bra svårt roligt konstigt.

tror jag håller på och lär mig att skriva även om sånt som är bra. jag vet inte om det är bra eller dåligt. jag får aldrig släppa på det hemliga, vad jag än gör. hur som helst så lämnade jag inatt in min sista uppgift på universitetsnivå någonsin, eller i alla fall på några år. när jag flyttade hit för fyra år sedan förstod jag nog inte ens vad det innebar att flytta hit. fyra år senare har jag blivit bekväm av mig och målar upp skräckbilder av att flytta inom landet, jag som flyttar vart som helst.

nu är jag hur som helst på väg och det känns bra. han säger att jag ska tacka ja för det här har jag ju drömt om. ja men jag har drömt om dig också säger jag och då säger han att ja vad bra för nu har jag båda. det svåraste för mig är att fatta att det finns någon som ringer, inte för att vara arg på mig, inte för att berätta något hemskt eller tråkigt, inte för att behöva min hjälp, utan för att prata med mig om ingenting men ändå allt. att det finns någon som reser likt nils holgersson genom hela sverige utan tjat om pengar tid eller ork för att komma till mig. hur ska jag hantera det? jag ska tydligen bara vara jag. okej okej okej.

nu när jag har sommarlov i en månad ska jag läsa böcker jag aldrig läst förr trots att dom har legat i hyllan i åratal. sen ska jag, litteraturvetaren, avgöra om dom är bra eller ej. bra = flyttlåda uppsala, dålig = soporna eller röda korset. samma sak gäller min garderob. det enda jag aldrig släpper är mina muminsaker. det är det enda säger jag nu. hör ni hur jag säger det. va.

så ordnade sig det här också.

Jag säger bara en sak: Livet. Vet ni vad som har hänt? Jag har fått sommarjobb. På radion. På Det Här Landets Radio. Alltså Sveriges.

Förra sommaren sökte jag totalt kring 30-40 sommarjobb. Jag var orolig som ett svin och fick slutligen inte ett enda. Det ordnade sig ändå. Den här sommaren (våren) har jag bara hunnit söka 3 stycken. Jag har inte riktigt vetat hur mitt liv ska bli eftersom jag är klar med skolan osv, det har varit svårt att veta om jag ska satsa på sommaren eller hösten, tiden eller livet.

Jag har bara släppt det mesta, fokuserat på att andas och tänkt att allting ordnar sig. Och så för två veckor sedan fick jag ett samtal från radion. Och det jobbet hade jag inte ens sökt. Dom hade fått tips om mig, att jag skulle lämpa mig för det jobbet. Så jag åkte på intervju och det gick bra. Jag gick vidare till inspelning som jag hade förra veckan där jag bland annat pratade om finlandismer.

Och idag ringde dom igen och meddelade att jag fått jobbet. Efter midsommar börjar jag och håller på fram till veckan innan jag flyttar till Uppsala. Helt perfekt. Så nu kan ni lyssna på mig i P4 i sommar. Är det något jag ska lära mina eventuella avkommor så är det att aldrig stressa upp sig för något (eller någon) här i livet. 

nästan.

Samen: Jag måste köpa en cykel.
Jag: Ja gör det. En peed.
Samen: Peed?
Jag: Ja. Cykel på österbottniska.
Samen: Haha. Du måste lära mig fler sånadär ord.
Jag: Vet du vad man gör om man peedar i diitchi?
Samen: Vad sa du, peedar med Avicii?!

lev som en gris dö som en hund.

När jag kom till Stockholm i lördags började jag med att komma till en tunnelbanestation som hade varken hiss eller vanliga trappor. Endast tre stycken hemska rulltrappor. Min stora skräck. Jag såg att den ena av dom stod stilla medan två rullade. Stod och funderade på vad i helvete jag skulle göra. Gå tillbaka? Jag måste ju upp för där, utanför tunnelbanespärrarna, står min bästa vän och väntar. 

Tog upp telefonen för att ringa henne när plötsligt två unga karlar kom och frågade om jag behövde hjälp. Ja det behövde jag ju. Men hur? Jag var skräckslagen av det som rullade framför mig. Det slutade med att jag tog den ena karlen i handen och sakta vandrade upp för den stillastående rulltrappan (vid varje steg tänkte jag "nu börjar den rulla och jag dör"), medan den andra bar Dallarn. Tänk vad snälla människor det finns. 

Nåväl, varför jag berättade detta var för att jag tror att det var nödvändigt med en fördröjning just då. Varje sekund av obehag uppför trappan var sist och slutligen helt okej, för jag kom upp precis i samma sekund som jag såg Markus Krunegård gå in på Pressbyrån. 

Utan hämningar och som om jag aldrig sett en rulltrappa sprang jag efter. Om möjligt var han ännu gosigare i verkliga livet. Den mannen, den mannen. Den drömmen. Trodde jag såg i syne först och förstod ingenting, men när hjärnan fattade att det var han, då var jag inne på Pressbyrån fortare än jag själv förstod. 

livet på räls.

Sitter på tåget mot Stockholm. Låtsas att jag beskådar naturen och filosoferar över livet, som jag alltid tänker att jag ska göra på tåg men aldrig gör på grund av bland annat internet. 

"Sä matkustat koko ajan" sa min finska vän. På sistone har det blivit några gånger. Denna gång ska jag hälsa på min bästa vän Ellen, som äntligen har kommit hem från Estland. Vi har inte setts på nästan ett år. Förstå hur mycket jag har längtat.

Jag ska även träffa min vän och kompanjon Elli. Vi ska planera och producera text och material till bloggen. Vad gäller den har det förresten hänt en rolig och spännande grej. Återkommer om det. Men kan säga att det tydligen blir ytterligare en resa till huvudstaden ganska snart på grund av detta. Matkustan koko ajan var det ja.

beskeden.

Visste inte riktigt i vilket land jag skulle rösta i EU-valet. Tänkte först Finlands, ville först Finland, impulsade först Finland. Men så råkade jag, i misstag utan att riktigt förstå, fylla i någon lapp och nu har jag fått detta på posten:

Jag ska rösta i Sverige, tydligen, mvh låtsassvenskan. Förstår ingenting. Som om det spelar någon större roll, vet exakt lika lite i bägge länder.

Igår ringde förresten min telefon. Är så sällan det sker så jag blev glad. När jag såg riktnumret blev jag ännu gladare. Sen svarade jag. Det var Uppsala. Och Uppsala sa att jag är antagen till skrivarlinjen. Känns bra. Har ej bestämt mig till hundra ännu men väl till nittioåtta. Jag tror allt att det är dags. 

lite om livet.

Har haft besök från norr i en vecka. Han skrattade åt mina knivar när han skulle laga mat. "Du lagar inte så mycket mat va". Vi åkte till en jaktaffär. Där förstod jag ingenting men det fanns en jättefin hund där. När vi kom hem sa jag "hunden var ju snäll och trevlig" ungefär som att den bjöd oss på kaffe.

Har lärt mig tre samiska ord men minns i skrivande stund inte ett enda av dom. Ännu fler finska ord. Dom minns jag bättre. En kompis sa "du har drömt om finnar och samer, nu har du båda".

En kväll grillade vi hos Jennifer och Victor med Emely och Lauriina. Det var en av vårens finaste kvällar. Jag älskar när det blir så. God mat, bra stämning, roliga människor, ingen jävla panik.

Efter maten frågade Victor om vi alla skulle ta i hand och "be en efterbön" och jag skrattade i minst 3 minuter. Efterbön. Sen gick vi in och spelade spel. Grillpojkarna klickade så bra så värden till sist gick in i skafferiet och kom ut med 4 olika flaskor sprit.

Alla ställde om sina klockor enligt den som visade minst så vi skulle kunna stanna så länge som möjligt. Slutade med att jag och samen salongsberusade kutade till bussen på 2 minuter. Jag med oknutna skor och utan jacka, han med all min packning och mina kläder. Han hann hoppa över staketet och be bussen invänta mig.

kiitos avusta.

Trodde jag skulle behöva ringa hyresbolaget för att få lampan i hallen fixad. Jag hade fel, det räckte med en redig same. 

råd från far.

Jag: Ja e mest bara nervös fö va ja ska laga fö mat, itt kan ja jo naa.
Pappa: Haha, do ska ha han ti laga!

karlstad.

I Karlstad var det fint. Jag är så glad att jag har fått en kvinnlig kompis tack vare internet och att vi har kommit varandra så nära på så kort tid. Tänk om Tove Jansson hade vetat att hennes trollskapelser skulle sammanföra en värmlänning och en österbottning bara sådär. 

Jag gillar inte att åka tåg i detta land för att dom allra flesta är trånga och höga. Försenade och dyra också, men det är faktiskt bagateller i jämförelse. Jag gillar känslan av att åka tåg i övrigt, men jag hatar att aldrig veta om jag hinner ta mig i och ur innan tåget börjar åka iväg. Om jag kan ta mig fram till min plats utan att behöva lämna Dallarn obemannad i annan vagn. Men tåget jag åkte med från Göteborg till Karlstad var så sjukt bra och rymligt och enkelt att ta sig i och ur. Fler sådana tåg i Sverige thank you.

På lördag fyllde Anni och hade Muminkalas. Muminkalas, verkligen. ALLT var Mumin och det var så roligt. 

På kvällen gick vi ut. Stället påminde om Ollis och det var så länge sen jag hade varit ute så jag kom inte riktigt ihåg hur det var. Förfesten hos Anni var rolig för det var massa värmlänningar med charmiga dialekter där, och jag fick lite hemkänslor. Dels för att dialekten var så genuin och självklar för alla. Men också för att alla kände alla, på något sätt. "Bor du ihop med honom? Men är det inte hans bror som var ihop med hon som var på den festen? Visa en bild? Ja honom har jag sett!" Har glömt bort såntdär efter 4 år i studentstadsdel. 

Ölen på bilden fick jag var en pojke som inte alls förstod varför jag kunde svenska. Jag blev stressad och försökte rita Norden + Ryssland på en fiktiv karta på bordet. Den ointresserade frassen orkade inte. Inte jag heller.

Inte förrän nu har jag förstått att "brassa" betyder steka i Sverige. Österbottningen i mig ville in dit och hitta på förstklassiga hyss för brinnkära livet. 

 

På söndag var det varmt och fint och vi gick ut till en park och satte oss i solen hela dagen och skrattade åt lördagen. Igår kom jag hem. Bra helg.

tässä ja nyt.

Saker jag är nu:

glad
förväntansfull
hungrig
trött
kär
nöjd
halt
pissnödig

Allt i olika grader. Det är så mycket som kommer att bli så bra, och så mycket som är så ovisst. Och här är jag mitt i det. Försöker ta vara på sista tiden i denna stad. Eller åtminstone denna lägenhet. Jag har haft det så himla bra när jag tänker tillbaka. Tänk vad mycket man gör.

På sistone har jag mest bara skrivit ansökningar till skolor och jobb och halvdana uppgifter till distanskurserna för att fortfarande kunna betala min hyra. Igår när jag gick till affärn så gick jag och tänkte på min finska vän och så mitt i allt kom hon cyklande emot mig. Hon är så bra och rolig. För andra slumpmässigt utvalda händelser ur min gårdag, tryck 5 eller dröj kvar.

Nu ska jag hoppa på tåget till Karlstad för att fira min vän Anni som fyller år i helgen. Vi hörs, för nu ska jag banne mig börja skriva mer konsekvent igen.

livet.

Jävlar vad länge sen allting har känts så bra som det gör nu. Var bara det. Hejdå. 

svensk eller finne.

Jag och min vän Elli har startat en blogg ihop! Om identitet, språk, Finland, Sverige, Koskenkorva och Mellanmjölk. Bland annat.

Här kan ni läsa. 

firarsvängen.

I fredags åkte Jennifer och jag till Älmhult. Vi fyndade muminmuggar, gick på Ikea och åt kinamat. Firade att jag äntligen klarat tenten samt att våren är här. Det var en bra dag.

Igår gjorde jag ingenting. Det känns absolut inte värt att ta någon stress över dom extrakurser jag läser nu längre. Jag ska såklart läsa klart dom, men jag känner mig så himla fri och lättad. Till och med när jag andas känns det. 

ÄNTLIGEN.

JAG KLARADE TENTEN!!!! Jag önskar att jag hade vetat tidigare att jag hade rätt att byta examinator. Men, vad som inte dödar härdar och allting känns SÅ FÖRBANNAT BRA nu. Nu kan jag ta ut examen och åka vart jag vill och göra vad jag vill.  Ändå är det Uppland och Lappland som fortfarande lockar mest.

Kom livet, tänk att vi inte längre sitter fast i 7,5 högskolepoäng om afrikaner. NU SKA JAG ELDA UPP VARJE BOK OCH PAPPER FRÅN DENNA KURS SOM HAR HÄNGT ÖVER MIG SEDAN 2011.

bagarn.

Bakade kladdkaka. Tänk det. Ett tydligt tecken på att jag saknar utmaning, jag ställer mig frivilligt i köket. Kanske det finns hopp även för mig.

För att vara första försöket blev den helt god. Godare än den ser ut. Så att säga. Vad ska jag baka näst? Nån som har nåt enkelt och gott tips? Att tänka på: jag har väldigt liten ugn och endast dom simplaste av simpla former och dylikt.

ventilationen.

Nu har jag skrivit tenten. Gick och la mig vid 23 igår. Somnade relativt tidigt. Vaknade vid 5 av en kråka. Tänkte gå upp och läsa men prioriterade sömn. Kanske bra. Steg upp halv 8. Åt frukost. Voi satan vad jag åt frukost. Tänkte att jag är bäst i världen på postkolonial litteratur (ha-ha). Gick iväg till salen.

Det är så sinnessjukt irriterande att jag har fastnat på denna kurs. En kurs i litteratur. Inte en kurs i matte, fysik, kemi eller biologi. Jag har gjort så mycket svårare saker i mitt liv, utan att ens reflektera över det. Jag kan ju jag. I skolan har jag gjort så mycket svårare. C-uppsatsen, metodkursen och retoriken var svårare än denna kurs. Studentskrivningarna i gymnasiet var svårare än denna kurs. Och ändå. Lik förbannat.

Så fick jag min tent. Mina papper. Försökte greppa det som vad det var; bokstäver som bildar ord som bildar frågor. Och så skrev jag. Voi satan vad jag skrev. Allt jag för stunden kom på skrev jag. Även sånt som jag var osäker på om det hörde just till den frågan. Allt jag någonsin kom på att jag hade läst skrev jag. 10 sidor text och min arm krampade. Och till sist började även min hjärna krampa. Och tiden gick ut.

Och jag gick ut. Hade skrivit på alla frågor och allt jag kunde. Just då. Såklart började jag hitta fel när jag tänkte efter. Voi satan vad jag började hitta fel. Men positivt nu var att jag förstod alla frågor, jag visste åtminstone ganska bra vad jag skulle svara, och jag svarade.

Om det räcker vet jag inte. Men jag får ont i magen och hjärnan när jag tänker på att det kanske inte gör det.

till en same från en österbottning.

Jag: Gonatt snygglapp.
Han: Jag är ju lite blyg, kanske skygglapp.
Jag: Haha, inte så blyg.
Han: Nää. Ehkä en.
Jag: Sov nu pjasalapp.

vann e do no tå.

Jag är inte tillräckligt nere eller förvirrad för att skriva poesi.
Jag är inte tillräckligt social för att ha min anekdoter att dra.

För att jag mest bara är hemma.
Hemma som väl egentligen aldrig har varit min rätta plats.

Det är skönt att komma hem.
Men för att komma hem måste man ju ha varit någonstans.

Hänger framför mina distanskurser HEMMA varje dag.
Höjdpunkten är när vi har danska och jag får logga in och räkna till 100 inför mina klasskompisar som jag ser i rutor.

Ja, det är skönt att ha tid med sig själv, det är något jag alltid har värderat högt i mitt liv.
Men inte såhär mycket, juma to the lauta.

En del kompisar är kvar här och det är jag glad över, men många har flyttat.
Jag har snart gått igenom varje tänkbar kurs på detta lärosäte.

Inte ens du och dina fantastiska förmågor att få mig att känna mig som en riktig jävla människa är saatavissa just nu.
Jag saknar till och med dina lögner täckta i finsk självdistans.

Fast jag gör ju fortfarande saker, lever och så.
Har varit i Stockholm och nästa helg skriver jag tent.

Ville skriva lite om varför min fokus är lite frånvarande just nu, men den kommer tillbaka
Det är skönt att göra något så länge att man faktiskt, till slut, känner sig färdig.

slutspelsstaden.

Idag klockan 16.00. Min kompis Hampus som flyttat till Norge skriver till mig.

Hampus: Ska du gå på matchen?
Jag: Nej.
Hampus: Varför inte?
Jag: Har inte råd.
Hampus: Skulle du hinna till arenan på en timme?
Jag: Jo.
Hampus: Gå på matchen, jag betalar.
Jag: Men Hampe. Det är för mycket.
Hampus: Nej, någon av oss måste vara där. Jag är i Norge och kan inte. Du kan.

Fina fina vän.

Så idag har jag alltså gått på första slutspelsmatchen för i år. För någonsin, för den delen. Har inte varit slutspel för Lakers förut. Sjuk stämning i arenan. Dessutom vinst med 4-0. Hela hallen var orange eftersom det delades ut t-paitor till alla. Fint det. På bussen hem träffade jag en gubbe född i Vasklot. Godnatt livet.

önskar mig.

Från reinokauppa.fi. The kauppa of my life.

lite permission va.

Igår satt jag på en bänk i stan och väntade på mina vänner. Såg en bekant karl komma gående på håll. Den bekanta karlen var den person jag saknar allra mest från min praktik. Som alltid var snäll, alltid rolig, alltid där. Alltid min kompis.

Jag: HEEJ!
Han: HAR DOM SLÄPPT UT DIG NU IGEN?!

idealdagen.

Idag har varit en såndär bra dag som jag tänker att livet är när jag tänker att livet är som det ska vara.

Jag vaknade, åt frukost och tog bussen till elektroderna. Busschauffören trevlig. Tränade i en och en halvtimme. Sprang till bussen. Varmt ute, lite sol, lite vår.

Uträttade ett ärende i stan. Hade sedan flera timmar att slå ihjäl innan jag skulle träffa mina vänner på restaurang, men ville inte åka hem. Ville titta på människor, flanera, andas. Så det gjorde jag. Fy fasen vad det är fint här på våren.

Köpte en glass som jag åt medan jag läste en bok om Tove Jansson i två timmar. Gick runt i affärer och tittade förnöjt. Affärer jag sällan går till. Vidgade vyer.  Och plötsligt stod han där. Min idol. Tomi Kallio. Växjös värdefulla ishockeyspelare, Finlands snyggaste man och kanske Nordens ödmjukaste. Vad vet jag, känner ej alla. Han betyder i alla fall mycket för mig och jag har ofta tänkt att oj om jag skulle få träffa på honom på stan.

Jag svamlade något berömmande på hastig finska och han tackade och vi skiljdes åt. Kom på när jag gått ut från affären att jag helt glömde att säga HEI MÄ HALUAISN OTTAA KUVAN SUN KANSSA. Glömde att jag ägde en telefon, glömde allting. Blev så paff. Nu vet jag i alla fall vad jag ska säga om det sker igen.

Flanerade ytterligare ett tag innan jag mötte mina vänner, som jag åt mat med. Sedan gick vi på gratisbio. Saving Mr. Banks. Så mycket i en enda film.

Gick hem. Åh herregud vad detta är mitt hem.

samma och inte.

Fick veta att min mamma:

1. Skrattade åt (extrema) människor.

Ja, som jag.

2. Hade sina principer och stod för sina åsikter.

Ja, som jag.

3. Ofta satt hemma och läste på tenter.

...... Okej. Inte som jag.

elektrodfilm numero dos.

Medan det ännu är FEBRUARI,  här får ni:

orkar inte.

Brukar vara bra på att lyfta fram något positivt men nu orkar jag inte. Jag stänger av det. Hejdå. Är något med nerverna när vi spelar mot Sverige som inte fungerar. Det enda jag kan trösta mig med är att det inte blev förlust med 1-6 och att vi fortfarande har chans till brons.

Det roligaste var på vägen till baren där jag och min kompis skulle titta på matchen. Under alla mina år i denna stad har jag uppmärksammat en karl som brukar sitta på gatan på en filt med sin hund och sälja tidningar. Någon slags tidning för utsatta i samhället, tror jag. Även idag befann han sig i hörnet man alltid passerar.

"Oletko suomalainen?" ropade han mitt i allt, när han såg min flagga på kinden. Jag blev förvånad först, men sedan inte alls. Som att lägga ett pussel och hitta en viktig bit och allt plötsligt stämmer.
 "Joo, ollaan molemmat" sa jag och pekade på min kompis.
"Olen suomenruotsalainen! Porista."
"Niin minäkin, Vaasasta."
"Men då kan du ju SVENSKA!"
"Japp."
"Ärans och hjältarnas språk!"

Nu ska jag bara överleva helgens alla hån och idiotiskt spydiga kommentarer. Hej.

nerver och så.

Om jag ser nervös ut så är det för att jag äter müsli. Och för att jag ÄR NERVÖS.

Igår morse vaknade jag av att jag hade jätteont i magen. Strax innan jag vaknade hade jag en absurd dröm om att det var det ryska hockeylaget som spelade inne i min mage. Imorse vaknade jag i  panik och trodde jag hade missat matchen.

Men det hade jag inte.

när man inte ens hinner bry sig om att skriva rätt.

NU DÅ KANSKE LIVET!

har mött en av mitt livs största förebilder.

I förrgår var som vilken söndag som helst. Seg, händelselös och allt jag gjorde var att ligga i soffan och titta på OS. Mitt i allt skickade min vän Ellen meddelande på Facebook och sa att Ola Salo skulle efterfesta inne i stan, eftersom han var här med sin musikal. Ola Salo. Ola Salo! Min guru, som jag hittills bara sett på scenen. Nu fyra kilometer ifrån mig.

Drog på mig ett par jeans, borstade håret och sprang till bussen. Satt och väntade på det angivna efterfeststället i en timme, men han kom aldrig. Frågade en anställd som sa att dom hade privat fest i en annan byggnad bredvid, och dit fick jag inte gå.

Mhm. På väg till bussen igen gick jag förbi byggnaden. Såg i fönstret att han, och hur många andra musikalmänniskor som helst, festade där inne. Tanken att försöka vifta ut honom fanns där, men min finländska uppfostran skrek att det vore jävligt oförskämt att beblanda sig så.

Gick vidare mot bussen och plötsligt kom Johan Wahlström ut från en bakdörr med cigaretter i hand. Lyckan när jag såg honom var obeskrivlig. Jag hade ingen aning om att han var med i musikalen, jag blev förvånad och situationen var väldigt bisarr, men vad annat ska jag förvänta mig när jag är ute på upptåg.

Sa till honom att jag kände igen honom från Parlamentet, sen förklarade jag att jag så gärna skulle vilja prata med Ola. Och han, fine lille Wahlström som nog inte förstod i hur rätt sekund han beslutat sig för en cigarett, gick genast in och hämtade honom.

Och så kommer han ut, min idol. I pälsjacka och med en harmoni som fler människor borde ha. Så himla ödmjuk, lugn, snäll, äkta.  Ofta när jag träffar idoler blir jag så pressad och känner att jag behöver leverera så mycket på så kort tid, och ändå känner jag mig bara som att jag ödslar deras dyrbara tid.

Men inte med Ola. Det var så märkligt. Där stod vi och diskuterade Finland, finska och The Ark och Växjö, som vilken diskussion som helst. Ingen hajp någonstans. Jag hann inte ens säga hur mycket allting har betytt för mig, men jag hoppas mina ögon sa det. 

Han berättade bland annat om hur snabbt dom blev populära i Finland, även hos finskspråkiga, vilket inte är så vanligt bland svenska band. Jag tror en bidragande orsak är han själv. Han och hans stil  är sådär speciellt speciell som finnar älskar. Lite spårad och inte så mycket kontroll, ingen strävan efter perfektion, men mycket hjärta. Som Finland.

Wahlström kallade sig mästerfotograften när han tog denna bild. Med rätta. Vilken märklig kväll. Vilken märklig diskussionstrio, Ola Salo, Johan Wahlström och Ida Berg. På en bakgata en söndag kväll. Vilket märkligt liv. Tack.  

fredagsrapport.

Idag börjar OS. Jag är glad. Fast min favoritgren, herrishockeyn, börjar inte ännu på några dagar. Damhockeyn börjar imorgon. I somras när jag var på utvärdering för elektroderna träffade jag en av spelarna som är med i laget nu. Vi pratade finska. Det var kul. 

(Halsbandet fick jag av min syster 2005. Vi körde på min fyrhjuling till en butik där det fanns. Hon livrädd, jag full i skratt. Och fan.)

På tal om elektroderna så spelade jag in film hela dagen igår. Det var roligt. Det mest tidskrävande - redigeringen - väntar i dagarna.

På tal om dagarna så går mina distansstudier hittills ganska bra. Danskan är svår, faktiskt. Jag har inga problem med förståelsen varken i tal eller skrift, men jag har grava problem med uttalet. Känner mig dum varje gång jag ska bräka någon mening inför klassen i mitt headset. Identitet och tvåspråkighet är skitkul, jätteintressant. Läser hela tiden. Jag längtar till slutuppgiften, där jag ska glänsa.

Nu ska jag till Emely. Vi ska göra hamburgare och spela Oxie. Ibland, oftast, är jag så himla glad att detta är mitt liv, just här, just nu.

nationella tvillingdagen.

KIITOS PALJON OSV.

Livet för fasiken sluta skrämmas.

felfria fanskap.

Härmed har jag en lösning på "problemet" med att så många (förjävla fullvuxna) karlar från chatter, dejtingsidor, forum och dylikt slutar prata med mig när jag berättar att det nu bara råkar vara så att jag ibland är i behov av ett lila gånghjälpmedel.

Detta ska bli min nya profilbild på alla sidor.

jag är så GLAD.

Saker jag ska göra nu: skriva manus, träna, öva, koppla sladdar, öva, öva, upprepa, filma, klippa film.

GISSA RESTEN HEJDÅ.

pluspoäng.

Idag träffade jag min utbytesstudent som jag ska vara fadder åt för denna termin. Varje gång skriver jag Finland på önskemål av land, för att jag vill öva finska och så vidare. Denna gång fick jag mitt landsönskemål uppfyllt, men ingen finska eftersom det visade sig att hon är från samma österbottniska stad som jag. Att vi gått samma högstadium, gymnasium, att vi har sett varandra ganska många hundra gånger förr. Så jag får prata dialekt istället. Minst lika kul.

Så satt vi där på caféet, med våra kaffe (har lärt mig att dricka iskaffe, vet ni). Pratade dialekt. Plötsligt inleder mannen bredvid oss en diskussion.

Han: Ni är inte från Sverige va?
Vi: Nä, från Finland.
Han: Från den svenskspråkiga delen då?
Vi: Mm.
Han: Ja det är intressant. Från Vasa?
Vi: Ganska nära.
Han: Jag vill åka dit! Jag kan väl prata svenska där?
Vi: Ja. Du ska.
Han: Ni låter inte sådär väldigt finlandssvenska, det är ju mer som att ni är från Umeå!
Vi: Ja, kanske lite.
Han: Jag vill åka den där färjan från Umeå! 

Vi: Mm, gör det.
Han: Ja, vi kunde ju ha tagit den västra delen till Sverige, det är ju så mycket samarbeten! 

Och sen fick vi lyssna på en halv föreläsning om Gustav Vasa, hansatiden och hur han verkligen ska ta och pröva färjan någon gång. Jag tänkte att om alla hade samma intresse och kunskap skulle mitt blodtryck vara lägre. Däremot skulle jag inte tjäna pengar på arga texter. 

dääänsk.

Hade just tekniktest för kursen i danska. Vi skulle kolla så allas mikrofoner och kameror fungerade. Läraren pratade danska, såklart, och jag fick koncentrera mig som en häst för att hänga med.

Lärare: Ida, kan do seija den bluuuue tekst nere till höyyyjer?"
Jag: Eh.
Min hjärna: Herregud, jag kan ju bara prata danska med promille.
Jag: På gada och veij...... möter jeg deg??
Lärare: På gaDA och veIIIJ!
Jag: Ja. På gaDA och veiiiijj.
Lärare: Jäh!

Blir en sannerligen intressant termin.

vinterns bästa.

Det må vara kallt, halt, snöigt och djävulskt långt till våren. Köldallergi, spruckna läppar och förfrusna fingrar. Bilar som inte startar och rutor som ska skrapas. Snöskottning och frakturer. Inte maj förrän det är maj, om fem månader.

Men jag ska berätta en sak som är så himla bra med både januari och februari. En sak som gör allting uthärdligt.

Clementinerna. Aldrig är dom så goda som såhär års. Stora, söta, runda, mjuka, goda. Varje gång jag handlar står jag i 10 minuter vid citrusarna och väljer ut dom allra bästa. Dom stressade småbarnsföräldrarna som hastigt kommer förbi och nonchalant plockar åt sig 8 stycken slumpmässiga måste tro att jag är störd i huvudet. Vilket jag ju är.

Kan vi tillsammans stämma in i min egenhändigt komponerade clementinbön? Bra.

Tack livet för denna delikata frukt kallad clementin
äter jag en (god) sån blir jag snäll och fin.
Bananer och vindruvor i all ära
men det är väl för fan inte i dom vi är kära.
Köp en clementin nästa gång du är i butiken
så blir du inte besviken.

Amen.

avslutade med ett vg då va.

"Idas närvaro på scenen blev ett perfekt stöd för de andra rollerna och den konstnärliga sanningen glimtade i hennes ögon."

Den konstnärliga sanningen. Den, vet ni. Ni vet, den. 

rätt och "fel".

Min skånska vän fick roligt när jag berättade att det i min lågstadieskola fanns elever som blev retade och var tvungna att gå i talterapi för att dom skorrade på R.

söndag.

man vet ju inte ens om man lever om fem år

men man måste ju leva som om det vore för evigt.

eller som om det inte finns en morgondag.

.....

för det är mer troligt.

hm.

fredagsnöje.

En vän till mig som inte kan finska hänger ibland på finska dejtingsidor. Min vän gillar Finland och finska. Igår fick jag i uppdrag att översätta presentationer. Både jag och min kompis hade ganska roligt.

Mina favoriter:

"Jag behöver ingenting och därför söker jag heller inget. Jag har varit med här i 6 år."

Ja. Okej. Säger du det så.

"Jag vill ha något snabbt mellan mina lastbilsturer, schemat är tajt."

Ah.

2013.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Massor. 2013 har varit så himla händelserikt på många sätt. 

Hur har ditt 2013 varit?

Som sagt. Händelserikt. Jag hade en bra praktikplats första halvåret. Sen fick jag elektroderna. Sen lyssnade på mig själv och vad jag ville och stannade kvar i Sverige över sommaren. Sen åkte jag till Wien och sen till Badolato och sen började dramakursen i skolan. Dessutom hade jag finbesök. Nästan bara bra, faktiskt. Förutom i slutet när allting gick åt helvete, ganska rakt. Men vem har det bara bra? Vem?

Blev du kär i år?

Nej. Första gången på 23 (okej kanske 20) år som jag kan svara nej på den. 

Vilket datum från 2013 kommer du aldrig glömma?

1 februari. 

Vad är din största framgång 2013?

Lyssnade mer på mig själv än andra. Vågade skicka in två kolumner för publicering (har fegat i 5 år). Blev anställd på praktiken. Lärde mig att laga mer mat. Började budgetera. 

Bästa köpet?

Telefonen, jeansjackan, Muminplånboken, Muminguiden-boken, biljett till en gunga/karusell/allmänt snurrande och slängande apparat på Prater Park.

Vad spenderade du mest pengar på?

Mat och Muminprylar. Och fika. H. Låtsassvenskan.  Vet ni hur många gånger jag har gått på krogen under 2013 på tal om att spendera pengar? Tre. H. Åldringen. 

Gjorde någonting dig  riktigt glad?

Mina fina syskonbarn. Elektroderna med uppfinnare. Att få utföra meningsfullt arbete på praktiken. När jag fick Lilla My-skalet till min telefon i födelsedagspresent. Oväntade telefonsamtal. Winnerbäck-konserterna.

Gjorde någonting dig riktigt ledsen?

När jag misslyckades med tenten. Och när jag missade att Markoolio var på båten när jag åkte hem till Finland över julen. HUR KUNDE JAG. 

Vilka sånger kommer påminna dig om 2013?

La Bamba. Levan Polkka (Korpiklaanis version). Och massor med Markus Krunegård (framförallt Idioter) och Lars Winnerbäck (framförallt Det gick inte). 

Vem har du umgåtts med mest?

Emely, Jennifer och My. 

Har du haft ett förhållande under 2013?

Knappt. 

Vart reste du under 2013?

Finland, Danmark, Österrike, Slovakien och Italien. 

Är det något du saknar år 2013 och vill ha 2014?

Sommarjobb. Pliis. 

Vad gjorde du på din födelsedag?

Det var en måndag. Gick till skolan. Sen åt jag middag med Emely, Jennifer och My. På kvällen gick jag och My på bio. Tillhörande fest hade jag två dagar tidigare. Den var bra. 

Finns det något som skulle gjort ditt år bättre?

Tänkte svara pengar. Men när jag tänker efter är jag inte så säker. Fan vad bra jag har haft det, egentligen. Och hur skulle man kunna veta hur något hade blivit när det redan har varit? 

Vem saknade du?

Min vanliga kvinnliga släkttrio i nedstigande led. Och den där människan, när den var försvunnen.  

De bästa nya människorna du träffade? 

Vildingen i ensemblen, Jonathan i Italien, Karim i Österrike, min Muminvän Anni, Matilda och min nya sjukgymnast.  

Vad vill du säga till dig själv inför 2014?

Jag vill fråga mig en sak, snarare. Have you heard of the word ÄH?

hej igen.

Ursäkta tystnaden. Jag har varit ganska upptagen och ganska orolig och ganska sjuk. Gick faktiskt självmant till sjuksyster i onsdags. Och det ska mycket till innan det sker. Ska vidare till en läkare på måndag, men förhoppningsvis är det bara följder av att min värld föll samman i slutet av förra året.

Hur som helst så har jag snart jullov igen. På måndag redovisar vi vår slutuppgift, pjäsen Frans förbannade fobier, skriven av undertecknad. Sen är jag ledig en vecka innan jag påbörjar mina kurser för (förhoppningsvis, antagligen) sista universitetsterminen på ett tag.

Identitet & tvåspråkighet, danska och populärmusik, samhälle & människa. Allting på distans för att jag ska kunna vara öppen för eventuell flytt efter examen i mars. Men som det ser ut nu blir väl inte heller den av förrän i augusti.

Och jag tänker fan inte ha bråttom någonstans. Det här kommer ju inte precis tillbaka.

vad annars.

spelar in film istället för att skriva skolarbete, allt i sin ordning.

sommarplaner.

Jag: Ti somarn ska ja fara körand ti Jokkmokk ha ja tänkt.
Min yngsta storebror: Känder do nain tär?
Jag: Nä. Men ja kan jo byri.

tänk om.

Jag börjar det nya året med en tämligen orimlig önskan. TÄNK om man kunde få bidrag för att få köpa ett Wii som hjälpmedel. Det tränar ju balans och koordination och allt sånt som jag behöver.

Jag minns för två år sen när min kompis Emely hade köpt ett och vi var hos henne och spelade. Jag kunde vara med i en sak, pingis, och det gjorde jag sittande.

Nu fick mina brorsbarn Wii i julklapp, och jag har spelat med dem under min vistelse i hemtrakterna. Jag har spelat pingis som för två år sen, skillnaden nu var att jag gjorde det stående. Jag spelade också till exempel fäktning och basket och DANS.

Vem hade trott det. Tack elektroderna.

sanning.

"Jag har tröttnat lite på Mumin, men det finns såna som tycker om Mumin, och man får inte säga åt dom att dom är fåniga för det."

Tänk om alla vore lika öppna och kloka som min 8-åriga brorsdotter.

lopeta jo.

Ska sluta ha förväntningar på livet. Det är alldeles bra som det är. Oxie kom tillbaks i måndags och jag är så lycklig så lycklig. Det kan inte ens den mest afrikakunniga människa ändra på.

Nu sitter jag på centralen i Stockholm och väntar på min kompis Anni som jag aldrig har träffat förut. Vi hittade varandra via våra Muminbilder på instagram,  och nu ska vi åka på Muminkryssning.

Sen ska jag till Österbotten. Oklart exakt när eftersom min båt ställdes in och man vet ej när den kör igen. Men förhoppningsvis före julafton. Tja.

tack.

hur förbannat förbannad jag än blir får jag aldrig glömma bort hur bra vänner jag har. det är så jävla lätt att gräva ner sig i sig själv när det blir såhär. men min kärlek till dom som finns runtom mig just nu, som bakar, bjuder in, kramar, skänker julklappar, frågar, skrattar, hjälper, är gränslös.

hel to the vete.

Har aldrig känt mig såhär besviken, misslyckad, dum i huvudet, arg, kränkt, ledsen och idiotisk på en och samma gång förut.

Dör jag nu blev jag ett offer för kolonialismen.

här eller i litteraturen.

Min (snälla) lärare: Och sett från ett dramaperspektiv är det här viktigt att komma ihåg. Eller hur Ida?
Jag (i Sydamerika): .... Va? Ja. Absolut.
Lärare: Är du här eller är du i litteraturen?

Bra att han i alla fall vet att min avgörande tent är på intågande. När jag berättade vad kursen handlar om sa han "herregud". Jag säger samma.

matpaus.

Det jag ser framemot med julen detta år är maten. Jag är så innerligt trött på mina misslyckade pastasåser och torra makaronilådor och tonfiskröror och kladdiga tacogratänger och soppor och mjuka nudlar och skarpa brödkanter och brända laxfiléer eller vad det ens heter.

Och då ska gudarna veta att jag inte är den som är kinkig när det gäller mat. Det finns få saker jag uppskattar så mycket. Jag tycker om det mesta och jag äter egentligen allt utom en sak - grönsaksbiff. Men nu orkar jag bara inte. Jag behöver en paus. En matpaus.

Vattnas i munnen när jag tänker på morotslåda, kålrotslåda, köttbullar och gravad lax. 11 dagar kvar.

finland.

Tror detta års självständighetsfest blev den roligaste hittills, trots att vi var ganska få i år. 

 Närpes, Tusby, Pargas, Åbo, Helsingfors och Pensala, eller Nykarleby om jag nu ska referera till städer. På en bild. På tal om mitt ursprung så fick jag under festen veta att det finns en student här på campus med förälder från Kimo. Tänk det. Jag blir alltid så rörd av att världen är så liten. Ville på direkten ringa och bjuda in honom och därefter bilda en klubb med två tappra medlemmar.

Men det blev inte så. Däremot tittade vi på balen, åt choklad, shottade Minttu, tittade på Mumin, pratade om livet som finländare i Sverige och livet som helt vanlig individ, hade debatter om Markoolios finskakunskaper, diskussioner om identiteter och framtider, lyssnade på finsk musik (och finska intervjuer med Markoolio).

Hela denna situation att vara finländare i Sverige är så speciell. Svår att förklara, men underbar att uppleva. Och jag har inga planer på att flytta tillbaka på ett tag. Men ni som fruktar att jag "haldär på ti vaar svensk" är helt ute och peedar. Aldrig har jag uppskattat Finland så mycket som jag gör nu, när jag inte är där. Man ska vara ganska ouppmärksam om man ska undgå att jag är stolt över min härkomst. Varje år sen jag kom hit har jag till exempel letat upp finländare som befinner sig här för att sedan den sjätte december bjuda in till fest. Ofta utan att inte ens ha träffat dom ordentligt, och oftast utan att helt behärska deras språk. Jag vet inte vad det är som driver mig.

slutsatsen.

I skolan har vi börjat med vårt slutprojekt, en valfri pjäs som vi ska framföra i mitten av januari. Den grupp jag är i ska spela upp en pjäs som jag har skrivit en gång i tiden. Eller vi ska åtminstone bygga kring den. Idag läste vi igenom den.

Klasskompis 1: Har du skrivit det här helt själv?
Jag: Jo.
Klasskompis 2: Aah det var därför du hade basker när vi spelade in filmen, du är en konstnär!

Att baskern var ett arv från min mormor sa jag inget om.

arbetsskadad.

Var på teater med klassen ikväll. Jag kan knappt se en föreställning längre utan att dras tillbaka i tanken och börja fundera på förarbetet med allting. Kan inte tänka på vad pjäsen handlar om för att jag bara tittar på detaljerna och allt runtomkring. För att inte tala om texten. "Jag undrar om den där pausen var meningen... Hade jag behöver ingripa nu om jag hade varit i tjänst? Jag undrar om det stod 'verkligen' i manus eller om han bytte in det mot något?"

Fast jag undrar ju så mycket. Om drygt två månader har jag examen om det nu går som jag tänkt (ha-ha). Gud i London vad jag ska kämpa för att få komma tillbaka till något liknande.

afrika.

Inatt drömde jag att jag skulle åka buss från södra Finland till pappa. Den (finska) busschauffören var arg och sa att han inte kunde ge mig studentrabatt eftersom jag studerar i Sverige.

Jag brände mina proppar.

"Det är väl ingen skillnad om jag studerar i Sverige, Finland eller Sudan, jag är lika fattig ändå!"

Sudan. Varför.

slutet gott.

Igår gick jag på stadens gator. Belåten över att det var fredag. Hade lämnat in lägenhetsnycklar åt en kompis som har flyttat. Var på väg till Arbetsförmedlingen. När jag kände att nej, det är något som inte står rätt till.

Tittade ner och hade rätt. Dallarns hjul höll på att ramla av. Vid närmare inspektion såg jag att en mutter lossnat och därför också skruven som hjulet rullar på. Voi vittu. Alone in Växjö.

En äldre dam som passerade frågade om jag klarar mig och gav mig information om att hennes man satt i rullstol. Jag ringde Emely. Förklarade läget. Såklart skrattade vi åt det. Men såklart fattade vi att vi var tvungna att göra mer än så. Hon lovade att ta med verktyg och ta nästa buss. "Bra, jag väntar här för jag kan inte gå någonstans ändå 'hahaha' livet".

Den äldre damen kom plötsligt tillbaka. Hon hade hittat min mutter på gatan. TACK snälla sa jag. Emely kom. Det gick inte hela vägen. Vi insåg: ny skruv. På stapplande ben och hjul tog vi oss till affärerna. K-järn. Hade bara för långa. Jula. Jula fixade. Thank you.

Sen bjöd jag Emely på mat och vi rullade hem alla tre - hon, jag och Dallarn. Den trion.

kreationer.

Denna vecka har jag varit helt ledig från skolan, med undantag för presentation av film i onsdags. Så jag har gjort följande: 

 En Mumintavla med bilder från gamla kalendrar.

 En adventsljusstake med Mumin och Snorkfröken.

En egen hylla för en del av mina Muminprylar. Den fina Snusmumrikentavlan fick jag i födelsedagspresent men har inte hunnit rama in och hänga upp förrän nu.

tror drama handlar om personlig utveckling.

Mötte snälla läraren utanför biblioteket.

Läraren: Jag läste just din uppgift.
Jag: Ojdå. Var det illa?
Läraren: Nej, intressant. Men framförallt har det varit roligt att se hur din personlighet har växt under kursen.
Jag: Ah eh ja hehe mmm.
Läraren: Den var stark redan när vi började, men den är ännu starkare nu.
Jag: Aeeh ja kanske ehm jag har roligt och så.
Läraren: När jag ser dig i rollerna så ser jag så mycket. Du kan skapa mycket som du kan göra intressant.

Och där återgick jag till den andra kursen.
Den tråkiga kursen.
Som jag inte hör hemma i.

Som vi ser.

kvällen.

Ibland blir jag bjuden på vin och hjälper vänner att rensa deras avlopp. 

Mvh rörmokarsystern.

hups.

Min (snälla) lärare: Du har ett spännande liv utanför skolan.
Jag: Haha, ja kanske det.
Lärare: Jag har sett en del av det.
Min hjärna: HAHAHA.

tystnaden bruten.

Idag, efter 26 dagars tystnad och påtryckningar både från mig och överhuvudet, svarade äntligen min lärare. Jag var så förbannad när jag svarade på mejlet att jag började gråta.

Tänk då hur förbannad jag kommer att vara när jag möter läraren på rummet, den tolfte december för att avlägga min sista chans till tentamen.

Jag kommer att gråta, svära på finska, prata snabbt, prata argt, bryta ihop, prata på finska. Det värsta är att läraren förstår mig då. Språket. Jag kan inte fejka ett skit. Finländare möter finne. Jag är ganska säker på att läraren antingen har ett problematiskt förhållande till sina rötter eller bara vill testa uthålligheten eller ilskan. För jag har inte blivit rättvist behandlad genom detta. Jag vet inte om jag kommer att överleva, men jag vet en sak. Det kommer att slå gnistor om oss båda och jag kommer att segra med ett godkänt i kursen. Voitto tuli, ska jag skrika och lämna kvar min sista bit Fazers Blå som är avbruten och kantstött. OLE HYVÄ.

släktskapet.

Min bästa vän har ganska nyligen flyttat till Estland. Det lär, landet.

Jag: Min dröm är att jobba på Uusi Teatteri.
Hon: Låt mig gissa. "Nya teatern"?

Jag är stolt.

invalidlivet.

Jag och min kompis åkte buss ikväll. Busschauffören kom till sätet där vi satt för att hämta mitt kort och betala min resa.

Busschaufför till kompis: Åker ni tillsammans?! Så att du kan hjälpa henne sen???!
Kompis: Ja,  men hon klarar sig. Det är lugnt.
Busschaufför: Ja, men ifall det skulle bli långt att kliva ner!!!
Kompis: Hon klarar sig.
Jag: Och jag kan prata också, så man kan ställa frågor till mig.
Busschaufför till mig: Jag VEEET :)
Jag: Ja vad bra.
Busschaufför till kompis: Jag har sett henne förr! Men bara så att du hjälper henne sen ifall det behövs om det blir svårt för henne, om jag stannar för långt från trottoaren!!
Jag: .............................

5 kg eller retur.

Idag fick jag hem den perfekta självständighetsfest-, jul- och nyårsklänningen.

Men såklart är den en storlek för stor och ser ut en hösäck när jag sitter ner. Så nu velar jag mellan att gå upp 5 kilo eller skicka tillbaks den och hoppas på att mindre storlekar blir tillgängliga. Lutar väl mot det senare. 

alltid landet.

Jag: Alltså vad är skillnaden på niin on och näin on?
Han: ......
Jag: Hallå? Somna inte.
Han: Nej, jag tänker. Näin on är... om du pratar... med mig. Eller någon, som ett SVAR. Niin on är mer allmänt.
Jag: Jaha.
Han: Fattade du?
Jag: Nej.
Han: Okej, såhär: Jag säger "Kaunis ilma tänään", vad svarar du?
Jag: .... Niin on?
Han: NEJ du KAN inte SVARA så.
Jag: Nähä, varför inte?
Han: För vi är I SVERIGE.

tid är det enda jag har.

Igår var jag så trött att jag somnade klockan 20. Det var skönt. Imorse var jag så pigg att jag vaknade strax efter 05. Så denna morgon har jag hunnit äta frukost, sminka mig, titta på TV och annat som jag sällan hinner göra denna tid på dygnet.

Och nu är jag redo för dagens filminspelning. Vi filmade igår också men då var det så kallt så vi höll på att gå under allihop. Jag heter Gunvor. Vet inte riktigt vad jag tycker om det.

varför julen inte känns lika tung i år.

voi voi.

Har nu väntat på mejlsvar från en lärare i 18 dagar. Aderton. Bra "jobbat".

Var bara det. Hermot ei kestä. Hejdå.

hambo tranlinds självbiografi.

När jag var 23 år fick jag en kolumn besvarad av en Finlandiapristagare.

Mvh

Mumintrollet.

aivot solmussa.

Ikväll är det lördag och här sitter jag och försöker memorera typiska drag för afrikansk litteratur. Det är precis lika tråkigt som det låter.

 

Var just ute och sprang i mörkret för att jag blev så rastlös och arg. Jag har fortfarande inte klarat den där jävla kursen som jag återigen försökte tentera i somras och jag tror jag har gjort som Don Quijote, förläst mig på hela skiten. Men hela historien börjar bli ganska bisarr och man kan väl säga att det inte längre är enbart mitt fel att jag fortfarande håller på. Jag skall förklara när jag har klarat kursen, för det kommer jag att göra. Det måste jag säga till mig själv varje kväll. Satan med detta. Farväl.

kahville.

Jag har fått en finsk vän. Jag kommer inte ihåg exakt varifrån hon är, men någonstans söderifrån. Idag var vi på kaffe, och jag kom på mig själv att nästan besväras av dom små stunder när det, av naturliga anledningar, blev tyst.

Sen kom jag på att jo. Det ska vara såhär. Det är okej. Du är med en finländare.

Hon berättade att hennes mamma (helt finskspråkig) för ett tag sedan hade ändrat sitt modersmål till svenska via hurriksi.fi. När hon sedan kom i kontakt med någon myndighet som såg att hennes modersmål på pappret var svenska hade dom besvärat sig över att dom inte kunde betjäna på svenska. Hon hade spelat med. Tills hon fick sin svenska service.

Bra mamma.

språkskolan.

Efter att jag hade ridit idag fick jag ge hästen äppelbitar. När jag var klar började hästen böka i påsen och ville ha mer.

Jag: Nepp, do får it nameir no sido. Ja har it nameir, he e slut!
Hästen, fysioterapeuten och hästägaren: ............

Vet inte varför men jag börjar alltid prata dialekt med djur och spädbarn här i Sverige. Varje gång.

matbloggen.

Detta har jag gjort idag: 

Korvsoppa. Soppa för första gången i mitt liv. Var tvungen att bildgoogla både selleri och palsternacka innan jag gick till butiken för hur skulle jag veta hur dom ser ut. Har sällan känt mig så förvirrad som när jag gick där med min lista bland grönsakerna. Köpte dock inte selleri för jag tyckte den var både ganska dyr och lite suspekt. Men det blev gott ändå.

 Det bästa är att jag kokade nästan 3 liter. Har alltså mat i hur länge som helst framöver. Dessutom lämnade det kvar massa grönsaker och ett paket korv. Kan laga ett par liter till. Ska börja koka soppa oftare. Bestämde jag på Svenska dagen.

livet och sanningen.

Skola. Min grupp planerar vår film.

Klasskompis: Det kan bli jättebra, men det kan också bli helt fel.
Lärare: Ja, men det är som livet.

STIPENDIUM.

JAG HAR FÅTT STIPENDIUM!!

Herregud ändå. Det är ganska länge sedan ansökningstiden gick ut, och ännu längre sedan jag satt och försökte skriva en duglig (och ännu hellre en jättebra) ansökan, så jag hade gett upp.

Men idag när jag hade fått ett brev adresserat till "Studeranden Ida Berg" tändes åter hoppets låga.

Det är inte för att jag ska göra något specifikt jättecoolt utvecklande kulturellt kreativt. Det är från en stiftelse dit man fritt skulle formulera sin ansökan, finlandssvenska studenter i Sverige kunde söka. Och jag fick.

Jag minns att jag skrev i min ansökan att jag skulle bli tillfreds om jag någon gång hade råd att unna mig Atrias Herkkulenkki. Så nu ska jag väl göra det då. En tackar och bugar!

farväl vecka fyrtionågonting.

Denna vecka har jag:

Färgat håret. Rött är min favoritfärg på hår alltså.

Köpt en mössa. Vintern 2006 när jag skulle gå ut ur mitt barndomshem mötte jag min bror i dörren och han frågade om jag skulle gå ut utan mössa. Ja sa jag. Han hävdade att jag skulle frysa dumhuvudet av mig. Nu är det 2013 och det ska inte hända, tamigfan. 

Haft besök av en av dom som jag åkte till Italien med. Hon hade höstlov så hon kom och hälsade på. Vi hade i uppdrag att gemensamt skriva ett blogginlägg om vår resa till organisationen vi åkte med. När vi skrev började vi bråka. Like real skribents. Vi bad om ursäkt och hon sa "märker du hur det blir när man har starka viljor?". Sen skrattade vi ihjäl oss och hon härmade italienare och vi stekte ägg halv tolv på natten.

Varit i skolan. Producerat dåliga texter. Druckit kaffe med vän. Väntat på helgen. Tränat, ridit, åkt av och an. Använt verbet "skrinna" flera gånger och efter tystnaden fått ändra till ett "oj alltså åka skridskor". 

Gått på halloweenfest och sett Anttila. Tappat kontrollen men lyckats ta mig fram. Träffat en sjukgymnast och en basist och bägge bjöd mig på öl, som om jag behövde det. Men fram kom jag för det skulle jag, ska alltid fram. Hade mitt livs kväll tyckte jag. Försökte prata finska med Anttila men han kunde ingen sa han och svamlade jag något om hans musik och så sa vi hejdå och det sämsta med att ha smarttelefon är att fotografier får ett helt annat värde. Fick låtlistan i alla fall, vad jag nu tänkte att jag skulle behöva den till. "Märker du hur det blir när man har starka viljor?" Herregud vad jag märker det. Därför är jag här.

tvålandsliv och lilla my.

God afton, människor. Ikväll är jag lilla My. 

Halloweenfest hos Jennifer och senare ikväll ska vi beskåda Kristian Antilla när han konsertar på en bar i stan. Jag har tänkt mycket på det. På Kristian Anttila, på Markus Krunegård, på Timo Räisänen (som nu visserligen inte sjunger så mycket på svenska), på Markoolio.

Vad hade hänt om dom hade vuxit upp i sina föräldrars hemland Finland istället för i Sverige? Hade dom blivit musiker? Artister? Hade dom blivit lika kända i Finland? Vad hade dom och deras (finska?) texter betytt för mig idag? Antagligen hade jag knappt vetat om dom, eller i alla fall inte lyssnat på dom aktivt. För att det blir så med finska artister. Ofta. Tyvärr. I mitt hemland Finland.