okej jag har sommalov.

Tonfisken, makaronerna, sextiocentsjuicen, The Beatles och The Kooks.
Det är då jag vet att jag har sommarlov.

För exakt ett år sedan gick jag runt på underbara gator i Paris tills jag fann henne, vår vän, Mona Lisa.



Därifrån åkte vi båt i Seinefloden hem till hotellet.

För ett år och en dag sedan klättrade jag (okej, åkte hiss) upp i tornet på bilden ovan och såg detta


Det var fint. Men det känns som om det hände nyligen. Ett år går så knasigt fort.

vad jag bland annat har skrattat åt.

Jag har sällan eller aldrig skrattat så mycket som jag gjort det här året. Här kommer några av många antecknade bidragande faktorer, citat, av mina vänner.

1. Vi har multimedia. En geting kommer in i klassrummet. Ida åt läraren, helt plötsligt: "Hoppas an sticker de i pannon."

2. "Karan tyckär jo om tå e låtär, wroom wroom ska e låt fö karan!" / Bibbi.

3. "Tänk tå ader ha komi rikti langt i liivi åså ha man sjölv bara komi två steg" / Ida.

4. "Idaa på kara-tv ska vi gift oss!" / Ida.

5. Ida: "Alltså vilken kanal kommer kara-tv på?" Joel: "... FST 5."

6. "He som e bra me vibration e att man känner e fast man int hör naa..." / Joel.

7. "He ha jag haft!" / Ida om dyslexi.

8. "Om man möter en björn ska man gå fram och klappa lillen" / Ida.

9. "Va int bitter i ett halvt år som farsan min kan vara." / Ida.

10. "I would not like if there was two people of me, i would kill the other one!" / Ida.

11. "Barn e som Facebook, man måst ha mee e överallt , di tar ju mee e på wc till å mee" / Ida.

12. "In slow motion everything is possible!" / Ida.

13. Dragos jobbar på datorn och förklarar för oss vad han gör; "...Mark in, and mark out..," Ida: "I don't like that name, Mark."

14. Jag och Joel lagar mat i köket, kryddar med vad vi kallar "kara-munstytchi", alltså den stora öppningen, inte den med små hål. Vi ba "Idaa på kara-tv ska vi krydd matin" och yeah yeah bla bla. Så kommer Ida: "Idaa på kara-tv ska vi sess nedär å ta e lugnt!" varpå hon så vackert och bestämt hoppar upp på stolen och sitter kvar med armarna i kors.

Ja, jag försökte blanda lite i början men det tog inte länge innan jag insåg vem öppnat käften överlägset flest gånger. Och det här är som sagt bara valda delar. Ida min Ida, hon är så rolig. Fast hela min klass var rolig. Roligast. Tack.

en massa stora tack.

hej. jag har sommarlov. jag förstår det fortfarande inte riktigt ännu. det känns inte så rätt som det brukar. men snart kommer jag att förstå. och redan nu förstår jag vilket fantastiskt fint år jag fått. hur mycket jag har lärt mig och hur många fina människor jag träffat och hur glad jag varit. igår var det avslutning och kramkalas.

tack bibbi för ditt icke fördomsfulla sätt att se på oss människor, tack för humorn, för kvargen, potatismoset, köttgrytan, brunsåsen, chokladkrämen och alla fredagar. tack för kärleken och omtanken.
tack robban för att du lärde mig hur en c-durskala är uppbyggd, en hel del annan teori och för att du fick mig att inse charmen med kazooer.
tack petter för att du gjort mig till en bättre gitarrist, valde ut bra låtar nästan varje gång och för att du såg att tumplektrum var the grej för mig. b7 är fortfarande favoritackordet.
tack julia för att du fick mig att våga lita mer på mina skrivande ådror. och för att du alltid var positiv. även om våra typer av humor skiljde sig aningen från varandra.
tack dragos för din kompetens inom ditt undervisningsområde. tack för din söta svenska och alla dina skratt.

tack jenny för att du var min kompis från första minuten i salongen första skoldagen. du är fin och jag tycker om dig.
tack ida & manuela för alla fantastiska citat, nya ord och inlevelserika berättelser.
tack joel för de märkligaste funderingar någonsin. dig glömmer jag sent. tack också för att du orkat med mig trots att våra värderingar inte alltid varit likadana.
tack simon för mystiken och den överlägset bästa humorn i skolan.
tack jossan för att du velat vara min kompis. du är speciell, fin och chill.
tack sannah för ditt fina leende du gett mig ganska exakt varje gång jag mött dig det här året. tack för att du är så glad och snäll och hämtade mjölk till mig ibland.
tack johanna för att också du var min kompis från första början. du är bra, jag kommer att sakna dig.
tack fanny för att du gillade min blogg och det var väl så vi egentligen började känna varandra. man blir glad av dig.
tack ludvig för nästbästa humorn och för att du alltid ville hjälpa mig. med väskan och tallriken och besticken och glasen och skjutsen.
tack martin för att du bar ut min stol på julshowen.

tack till alla andra jag lärt känna som gjort det här året till mitt bästa hittills.
ni som får stanna kvar på stället är lyckligt lottade människor. men livet går vidare och jag är glad att jag fått uppleva detta.
senare ikväll kör vi bildrace och citat från året, visst?

jag fattar icke.

sista skoldagen har gått till ända för några timmar sedan. och jag fattar inte det. jag tänker att allt ska fortsätta som vanligt. säkert stiger jag upp 07.30 i vanlig ordning på måndag och rycker i en låst dörr.
nåväl, sista kvällen med gänget ikväll, middag imorgon med majoriteten av alla mellanårare, och till sist avslutning på kvällen.
nu ska jag städa lite innan jag traskar iväg och umgås med fina människor. kanske lägga skolväskan i skrubben....? hur gör man?

jag hittar förresten inte mina che-teckningar jag gjorde i början av läsåret på bildkonst.
har hon bränt upp dom?

var ligger humorn i dehe?!

jag har gjort en apa av indianpärlor
men den fick sätta livet till.
den hade en banan.
men allt gick sönder.

ibland går allting sönder
men man kan bygga det
av plast järn pärlor känslor ord eller regn.
och man kan säga att man kan bygga.
en sådan egenskap.

jag har ätit vindruvor
det är synd att mörka druvor är nästan dubbelt dyrare än gröna.
det är synd att mitt superlim luktar äckligt
men det är bra att jag har ätit vindruvor.

jag och joel fick en typ av utskällning idag av fröken lärare ni vet vem
när vår animation blev klar och vi tackade bland annat malax bageri i vår eftertext.
vi ser inget fel i lite slumpmässig oväntad humor
men enligt fröken var det fel gånger tvåtusen
och förstörde hela filmen.
det var riktigt nära att jag gick.
men jag satt kvar
och fröken lärare gav sig.
TACK.
för alla som vill se två fina animationer och en reklamfilm
made by mix 09-10, infinn er på morgonsamling imorgon!

presentation.

Om några sekunder ska jag presentera mitt multimedia-projekt om språkresan.
Jag bara: USA har 50 deilstater, å ti e Texas, Oregon, Californien, nånäääää ja skoja.

simon & jag-bilder.

Jag och fyra stycken av mina klasskompisar har varit på Bibbis trappa. Vi skulle lämna ett collage vi gjort. Men hon var inte hemma. Så vi lämnade ett hemligt meddelande på trappan som vi skrev med stenar. Hoppas hon inte halkar i dom. Istället for vi till Jenny på saft och kex. Pratade om hur vi kom ihåg början av tiden i fkf.
När jag, Simon, Joel och Manuela körde tillbaka till skolan satt vi kvar i min bil på gården och pratade så länge att alla fönster immade fast.
Och nu är vi här, i skolan.


Vi vill inte slutaaaa.

budgeten.

Som avslutning på årets alla storylektioner skulle vi presentera någon typ av verksamhet för unga. Jag fattade inte riktigt, för det behövde inte vara något vi skulle verkställa eller så. Men tydligen tränade det på nåt sätt våra tankesätt. Så jag drog till med någon skrivarkurs. Så satt jag där och presenterade den. Förklarade hur jag tänkt.
Jag: bla bla bla budget bla bla
Ida: bud get!
Jag: .... HAHAHA! BUD GET!
Läraren: Alltså humorn i den här klassen e nog så fruktansvärt torr så man fattar ju int!

Jag kunde inte riktigt släppa det där så nu har jag pysslat ihop just en bud-get. Varsågoda. Klicka på den för överskådligare version.

vår fina bibbi.

Nu har jag skrivit en dikt åt Bibbi. Och alla hennes smeknamn hon fått av oss. Dom är inte direkt få, ska jag tala om.
Jag har också skrivit ner alla roliga citat jag kommer ihåg/har antecknat att hon sagt under året.
Därtill har jag hittat på fem av Bibbis tio budord.
Min klass ska ge henne det här på fredag.
Nu behöver jag bara klassens godkännande samt lite hjälp med fortsättningen av budorden.
Sedan ska vi hoppas att hon blir glad.

Ps. Säg inget åt henne.

stolen dolly,

nu är den här igen.
den likadana ångest jag bar på varje dag i gymnasiet.
jag vet inte varifrån den kom men den kom.
jag har byggt ett enda långt poesistycke av varje magnet som tillhör kylskåpspoesin.
jag har rivit det.
jag hoppas den inte stannar länge
för den har bara hälsat på två gånger i staden.

men nu vill jag berätta om bibbi.
idag tackade jag för sista soppan jag fick. tack bibbi sa jag.
- vassågod! to som it tyckär om soppon!
- he gör ja visst! ja tycker om all tin mat, ja sa bara att...
- vi bråkar me varadär jag å ida!
- vi e jo bästisar vi
- vi e jo bästisar, tå får man kinn liiti.

sen kom det mest oväntade. hon är bekant med min granne! de hade bott ihop i tidernas begynnelse. tänk så otippat.

och i fredags när vi grillade frågade jag
- bibbi ska vi va jär? tå måst ja hämt dallarn
- da..? va? da...? JAA vi måst jo hämt hon tå! dalla måst vi far ett. men no komber ja jär, itt me dalla men me dolly!

dolly var en stol. helt plötsligt. hon är så fint galen.

ett dop.

Idag stod Arvids dop på programmet. Det var fint.

Kantorn sjöng och spelade en sång. Mitt i sången kom jag plötsligt på mig själv med kittlande tårkanaler. Jag försökte tänka vad jag tänkte på. Jag kom inte på det. Sen såg jag mig runt och flera stycken satt och grät. Så ja, det var fint.

Arvid Karl Magnus. Titta vad glad och söt han är!


Efter kyrkan följde dopkaffe hemma hos bror. Arvid diggade mitt hårband!

Nu är jag tillbaka i stan. I min mage finns en stor klump hemska saker. Den finns där för att inkommande vecka är sista veckan i skolan. Imorgon är alltså exempelvis sista dramalektionen. Mitt favoritämne. Sista. I mitt liv. Jag fattar noll. Jag började ju nyss? Och ifall vi får Bibbis ris och kyckling imorgon är det sista gången i mix- och musiklinjörernas liv. Jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Hur jag ska ta det här. Usch.
Men jag ska inte glömma bort att njuta heller.

tack för ett givande projekt.

Nu är dramalabbet slut. Sista träffen är träffad. Jag kommer nog att sakna det lite.
Skrattade typ ihjäl mig idag när skådespelarna jobbade med min pjäs. Dom är så duktiga.
Jan satt där ba "HAHAHAAAAA.... en meeees äär ju en fååågel! men döööööööda den då... luuura hennee. HEEEEY jag har lite fluuuuuuuugsvamp kvaar!"
Och Jonas hypade upp Frans tusen gånger mer än jag tänkte honom i mitt huvud.
Alla karaktärer utom Sofia ändrade ordentligt från det jag hade tänkt dom, men till det positiva. Ni skulle ha sett när Jan spelade fågeln. Hans ögon! Helt i kors. Och ljudet han gjorde! Åååh jag borde ha filmat. Som jag skrattade.
Alla andra var också fina. Speciellt gillade jag Anna och spöket Moffa och Babylycka.

Sen gick vi därifrån och en dam frågade mig om det är första gången jag skriver.
- Ja, sa jag, första gången jag skriver en pjäs i alla fall.
- Jag hoppas verkligen att du fortsätter.

Tack. Tack tack tack.
Nu ska jag på kalas till Sannah. Snart.

grillparty med bibbi!

Vi grillade ute idag.
Here comes the sun(ny picutres):


Simon och Bibbi gör upp eld!

Bibbi slänger på kol.

Ida i sitt esse.

Ida slår Joel med vedklabb.

Alla mina klasskompisar utom Joel. Puss på er.

KARAN BÄR BÄNKAN!

Bibbi och jag. Bibbi är kanske den mest fantastiska människa jag träffat hittills. Hon påminner rätt mycket om min mommo faktiskt, både med dialekten, kokkonsten, snällheten och vissa andra personlighetsdrag. Jag älskar henne. Och jag är en av dom som gråter nästa fredag, som är sista fredagen med i köket med Bibbi.

Jag och Simon.

Jenny och Manuela grillar.

Åså åt vi! Simon, Manuela och Johanna.

första sommaren utan stockholmssyster.

Min (klass)kompis Simon har en bror i Stockholm. Han ska åka och hälsa på honom i sommar. För bara ett halvår sedan hade jag en syster i Stockholm, och det hade jag haft i sju år. Hade hon bott kvar hade jag med största sannolikhet också hälsat på henne i sommar.

Vi hade kunnat resa tillsammans, jag och Simon. Åka buss och båt. Skratta ihjäl oss och skämta om allt. Sedan hade vi åkt vidare till respektive syskon. Men nej.
Jag är inte på något sätt bitter över att syster nu bor tusendubbelt närmare. Tvärtom.
Men ändå lite ironiskt på nåt vis.

right brain hey hey hey.

Läste en bok om psykogeometri. Först skulle man välja den figur som man ansåg mest tilltalande, sedan fanns personlighetsbeskrivningar, långa och utförliga, på alla figurer. I'm telling you, jag har aldrig känt igen mig själv så bra som när jag läste min figur.

Och det känns skönt också.
Jag har inte direkt koncentrationssvårigheter fast jag inte riktigt orkar fokusera på viktiga saker ibland. Jag har inte fel i huvudet (eller i magen) fast jag har en väldigt god aptit och ofta äter lika mycket som en fullvuxen karl, eller mer. Jag är inget svin fast min lägenhet inte alltid är den mest städade och jag inte håller reda på alla grejer. Jag är ingen idiot fast mina betyg kanske inte varit de bästa genom åren. Jag är ingen surpuppa fast jag plötsligt kan få infall och dra mig bort från allt. Jag har inte jättemånga nära vänner och jag har prövat väldigt många olika hobbys. Jag kan verka underlig. Det är också för att den här personlighetstypen, enligt boken, är den mest ovanliga. Det känns bra att veta att allt, eller mycket, beror på att mina högra hjärnhalva är väldigt dominant.

Förstås stämde ju inte allt, men förvånansvärt mycket. Det var intressant. Susan Dellinger har skrivit den, en bok om psykogeometri, och du ska också läsa den.

och vi är inte världens mästare.

Jag anlände ikväll till skolan en halv minut efter att matchen mellan Finland och Tjeckien satt igång. Jag satt några sekunder innan det var dags att jubla halsen av mig. 1-0.
Så efter ruset satt vi där, jag, Simon, Ludde, Jacob och Joel. Alla med spastiska tvångsrörelser och hjärtat på annat ställe än normalt. Jag talar förstås om halsgropen. Vi skrek och hade i nerverna. Till sist blev det 1-1. Det var väldigt väntat.
Samma rörelser och ljud fortsatte en hel period och en förlängning till. Sedan följde straffläggning och mina mäns nerver höll inte. Inte mina heller. Den längsta svordomsramsan på länge släpptes. Pojkarna drog iväg och bowlade för fosterlandet, jag gick och köpte vitlöksbatong. VOI VOI.

Jag ska tala om för alla er som inte bryr er om hockey, ni är lyckligt lottade människor just nu. Ni slipper bära på sorg. Ni slipper känna hur det svider. Ni kan bara leva vidare.
Visserligen kan väl jag också det efter en stund, för om typ 360 dagar drar ett nytt VM igång.

42 stycken astetta celsius and i love it.

Efter att jag gjort klart min kruka på hobby fick jag plocka med indianpärlor! Och som jag fick återfall! Jag måste köpa egna, tänkte jag. Men jag har ju inget strykjärn, tänkte jag.
Alltså Gud vad jag älskar hobby. Jag har gjort så många fina saker där under mitt mellanår. Teckningen med hon som är gravid, såna där figurer man kan sätta på speglar och fönster, indianpärlor, kalashatt, tröjtryck, magneter, ALLT. Jag har alltid gillat att pyssla, men man har ju aldrig material själv. När jag har ett helt skåp material framför mig, relativt fria händer, och dessutom har jag under det här året hittat den galna människan jag egentligen är. Då händer det grejer.
Ja, sidospår. Säger hon och ler.

När jag kom hem från skolan (som efter hobby fortsatte med animation och gitarr) satt jag ute på balkongen. Där var det härligt. 42 grader. Jag älskar det. Jag läser en bok om kreativ intelligens just nu. Så jag satt där och ritade gubbar på författarens beställning.

Några timmar senare gick Natu, Bazooka, Mischa och jag ner till havet och grillade korv.
Bilder kommer kanske någon dag. Det säger jag alltid. Jag borde dra till med bildhagel snart.
Mätt gick jag till skolan och fixade på Keynote-presentationen. Simon kom så jag skrattade mest. Men lite blev det allt gjort.

Nu är det allt för sent igen. Men jag är så pigg och glad och varm.

i love fpa!

Eller gör jag? Nå åtminstone nu. För jag kommer att få pengar över sommaren också! Vad var det som satt så hårt förra sommaren, va?! Nå hur som helst, nu är jag glad. Visserligen är det minus tjugo procent av den normala summa jag erhåller, men matematiken i mig har räknat ut att det kommer att räcka ganska precis till hyra och räkningar. Nöjes- och matpengar får jag gräva fram på annat sätt. Jobba. Sälja fyrhjulingar. Och sånt.

På tal om sommaren, här kommer mina hittills planerade planer för den (förutom att jobba slash hjälpa syster):

• festa i parker så ofta jag kan
  
• åka till power park med åtminstone serne, natu och jon, alla är fria att anmäla intresse!
  
• åka till power park med min familj (sa pappa)
• se på teater i kimo
• ta andra skedet i bilskolan (usch!)
  
• vistas i buske utanför rockperry-området
• ha roligt med carro
• träffa elli när hon kommer på besök från stockholm
  
• skriva noveller på balkongen när nätterna är ljusa
• dra krogrundor genom varje krog och pub i staden med åtminstone serne, vill du är du välkommen med
• ha kunskapskväll med serne, det innefattar oändligt med avsnitt av vem vet mest och trival pursuit-rundor
• arrangera så många spelkvällar jag bara kan
• dricka vin

Och förhoppningsvis en hel del annat skoj.
Jag behöver fler kultur-happennings. Tipsa!

onko sulla mitään grilli makkaraa kotona?

Jag har också hunnit träffa Jon idag. Han var i staden på grund av inträdesprov och i tjugosju grader satt vi på torget där vi diskuterade och åt. Livet blir så mycket härligare när det är såhär varmt. Det medför lycka.
Jag skäms att erkänna det men efter att han åkt hem gick jag till biblioteket istället för att se mina landsmän kämpa mot slovaker. Förlåt. Jag vet inte vad som hände. Eller jo, jag vet att jag glömde bort första perioden helt. Sedan tog det så lång tid att starta upp detta slöa åbäke att det var lika bra att bege sig, för att undvika bokböter. Jag försökte skynda mig där men det går ju inte. Det är så tyst och lugnt och det finns en miljon böcker man vill läsa. Jag drog hem ytterligare en kasse psykologiböcker. Passligt till tredje perioden var jag hemma och mina män vann matchen med 5 mål mot 2.

Aj jo, igår träffade jag Natu en stund. Plötsligt frågade hon mig om jag ville grilla med henne någon dag. Det kom väldigt plötsligt och oväntat men visst ville jag det. Hon ringde genast sin mamma och frågade "onko sulla mitään grilli makkaraa kotona?". Det hade hon inte, men vi ska köpa imorgon. Sen ska vi grilla. Varken hon eller jag kan grilla. Vi ska grilla ändå. HEJ HEJ SOMMAR.

osynlig teater is the shit!

Idag på dramalektionerna har jag och mina klasskompisar gått runt på stan och spelat teater för människor. Det var väldigt roligt.

Först gick jag och Manuela runt med en Stockholmskarta och frågade folk "Hey excuse me, do you know where the Globe is? We can't find it! According to this map we are supposed to be pretty close..."
De flesta reaktioner var "This is a map of Stockholm, you are in Vaasa, Finland. Wrong country, haha." And we were like WHAT?! How do we get to Stockholm?
Sötast var mannen som visade oss till turistinfon!

Efteråt gick jag till en skobutik och ville köpa busskort. Jag släpade med rösten i takt med att jag släpade benen. Tjejen i kassan var lite finare. Hon ba "Busskort?! Öööh, vi säljer skor..."
Jag: Men? Busskort? Jag måste åka buss!
Tjejen: Det här är en skobutik, vi säljer skor!
Jag: Men.. Ett vanligt busskort, det finns väl?
Tjejen: ... Alltså, du måst gå till Studioticket.
Jag: Men min assistent har sagt att här finns busskort!
Min hand skakar när jag plockar upp mobilen och ringer min assistent som är klasskompis Joel.
Jag fortsätter i telefonen: Alltså nu är jag här, och hon säger att det finns inga busskort! Du får tala med henne!
Tjejen: Vah?! Öööh.. Hallå?! Jo hon är här och pratar om busskort men det här är en skobutik, busskort finns i Studioticket!
Jag: Vad sa han?
Tjejen: Han kommer hit, men alltså jag har inga busskort!
Joel: Alltså har du inga busskort alls?! Kan du inte ens skaffa?
Tjejen: Nej. Ni måste gå till studioticket!
Nu är hon ur balans och vi känner skratten som bubblar i halsen.
Joel: Jaha... Nå... Okej. Hejdå.

Som sista moment stod jag på torget med två äpplen som jag gav till folk samtidigt som jag sa "Grattis på födelsedagen!"
Det flesta kollade på mig som om jag vore sinnes och ville inte ha så när tiden började rinna ut gav jag det första åt en rullstolsbunden alkkis. Sen prövade jag på en äldre dam. Hon ba "Tack! Födelsedan?! Tack!"

Arma raati vad roligt det var.