klassfestbilder.

Julle, jag och Sofie.


Jag och Mumin.


Julle, jag, Anton, Sofie, Joachim, Micke, Louise och Anton.

Jag och Anton.


Micke, Louise, Anton och Joachim.


Lite Anton, lite Sofie, Ewa, Emely, Kalle, Linus och Joachim.


Av Julles och mina blickar att döma är det ungefär här som E BYRI FARA.


Ja se, litteraturvetare spelar Trivial...


Jag och Anton. Suddigt och så, överallt.


Karl-Wilhelm och Linus.


Happy finn eller så.

Julle, Emely och Sofie ska ha cred för alla dessa bilder utom typ tre.

det heter bägge två, idiot.

med blodsmak i munnen smakar allting blod.

alla dagar. alla två.

allting skriker sabotage.

alla dagar. alla två.

bilder kommer snart.

Rolig klassfest igår. Nästan alla var här.
Vi spelade Trivial. Jag välte omkull två spelpjäser så att kakbitarna for åt helvete när jag skulle flytta dom. Annars gick det bra. Men vi vann inte.

Sedan gick de flesta till Stallarna men väl där var vi plötsligt nästan inga kvar. Märklig resa eller. När det stängde gick jag iväg på egna äventyr. Träffade en göteborgare som hjälpte mig hitta när jag var lite vilsen. Vi fixade ett tåg med honom i spetsen när jag rände ner med dallarn för en isbacke. Bara så att jag inte skulle köra för hårt och in i en driva. Det var roligt.

Vi skulle ha eld och jag sa fråga efter en flinto.
Det hände. Och seriöst.

Kom hem till sovande människor i min lägenhet. Ewa skulle ta bild och så kom blixten och ljudet på i misstag och alla vaknade ("kommer det här på facebook så...") och vi satt och samtalade till 05.30 i morse.

Ikväll ska jag festa med andra halvan av Österbotten och Ellen och några till. Vad tycker vi om det? Hipp hurra tycker vi!

för ett år sedan.

För ett år sedan befann jag mig i sällskap av alla andra elever i skolan bakom en scen i utkanten av Vasa. Sjungande julgranen 2009-premiären skulle gå av stapeln om typ en timme och det sista sminket sattes på plats. Jag minns att jag var irriterad på min mikrofon och så rädd att något skulle gå fel med den. Annars var jag lugn. Minns också att jag tyckte lugnet var konstigt. Men det var väl för att jag fick göra vad jag gillar.

Allt gick bra, alla fyra gånger, och jag är så glad att jag fick vara med under ett organiserat år. I år verkar det brista lite på den punkten, men jag önskar ändå Johanna och alla andra i min gamla skola som premiärar ikväll lycka till!

Önskar jag kunde vara där och se det. Istället inväntar jag nu nästan hela min klass. Vi ska köra en sista klassfest innan jul. Tänk så mycket saker kan ändras på ett år. I fjol den här tiden låg jag i solstolen på scenen till tonerna av The Beach Boys, inväntade min öppningsreplik och hade knappt en aning om att Växjö var en stad.

en störande grej.

När man är på revy, teater, musikal eller konsert av något slag. En låt framförs på scenen och som tillfredsställd publik börjar man klappa med. Och så sitter man bredvid eller nära någon som klappar i otakt.

Jag hatar det. Jag blir så störd att jag inte kan njuta av underhållningen. Musiklekis borde alla gå i tycker jag. Åtminstone det.

tjuven i hjärnan.

man springer runt hela campus
för att få ett intyg
som f, p och a redan har fått
men vägrar erkänna.
man applicerar väldeliga mängder frimärken
man undrar om man är säker då.

man möter människor.
snygga, pryda, ytliga
glada, tomma, bortkomna.
snygga, trevliga, kloka
snygga, snälla, tokiga
nästan alltid snygga.
man undrar varför då.

man upptäcker ogjorda papper
obetalda räkningar
gräver fram lite ångest.
man har faktiskt inte städat.
man hittar evighetsprojekt som man trodde hade ett slut.
man undrar om evigheten har ett slut.

man hittar brister
men inga styrkor
man finner inte energin
och man glömmer böcker
och hjärnan piper som ett tjuvalarm
också när man ska sova.
man undrar vem tjuven är och om man räcker till.

jag tror det stavas
k a o s.

voi perkele!

Jag har förvånats över att det har gått så bra, så problemfritt, för en gångs skull.

Men nu börjar det igen - Fpa-kriget. Pang pang pang.

Fint såhär i juletider och allt. Mycket fint.

Men som ni, och framför allt Bibbi, vet så är jag ju inte kvinnan som fryser i bastun. Det här ska jag fixa. De ska få dra dit solen inte lyser, se sig där bak och ursäkta sig så hjärtligt. För det finns ju så mycket hjärta!

Jag ska ha mina pengar ja ei siitä mitään puhuttavaa, perkele.

tisdagsfika.

Idag var en sådan dag när jag satt och tänkte "jag borde ha valt svenska som inriktning svenska som inriktning svenska som inriktning svenska som inriktning" ungefär hela lektionen. Men så tittar man runt sig och ser fina människor och så undrar någon vad den där Whitman var för en snubbe egentligen och så tänker man att det nog inte är så dumt egentligen, det här.


Efter skolan gick jag, Julle och Emely till stans mysigaste café. Jag är övertygad trots att jag inte besökt ett enda utöver detta. Julle och jag satt och väntade på Emely, som beställde.
En stund senare kommer hon till vårt bord och sätter sig ner. Det är helt tyst. Och så säger hon, lugnt, sansat och seriöst: "Jag har kommit fram till en sak. Jag är inte helt normal."'

Tänk så förlåten du är. Du umgås heller inte i ett helt normalt sällskap. Och det är positivt, allihop.




Jag åt en panini som hade sällskap av sallad och någon typ av citrusfrukt på tallriken.
"Är det här apelsin?" frågade jag för att vara på säkra sidan. Gillar inte alla citrusar nämligen.
"Nä, jag tror det är banan" sa Emely.

finland 93 år!

Idag klappar mitt patriotiska Finlandshjärta (som har växt något ofantligt av ingen särskild orsak sedan jag flyttade hit till Sveariket) lite hårdare än vanligt. Ty det är 6 december och Finlands självständighetsdag.

Jag äter pepparkakor och lyssnar på nationalsången och så är jag lite vuxen och tänker på hur lätt det är att bara leva och inte visa den minsta tacksamhet. Tänk vad bra vi har det. Tänk att det fanns människor som kämpade för oss, vi som aldrig kommer att förstå vad de utsattes för.

Att jo. Vårt land, vårt land.
Nu måste jag läsa gamla dikter.

finskt bildregn.

Det här har jag tänkt göra länge men aldrig gjort. Det här tänker jag göra nu, innan jag åker hem igen; ladda upp bilder från min Österbottenvisit i oktober.


Första dagen var Carro, Jonathan och jag på inflyttningsfest hos Lindfors. Sen for vi till ABC där Jonathan köpte en sån där kinasås och jag åt min första Pätkis på två månader.


Och precis som om dallarn visste att vi var på hemmaplan passade den på och gick sönder. Ingen skada skedd eftersom jag åkte hem till pappa nästa dag.

En tisdag var jag på andra skedet i bilskolan tillsammans med Serne. Efteråt träffade jag Jossan. Hon och jag for till Ollis tillsammans med Benjamin, där vi sedan träffade Anders, Samuel och Farzan. Vi spelade Alias.


Jag och Jossan.


Farzan och jag.

En stor del av tiden spenderades med syskonbarnen. Här passar jag Edward och Ellen i Årvas.






Jag hälsade också på bror och hans familj. Det här är Axel som bygger pussel.


Och det här är hans storasyster Linnéa, mitt fadderbarn. 5 år och den mest lillgamla människa jag känner.


Och så minstingen Arvid. 9 månader och alltid glad.



Deras katt Ove. Bästa kattnamnet jag hört under mina tjugo år på jorden. Linnéa skall ha berömmet.


Här är jag så exalterad över att få gå på Humorgala till grannkommunen så jag håller på att spricka. Det var det roligaste av allt, tveklöst.


En dag gick jag på bio med Edward och Ellen.


Ellen envisades med att under jackan enbart ha en t-shirt och sedan linda in sig på alla möjliga underliga vis med sjalen på bilden. Även om det såg lite tokigt ut ibland och kanske inte var den varmaste av klädslar så har jag hört att man inte skall vara så hård när det gäller sånt där, det utvecklar deras kreativa förmågor och så vidare. Så jag lät henne yra runt i Vasa sådär.


Sedan for vi hem och mös. Och det var då som Edward, 6 år, såg en bild på mig med studentmössa och frågade mig: "Har du redan tagit presidenten?"


En av de sista dagarna gick jag på café med Bazooka.
Sen åkte jag båt över havet och buss tillbaka hit.

söndagar, 0 poäng.

igår drack jag ett så himmelskt gott vin, spelade gitarr, rimmade och tände ljus. juleljus.

det var skönt. jag är en sådan som behöver hej-jag-är-ensam-och-förnöjsam-kvällar då och då.

sedan sov jag och drömde att vår historielärare i högstadiet delade ut pensala på topp-mössor på lektionen, varför jag och carro blev i extas. vi var arga över att de inte fanns längre och hade länge funderat på var man kunde få tag på en.

nu borde jag läsa om raquins tessi men jag vill ha pepparkakor och iskall mjölk.

med rädsla för passion.

alla meningar i huvudet borde skrivas upp
och alla fördomar i världen rivas ner

och en sådan jävla tur att
många kan läsa böcker
men inte tankar
och räkna får
men inte ekvationer.


och alla väntar på allting
men förstår ingenting
tomma hjärnor i tomma liv
liv som är så fyllda men så tomma.

och jag undrar hur många av oss som verkligen förstår

att de lever.

och så kom ambivalensen som ett sagoväsen i fyraåringens säng.
skrämde bort alltihop.
vilket allihop?
hade vi någonting från början?
små liv som förstördes
med samma ambivalens
och samma ekvation och samma
rädsla för passion.

axel 4 år!

Spontan födelsedagshälsning till världens sötaste Axel.

"säg inte att du har gått och blivit....sosse?!"

Glömde lite att blogga idag. Vi fick ledigt från skolan på grund av snön som gjorde så att vår lärares tåg omöjligt kunde ta sig till Växjö. Istället skulle jag, Julle och Emely fika och gå på stan, men snön ställde till det även i deras städer.

Så jag klev bussen i min ensamhet och gick runt och letade julklappar. Det är svårt. Jag vill bara köpa saker som främjar mina syskonbarns kreativitet, men de är just nu i ganska knepiga åldrar. Några små idéer fick jag i alla fall.

Sen ringde Ellen och vi mötte upp och gick på bio. Yllätys yllätys! Men det är en vacker tradition som aldrig bör brytas. Idag såg vi Fyra år till. Den var helt okej. Även om den var en aning klichéig här och där lyfte ändå André Wickström och politiken upp den.

Imorgon ska jag och Sofie ut på bus. Gonatt.

men tja december.

Idag är jag ledig.
Vilken tid steg jag upp?
07.00.

Jag såg på julkalendern och åt rostat bröd framför tv:n, precis som på 1990-talet. Och precis som på 1990-talet så verkar denna julkalender också vara bra. Den finlandssvenska mamman var skön!
Sedan öppnade jag första luckan i min kalender.

Jag har kollat på I love språk och läst Therése Raquin. Hon är märklig. Jag undrar vad hon har för fel. Ska bli intressant att läsa vidare. Har försökt läsa lite dikter tills imorgon också. Jag tycker somliga är bra, speciellt Dickinsons. Men vad är det med det då? Jag är så trött på att hålla på och fundera vad de har menat. Tänk om de aldrig ens menade någonting. Tänk om de bara ville skriva och känna. För det känns nog lite. Och så länge det gör det spelar det ingen roll om det är djupt eller ytligt eller svårförstått eller enkelt, tycker jag.

Ikväll ska jag titta på Uutiset och nu hör jag på finsk musik. Jag ska se på Uutiset varje dag fram till jul. Jag tänker inte glömma den lilla finska jag kan.

karar.

Jag doftar man.
Vadan detta?

Inte för att jag klagar.

alltså JAAAA!

Jag satt här och åt.
Spelade spel.
Förberedde mig mentalt inför dikter jag skall läsa tills torsdag.

Och så ploppar det upp.
Pling.
Du har fått e-post från din lärare i din förra kurs.
Fast det stod ju hans namn istället.
Och jag ville inte äta längre.

Men så öppnade jag det.
Ville jag fortsätta äta?
NÄ JAG VILL BARA DANSA FÖR JAG KLARADE TENTEN.

Aldrig i livet, förutom biologi 2-kursen i gymnasiet, har jag varit så osäker och ångestfylld som när jag skrev delkurs 3-tenten. Men nu, aldrig mer. Ei koskaan enää. Never again.

litteraturvetare spelar trivial.

Lördagens tabbe var nog när vi spelade Trivial, och någon av lagen fick frågan vilken bok som inleds med en fras som jag ordagrant inte längre minns. Vi var tio stycken (blivande) litteraturvetare här, och ingen hade en aning. Svaret var Den gudomliga komedin, som vi ju har läst både en och två gånger i vår första kurs.

Miss eller miss?

min klass är fin.

Klassfest igår. Ska börja med att säga att jag är så glad att jag hamnat här och att vi är dom vi är. Alla är så märkliga och egna men ändå inte. Vi passar ihop på nåt sätt. Och humorn är det bästa. Kan man synka så här bra? Tydligen. Jag blir redan lite ledsen när jag tänker på att vissa av oss tvingas skiljas efter julen.

NÅJA. Emely, Julia och Sofie kom innan alla andra. Vi fixade spellistor och skrattade ihjäl oss åt luftballonger och dylikt. Vi skrattade så länge att vi funderade på att avstå alkoholen.



Det blev dock inte så. Jag fick tjeckiskt öl av Emely som tack för att hon fick sova över. Det var väldigt snällt.



Sedan kom Jim och vi spelade Alias.
Sofie: En mössa med skärm...
Jag: Skärmmössa?
Emely: Sa du skärmmössa...?!
Jag: Ja vadå? Det heter ju det?
Emely: Näe, keps!
Jag: Jaja....Skärmamösson!

Resten dök upp i takt med att låtarna blev sjukare och sjukare. Vi spelade Trivial. Jag kunde tre frågor... Men David räddade vår seger.

- Vad heter huvudkanalen i Venedig?
- E4an...?


Emely, Filip och Joachim.

Anton och Jim.


Sofie, Emely och Mikael.


Jag och Koskenkorva.


Det kom in snö i min lägenhet. Jävla snö.

Anton lånade en bok av mig. Han sa att han sätter den i sin jackficka. Senare for han hem. Och när Mikael skulle åka någon timme senare stod han i farstun och sa "Vafan... jag hittade en bok i min jacka."

Han hade lagt i fel jacka och jag tyckte det var skitkul. Ungefär som att jag skulle ha lagt en bok i varje gästs jacka som tack för besöket på litteraturfesten.

Plötsligt var klockan hundrafemtio och vi; jag, Julia och Emely somnade. Och idag vaknade vi.



Gjorde slag i saken och pantade skiten.

Och åt Subway.



Tack tack tack allihop. Ni är bra.

hey hey part A.

Ett, tu, tre, nu skall vi se.
Hur det går när vi litteraturvetare har fest.
Jag tror det blir bäst.
Har massa cider.
Så ingen lider.
Snart ringer det på min dörr.
Det har jag aldrig upplevt förr.
Det där var inte sant.
Jag sätter huvudet i pant.

TJARRÅÅ.

ich liebe dich, olle hedberg.

Idag har jag städat. Inför imorgon. Nu myser jag i mitt rena hem och letar musik. Inför imorgon. Den av oss som vägrade lämna svar har lämnat svar och svaret var positivt. Vad många vi blir. Taggat eller vad? Taggat är förövrigt min nya favoritpalindrom.

Idol såg jag på nyss. Och Olles första låt var så bra att jag började gråta. Pinsamt kanske, men det skiter jag i för det var så fint alltihop. Hans andra låt var också bra. Han var lätt bäst ikväll. Jag har bara 40 kronor på mitt kontantkort men skulle det mot förmodan vara så att han hänger löst så kommer jag nog att offra vartenda korvöre.

två dagar kvar!

Det bästa med vår nya lärare är att folk vill diskutera nu. Nu kan jag kanske börja känna att min tankeverksamhet stimuleras.
Efter skolan stack Julia, Sofie och jag in till stan på hemligt uppdrag. Sen var Julia tvungen att hoppa på bussen medan jag och Sofie lunchade.

När vi bussade tillbaka råkade jag av okänd anledning stiga upp innan bussen hade bromsat in. Det var ju dumt för dallarn pallade ju inte trycket och rullade iväg, och jag som höll i rullade/sprang med. Så vi kraschade in i närmaste säte framför oss. Var var filmkameran?

Idag är det torsdag och två dagar kvar till klassfesten! Vi ska börja här hos mig och sen ska vi se vart livet tar oss. Nio av oss kommer, tre dyker eventuellt upp, tre har vi inte fått tag på och en vägrar lämna svar. DET ÄR TAGGAT! Jag har en miljard liter cider och 39399495858 hekto partyhumör! Vad gör vi? På lördag kör vi!

världens sämsta nederbörd.

Precis när jag började få tag i sömnen igår kväll kom ett snöskottarfordon och förde ett jävla liv. Blinkade och gasade och pep och lät stundtals riktigt sinnessjuk. Men jag tänkte att det var bra att den var där, det var ju en bra grej den gjorde.

Följande morgon, eller idag, märks det ingenstans att det ovanskrivna har skett. Det är drivor överallt. Snö. Drivor. Snö. Högar. Och det kommer mer från himlen. Vad jag nu undrar är hur i hela friden jag ska lyckas ta mig till skolan idag? Dallarns små gummihjul äter snön upp på två röda. Det är såna här dagar man får stanna hemma från skolan med gott samvete och giltig orsak, va?

I och för sig är jag rätt van. Ingen skottade nånsin i världens sämsta stad heller. SÅ NU FAR JAG OCH FIGHTAS MED SNÖN. Hejpp.

men jag kan inte annat.

hästar är kärlek.

kärlek är hästar.

är hästar kärlek?

kärlek hästar är.

klippte av mig lite hår

Och fick en frisyr på köpet.


Nej, jag är inte sur eller arg. Bara koncentrerad på att se så jävla graciös ut som möjligt! Bittert att det misslyckades, dock.


Hihihi ja ha vari ti frissan ja, sii no!


Och såhär ser det ut på bakhovo. Det är skönt. Nästan inget hår när man rör där. Bara rufs. Och vad TJOCKT det blev plötsligt. Nästan som mammas.

Jag bor nästan bredvid en skitbra frisörsalong. Andra gången av två jag kommer därifrån nöjd. Hejdå.

efter julen kommer nyare litteraturen...

... och kandidatuppsatsen, kom jag precis på.

vad ska jag skriva om? nåt spännande så jag inte sitter här och klagar hela tiden, javisst. men vad? dialekter tycker jag är så otroligt fascinerande och jag har alltid velat fördjupa mig i det. men hur ska jag göra för att avgränsa det så att jag håller mig till ämnet? och hur ska jag vinkla det så att det kopplas till mina studier?

jag borde ha valt svenska som inriktning istället, kanske?

hej jag heter ida idélös.

Började med ny kurs idag. Sista kursen innan jullov! Och vad händer efter julen? NYARE litteraturen! Denna verkar också okej. Bra litteratur. Har för en gångs skull fått tag i nästan alltihop. Skulle till och med köpa hem Tolstoj men fanskapet fanns bara på tyska (?!). Måste leta noggrannare. Brott och straff ligger på bordet och väntar på att bli utläst. Zola's och Dickinsons kreationer också. Och allt annat.

Läraren verkar bra. Ung och modern. Inte trög. Innan han gjorde entré satt jag och mina vänner och funderade på hur han såg ut. Ingen hade rätt. Anton sa något om idélös, som jag tyckte var ett bra ord. Typ som Pelle Svanslös. Ida Idélös. Tänkte presentera mig så när namngenomgången skedde, men lät bli.

Nu ska jag plöja ryyysslitteratur. Morjens.

vill ha rostad lök!

vi lever i en mycket märklig värld.
jag är sugen på rostad lök
jag måste diska
besöka biblioteket
och åka in till stan och köpa batterier och presenter.
ingenting märkligt med det, men världen är märklig.

och jag funderar på att klippa håret. kort.

vet inte. måste sluta fundera. men vad vore jag då?
en mysare framför ung & bortskämd, kanske.

välkommen till sverige.

Fest hos Evelina igår.Det var trevligt. Massa biblioteksmänniskor och Ellen och Erika och jag.








Fick höra något som jag tror blir årets komplimang. Mannen ovan trodde jag var 25, för att jag "verkade så intellektuell". Tänk att man kan ge ett sådant intryck ännu efter 3046 drinkar blandade på estnisk skit och cola.

Evelina hade roliga djur på väggen och ett tre i rad-spel med kattfigurer.
Erika och jag skulle prata dialekt och kolla hur mycket alla andra förstod. Hon berättade vad hon gjorde på nyår, skidade över ett roligt träsk i vårt sköna Österbotten när hon kände att isen började brista. Jag kunde inte sluta skratta och ingen förstod åt vad. Dels åt situationen, dels åt bilderna i huvudet, men mest åt överkusen på vår språkskola.

Evelina hade också en såndär maskin som skriver ut lappar. Pappa har en likadan. Jag och Björn lekte med den. Och så fick jag en lapp på mig strax innan hemfärd. Titta vad fint.

När vi kom ut var dallarn inte längre kvar utanför dörren. "Välkommen till Sverige!" sa Björn.
Tack sa jag, men det var ju inte precis mer ovanligt hemma...
Vi hittade den i en annan korridor. Bra det.

rapport från lördag.

Slasket är som bortblåst, Bambubarnet lever och mår, det är lördag och snart fest!

Ellen och jag såg Cornelis på bio idag. Den var bra, men inte riktigt så som jag hade förväntat mig. Älskade hur den var filmad! Feeeejnt. Kanske feeeejnast.

På busshållplatsen innan vi åkte stod han. Läraren. Som skapade tenten från h...he...he... Jepo.

Så sa han sådär lagom kallt "jag har fått din text..."
"......Jaha....", sa jag.
"Men jag har inte läst den..."
"Jaha, nej gör inte det."
"Hahahahöhöhehö jasså, nej det skall nog gå bra!"

Jag ska referera till den senaste av repliker när mitt IG dimper ner i min inkorg. Men först ska jag träffa människor och kanske ta en sup.

OLLE!

Hur kan man hänga löst om man är underbar och magisk som ovan?
Jag och Ellen röstade som katter, och se, han fick vara kvar. TUR!

Måste köpa skor. Det är vatten och snöslask all over the town. Blir dyblöt fast jag inte ens har hål. Jag vet att ni undrar hur mina fötter mår, så nu vet ni.

fäädit!

Mitt äldsta barn i Bambu-familjen tog tydligen lite stryk under min vistelse i Finland, så jag gav den lite vård idag, nu ser den inte riktigt ut som vanligt. Och ute snöar det.

Men vad gör väl det för NU ÄR JAG KLAR MED HEMTENTAN FRÅN... JEPO.

Nu ska jag möta upp Ellen vid Ica. Vi ska göra tacos och se på Idol! Och jag ska bjuda på Pätkis. Ja!

en dröm från en natt en gång.

Drömde om mannen som en gång gjorde mig trygg för några nätter sedan.
Han åkte ifrån mig i en hiss. Dörrarna bara stängdes och han bara sa att han far nu.

Surt. Jag ville ju fråga hur han har det, nuförtiden.

paustext.

vaknar av grannens spotifyreklam.
tänker att det är fredag.
tänker att det är torsdag.
senare är det mörkt ute och klockan är 16.
men jag tackar högre makter för varje snöfria dag som passerar.
de är guld, allihop.

jag undrar hur jag mår imorgon klockan 18.03.

ps. när man ser sin favoritlärare särskriva skär det lite både i hjärtat och hjärnan.

med klasskompisar i biblioteket för att skriva tent.

började strax efter 09.
men
vad hette vår lärares barn nu igen?
hur många andra heter det i sverige?
var kommer det ifrån?
finns det andra roliga namn?
gärt-jan, till exempel?
hur tänkte man?
är bilderna tagna på skolan?
vad kommer våra framtida barn att heta?
vem skall vi få barn med?
vad blir namnet på hitler och stalins barn?
vem bor i våra soptunnor?
vad är våra framtida yrken?
är vi inte hungriga nu?
jo.

vem har bloggat idag?
vad finns det för roligt på youtube?
...men vad händer egentligen under klassicismen?!
vad är detta för rolig blogg?
ordskämt?
namnskämt?
pleppo.fi?!?!
tina turner?

det är en skam. nästan.
det är ändå inte det att jag/vi inte försöker.
det är det att det inte går att greppa, att förstå, att bearbeta.
och så tänker man på hur mycket man har kvar och vem som rättar och tiden som återstår.
och så vill man bara smälla huvudet i väggen och ge upp.

jag är nästan arg.

lasse w.

lars winnerbäck sätter ord på mina känslor.
säger precis det jag vill säga.

usch vad bra han är.

nu skriver vi tent, lars!