pluspoäng.

Idag träffade jag min utbytesstudent som jag ska vara fadder åt för denna termin. Varje gång skriver jag Finland på önskemål av land, för att jag vill öva finska och så vidare. Denna gång fick jag mitt landsönskemål uppfyllt, men ingen finska eftersom det visade sig att hon är från samma österbottniska stad som jag. Att vi gått samma högstadium, gymnasium, att vi har sett varandra ganska många hundra gånger förr. Så jag får prata dialekt istället. Minst lika kul.

Så satt vi där på caféet, med våra kaffe (har lärt mig att dricka iskaffe, vet ni). Pratade dialekt. Plötsligt inleder mannen bredvid oss en diskussion.

Han: Ni är inte från Sverige va?
Vi: Nä, från Finland.
Han: Från den svenskspråkiga delen då?
Vi: Mm.
Han: Ja det är intressant. Från Vasa?
Vi: Ganska nära.
Han: Jag vill åka dit! Jag kan väl prata svenska där?
Vi: Ja. Du ska.
Han: Ni låter inte sådär väldigt finlandssvenska, det är ju mer som att ni är från Umeå!
Vi: Ja, kanske lite.
Han: Jag vill åka den där färjan från Umeå! 

Vi: Mm, gör det.
Han: Ja, vi kunde ju ha tagit den västra delen till Sverige, det är ju så mycket samarbeten! 

Och sen fick vi lyssna på en halv föreläsning om Gustav Vasa, hansatiden och hur han verkligen ska ta och pröva färjan någon gång. Jag tänkte att om alla hade samma intresse och kunskap skulle mitt blodtryck vara lägre. Däremot skulle jag inte tjäna pengar på arga texter.