bilder från en dåtid.

En fredag var jag på halloweenfest och Erika hade den bästa utklädseln någonsin.


En fredag åkte vi till Samarkand.

Emely sa "posera nu" och jag hann inte med.

En lördag förfestade jag med Sebbe och Ellen.

Sebbe lärde mig hur man inte ska fota egobilder.

En lördag var det bokmässa.


Och samma lördag förfest med brända popcorn.

Men sånt biter inte på oss.

Yeah.

låt mig presentera

Dallarns modeblogg dallarns nya kläder!

Klicka HÄR!

som studenten älskar att drömma.

Drömmar har alltid varit min stora fascination och framförallt inspiration i mitt liv. Mina drömmar har hjälpt mig i mitt skrivande och ibland har jag drömt fram effektiva lösningar på problem mitt i sömnen. Det finaste jag vet är när jag har sovit över hos min kusin och jag kommer ner till frukosten och hon frågar vad jag har drömt. Och så får jag berätta och så får vi skratta.

Så är det med mig och drömmarna. Och nu, för en stund sedan, berättade Emely om en dröm hon drömde inatt. Genast började vi bolla idéer utgående från den och nu har vi ett för skrattmusklerna ansträngande projekt på gång.

Klockan är 01.13, men vi är ju ändå vakna så hey ho let's go!

melankoli och eufori.

är på biblioteket och försöker skriva forskningsöversikt
(jag hittade mina nycklar i tvättkorgen, längst ner under allt)
kändes som jag hade koll ett tag men nu är allt en svårringlad labyrint
med väggar att gå in i och taggar att trampa på
fejkade genvägar och synvillor
jag har svårt att tro att jag någonsin hittar ut

imorgon är det i alla fall fredag, helg, och jag ska lyfta ur labyrinten med min egenhändigt byggda kärleksluftballong. först ska jag åka in till stan för att hämta en bok och köpa lite rusmedel. sedan ska jag gå på fest och spela intellektuell, prata om onödigt känsliga saker och posera fult på bilder. på lördag ska jag komma ihåg allt jag har blivit sagd. det där den där ljusa natten i det mörka livet. att mina skor var blöta och att jag hade för höga krav. jag ska tänka på andra människors självuppfattning och sova. på söndag ska jag fira första advent och dricka glögg på min arbetsplats. sedan tar luften i ballongen slut och jag är åter fängslad.

ibland slår det mig varför allting en gång var så oemotståndligt.

av alla människor.

Fick höra att folk i mina hemtrakter tycker att jag liknar Robin Stjernberg från Idol.




Hmm.

mitt årliga kaos.

Julen. Är. På. Väg.

Jag måste boka biljetter hem och det känns.

Julen är inte min grej.

Jag vill bara åka upp till Lappland och elda lite ved i en kåta med en same. Titta på elden och kanske klappa en ren. Lära mig lite samiska. Bara vara där.

ordning har alltid varit min starka sida i tvärtomvärlden.

Mina nycklar är borta. Har grävt genom hela lägenheten. Hade dom igår när jag tvättade. Och nu kan jag inte gå ut. Haha. Ska bli ett sant nöje att se var jag har lyckats gömma dom.

humor.

Skypeade som sagt med mitt äldsta syskonbarn Edward i lördags. Han är sju år och under samtalet åt han en slickepinne. Det värmde mitt mosterhjärta när jag märkte att han har humor.

Jag: Oj Edward har do godis?
Han: Jaa.
Jag: Ere gott?
Han (finurligt): Ja! Vill do smaka?

när man försöker spela cool.

För nån dag sen när jag var i stan mötte vi Dallarns fiende. Han mötte oss också, men han vågade bara snegla lite på Dallarn. Dallarn som försökte få ögonkontakt och Dallarn som fick nobben på Facebook. Fienden vet inte vilken bra vän han gick miste om. Tur att vi var snygga också.

äntligen.

Jag har hittat en hockeykompis. Här. 8 december ska jag äntligen på min första match. Växjö mot Luleå. Jag ska heja på Luleå.

språåtchi.

inatt åkte jag taxi från stan och hem. satt bredvid en smålänning och jag vet inte hur eller varför men jag började prata dialekt och gjorde det hela vägen. det finaste var att han förstod vartenda ord jag sa. och bytte själv över till någon slags skandinaviska med mestadels norska.

- men slut fån de no, ja märker jo att do fystaar. he e jo svensk.
- NAI de er de ikke!
- va ere tå?
- nårsk eller dansk eller nån konstig blandning.

en eloge för att han inte nämnde finska en enda gång. för att han inte stängde öronen och trodde att det var det. för det är då man faktiskt fattar. kanske ännu bättre om man leker att man är från norge.

♥

Skype med den äldste. Fantastiskt.

så är vi här åter.

Folk har frågat vad jag önskar mig i julklapp. Jag vet inte. Jag är ganska anspråkslös vad gäller mottagande av gåvor. Men igår bytte jag sängkläder. Har i en veckas tid sovit på mitt vanliga, rosa, lakan. Och jag har sovit värdelöst. Varje natt. Igår bytte jag till mitt resårlakan som varit i tvätten och herre min skapare så skönt jag sov inatt.

Så, ja. Ett resårlakan för en 120 centimeter bred säng vore guldvärt. Jag har redan ett vitt så gärna ett i en annan färg som rosa, grön eller blå men det spelar såklart ingen roll.

En annan nyttosak är en (behöver faktiskt bara en både av praktiska och person antal i hushålleliga skäl i nuläget, men ja, valfritt antal då) djuptallrik. Har redan flattallrikar i Arabias mörkblåa serie, så gärna från den.

Sedan. Jag är fortfarande jag. Mumin. ALLT med Mumin. Blir glad av allt. Porslin, textil, text, bild, plåt, prydnad. Några som fattas i min samling muggar är dock dessa, bara som tips.


Bilder från muminmuggar.se.

Och så den här boken:



"Enkel biljett? Från Sverige till Finland med kärlek, längtan och vemod". Har införskaffat och läst deras syskonantologi "Så bra svenska du talar!" och blivit förälskad.

Och ett eller två tumplektrum till mitt gitarrspelande. Kostar typ en euro styck. Hehe.

Så. Några tips till den som känner att den tänkt överräcka något. Fast jag blir ju glad åt allt, ni vet ju det.

igen.

Fråga på Oxie:

"Mark Levengoods dialekt klingar onekligen finsk, men i vilket land föddes han?"

Jag stängde av. Det är nog så svårt det här med finlandssvenska att tänk nu bara att voi näääää.

tillfällen då man vill rita ett stort hjärta bredvid livet.

Vaknade tidigt och gick till biblioteket med Sofie och Emely. Läste lite till forskningsöversikten. Gick dåligt men det var ändå fredag. Åkte till simhallen. Simmade 2,5 kilometer. Kom hem och tillredde en av mina favoriträtter, kyckling och ris. Tände fredagsljusen. Och nu är det paus i Idol.

Dessutom - imorgon är det bokmässa och fest med mina Skåneskatter. Fast för mig ter det sig rätt naturligt att kalla skåningar för scones. Speciellt eftersom jag är deras fi(n)skpinne.

moder teresa.

Drömde inatt att jag hade tatuerat in texten "Moder Teresa is alive." på handleden i ett fult typsnitt. Behöver jag säga att det var en enorm lättnad att vakna upp?

som 9 to 5 fast 16 to 22.

Ikväll ska jag jobba. Det kommer att bli stressigt som Stockholm. Vi har nämligen tacobuffé för 55 spänn, som man säger här. Kom förbi vettja.

På tal om femtiofem spänn. Är det något jag avundas svenskarna är det nog deras talförhet. Varje människa jag kommit i kontakt med här kan smärtfritt ställa sig upp och predika i vilken situation som helst, om vad som helst. Det kan vi väl hemma också. Men här finns ett flyt och en smidighet vi nog har gått miste om.

"dom är korta, har höga kindkotor och små ögon"

ibland när jag märker att något jag har förklarat 500 gånger fortfarande inte har gått hem, inte ens halvvägs, undrar jag om jag verkligen är så otroligt inkonsekvent, otydlig och okunnig.
sedan kommer jag ihåg ingemar stenmarks genomsanna ord: hä löns int föklar för den som int begrip.

i alla fall har jag pratat om samer idag. och varje gång min lärare sa "men ur en litteraturvetenskaplig aspekt..." blev jag rädd och vek undan med kuriosa om tornedalsfinska eller umesamiska eller bara andra intressanta saker där jag har bakgrund och kunskap. jag blir nog aldrig en trovärdig litteraturvetare. språkvetare ligger närmare till hands. men nu har jag gjort det där. och jag vill ha en ren.

sen åkte jag till stan med sofie och hittade äntligen min vinterjacka. såg ett fint ansikte. kom hem och slängde bort en bukett torkade rosor. ursäkta att jag är så svår. men jag fungerar bara när jag är rätt.

kulturell elit.

Igår frågade Sofie mig helt seriös om vi i egenskap av litteraturvetare tillhör den kulturella eliten.

Jag sa ja samtidigt som jag blev livrädd. Vi förväntas väl göra det i alla fall. Herregud ändå. Och här trampar jag runt i en avhandling om unga samers identitetsskapande. Som jag ska presentera idag. Det kommer att ta två minuter. Sen kommer läraren att fråga "VAD SKULLE DU SÄGA ATT TESEN ÄR DÅ, IDA?" och jag kommer att svara "NÅ DÅ JAG INT FATTAR"

Men jag ska komma ihåg två saker.

1. I hela rummet är det bara jag som har läst texten. Med andra ord är det bara jag som vet vad där står och vad som bör återberättas. Med tredje ord märker ingen om det inte blir som jag har tänkt. "Ditt manus är ditt manus" som vi sa på Våga tala.
2. Det är min mänskliga rättighet att prata min riktiga dialekt om jag känner att jag vill lätta lite på stämningen för mig och göra den lite jobbigare för andra.

Kulturella eliten. Japp.

försäkrande.

Full tjej stående vid dallarn beredd att gå: Får jag ta den?
Jag: Nej.
Hon: Okej.

Och så gick hon. Utan den. Det var liksom helt okej. Hon var bara tvungen att fråga. Ifall om.

förlåt som fan.

hej jag har tappat fokus
äter smulor och glömmer hur man sväljer dryck
hälsar på min granne som jag inte känner igen utan hans hund
och det är jättepinsamt
memorera memorera tänker jag varje gång
men då hunden är ju så söt
det är säkert likadant för honom med mig och dallarn
för dallarn är ju så söt

högmod och falskhet är jobbigt
ibland får jag ta en genväg genom ett kök
när jag ser ut att ha svårt med trappor
hej och förlåt som fan för att jag har varit dålig på att höra av mig på sistone
säger han och jag letar i mitt minne
ja men vem är du tänker jag
förlåt som fan för att jag har gått vidare tänker jag när jag kommer ihåg

det kan vara farligt att förlåta och min fokus sover djupt.

pengar i papperskorg.

Är på biblioteket med Sofie. Jag läser en avhandling om samer som är så intressant att jag helt tappar fattningen gällande vad som är förnuftigt att ta upp i en presentation, och Sofie läser en avhandling om feminism och antecknar flitigt.

För en stund sedan såg hon sorgset mig rakt i ögonen och sa bedrövat: "Åh, jag lyckades tappa lite pengar i papperskorgen på Pressbyrån".

Det lät jätteroligt, fast synd såklart att två euro blev avfall.

grattis på alla pappor.

Idag är det farsdag och min pappa är bra. Han är värd all kärlek som finns. Han har lärt mig mycket i mitt liv. Han är klok och förnuftig, fyrabarnsfar och elektriker. Japp.


Här stoltserar vi i Paris. Han har födelsedag och jag har just inlett det nya kapitlet av mitt liv. Det är 2009.

det är skönt att inte behöva spela normal.

finländaren har talat.

Humorkursens ledare: Det heter ju att "man kan ha roligt utan alkohol", det har ni säkert hört.
Jag: Det har vi haft också.

nästan helg.

Idag var sista gången på humorkursen. Och det är lite ledsamt. Jag har lärt mig så mycket. Om mig själv framförallt. Idag ville läraren att jag var personlighetstyp fyra mer än en sjua. Min humor var mer en fyra. Och det var ju bra om någon kan se det så. För humor är en så otroligt viktig del av och för mig. För att jag inte skrattar åt allt, menade han, utan faktiskt vill ha lite kvalitet. Och det är ju sant. Det är bra att det finns människor runt en.

Nu har jag lite torsdagsmys, bränner det sista i de kvarlämnade ljusen så att jag ska kunna sätta i nya imorgon när det nalkas fredag. Vinterjackejakt i Samarkand med Emely, Sofie och Julia, fredagsavkoppling i min soffa med ljus, Idol och kanske en smula Jacob's Creek. Perfekt.

självständighet.

En vis finländare här på campus har skapat evenemanget 94 years of awesomeness och bjudit in alla andra med samma ursprung som finns här. Den sjätte december ska vi fira tillsammans. Fira att det har gått 94 år sedan 1917 och att vi är självständiga varelser av Finland och inte ryssar.

I nuläget är vi nio stycken anmälda att delta. Vi ska dricka salmiakki och minttu och bada bastu och lyssna på vårt land och andra sånger. Bävar lite över att jag är den enda hurrin. Men man tycker ju att just i sammanhang som dessa borde det inte spela en endaste liten roll. Måste bara öva lite på finskan. Har nästan en hel månad på mig.

vardagslyx.

Det har öppnat en ny matvagn precis utanför mitt hus. De säljer smörgåsar, sallader, lasagne, pasta och dylikt. Gjorde premiär idag och köpte en smoothie. Herregud så god den var. Kan vara den godaste jag druckit sen jag kom från Amerika.

jag är trött och det är mörkt.

Har varit i skolan och presenterat mitt syfte och min metod till uppsatsen. Är det förnuftigt frågar jag och så är vi inne på samer. Jag älskar samer. Vet någon en singelsame så säg till. Helst av manligt kön då. Tänk att få driva en renfarm. Och låtsas att man är berättigad till att dra en fantastiskt vacker lapphatt över öronen med värdigheten i behåll. Eller bara att få se på när någon gör det. Jag har börjat titta på samiska nyheterna på tv. Kanske jag skulle kunna ha praktik på en renfarm i Jokkmokk sen när det är dags för den perioden. Mitt program heter ju faktiskt språk, kultur och kommunikation.

från oxie.

Fråga: Vem var författaren till "En Shopaholics bekännelser"?
Emely svarar: August Strindberg.

ture puh.

Alla måste läsa Pleppoboken för där finns en som heter Ture Puh och är pappa till Nalle i 7C. Jag skrattade så jag nästan föll i golvet.

söndagssvammel.

i fredags satt jag hela dagen på biblioteket med sofie och lusläste en bok om identitet. kan vara det lärorikaste jag läst sen jag invaderade småland. och sedan bestämde jag att jag ska undersöka mannen i hallonbåtflyktingens identitet. jag ska svamla jättemycket om vad som är viktiga byggstenar för en identitet och kolla hur mikko virtanen har byggt dom stenarna. sedan ska jag undersöka vad som händer med en identitet när man flyttar till ett annat land. och där borde jag vara uppe i 25 sidor någonstans.

men det kommer att bli femton gånger svårare än vad det låter nu. imorgon är det måndag och skrivandet fortsätter. eller fastnar. eller någonting. igår var jag förresten på en halloweenfest och sedan staplade jag till emely där vi spelade oxie och drack vatten. med is. emely tog 50 kronor per isbit. och jag tänkte att jag inte hade kunnat få det mycket bättre.

emelys kalas.

Det spelades Wii.


Emely var födelsedagssöt.

Och hade gjort Systemetdebut och handlat jäger. Spillde lite.

Jag fick en finsk pinne på min mugg.

Sofie fotograferade.

Jag var ofantligt glad och rödkindad.

Tutorna hängde med.

Ellen och jag.

Jag, Emely och våra tutors möte.

Sedan in till stan. Här väntar jag på buss och skrämmer omkringvarande med tuta.

märklig dag.

Går hem efter en heldag på biblioteket med ord som identitet, ambivalens, hybriditet, nationalitet, Finland, Sverige, vit mask, nationell identitet och språk utan större framgång. Byter snabbt kläder. Ser ett missat samtal. Från Ellen. Ellen undrar var jag är. Nå jag är hemma på min wc. Var är hon? På väg till kursen. Kursen som börjar 18.00 och jag i mitt huvud fått för mig att börjar 19.00. Applicerar lite mascara på mina trötta, finsk-ugriska, ögon, tar dallarn i handen och springer till bussen. Kommer fram till resecentrum och konstaterar att jag vinner cirka 10 minuter på att gå dit istället för att vänta på en vidare buss. Springer. Andas ut innan jag ringer och säger att dörren är låst. Blir insläppt. Får en beskrivning på min personlighet som är den mest överensstämmande någonsin. Diskuterar lite om det är tillåtet att skämta om allt och jag är den första att svara ja, liksom jag är den första att svara ja på frågan om det är tillåtet att dricka vin. Mäns humor är sexuell. Vi kvinnor kan inte förstå varför. Och jag funderar på skillnader i Sverigehumor och Finlandhumor. Hungriga som vargar gör vi ett McDonalsbesök efteråt. Det är väl tillåtet om klockan inte gav tid till mat innan. Min hamburgare glöms bort och jag får en glass som förlåt. Snart står jobbaren vid vårt bord igen, "Nu är det en minut kvar, vill du ha en äppelpaj medan du väntar?". En minut. Sextio sekunder. Gulliga fina Sverige. Klart jag vill ha en äppelpaj.

Ungefär sådär kompakt är mitt liv


just nu.

ei saa peittää.

Det händer ibland att svenska män påstår att jag ser finsk ut och jag begriper aldrig var dom ser något sånt drag. Men hade någon sagt det idag hade jag hållit med.

bibliotekstankar.

är på biblioteket och känner mig osmart och trött
funderar mest på alla människor runt om
vad alla har varit med om i sina liv och vad som tog dom hit
hur många som har en katt och vilka som växte upp med veckopeng

jag har haft flera katter och fick veckopeng ibland men det funkade sällan en längre tid
sofie sitter framför mig och är min klasskompis, hon har en katt i skåne men fick ingen veckopeng.

hon tittade konstigt på mig när jag ställde frågorna.
hon frågade vad det hade med saken att göra
sedan att hon fick månadspeng och att hon inte gillar katten.
vår matpaus smakade gott idag.

vem kommer i vår ruta här?

Håller på och läser en bok med olika språkfrågor. En fråga handlade om huruvida det är rätt att böja ord på ett sånt här vis: ordena, rummena, skåpena. Personen som undrade visste att det förekom i nåt område i Sverige, var det nu var, samt i Finlandssverige.

Finlandssverige? Alltså. Hejdå.

sverigebastu.

Efter att jag hade simmat idag gick jag i bastun. Fick en chock när jag steg in. Det var som ett helt vanligt "vardagsrum" med bastuvärme och fem stolar där kärringar satt och skvallrade och skrattade. Fattade ingenting. Det var ju liksom långväga ifrån en bastu.

Men till all lycka hittade jag sedan en vanlig med kamin och träbänk, men med alldeles för varmt golv och ingen vattenbunk att kasta på kaminen. Fast det blev inte för kallt men ändå. Man skall åtminstone alltid kunna svalka sig själv om inte annat. Sverige Sverige älskade land.

varför jag inte bloggar så mycket just nu

och alla ropar ida gå bort från fontänen men vattnet är ljummet

En av terminens bästa kvällar igår. Firade Emely, shottade jäger, skrattade hejdlöst och blåste i kalastutor. Sedan tog vi bussen in till stan och gick på krog där, vilket man i egenskap av campusbo nästan aldrig gör. Jag hade inga förväntningar och kanske var det därför det blev så bra. Tutan var också en bidragande orsak.

Fler bilder kommer men jag och Emely såg för ett ögonblick ut såhär:

äventyren i bilder och några ord.

hej, här följer ett antal bilder från min resa, till, i och från finland.


träffade elli, natu samt pojkvän i stockholm i väntan på båten. detta är natu och hennes anders.


fick en försenad födelsedagspresent av natu. en läsdagbok, en muminmagnet

och en stinkyask.


i den hade hon stoppat tobak, den busen.


när jag landat på österbottnisk mark träffade jag bland andra johanna.


spelade ett fyndigt memory. fick ett roligt par. (okej, jag fuskade på så sätt att jag med säkerhet letade reda på dessa två och sedan tog upp dem. fast det är väl inte att fuska?)


den stora dagen kom. jag flyttade in på hotell för en natt. och såg världens bästa show, fast inte på hotellet då. var ju trots allt i vasa.


åt premiärmat och drack premiärdryck med mina största idoler. vad som var skönt var att den där idolhysterin försvann lite så att man kunde ha normala (nåja) diskussioner om allt möjligt.


ted och kaj och herr packalén.


ted och kaj och fröken berg.

fick Boken.

när jag återhämtat mig hade jag glass- och våffelkalas.


träffade natu en gång till när hon kommit hem. hon berättade att i fyllan blir hon arg på svenskar och skäller ut dem för sina dalahästar och stoltserar med mumintrollen istället. jag skrattade så nudlarna nästan for i halsen.


åter i stockholm och i väntan på buss åt jag frukost med min kloka vän josefine.


och läste en rolig bok som heter "så bra svenska du talar!". den kan jag på alla sätt rekommendera.

10 absurda sekunder.

när jag satt och läste en bok på cityterminalen i morse var det en man på bänken en bit bort som satt och surfade. något måste ha gått fel, eller åtminstone inte som han ville, för plötsligt skrek han högt och okontrollerat till. han hann säga "helv..." men inte andra halvan av ordet innan han bekymrat tittade runt sig för att kolla om någon hade hört. jag hade hört. så vi tittade på varandra en stund och så började vi skratta.

tre dagar senare.

Går fortfarande runt och flinar för mig själv när jag tänker på Klaus-Verner och Dorrit och mannen hos psydoktorn och Murri och Backlund och Ricki och allihop. Inte många här på skeppet till Sverige som kan tro att jag har allt på klart, men de skulle själva sätta sig vid studioscenen innan de dömer.

ja, jag är lycklig nu.

Det har tagit så länge att smälta allt (jag har fortfarande inte gjort det helt) att jag inte ens har kunnat tänka på min blogg. Men nu ska jag försöka berätta att jag ju faktiskt var på Pleppo Live i lördags. Och att det var fantastiskt.

Mina förväntningar var skyhöga gånger hundra. Och ändå var det stundvis ännu bättre än det. Såklart, det var ju Ted och Kaj. Jag skrattade konstant i två timmar och mina kinder var ömma när det var över. Förstås fanns det ett eller två nummer som var mindre bra, det finns det var man än i världen vänder, och visst saknade jag lite Lagergård & Karlsson, Hambo, Gunvor & gänget och Joppe Doll, men ingenting som var dåligt. Åtminstone inte för en sån som jag, vars religiösa åskådning är just Pleppo.

Jag älskade Klaus-Verner (mest i akt två), Psykdoktorn (mest i akt ett), Familjen von Tratt, Hattsketchen och mannen vars hund befarades död. Jag gillade lustiga huset, allt med mommo och nästan alla sånger. Jag vill inte berätta så mycket om handlingarna för jag vill att alla ska få en riktig god och orörd Pleppokaramell att smaska på när det är er tur att sitta i publiken. För alla ska dit! (Behöver man ens uppmana längre, med närmare 5000 biljetter sålda...?) Och alla, också de som kanske inte har hört så mycket Pleppo, tror jag kan se det och ändå skratta. Det tycker jag är bra gjort.

Efter föreställningen skålade vi för alla inblandade människor, även för mig. Med champagne som bubblade. Det var nog en av de mest oväntade situationerna i mitt liv. Min fina kusin tackade i egenskap av teaterchef mig för att jag berättat om Pleppo och givit idén. Att det är på grund av mig det blev teater. Och så sa alla skål och jag hade svårt att förstå åt vilket håll jag skulle titta.

Sedan gick vi iväg på mat och fest. Kaj steg upp och höll tal. Döm om min förvåning när han inledde med att berätta om första gången han och Ted träffade mig, i min "hem"stad 2007 när jag sprang över vägen så bilarna var tvungna att stanna. Jag trodde inte de alls kom ihåg en sådan sak. Sedan sa han att jag sen dess har varit deras trognaste fan och att de aldrig själva hade kommit på idén att kontakta teatern, att de står mig i tacksamhetsskuld för detta, varpå favoritpojkarna överräckte en Pleppobok till tonerna av folks applåder och de två-tre finaste minuterna i mitt liv hade passerat.

Kvällen förlöpte i rask takt och jag hade nog hela tiden svårt att förstå att det faktiskt hände nu. Men kycklingen var god, likaså lonkeron. Jag hade roligt, människorna var trevliga och jag fick höra så många fina, kloka, snälla och roliga ord på en enda kväll att jag inte har lyckats ta in alla ännu.

Tack Ann-Luise för att jag fick vara med, tack för allting. Tack Ted och Kaj (och Susanne och Markus givetvis!) för en 12 av 10-poängs show, tack alla som har gjort detta möjligt. Det här glömmer jag inte idag, inte imorgon, inte på fredag, inte om fem år. Jag glömmer aldrig det här. Tack. Pandor!

Ps. Kaj frågade om jag behöver dallarn i uppförsbacke. Det var kanske det gulligaste någon nånsin har frågat. Uppförsbackar liksom.

HEJDÅ

pleppo pleppo pleppo pleppo

jag har väntat sedan januari och vågade aldrig riktigt hoppas att jag skulle få uppleva denna dag.
fred på jorden.

HALLÅ

ÄR DET ALLS LÖNT ATT SMINKA SIG INNAN FÖRESTÄLLNINGEN IKVÄLL? JAG KOMMER JU ATT SKRATTA BORT ALLT ÄNDÅ OCH CAPS LOCK HAR FASTNAT FÖR JAG ÄR SÅ ELD OCH LÅGOR JAG FÖRSTÅR INTE ATT DAGEN ÄR HÄR.

"säg åt e att ja ha köft ett flygplan"

Det här var dagen när jag och Madde skulle åka till stan för att hon skulle besöka ortoped och jag skulle hämta ny dallare, sedan skulle vi vara kulturella och se teater.

Klockan elva sa hon att de ringt från sjukhuset och sagt att ingen ortoped var på plats. Klockan tolv hade jag fortfarande inte fått tag i mannen med dallarn. Vi chansade och åkte i alla fall, för dallarns och teaterns del. Men först idkade vi lite kvalitetstid vid köksbordet, rostabröö och oboy och så fick jag en försenad födelsedagspresent - en ljuslykta med Lilla My!

Hittade relativt fort fram till mannen med dallarn och det visade sig att han visst hade mejlat mig så som vi kom överens, men jag hade inte fått någonting. Skumt. I alla fall så ordnade det sig och jag har den nu. Min nya dallare. Eller som min kompis Emely är övertygad om att den heter - Neo.

Jag och Neo kommer inte överens till fullo. Han är inte alls så klumpig som jag hade tänkt mig storleksmässigt, MEN hans framhjul snurrar. Det gör att det vinglar när vi går, fylle-Neo och jag. Dessutom har han bromsar bakåt vilket gör att jag inte längre på ett smidigt sätt kan backa mig ur trånga situationer.

Han är heller inte så enkel att vika ihop. När jag ville att mannen på centralen skulle illustrera hur man gör tog det flera minuter innan han lyckades. När Madde sedan hjälpte mig vid bilen och fick ihop den på några sekunder sa hon stolt: "Hah! Ja va skickligari än handee ja!"

Sedan körde vi till stan för att leta parkeringsplats och missta gator. Madde träffade sin kusin och jag mötte upp finaste Johanna för en fika och pratstund. Välbehövlig sådan.

Efteråt fångade jag Madde igen och vi åt pizza innan vi gick till teatern, där salen till 30 procent var fylld med folk från vår hemby. Har vi höstlov? Hur har vi det? Vad gör vi nu för tiden? Varför hör vi aldrig av oss? Det var alldeles för länge sen vi sågs!

Hemsång var bra. Mycket bra. Men jag vet inte varför jag har missat Lanthandlerskans son? Under vilken sten sov jag? Inte för något annat men jag tror det hade varit hälsosamt i frågan om alla släktrelationer. Sedan tyckte jag att slutet var sådär (fast jag tror att man kanske ska tycka det just nu) men att det var bra att alla brukade sina egna dialekter och så vet jag inte om jag har läst för mycket litteraturvetenskap men ett tag kom jag på mig själv med att vara helt borta för jag satt bara och funderade om alla byråer hade någon betydelse.

Nåja, säg åt e att ja ha köft ett flygplan i alla fall.

Imorgon imorgon imorgon imorgon alltså hur ska jag kunna sova inatt?

rapport från skullan.

hemma i finland. trött som en lemur. redo för pleppo som en häst.


men först: fredag med hemsång och mat med madde min vän.

lättnadens stund.

Inatt klockan fyra låg jag och skakade i ångest, övertygad om att jag inte skulle till skolan för att redovisa min artikel idag. För att jag inte visste vad jag skulle säga, för att jag skulle missförstå, för att jag skulle vara en dålig människa för att jag lät bli. För att jag inte skulle kunna gå på Pleppo med gott samvete. Men jag hade ändå bestämt mig för att pröva på att ge upp.

Det gick inte så bra, för tre timmar senare var det morgon, jag var vaken och vid datorn där jag sket i alla frågor och bara skrev vad allting handlade om. Om England, Skottland, David Hume, sympati, jag vet inte allt. Gick till biblioteket, printade ut det och gick på seminarium.

Jag hette (heter) Berg och var först ut, tog mig därför friheten att inte gå efter nån mall. Bara läste pappret och förklarade lite. Jag tänkte hela tiden att går det dåligt och jag kommer av mig så så byter jag till pensaldialektin. Det borde jag, egentligen, ha lika stor rätt till som mina klasskompisar har att framföra på skånska och småländska. Nu är det ju inte det att jag inte kan bruka min dialekt som är problemet, men det är ju alltid roligt att förvirra. Dock var tanken effektiv för jag hakade knappt upp mig.

Dessutom var det första läraren sa när han kom in att alla hade klarat tenten. Inga kompletteringar att vänta. Livet är bra busigt ibland!

pleppo status day.

Idag är det Pleppo status day på Facebook. Jag kommer med andra ord för en gångs skull inte att irritera mig på folk som uppdaterar sin status en gång i timmen.

ytliga supersnälla lagomsverige.

Gick till Ica med Erika och hennes kille som är på besök från Finland. På hemvägen hörde vi något som skramlade bakom oss och två sekunder senare cyklade en bekant till Erika förbi. De hälsade, och i vanlig ordning kläckte svensken ett "hur är det?". Detta när han hade cyklat långt förbi oss. "Jo det är bra, hur är det själv?" frågade Erika. Men både hon och jag och säkert Lahtiskillen också förstod ju att han redan var för långt bort för att varken höra eller bry sig. Jag började skratta. Han höjde handen till svar. Jag fortsatte skratta.

Alltså VARFÖR kunde han inte bara stanna cykeln och invänta svar, allra helst stanna innan han själv frågade. Han var ju minst tre meter bort när han ställde den. Eller om det nu var sådär bråttom, bara skita i att undra. De allra flesta bryr sig ändå aldrig. Och det här var det påtagligaste av alla fall hittills. Alltså Sverige. Haha. Det ska vara så trevligt men det blir så fel.

sjörapport.

Igår simmade jag två kilometer.
Idag sitter jag här och förstår noll procent av en artikel.

Tove Jansson frågade om jag behövde hjälp med dallarn på bussen.
Vem ska trösta knyttet, svarade jag.

dagens fråga.

Kan man ha såna här skor på en premiärfest?



Om svaret är ja byter jag givetvis ut min röda hästklänning mot en helsvart utan hästar.

Annars vet jag inte vad jag gör. Mitt svarta favoritpar skor fanns nämligen inte längre till försäljning. Och jag och skor är en svår kombination. Mycket som måste stämma.

skratt & sånt.

Började humorkursen. Den var rolig. Vi pratade om skillnader mellan manlig och kvinnlig humor. Och så fick man berätta historier och skratta. Och när läraren sa att det här med humor är ett orört ämne eftersom svenskarna är så seriösa och korrekta var jag bara tvungen att flika in ett "jag vet" och skratta lite till.

Det är roligt att skratta och man fick skratta skrattar du frågar han ja lite säger jag för det är okej att skratta men det är också skillnad på att le och att skratta man tappar kontrollen när man skrattar och det är därför jag frågar är jag dum nu när jag inte förstår ett skämt men det är bra att tappa kontroll det går emot livet eller något sånt och så missar vi bussen med en halv minut och går till resecentrum i kylan ja till och med jag känner den nu. Kylan.

föödon.

På jobbet idag insåg jag plötsligt hur mycket jag saknar blodbröd. ÅH, det är så gott! Med FIL och SMÖRÖGA i mitten! Men visste nån av mina kollegor vad jag menade? Nää.

Blodpudding visste dom och så googlade vi lite och kom fram till att det kanske liknar lite. Wikipedia menar att det är typiskt österbottniskt, undrar om det är sant.

JAG VILL HA BLODBRÖD. Hur lagar man?! Tror inte jag kan. Generationerna bara förstörs. Jag dricker inte kaffe från fatet, kan inte tillreda blodbröd, kan knappt tillreda annan mat, kan inte sticka, kan inte sy, kan inte virka. Mommo skulle gråta. Däremot kan jag ganska många gamla ord som hon använde. De ska jag bevara.

jag tror jag tar det som en komplimang.

Emely: Det där lät miserabelt.
Jag: Ja, jag är ganska miserabel.
Emely: Du?! Du är den minst miserabla som finns.

studenten.

började läsa min artikel
vaknade två timmar senare
tydligen ville jag ta en meddasviilo.


fan för frånvarande fokus.

det är roligt hur likadant vi tänker.

På jobbet strax innan vi låser dörrarna och går för dagen:

Arbetsledare: Ni har inte glömt något?
Emely och jag exakt samtidigt: Förståndet.

vad blir älgen när den simmar över floden?

hör så dåliga skämt att jag känner hur mitt intellekt skadas
byter rum

och får reda på en ålder, kanske lite högre än jag trodde
men det var ju bara en av de bästa kvällarna i mitt liv, vad är det att tänka på.

många andra är så fina och jag blir lite förvånad
och bara sitter där.

men ska it vi fa på kaffi ska it vi fa på kaffi ska ti vi fa på kaffi ska it vi fa på kaffi ska it vi fa på kaffi jag menar ska vi inte ta en fika?

flashback om en assistentfråga.

Var på Samarkand idag och köpte lite nödvändigheter såsom vinterskor samt accessoarer till inkommande teaterpremiär och fest. Plötsligt slog mig en tanke från 2003. Jag var 12 år, skulle gå ut lågstadiet om några veckor och satt på ett möte. Ett möte angående huruvida jag skulle komma att behöva en assistent i högstadiet. Skrattar åt tanken idag. På mötet fanns förutom jag min pappa, skolhälsovårdare, kurator, inkommande lärare och lågstadierektorn. Förstod absolut inte grejen, ja vi kan väl nästan kalla det hysterin, då, och när jag tänker på det gör jag det fortfarande inte. Jag sa själv nej, hela tiden sa jag nej och jag minns att jag grät inför pappa innan mötet för att det skulle göras en höna av en fjäder än en gång.

Jag slutade inte säga nej. Jag vill klara mig och därför gör jag det också sa jag. Sluta ha taggarna utåt sa människorna och de tyckte nog att jag var lite arrogant. Men jag tyckte samma sak om dem. Tog vid den åldern faktiskt lite illa upp av tvivlet. Som om jag inte skulle klara av att kliva av och på bussen iförd ryggsäck. Jag fick min vilja igenom till slut och mötet klubbades med resultatet ingen assistent.

Och såhär i efterhand är jag tacksam att jag redan då fattade hur man säger nej. Att jag visste hur jag ville ha det. Jag önskar alla välmenande människor från mötet skulle se mig idag, åtta år senare i Växjö, fortfarande utan assistent. När jag tänker tillbaka kan jag inte förnimma en enda situation där en assistent hade hjälpt mer än stjälpt. Jag har från början fått lära mig att packa om mina väskor och organisera på ett sätt som fungerar för just mig, se genvägar, utvägar, och att släppa ner dallarn för trapporna och själv gå efter när annat alternativ saknas. Dessutom har mina kompisar alltid varit snälla och hjälpsamma utan att vara påträngande vilket jag också är tacksam för. Frågan är hur bra jag hade klarat mig idag om jag redan då, på 2000-talets ljuva början, hade haft en svans som hela tiden hade hjälpt mig med allt. Tror inte min hjärna hade hittat på lösningar i samma takt. Jag tror den hade somnat.

De förstod förmodligen inte att det är man själv som känner sig själv bäst. Fast nu tanken kanske var fin så gick det nog inte mycket längre än så. Lite som med kommunismen.

golladallarn goes partystilen.

Under sina åtta år i tjänst har dallarn fått en del smeknamn. Kärra, stol, vagn, gåstol, rullstol, bil, moped, fyrhjuling, traktor, fordon, CP, radiostyrd bil, fanskap, skrälle, för att nu nämna några.

Men igår kom det bästa någonsin. PARTYVAGN.

Så bra att jag inte vet några gränser. Därför ska jag nu ta partyvagnen i hand för en romantisk promenad till affären. Skall köpa ostbågar. Behöver en lugn kväll framför Oxie. Tack.

jag som har lämnat in hemtent

gick åt fanders.
men nu kan jag ändå inte göra mer än vänta tills jag får ett "uppgiften missförstådd, vänligen komplettera!" så det känns ändå bättre än att ha den hängande över mina axlar.

nu äter jag lite kakor och dricker lite vin.

för att citera en klasskompis som skriver tent

"Tog en öl och blev alldeles för självständig nämligen "

Och då fattade jag. Att det är ju det jag måste göra. Det bästa jag hört på länge. Otroligt bra råd. Så nu sitter jag här med ett par öl, fem timmar, två sidor och en språkgenomgång kvar.

Jag vill att det ska gå.

det här går inte.

finns ett parti i min hjärna som aldrig förstår.
det gör mig inkompetent på vissa områden.
alldeles för många.

effektiva tankar.

Det här med att skriva tent i litteraturteori utan att förstå ett dugg må vara ett helvete, men jag försökte tänka på dom som har det värre, och på saker som skulle vara värre att göra.

Behövde inte tänka speciellt länge. Jag skriver tusen gånger hellre fem-sex sidor tent än äter en grönsaksbiff. Jag fick såna kväljningar av tanken att jag inom loppet av en halvtimme såg skymten av sida nummer tre.

jag är klokare på renfronten nu.

Idag jobbade jag med en ny kollega. Det tog inte många minuter innan jag hörde att han kom norrifrån, och när jag frågade var han från Kalix.

Han berättade saker om renar jag inte hade en aning om.

Nu kan jag sova gott.

oändligt mycket studier.

Idag hade jag min presentation. Vet inte hur många gånger jag sa "återspeglingen", "konstnär" och "verklighet" men nu är det gjort. Läraren sa att det gick snabbt som sjutton. Klart det gjorde. Jag var nervös. Men han sa också att det var bra och att jag fick med nästan allt trots mitt höga tempo. Det var konstigt för jag förstod inte själv vad jag läste. Klart jag inte gjorde. Jag var nervös. Kan inte uttrycka mig i en formell situation utan den känslan flåsandes i nacken.

Nåja, inte nog med detta tydligen. Om två veckor ska jag redovisa en engelsk text som handlar om fördomar och nationalitet och nånting, har inte satt mig in i den ännu, i TJUGO minuter. Jag vill inte vara sådär rädd. Men man måste acceptera det också. Man måste våga vara rädd, kämpar man emot blir det dubbelt värre, lärde jag mig på våga tala-kursen.

Efter skolan gick jag via min b-uppsatshandledare och pratade lite framtid samt hämtade den slutgiltiga versionen av min uppsats. Nu finns den i mina händer och den finns också i ett arkiv någonstans. Märkligt.



För er som tycker att spegelvänd läsning är jobbigt men ändå är intresserade kan jag meddela att rubriken är "Jag har tappat mitt minne, är jag svensk eller finne?" Jag är nöjd med både med texten och betyget. Opponeringen fick jag dock G- på, haha. Men så är vi där igen - formella diskussioner och jag? Nja.

Det här blev långt. Tror jag har en förklaring. Jag försöker undvika hemtenten vi fick idag. Minst fem sidor ska vara skrivna till fredag och minst fem litteraturteorier ska jämföras i den. Skapligt trevligt.

semanbröö.

har simmat idag. sedan tipsade ellen om äventyrsbadet och där hade vi tropiclandia helt plötsligt, i en helt vanlig simhall. trodde jag skulle dö i en rutschkana. en gul som gav människan tid att bli rädd. den gick hårt, saktade i, gick hårt, saktade i. och i de sakta situationerna hann jag tänka att jag kommer bryta nacken. men jag kunde inte ta mig upp igen så min enda möjlighet var att blunda och släppa taget. herregud.

sedan tvättade jag håret med världens mest anspråkslösa schampo jag fick på en mässa och tog bussen hem. kände redan där att det hade suttit fint med semanbröö så jag ställde mig vid spisen och gjorde risotto genast jag steg innanför min dörr.


och ja, morgondagens presentation av den konstnärliga återspeglingen av verkligheten kommer gå bra, det ser vi ju.

födelsedagsbarn.

Idag fyller hon sex och jag minns det som igår när jag fick telefonsamtalet om att hon var född.

Grattis speciEllen!

jag är så smart.

idag sa pappa att min morbror hade varit i levi.

min reaktion:

jaha, va ha an jåort tär? skida?

glömde att det är oktober och inte vinter året om. inte ens där.

i oktober

Oktober blir bra tror jag.
Oktober är höst men här är det höst med 21 grader och sol.

I oktober ska jag:

• Tenta litteraturteori
• Åka hem
• Pleppo Live-premiära
• Förhoppningsvis börja den där humorkursen
• Äta mycket nudlar
• Köpa skor
• Fira Emely
• Simma som en sjöhäst
• Printa ut många dikter
  
• Anteckna mina drömmar

Höst.

sista september.

vaknade. läste. funderade på vad som menas med en konstnärlig återspegling av en verklighet när ingen vet vad som är verklighet. dammsög. skurade. tog en hästpromenad med erika. såg inga hästar. gick till ica. köpte glass. kollade på idol.

ensam. behöver en anslagstavla en bussbiljett och en förklaring.
har en tv en lampa och en skål chips. ensam.

30 september och 3 år utan mommo.