anna mun kaikki kestää.

Orkar inte. Kan inte. Vill inte. Inte nu och inte mitt i allt det här. Hur blev detta mitt liv?

I min värld är detta och inget annat en budget.

plåster.

idag har jag köpt plåster. har inga sår. åtminstone inga ytliga. tänk det. att det finns verktyg för ytliga sår i mataffären. tänk att det finns mataffärer. tänk att alla åker och handlar. tänk att alla förstår sitt eget behov. "ah, maten är slut, måste handla!". tänk att man vet vad man ska ha. tänk att man kan orientera sig. ut genom dörren, låsa dörren, passera allt annat, komma fram, gå in, hitta till äggen och smöret och brödet och tonfisken och potatisen och gurkan och plåstren, hitta hem igen. tänk att vissa man möter gillar mötley crue och vissa arvingarna. tänk att man ändå har ett liv. tänk vad många val man har. tänk att man förstår vilken buss man ska stiga på. tänk att man kan reda upp det om man kliver på fel. tänk att man insåg att det fanns ett bussbehov. tänk att man har husdjur. tänk vad många djur. tänk vad många människor. tänk att vissa lär sig att backhoppa och vissa att rita hus. tänk att man har mål. tänk att man vet vad man ska göra. gå till köket och hämta en banan, gå till skolan, jobbet, grannen eller soprummet. tänk att man följer en tid. tänk att man vet vad klockan är. jag förstår inte hur det blev såhär.

egentligen skulle jag bara skriva att jag köpte plåster utan sår men klockan var lite för mycket.

brödrabesök.

Igår kom min bror och hans tjej hit på besök. Det var trevligt. Tror inte vi hade setts på över ett år. Så det var dags också. Vi åt pizza (hans livs äckligaste) och var på lite halvshopping. När han såg min tv erbjöd han sig betala en del till en ny. Men eftersom det inte har lidit någon nöd på mig under mina två år här, och jag troligtvis är på väg på resa inom en snar framtid, tyckte jag att jag hade det bra som det var. Och det har jag. Tänk vad lite man egentligen behöver.

I morse åkte dom och idag har jag läst ett kapitel ekonomi och lärt mig två låtar på gitarr. Tänkt på det här med att här i Mama Sveas land går man inte ens ut och handlar mat i mjukisbyxor. Man ska vara så fin och ordentlig. Men inte heller när man har jeans kan man vara helt rakryggad och ärlig eller ens veta vad en finlandssvensk är. "Ha it do köpt nain tokodee åt de?" frågade min bror när han såg en OnePiece-dräkt i en butik. Ska köpa en sån som nytt klädesplagg till terminsstarten.

hälsningar humanisten.

Alltså matematik. Vem har egentligen kommit på allt? Vem har kommit på hur man ska räkna och att det bara finns ett rätt? Vem har kommit på ekvationer och alla lösningar? Varför köper vi bara allt? Borde ju gå att hitta på fler sätt om man en gång har kommit på ett. Vad är det för fasoner att låta oss vanliga dödliga växa upp i tron på att fem plus femton är tjugo? Hur kan vi veta att det är sant? Vem bestämde värdet av allt? Vem?

livet och stressen.

Har så många idéer. Så lite tid. Två bokidéer. En roman och en lite annan. Kan man söka stipendium från Finland fast arbetet med boken förutsätter att man är i Sverige? Det måste man väl kunna? Man får väl vara var man vill?

Har ett år kvar i denna skola. Vill inte börja jobba ännu. Är blott 22 och inte torr bakom öronen (tror jag blir det när jag är 25) när jag får examen om det går som planerat. Vill studera mera men jag vill göra det i Sverige. Tror inte jag får studiestöd hur länge som helst från hemlandet på grund av att jag inte är där så måste välja följande läroanstalt med stor noggrannhet och mycket hjärta.

Är jag inte berättigad till mera studier här måste jag väl söka jobb då. Eller stipendium. Eller något. För jag vill inte härifrån. Inte än. Det är det enda jag är riktigt säker på. Känner att jag inte har gjort mitt här ännu. Blir så stressad av alla val. Och att myndigheter alltid ska vara ett hinder. Vill inte stressa i mitt liv.

strömlöst.

Var pissnödig. Gick på tuppen. Tände lampan. Den smällde till. Hela lägenheten svartnade. Klockan midnatt. För sent för att ringa mitt bostadsbolag. För sent för att ringa elektrikerpappan. Nådde med mina hundrafemtiofem inte upp till proppskåpet. Emely, som nyligen utsatts för liknande, erbjöd sig komma över. Kunde konstatera att allt var dött och hopplöst. Allt. Vet inte vad jag har lyckats göra. Bränna en säkring tror jag. Vad det då sen betyder. Livet.

Positivt: Jag slapp läsa ekonomi.

dagens enkla bildmatematik.

 +

 =

i love min tröja.

min ekonomi kommer i alla färger.

Har köpt nya pennor. 24 olika färger. Nu jävlar.

om det är det jag vill.

smygbitter men halvlycklig
halvfärdig men tvärsäker
social men ensamvarg
det enda jobbiga med ensamheten
är början
innan man är tillbaka på på noll
efter att i ett halvt år vant sig med motsatsen

för jag har aldrig haft svårt med ensamheten
egentligen är han ganska snäll
låter mig pissa med öppen dörr och duscha hela natten
skriva en låt om hur konstigt allting blev
spela upp den och låta det låta hur bedrövligt som helst
om det är det jag vill

sova på soffan framför ett löjligt program och drägla som ett svin
googla vad som helst, åka vart som helst, säga vad som helst
lägga mig 05 när det värsta kreativitetsruset är borta
om det är det jag vill

han låter mig ha hela livet med mig, bakom mig och framför mig
han dömer mig inte, han sviker mig inte, han ljuger inte
han är inte osäker på sig själv och han är inte osäker på var han är
för han vet att han alltid kan ringa på min dörr
jag öppnar.

en helg på det.

Igår hade jag storstädning. Det var länge sedan. Städade ur min låda med smycken och har numera en påse örhängen som väntar på att någon av mina syskonbarn ska skaffa hål i öronen. Det är ingenting jag förespråkar innan helst 10 år fyllda (säger jag som skaffade när jag var 9 och pappa var i London), men först till kvarn får påsen.

Idag då? Jag har simmat två kilometer med fredagskänsla. Är denna helg helt ensam (alltså utan någon jag känner) på campus sedan första helgen jag bodde här. Ikväll ska jag skriva, se på TV och utöka min allmänbildning. Dessutom: När jag kom från simhallen idag möttes jag av detta i postlådan

En Lilla My-börs från min svägerska med kompani helt spontant. Då blev jag glad. Det är något speciellt med spontanpresenter. Finns få saker som ger mig såna lyckorus som fina Muminprylar. Tack!

b-barn.

Kom för någon vecka sedan på att alla barn i min familj sysslar med något som börjar på B. Min äldsta bror är bonde, brodern därefter jobbar på båt, min syster jobbar med blommor och jag med bokstäver eller böcker.

Vet inte om det är något slags tecken eller om det bara betyder att jag har för mycket fritid/överaktiv hjärna.

smycken och studier.

Idag har jag äntligen gjort klart en skoluppgift som hängt i luften i evigheter.  Hoppas den godkänns ty detta var mitt andra jäkligt tappra försök.

Sedan fick jag post. We Style firar ettårsjubileum och har därför -20% på hela sortimentet. Har spanat in detta halsband länge och slog nu till.

                              
Med anledning av ettårsfirandet fick jag även en överraskning i paketet. Ett armband med mitt namn. Ganska gulligt. We Style är nog bra!
                              

tisdag.

Mycket roligare att diska när man får göra det med Mumin.

lifvets vatten.

Någon hade slängt en Lonkeroburk i soprummet. Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blev snål. Allt jag vill är att dom ska börja säljas här. Och att två plus två någon jävla gång ska bli fem, som Jonas Gardell säger.

låt mig presentera

min nya man muminpappan.

arbeitar på motorvejjin.

Bruce var fantastisk. Helt fantastisk. Har aldrig varit med om något liknande. Kan ej fatta att han är 63 år den mannen.  Radio Nowhere och Wrecking Ball var mina favoriter. Och såklart Dancing in the dark. Och Working on the Highway. Fast med dom arbetsskador vi fått kunde varken jag eller Emely höra den utan att tänka på Dallarn. "Är det här highway?" "..... Det KAN vara!" "Äh, skit i det, är någon annan." "NEJ DET ÄR MOTORVEJJIN DET ÄR MOTORVEJJIN HAHAHAHA". Har aldrig påstått att vi är friska.

Undrar dock lite vart världen är på väg när alla, istället för att använda en gammal hederlig tändare, laddade ner ficklampor till sina iphones och lyste med dom under lugna låtarna. För var dag som går blir jag bara mer och mer glad över att jag inte äger ett sådant påfund.


Ah jag ger konserten fyra dallarhjul av fyra möjliga. Allt var ganska perfekt förutom att det blev lite segt i mitten men nån gång måste han ju få andas. Är nog bara han som tar en treminuterslåt och gör den till femton minuter.

like a boss.

okej åker till skåne nu. imorgon till göteborg för att beskåda och självfallet lyssna på bruce springsteen. tillbaka på lördag. tills dess tycker jag ni ska titta på dallarns nya video. ni hittar den om ni klickar här.

slirar.

vad var motsatsen till modig nu igen?

just ja. feg. och rädslan växer varje gång man ger den rätt. lycka till.

handarbetaren.

Har hela våren och sommaren velat ha ett par leggingsshorts. I maj stod jag och höll i ett par men tyckte att 170 svenska kronor var lite att ta i. Såg dom igen i måndags. Då för 100. Fortfarande för mycket för lite, lite tyg.

Idag när jag simmade slog det mig. Man kan ju faktiskt klippa egna. Så jag tog KÖKSSAXEN OCH KLIPPTE TILL. Snett blev det. Men det gör ingenting. För det är sommar och 30 grader.

högklassigt.

På båten till Stockholm träffade jag och Simon ett fyllo. Han drog ett skämt av lägre klass som jag ändå band någon slags kärlek till.

Han, stolt och våghalsig: Jag kan också åka skidor på sommarn!
Jag: Jaha?
Han: Japp! Ärtskidor, rullskidor!

tittar ut i mörkret och drar nåt skämt.

stockholm var som stockholm brukar. fint och bra, men det är någonting mellan oss som inte stämmer. inte helt och varje gång. staden gillar inte mig. jag minns att jag visste det när jag klev ombord på båten. så egentligen ska jag inte låtsas. minns att jag hade hört alla repliker 10 gånger i mitt huvud förut. så egentligen ska jag inte tro något annat. jag ska ingenting. aldrig.

tänker på när jag var liten och åkte tåg. konduktören spelade med för att han inte kunde svenska. sen när vi nästan var framme sa han "WRONG TRAIN!" och gick iväg. lite så är det nu. och jag är trött, tom och tvungen.

hello växjö.

är tillbaka.
ska börja blogga, och skriva i allmänhet, i normal takt.

har hänt mycket. idag köpte jag en brödrost och träffade två tjejer från vasa på stan. bara mitt i allt. kände igen dialekten och frågade. dom skulle på bröllop.

fredagen.

jobbade sista dagen, klippte och färgade håret, åt tacos hos broder med familj, kom hem, träffade madde i cirka 4 minuter, snart vasa för att fira johanna som fyller år. it ha ja väl klaga naa ja?

i luften.

ja ursäkta, jag är lite förkyld.
har du sovit?
spelar du nåt spel?

varför jag saknat att hänga med simon.

Johanna kör i Jakobstad. Jag och Simon sitter på.

Johanna: E denhär gaton tvåfila elär?
Simon: It nain i heila Jeppis veit.

helgens ord.

Linnéa, sju år: Ja har popcornsandedräkt.

Popcornsandedräkt. Smart, roligt och jättefint.

bilder.

Linnéa och jag fotade oss i olika känslolägen.

 Till exempel knäppa.

 Vanliga.

 Uttråkade.

  

Och busiga. 

 Lägg märke till hur  mycket vi liknar varandra i sura läget.

jaja.

igår: högklassig humor och allmänt intellektuell samvaro kring köksbordet här på nedranvägen som inte längre är nedranvägen med serne, johanna och jonas. "ja ha aldri träffa en orm."

idag: hade klätt mig i min favoritklänning för att få deltaga i midsommarens höjdpunkt. gick inte som jag tänkt. varför ska man hålla på och visa respekt när man aldrig någonsin får någon tillbaka? sov hela kvällen. i spetsklänning. firade midsommaren med mina drömmar.

bokade mentalt båten hem. fysiskt gör jag det på måndag. 14 juli hej hej hej!

årlig plåga.

årets, efter julafton, värsta dag.

åtminstone när man måste vara här och påminnas om att det är såhär. att jag egentligen inte ska vara här.

hemlandsord.

Pappa säger jämt att sverigesvenskar har så lätt för att prata, och att deras språk inte staplar sig på samma vis som vårt. Och till viss del håller jag med. Jag förstår hans tanke. Men så finns det i Österbotten och övriga Svenskfinland också ord och uttryck som är hundra gånger mera kraftfyllda än rikssvenskans ibland lite omständiga halvgnäll. "Ge na exempäl" sa pappa tveksamt. För stunden kom jag förstås inte på några, men jag gav det en dag och nu har jag fem.

1. Grannlago
2. Råddig
3. Pito
4. Fisin
5. Kniido

Lägg dock märke till hur många av dem som har en negativ klang...

vad jag gjort och gör.

hängt mycket med madde. vi var bland annat till vasa och jag blev lycklig på loppis.
hängt ännu mer med samtliga syskonbarn. fiskat, lekt hund (och således lurat till mig fotmassage), lagat pärlsmycken (också åt dallarn) och varit på misslyckad glassjakt.
jobbat, jobbat och jobbat. skrämmande lite tid kvar.
haft dispyt med far och försökt tänka lugnande vägar. gaar jo it.
ringt viktiga samtal och gjort bort mig i samtliga.
inväntat ett viktigt som ska komma denna vecka.
varit med carro på alfreds show. böckling var kärlek, men i övrigt var det, tyvärr, bara sådant man hade hört förut som var bra. allt annat kändes lite ansträngt och jag bara undrar: vad händer utan politik? i skolan fick vi lära oss att inte såga. speciellt inte nybörjare. men det handlar inte längre om en nybörjare. fast som sagt; böckling, svenskfinland-sången, kamelen och alla imitationer gav det helt godkänt.
är besviken för att jag måste sova varje kväll 23.00 när solen kikar in i fönstret och vill leka med mig.
surfar på flygresor hem varje dag efter jobb. och skäms.
snart är det midsommar. och det känns.

hitta lyckan.

ska aldrig sluta vara kär i mustascher.

och ja, det kan jag faktiskt gå med på.

ska höra böckling live om en och en halv timme.

mvh skribenten.

God kväll.

Först vill jag be om ursäkt för tystnaden. Som uppstår i min blogg när jag jobbar.

Sedan vill jag berätta att min essä som jag skrev i kritiskt skrivande-kursen, "Tystnaden som uppstår när man är finlandssvensk i Sverige", har mottagits för publicering i en antologi.

Alltså. Kan inte fatta. Är lycklig. Min första publicering sen 1997, då i Vasabladet med anledning av en saga om två igelkottar. Ah. Ska dansa lite lyckotango.

tidens melodi.

konversation mellan sjuårigt syskonbarn och mig om hennes angry birds-mjukisdjur:

hon: man ska kast på grisar åså låter e sådee.
jag: ahaa, ere så?
hon: japp, ja ha spela e på fejjan.

"hee tur tå ee friidaan"

Höjer fredagsskålen med min nya muminmugg. Fick den idag av Erika som tack för att hon fick bo hos mig för ett par veckor sedan.

Första jobbveckan avklarad. Hela huset i ensam ägo hela helgen. Har köpt rostbröd. Ja, skål.

det går bra nu.

Fick ett VG till idag. Ett tveklöst sådant dessutom. I kritiskt skrivande.

Ack om jag för evigt fick gå dessa kurser.

Idag lade jag dock studierna på hatthyllan för sådär en sju, åtta, kanske nio, veckor och började jobba. Frukosten jag åt innan jag körde iväg var god. Ingenting i Sverige eller något annat land kan klå Reissumies, Årvasskinkon och saltgurka. Inget.

very good.

Berättade för pappa att jag erhållit mitt första VG. Han frågade om det betyder Very Good. Jag sa ja.

vinst och födelsedagsbarn.

Ikväll firade vi som sagt Sofie 21 år och begav oss på musik-quiz till en bar här på campus. Vi missade första frågan för vi var lite sena. Alla andra frågor tyckte vi hade gått ganska bra när vi hörde svaren. Men när vi varken placerade oss på tredje eller andra plats tänkte jag "jaha, jaja. det var roligt ändå, nu kan jag gå hem och packa."

Men sedan ropades vinnarna ut på scenen. "Och vinnarna äääär.... Böcklingarna!"

VI VANN! 28 poäng av 35 och ändå missade vi som sagt första frågan. Usch vilket bra avslut på denna termin och hela läsåret! Vi vann fritt inträde till puben imorgon samt gratis dricka i baren ikväll.

Kanske det är så att halsbandet jag fick av min guddotter ger mig tur. Jag tyckte det passade ikväll eftersom temat var regnbågen. Guddottern i fråga (min enda och älskade) fyller dessutom år idag (egentligen imorgon men nu är midnatten passerad)!

GRATTIS Linnéa på sjuårsdagen! Och halsbandet är så fint. Vi ses i helgen, jag är antagligen i flygplanet på väg hem när du ser det här!

åh hurra.

Kom hem och hade fått mitt livs första VG inrapporterat på betyget. 

I kreativt skrivande. Det är värt en öl ikväll.

dessa vårar.

ifjol denna tid höll jag på med b-uppsats och var bekymrad över att jag, i misstag givetvis, skulle ha råkat plagiera någonting. om jag då hade vetat att jag ett år senare skulle ha skrivit en c-uppsats och läst 20 högskolepoäng kreativt och kritiskt skrivande. och jag känner inte igen mig nu. jag har en helt annan glöd än jag brukar ha i skoluppgifter. det är liksom roligt och givande och ibland funderar jag på om jag är helt frisk.

tyvärr varar ju inget för evigt (man BÖR INTE VARA STEREOTYP när man skriver men nu var jag det i alla fall) och idag är sista skoldagen för detta år. vi ska gå igenom våra essäer. min heter "tystnaden som uppstår när man är finlandssvensk i sverige" och jag är faktiskt lite nervös över att jag ska ha skrivit något onödigt sakfel.

man känner när man andas att något är på gång. det är en annan luft, en annan atmosfär. erika har bott hos mig från i måndags men idag flyger hon hem igen. jag har beställt skattekort (!), planterat om växter, delgett min finländska nummer åt behövande och tömt kylen på mat. allt för att jag snart ska göra det jag inte vill. jag har inte packat men jag ska ha med mig fem klädesplagg och två gåvor.

 efter skolan och hela kvällen är det kalas för sofie som fyller år idag. vi ska också ut på pub-quiz men jag kan inte stanna särskilt länge för jag måste ju inse. inse att jag faktiskt är på väg.

mustasch.

mm like a sir.

låt skägge vara.

ska bara städa klart.

vaknar
är ännu i
sömnstadiet
går till skolan
låtsas tänka att jag
är journalist
går ut i solen
med min norrländska kompis
vi pratar om cyklar och hon
frågar om jag kan
köra bil
jag svarar ja och läser
vidare i min bok
pappa ringer och levererar
ett sanningsenligt och vackert
citat

när det inte blir som man tänkt.

Inatt drömde jag att jag fick tidslinjen på Facebook. Det ville jag ju verkligen inte ha. Sedan när jag vaknade rubbades hela min verkliga tidslinje för dagen. Inte en enda av dom två sakerna som skulle ta upp min dag blev av, visade det sig.

Någon försöker visa mig hur onödigt det är att stressa, planera, oja och hålla på antar jag. 

Sa till Mange sådär halvt på skoj igår att jag så ofta gör fjädrar till höns och har en hel farm. Han rådde mig att ta det lugnt och grilla dom idag.

Det ska jag verkligen göra. I solen. Mmm kyckling!

två.

två av de få saker som gläder mig när jag tänker på mina sju veckor i hemtrakterna är

1. jag kan tälta ljusa nätter med min brorsdotter. något vi angeläget planerade men aldrig hann göra ifjol.
2. jag tjänar pengar till en brödrost.

ja förresten.

Dallarn fick en ny outfit i torsdags! Titta här! Och glöm inte heller att TÄVLA (om fina priser)! Fem dagar kvar!

en sista (kännspak) ishockeyblogg.

Hej varelser.

Jag är tillbaka i Växjö. Blev mycket hockey i helgen, dessvärre inget guld eller silver efter att ryssarna körde över oss med 6-2. Inte helt rättvist kanske. Jag har sett matcher med mycket sämre spel från Finlands sida, men det hjälper inte att vara bra när Ryssland anfaller. Inte heller något brons efter förlust 2-3 mot Tjeckien.

Men en fjärde plats. Nordiska mästare i alla fall. Och med 3 (ibland 4) NHL-spelare på plan tycker jag det är godkänt. Helt fin turnering. Tror inte jag är ensam om att leva länge på USA-matchen i torsdags, till exempel. Och Ryssland tog hem guldet, som dom så väl förtjänade.

Nåja. Nu ska jag återgå till ett "normalt" liv. Denna vecka ska jag skriva en av dom essäerna som jag inte skrev förra veckan. Vet inte ännu om vad. Funderar på att jämföra (svenska) dialekters status i Finland och Sverige. Det är det enda jag i nuläget känner att jag har något att säga om.

Ps. I helgen upptäckte jag en ny finlandism. Kännspak. Mange hade aldrig hört det när jag sa det. Blev fundersam, smakade på ordet några gånger och kom fram till att det kan vara en finlandism. Var tvungen att googla när jag kom hem och det var en sådan. Älskar när man märker sånt man inte redan visste.

vårt land.

Nej, jag har varken dött eller glömt att blogga om ishockeyn, men jag är så glad att jag inte kan beskriva det i ord.

Kom fram till Värmland med en kvarts marginal. Hann precis till tv:n och fick beskåda en av de finaste matcherna jag sett. Ja fasiken vad fint. Och om två timmar är det semifinal mot Ryssland. Alltså jag är så nervös så jag måste sluta skriva nu.

Hej hej.

dallarn.

Mange och jag kollar på Sverige-Tjeckien-matchen.

Jag: Dallarn kanske hejar på Tjeckien, han är ju därifrån.
Mange: Tur att han är i bilen då, så han inte börjar skrika och hålla på.

skratt och sånt.

Ja hej, hinner inte blogga så mycket. Idag sista gången kreativt skrivande. Känns jobbigt. Men jag fick  bästa kritiken jag fått hittills, på essän denna gång. Till exempel "intelligent" och "suveränt" hade min lärare skrivit i kanten och ja det känns bra. Men om jag skulle sluta skryta nu och istället berätta om sånt jag inte är bra på.

Exempelvis hålla mig för skratt. Alltså det går inte. Jag kan inte. Och jag vet att jag inte kommer att kunna skylla på att "det var så absurt" hela livet.  Fast det var det. Men någonstans måste man ju lära sig att det finns en hejd ändå. Fast det är så sinnessjukt svårt. Speciellt när man vet att andra tycker likadant. Och också när man vet att det inte är så. För då känns det så fint att man lyckats fånga ännu ett ögonblick. Men gränsen. Den gränsen.

Nåja. Slutsvamlat. Ska skratta mig iväg till Värmland imorgon.

15 maj 2011.

idag är det ett år sen mitt livs lyckligaste dag.

min prosa för den intresserade.

Det är fredag och femte gången denna vecka som jag går hit. Till bänken här under alla vårbjörkar och majmoln. Här har jag utsikt över länets djupaste sjö. Sägs det. Jag vet inget om sjöar, eller andra vattendrag heller för den delen. Jag är inte förtjust i vatten, men kan inte bryta mönstret.'

Det började för tre år sedan. Jag satt här i ren frustration. Hade tappat mitt dyraste Arabia-fat i golvet, bitarna var ungefär lika många som mina kraftuttryck därefter. Kunde inte leva kvar i förödelsen, sprang ut och lät ilskan guida mig.

Den guidade mig hit. För när jag passerade denna gröna metallbänk som aldrig berikades med sinne för estetik såg jag en man. Han hette Håkan och sa att han ror hit från sitt hem på andra sidan sjön. För att bearbeta sorgen efter fågeln som flög ut genom fönstret och aldrig återvände började han ro en daglig rutt på totalt 16 kilometer i sin egensnickrade träbåt. Vi såg genast våra likheter: ensamma, ganska ledsna och lite smått naiva, eller dumma. Ett fat och en fågel hade fört oss hit. Vi såg det som ett tecken och gjorde träffen till en vana.

Vi brukar roa oss med att leka ordlekar, skrämma djur och ibland när Håkan tycker att jag är vacker i solskenet bjuder han på glass. Jag tar alltid hallonsmak och ger struten åt duvorna. Håkan säger att glass är för fruntimmer och tar öl. Han tar alltid Norrlands Guld och slänger korken på duvorna.
Idag har vi stämt träff klockan fem över tre. Jag är alltid i tid. Fint folk kommer sent, och jag är allt annat än fin. Men Håkan verkar gilla mig. Nu ser jag att han kommer roende. Hårt.

Han skrattar generat och säger att jag ska få en överraskning. Jag tar hans hand och följer honom till båten. Han tar fram sin termos och två fat. Det är inte Arabia, men det är fat. Jag har inte druckit kaffe från fatet på sju år. Sedan säger han att det räcker nu. Tre års daglig träff på en metallbänk får väl avancera sig, för fan. Jag ska få se hans hem. Han börjar ro och en smällfet fågel sätter sig på hans axel.

united states of whatever.

Förlust 0-5 mot USA. Ganska bedrövlig match. När jag duschade efteråt (svettigt att vara bänkidrottare) noterade jag hur mitt nagellack flagnade. "Som chanserna", tänkte jag, "som chanserna till guld, eller ens medalj".

Men det tog inte många minuter innan jag insåg vad jag höll på med. Jag höll på med det där som så många gör. Tappa tron. Ge upp. Helt i onödan. Det är absolut inte över förrän det är över. Och det är det inte än.

Med nylackade naglar beger jag mig imorgon till baren för att möta Kazakstan. En match som förhoppningsvis ska ge lite mera glöd och självförtroende. Även om vi möter staterna åter på torsdag.

människor på barer.

Igår när jag och mina vänner (som faktiskt alla verkade vara på Finlands sida) satt i baren och kollade Finland-Kanada (3-5 för er som missat och går in på min blogg för att få ishockeyuppdateringar) kom jag att tänka på det här med människans beteende igen en gång.

Är det inte ganska absurt att vi har börjat se det som en god idé att bege oss till en lokal fylld med alkohol och bara förtära det som den naturligaste saken i världen? Där sitter man, kanske dansar lite om tillfälle ges, pratar och umgås. Men bara det att någon har fått själva idén med krogar/barer. "Ja, nu ska vi bygga ett hus där vi serverar alkohol." Och övriga människor bara nappar på idén att besöka stället.

(Dom andra) djuren hade nog skrattat lite om dom hade sett oss.

man vet att man lever på 2012 när

man ser en yngling gå in i bastun med sin iphone.

banan.

Äter en banan inför dagens simning och kom att tänka på nattens dröm. Jag åkte båt. Och hiss inne i båten. I sällskap av några finländska kamrater (hej Lina om du läser, du var med). Hissen fick anfall och stannade aldrig. Till slut tryckte vi på larmknappen och vi släpptes då av på en konstig våning. Där fanns en frukt- och grönsaksvåg med en hel drös bananer bredvid. Man fick ta valfri banan och väga den. När "prislappen" sedan kom ut stod där en summa man kunde lösa ut i pengar i Tax Free-butiken.

Jag fick 54 euro. Tänkte att jag kunde köpa en parfym men vaknade innan jag hann göra affär.

nöjd idag.

mvh eder modebloggare.

kompisfoto.

Sofies bild.

någon slags litteraturvetare.

när jag och my kom till stars & stripes visade det sig att dom bara skulle visa fotboll. jahapp.
"men om ni gärna vill se matchen kan jag fixa det."

jahapp!

så snällt. vi fick hela andra sidan baren för oss själva (nästan) och jag fick äntligen se en målrik match. barkillen försökte bryta på finska och lovade att om vi ville se matchen på torsdag också så skulle det gå att ordna. absolut inte sista gången jag gick dit. älskar bra service. på fredag visar dom dessutom finland-kanada i vilket fall som helst.

oj livet.

inget speciellt liksom.

idag har jag diskat (tog ofantligt mycket tid i anspråk), köpt frimärken, tvättat kläder och skrivit klart min recension. imorgon ska jag simma, både lugnt och långt. sen ska jag och my till stars & stripes för att kolla hockey (jag) och ta en öl (my och jag).

ja det var nu det. händelserapport av rang. alla vill ju veta vad man gör när man bor i kronobergs residensstad.

idag räddade ishockeyn mig från meningslösheten.

1-0 mot slovakien. lite svagt kanske och ganska händelselös match. men en vinst är en vinst, om det så är 1-0 eller 6-1.

mangelicous har åkt hem och jag skriver konstrecension. kommande vecka ska jag skriva två essäer. en om skönhet (vad är nu det, egentligen?) och en där jag själv får välja ämne. som om jag skulle ha bestämt det än. kanske jag ska skriva om hur det är att heja på världsmästarna i ishockey. kan säkert ävenledes koppla skönheten till det om jag vill.

hihi.

mange gick till pressbyrån för att köpa kaffe. jag stod i köket och råkade titta ut genom fönstret när jag såg någon gå förbi. "vem e hedee som e sådi snygg?" tänkte jag.

blev lite lycklig när jag insåg att om 5 minuter är han i min lägenhet.

bra.

bra fredag: ishockey-vm, studiestöd och snart kommer mange.

hade först målat mina naglar som flaggor men det såg grotesk ut (även om jag var glad att jag icke var britt eller amerikan) så jag gjorde det enkelt. vinst mot vitryssland. på söndag match mot slovakien. trevlig helg!

vänster.

Lärare: Du skrev det lite med vänster hand så att säga.
Jag: Ja, jag är vänsterhänt.

men måste man alltid övertyga?

idag hade vi prosaworkshop. jag hade skrivit en bisarr text. och jag fick bra kritik. för det mesta. min lärare sa att ibland drev jag för mycket. det är viktigt att övertyga. men att jag hade öga för att ta fram detaljer och scener. det bästa var ändå när en klasskompis sa att hon tänkte på erlend loe när hon läste. erlend, min förebild, min gud. blev så glad att jag bara ville springa hem och fortsätta skriva.

nåja. måste städa. imorgon får jag besök av en annan människa som gör mig glad.

tävla!

hej hej och glad första maj. har ni druckit mjöd? var det gott? russin i?

nu ska jag sluta ställa frågor och istället uppmana. det pågår nämligen en tävling i dallarns blogg! alla med ens lite humor bör delta!

KLICKA HÄR,  GISSA, KOMMENTERA OCH HA EN FORTSATT TREVLIG MAJMÅNAD!

ähhrtäsåppon.

det allra bästa med att jag numera äger djuptallrikar är att jag kan äta ärtsoppa.

glada vappen.

skriver en uppgift i projektledning på min gräsplätt i 22 grader solsken. har aldrig gått bättre. folk fattar inte riktigt detta med vappen här. vilket förvisso är lite skönt. minns att det alltid var ett sådant krav på att man skulle göra något. å andra sidan - hoviska slog aldrig någonsin fel.

ingen dricker mjöd eller äter munkar eller struvor eller viftar med majvippor här imorgon. men jag har det bra. saknar en kall lonkero bara. 

 

något levande.

denna veckas söndagsterapi bestod av att rensa klädskåpet och klippa ut vackra ord ur tidningar.
sedan strindberg och inget mer. det är så söndagar är nu. allt för att motverka inget. och varje dag är en dag närmare. närmare det jag fruktar mest.

min vägg.

Sex dagar tills hockey-VM.

farväl.

Nu blir det fest hos Ellen. Jag ser ut som om jag är medelålders kvinna (kanske till och med moder), på väg på klassträff för första gången på evigheter och inte riktigt kommer ihåg hur jag ska göra.

Återstår att bevisa att det inte ligger till så.

med lite solsken.

dagens ska: fira ellen.
dagens ha: roligt.
dagens nejnej: steg upp sju. 07.00.
dagens yayyay: fredag.
dagens eventuellt: sommaren.
dagens sensuellt: imorse när jag hade vaknat för 5 sekunder sedan och gick ut med tvätten, sa hej åt grannen med sömnen i rösten.
dagens språk: spanska.
dagens tråk: ingen speciell.
dagens år: 1997.
dagens tår: kom en när jag skrattade på oxie.
dagens saknad: jokkmokk.
dagens vaknad: 06.47.
dagens mat: banan.
dagens prat: för mig själv i tvättstugan. "ääh ja slengär väl denhär"
dagens person: ellen.
dagens version: 3.4
dagens musik: olika saker på youtube.
dagens lyrik: marcus birro.
dagens djur: ren.
dagens hur: ja, det vete fan.

från ingvar kamprads första affär.

Köpte två nya kuddar. Gosa Hassel heter dom. Så innerligt sköna. Inatt skall jag sova djupast i stan. Handlade även en lampa, ett resårlakan och några fotoramar till ett kommande projekt. Och ett ljus. Och decilitersmått. Såna där slevar, typ. Som krymper i storlek vartefter.

Men att jo. Kuddarna. Godnatt!  

för poeter som oss.

var i skolan igår och hade poesiworkshop. det gick bra, min lärare gillade min dikt. fast han sa att det blev lite för förutsägbart. att jag kunde ha ändrat mönster efter halva dikten. han tyckte också att den var rolig. jag tycker det är tragiskt att man svänger höger där man faktiskt bara kan svänga vänster.

men någonstans hade han säkert rätt. jag sa det till honom. och då sa han "ja, det där var ju också ett sätt att säga det på." han är så fin att jag aldrig vill sluta.

nästa vecka prosaworkshop! fick just min idé till prosatexten klar i huvudet. nu ska den ner på papper. imorgon ska jag till ikea. adjö.

burn.

Lärare: Han är dansk, men han skriver bättre svenska än svenskarna själva gör, givetvis.

landsmän på buss.

igår på bussen till simhallen hamnade jag och dallarn bredvid en annan rollatorburen, äldre kvinna. hon var pratsam och frågade saker om dallarn och allt möjligt. berättade att hon bott i stockholm och att hon inte klarar av att simma i simhallen på grund av klor.

jag sa inte så mycket till svar, mest "jå" i kombination med mitt leende. det kändes lite märkligt att hon var så talför och jag visste inte vad jag skulle svara. jag hörde att hon bröt på ett språk som åtminstone på något sätt var besläktad med finskan. i början var jag osäker, det var ingen tydlig "pörja joppa på panken klåkkan suuu imårån pitti"-brytning, och som den försynta kvinna jag är ville jag ju inte ta miste i onödan. men ju mer hon pratade, desto mer kände jag att jag inte kan kliva av utan att ha ställt frågan.

jag: hödu, jag måst bara fråga. int är du väl från finland?
hon: JÅÅ!
jag: haha, jag är också.
hon: JAAA, jag tittade på dig och tänkte att det såg ut så!


och så ställde jag mig själv, lite halvrädd och lite halvroad, frågan "ser jag faktiskt finländsk ut?"

hoppas medicinen är effektiv.

när jag och mange åt på kotipizza i vasa låg ett nummer av ilta-lehti på bordet.

mange: ska jag läsa för dig vad som har hänt idag?
jag: ja.
mange: här är nån som har byggt en båt. och här är två män som tror att dom fortfarande lever kvar på 1800-talet. men dom får medicin för det, så det kanske blir bra.

nagellack.

Vem är redo för ishockey-VM 2012? Jag är redo.




















Är ni?

ska handla tyg, kanske.

Och den finurliga perioden fortsätter. Jag riktar genast en fråga till min svägerska: Sofie, har du (vi? ni? vem?) en symaskin? Och skulle jag eventuellt få låna den några timmar i sommar? Jag är nog ingen sömmerska och kommer aldrig att bli, men det handlar om tre raksömmar (tror jag) så jag ska försöka klara det. Möjligen behöver jag hjälp med att trä i tråden. Minns att det var plågan med stort P när jag tog symaskinskörkort* i tidernas begynnelse.

* Det är väl det jag ska visa upp när polisen stannar mig?

vilodagsterapi.

för att motverka att hamna i en likadan söndagssvacka som förra veckan har jag idag duschat omänskligt länge, lackat mina naglar, lyssnat på mark knopfler och bakat kokosbollar.

det funkade.

snart börjar strindberg på tv och fram tills dess ska jag fixa en uppgift till skolan som lämnade på slarv en gång i vintras då allting var ett virrvarr av liv, lycka, lappland och lite lätt förtjusning på avstånd.

recept.

Är inne i en finurlig period. Igår kom jag på hur gärna jag skulle vilja att det fanns någon sida där man kunde skriva in i en ruta vad man har i kylskåpet, och så skulle det föreslå vad man kan laga av det.

Och det visade sig finnas! Tänk det. Så idag har jag suttit och skrivit ungefär "pasta, matgrädde, broccoli, majs, köttfärs, ost" i rutan halva dagen. Och fått förslag på enkla och goda recept.

Nu ska jag redigera en film. Hej hej.

sko nåo vila ta häljin ja no.

och med följande resultat på oxie:











och sju kilometer simning denna vecka anser jag mig faktiskt vara berättigad.

jag ska kanske läsa dikter  kanske dela en flaska vin med mig själv kanske gå på fest kanske sova ganska mycket. det är extra roligt när man antecknar sina drömmar. inatt var jag i frysboxrummet i vårt gamla hus. vet verkligen inte när jag senast skulle ha varit där vaken.

min första skoldikt.

 

kommer du ihåg mig?

jag som sitter på femvåningshusets sjunde våning

torkar ut av augustis aprilregn

jag som ljuger med hjälp av sanningen

och jag som tror att röd är en känsla och glädje en färg.

jag som dagdrömmer om natten, kommer ihåg att glömma och svänger höger i vänstersvängen.
och jag som aldrig lärde mig lösa en ekvation, men kan räkna evighetens alla timmar.

ska vi ses nån dag, när blåsipporna slår ut under snön?

poäng.

I Finland när vi åkte förbi Hesburger kopplade Mange det till Rudolf Hessburger. Sen frågade han om man får en Eva Braunie till efterrätt.

senare.

kvällarna är nog min tid.
sönDAGAR är alltid illa.
och denna sönDAG var katastrofalt äcklig.
gjorde inget och det var problemet.
efter strindberg kom sönKVÄLLEN.
och den var rätt fin ändå.
tosen kotar, gyllene tider och 110 poäng på oxie.

ska krypa till sängs med en god bok.
som man blir lite ledsen men ändå glad av.
den heter konsten att tala med en änkling.

och 7 dagar tills nästa sönDAG, yes.

vågar jag?

hör upp, kloka skapelser.

har i uppgift att skriva en dikt till skolan med temat "jag".

mest av allt vill jag skriva "jag är modig." och skicka in. tror ni det kommer att förstås? är lite rädd. och det är ju lite motsägelsefullt.

skitdag.

denna dag går nog till historien som den mest deprimerande dagen.
inte ens strindberg fick mig på humör.
siri von essen var så sur och bara gnällde.

jag sa ju att det skulle bli såhär.
jag sa ju det.

kocken.

Idag gjorde jag laxpasta. Det blev, för en vanlig människa, ätbart. Helge Skoog hade väl varken varit nöjd med mitt sätt att tillreda, slutresultatet eller smaken. Men för mig, som är nöjd med några torra makaroner och en burk tonfisk var det rena himmelriket. Så. Himla. God. Sås. Aaah.

Vågar nästan påstå att om jag hade bjudit ett barn på maten hade det ätit upp. Kanske det finns hopp trots allt?

slut på påsklov.

I Finland har vi varit sjuka, skjutsat barn, ätit årvasskinkon, druckit Lonkero, slurvat i Vasa och febervinglat på H&M, sett Hungergames på bio, varit på ollistisdag några timmar, spelat Rappakalja och jag skrattade så jag grät åt missförstådda regler och rentjurar, druckit Finrexin, hälsat på får, skrattat åt en människa, varit på nypremiären av Pleppo Live och rest hem igen.

Bäst: Pleppo. Jag behöver väl inte förklara? Jag älskar Pleppo och jag blir så glad och hoppfull i kropp och själ. Vad som än händer i mitt liv kommer jag alltid att ha Pleppo. Bara tanken gör mig så trygg. Det går aldrig sönder. Aldrig. Det var ännu bättre nu på stora scenen, inte bara för att sätena var bekvämare, det var också mera glöd och vilja både på scen och i publik.
Näst-bäst: Att allt var så avspänt. Att pappa och sällskapet mitt kunde sitta och prata världskrig och historia medan jag åt en struva som smulade på bordet och sen var allt bara som vanligt.

Sämst: Febern.
Näst-sämst: Man hann inte med allt på fyra dagar. Inte med hälften, ens. Hade planerat både dejt med Carro och Madde, ett rejält finländskt bastubad och att bjuda på memma. Bland annat.

känns som min humor sjönk ett steg.

Vi äter frukost innan det är dags att bege sig till buss och båt. Jag äter en skiva lördagskorv och biter ett hål i mitten. Visar sedan upp mitt verk åt Mange. Kan verka en smula underligt såhär i text och kanske även i verkligheten men jag gjorde det i alla fall.

Mange: En korv-CD!

Och det tyckte jag var roligt.

Sen, i bussen till Åbo:

Jag: Ey, Mange. Korv-CD:n. Du hade kunnat säga "korvskiva"!

Idag i Stockholm:

Mange: Om vi går tillbaka samma väg vet vi i alla fall vart vi hamnar.
Jag: Jo. Vi HAMNAR på HAMNgatan. Hahaha.
Mange: .......
Jag: Fatta du it?
Mange: .... Jo.
Jag: ..... Hahaha.

frida & frida

"Dåka e sluuut, måst hämt meir!"

Mange (med Frida och Frida-röst) om Viking Lines juice i buffén.

påsklov.

Det blev ett påsklov till slut!

Har dock fått ett erbjudande som jag kommer att älta hela lovet. Det är jobbigt att känna sig själv. Men i alla fall - nu Värmland. Sedan Finland. Adjö!

kreativitetskompisar.

Emely och jag satt och planerade kommande projekt i dallarbloggen. Vi skrattade som vanligt obehärskat, och med gemensamma krafter födde vi idéer som man kan kalla vad man vill. Vi kallade dom absurda men bra.

Jag: Åh, jag borde ha förstått att det skulle bli såhär. Jag har ju nåt sorts behov, jag och min kompis gjorde en tidning när vi var 12. Om jag hade vetat att det skulle utvecklas till detta.
Emely: Vill du veta en sak? Jag gjorde också en tidning.

Med erfarenheter i journalistbranschen känns det tryggt att fortsätta.

tjat i natten.

Klockan är natt. Sitter här och plöjer igenom mina kurskamraters recensioner av alla de slag. Och imorgon tänkte jag ta påsklov. Blir jag klar inom två timmar lämnar jag datorn hemma. Blir jag inte det tvingas jag med den.

Först till Värmland och Kristinehamn. Sedan till Uppland och Stockholm. Och slutligen till Österbotten och Pensala.

Svårt att veta vad man ska ta upp. Får man ta upp det man älskar mest: konkreta språk- och sakfel? Eller måste man svepa över allt svagt och oskyldigt som när man dammsuger lägenheten? Ingen vet.

Jag kanske blir klar. Om jag slutar blogga för dagen. Eller natten.

dagens oxie.

Varför får inte Totte fälla trädet när Agneta _______?

FÄLT SKOG.

Så bra.

örat.

Ibland kommer man till en gräns. En gräns där det verkligen inte går längre.
Hade tänkt spara mitt hårfärgande tills jag återser Madde min vän, men det gick inte. Det blev så eländigt. Gav upp och gick och köpte en burk färg.

Emely kom hit och färgade. Mitt i processen skriker hon "SATANS JÄVLA ÖRA!" till mitt lilla oskyldiga vänstra hörselorgan.

Men håret blev bra. Och jag skrev just höret med ö, istället för håret med å. Måste sluta låtsas kunna värmländska i misstag.

den östra bottnen.

Kommer hem på måndag. Har med mig en värmlänning. Han är tålmodig och snäll och rolig. Vi ska PLEPPA på onsdagen. Annars vet jag inte vad man ska visa? Tycker en större del av Österbottens kulturliv heter Pleppo i dessa tider. Finns ju ett fårhus också, förstås.

böckling.

Emely: Jag gillar din skjorta.
Jag: Tack. Du gillar gult.
Emely: Jag gillar gult, och orange. Och du vill ha med lite rödbeeetooooor!
Jag: Och ja, det kan jag faktiskt gå med på.
Emely: ... Fast dom är inte gula.

Källan till rödbetorna, till visheten, till allt.