språåtchi.

inatt åkte jag taxi från stan och hem. satt bredvid en smålänning och jag vet inte hur eller varför men jag började prata dialekt och gjorde det hela vägen. det finaste var att han förstod vartenda ord jag sa. och bytte själv över till någon slags skandinaviska med mestadels norska.

- men slut fån de no, ja märker jo att do fystaar. he e jo svensk.
- NAI de er de ikke!
- va ere tå?
- nårsk eller dansk eller nån konstig blandning.

en eloge för att han inte nämnde finska en enda gång. för att han inte stängde öronen och trodde att det var det. för det är då man faktiskt fattar. kanske ännu bättre om man leker att man är från norge.