tror jag håller på och lär mig att skriva även om sånt som är bra. jag vet inte om det är bra eller dåligt. jag får aldrig släppa på det hemliga, vad jag än gör. hur som helst så lämnade jag inatt in min sista uppgift på universitetsnivå någonsin, eller i alla fall på några år. när jag flyttade hit för fyra år sedan förstod jag nog inte ens vad det innebar att flytta hit. fyra år senare har jag blivit bekväm av mig och målar upp skräckbilder av att flytta inom landet, jag som flyttar vart som helst.
nu är jag hur som helst på väg och det känns bra. han säger att jag ska tacka ja för det här har jag ju drömt om. ja men jag har drömt om dig också säger jag och då säger han att ja vad bra för nu har jag båda. det svåraste för mig är att fatta att det finns någon som ringer, inte för att vara arg på mig, inte för att berätta något hemskt eller tråkigt, inte för att behöva min hjälp, utan för att prata med mig om ingenting men ändå allt. att det finns någon som reser likt nils holgersson genom hela sverige utan tjat om pengar tid eller ork för att komma till mig. hur ska jag hantera det? jag ska tydligen bara vara jag. okej okej okej.
nu när jag har sommarlov i en månad ska jag läsa böcker jag aldrig läst förr trots att dom har legat i hyllan i åratal. sen ska jag, litteraturvetaren, avgöra om dom är bra eller ej. bra = flyttlåda uppsala, dålig = soporna eller röda korset. samma sak gäller min garderob. det enda jag aldrig släpper är mina muminsaker. det är det enda säger jag nu. hör ni hur jag säger det. va.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar