oändligt mycket studier.

Idag hade jag min presentation. Vet inte hur många gånger jag sa "återspeglingen", "konstnär" och "verklighet" men nu är det gjort. Läraren sa att det gick snabbt som sjutton. Klart det gjorde. Jag var nervös. Men han sa också att det var bra och att jag fick med nästan allt trots mitt höga tempo. Det var konstigt för jag förstod inte själv vad jag läste. Klart jag inte gjorde. Jag var nervös. Kan inte uttrycka mig i en formell situation utan den känslan flåsandes i nacken.

Nåja, inte nog med detta tydligen. Om två veckor ska jag redovisa en engelsk text som handlar om fördomar och nationalitet och nånting, har inte satt mig in i den ännu, i TJUGO minuter. Jag vill inte vara sådär rädd. Men man måste acceptera det också. Man måste våga vara rädd, kämpar man emot blir det dubbelt värre, lärde jag mig på våga tala-kursen.

Efter skolan gick jag via min b-uppsatshandledare och pratade lite framtid samt hämtade den slutgiltiga versionen av min uppsats. Nu finns den i mina händer och den finns också i ett arkiv någonstans. Märkligt.



För er som tycker att spegelvänd läsning är jobbigt men ändå är intresserade kan jag meddela att rubriken är "Jag har tappat mitt minne, är jag svensk eller finne?" Jag är nöjd med både med texten och betyget. Opponeringen fick jag dock G- på, haha. Men så är vi där igen - formella diskussioner och jag? Nja.

Det här blev långt. Tror jag har en förklaring. Jag försöker undvika hemtenten vi fick idag. Minst fem sidor ska vara skrivna till fredag och minst fem litteraturteorier ska jämföras i den. Skapligt trevligt.