kulturell elit.

Igår frågade Sofie mig helt seriös om vi i egenskap av litteraturvetare tillhör den kulturella eliten.

Jag sa ja samtidigt som jag blev livrädd. Vi förväntas väl göra det i alla fall. Herregud ändå. Och här trampar jag runt i en avhandling om unga samers identitetsskapande. Som jag ska presentera idag. Det kommer att ta två minuter. Sen kommer läraren att fråga "VAD SKULLE DU SÄGA ATT TESEN ÄR DÅ, IDA?" och jag kommer att svara "NÅ DÅ JAG INT FATTAR"

Men jag ska komma ihåg två saker.

1. I hela rummet är det bara jag som har läst texten. Med andra ord är det bara jag som vet vad där står och vad som bör återberättas. Med tredje ord märker ingen om det inte blir som jag har tänkt. "Ditt manus är ditt manus" som vi sa på Våga tala.
2. Det är min mänskliga rättighet att prata min riktiga dialekt om jag känner att jag vill lätta lite på stämningen för mig och göra den lite jobbigare för andra.

Kulturella eliten. Japp.