idealdagen.

Idag har varit en såndär bra dag som jag tänker att livet är när jag tänker att livet är som det ska vara.

Jag vaknade, åt frukost och tog bussen till elektroderna. Busschauffören trevlig. Tränade i en och en halvtimme. Sprang till bussen. Varmt ute, lite sol, lite vår.

Uträttade ett ärende i stan. Hade sedan flera timmar att slå ihjäl innan jag skulle träffa mina vänner på restaurang, men ville inte åka hem. Ville titta på människor, flanera, andas. Så det gjorde jag. Fy fasen vad det är fint här på våren.

Köpte en glass som jag åt medan jag läste en bok om Tove Jansson i två timmar. Gick runt i affärer och tittade förnöjt. Affärer jag sällan går till. Vidgade vyer.  Och plötsligt stod han där. Min idol. Tomi Kallio. Växjös värdefulla ishockeyspelare, Finlands snyggaste man och kanske Nordens ödmjukaste. Vad vet jag, känner ej alla. Han betyder i alla fall mycket för mig och jag har ofta tänkt att oj om jag skulle få träffa på honom på stan.

Jag svamlade något berömmande på hastig finska och han tackade och vi skiljdes åt. Kom på när jag gått ut från affären att jag helt glömde att säga HEI MÄ HALUAISN OTTAA KUVAN SUN KANSSA. Glömde att jag ägde en telefon, glömde allting. Blev så paff. Nu vet jag i alla fall vad jag ska säga om det sker igen.

Flanerade ytterligare ett tag innan jag mötte mina vänner, som jag åt mat med. Sedan gick vi på gratisbio. Saving Mr. Banks. Så mycket i en enda film.

Gick hem. Åh herregud vad detta är mitt hem.