Igår satt jag på en bänk i stan och väntade på mina vänner. Såg en bekant karl komma gående på håll. Den bekanta karlen var den person jag saknar allra mest från min praktik. Som alltid var snäll, alltid rolig, alltid där. Alltid min kompis.
Jag: HEEJ!
Han: HAR DOM SLÄPPT UT DIG NU IGEN?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar