder sa hon stolt: "Hah! Ja va skickligari än handee ja!"

Sedan körde vi till stan för att leta parkeringsplats och missta gator. Madde träffade sin kusin och jag mötte upp finaste Johanna för en fika och pratstund. Välbehövlig sådan.

Efteråt fångade jag Madde igen och vi åt pizza innan vi gick till teatern, där salen till 30 procent var fylld med folk från vår hemby. Har vi höstlov? Hur har vi det? Vad gör vi nu för tiden? Varför hör vi aldrig av oss? Det var alldeles för länge sen vi sågs!

Hemsång var bra. Mycket bra. Men jag vet inte varför jag har missat Lanthandlerskans son? Under vilken sten sov jag? Inte för något annat men jag tror det hade varit hälsosamt i frågan om alla släktrelationer. Sedan tyckte jag att slutet var sådär (fast jag tror att man kanske ska tycka det just nu) men att det var bra att alla brukade sina egna dialekter och så vet jag inte om jag har läst för mycket litteraturvetenskap men ett tag kom jag på mig själv med att vara helt borta för jag satt bara och funderade om alla byråer hade någon betydelse.

Nåja, säg åt e att ja ha köft ett flygplan i alla fall.

Imorgon imorgon imorgon imorgon alltså hur ska jag kunna sova inatt?