halsband.

Jag fick ett halsband av min guddotter när jag var hemma över julen. Jag tycker det är jättefint. Lite konstnärligt sådär. Och genialiskt med hålet för kedjan. Hon vet hur klåfingrig jag är.

idalavida och det sparsamma januarit.

Nu har jag frusit in en jättestor limpa och 400 gram salami som jag ska förtära i slutet av månaden under hungersnöden.

För i måndags bokade jag biljetterna till Luleå. Varifrån vi sedan samåker, dankar som finländare, till Jokkmokk, där vi lever en vecka. Jag har till och med fått låna vinterbyxor av min syster. Det är på riktigt nu.

Den 28nde hoppar jag på tåget till Stockholm där jag övernattar hos min vän Elli, följande dag flyger jag iväg. Fantastiskt.

glädjeämne.

Upptäckte precis att vi ska läsa Julia Cameron i kreativt skrivande-kursen! Hon, och utöver det böcker som Författarskolan, Jag skriver, alltså är jag, Det sjunkna alfabetet - en bok om konsten att skriva och Det tidiga reportaget.

Kan knappt vänta. Om jag skulle ta och ge mig själv en redig smäll på käften nu så att jag blir klar med de fyra återstående sidorna i uppsatsen och sedan kan lägga undan den och inte läsa den igen på tio år. Sen kan jag börja leva.

det gångna året del ett.

Januari

Det jag minns av januari är att jag hade långt jullov, slurvade på österbottnisk mark nästan halva månaden. Var på krog, julfest och såg Ängland på teatern. Sedan kom jag tillbaka till Småland där jag studerade ovanligt hårt. Försökte förgäves komma på vad jag ville skriva B-uppsats om. I slutet av månaden insåg jag att min tid som andrahandshyresgäst höll på att ta slut och ordnade därför en riskväll med mina klasskompisar för att hedra riskokaren som fanns i lägenheten.


Februari

Februari var månaden när jag flyttade till egen lägenhet. Vilket såklart också innebar inflyttningsfest. Pappa kom den tusen kilometer långa vägen för att hjälpa mig flytta.Fortsatte fundera på uppsatsämne och beslöt att ta mig an Populärmusik från Vittula. Kämpade med en kurs i postkolonial litteratur som jag i skrivande stund ännu inte har klarat. Våren kom så smått till Växjö och någonstans var jag ganska lycklig. Började Våga tala-kursen som gav mig väldigt mycket. Gick med i Norrlands och festade ganska mycket spontant med min kompis Ellen Karamellen.



Mars

I mars var det lite fest, lite studier och ganska mycket vår. Uppsats, uppsats och uppsats. Såg Utrensning med Ellen på Växjö Teater och The Ark med samma människa i Stockholm. Arvid fyllde 1 och jag upptäckte att Willys säljer Lördagskorv och började därav veckohandla där. Vuxenpoäng. Den här månaden gick nog snabbast av alla.



April

Såg ett svagt ljus i uppsatstunneln. Gick på Superhjältesittning med Norrlands utklädd till Lilla My. Årets fest. Om man ska utnämna en sådan. Både Erika och Ellen fyllde år och vi firade med utgång och fest och grillning och allt möjligt. Var en sväng hemma i Finland över påsken. Skulle se Dan då Dan dog på teatern men gjorde inte det. Kommer inte alls ihåg vad jag gjorde istället. Fick årets nyhet. Åkte till Ikea med Emely och Sofie. Köpte behövliga grejer till lägenheten. Var i Malmö och röstade i riksdagsvalet med Erika. Fastnade i Eslöv i timmarna fem. Läste kurslitteraturens, kanske världens, överlägset bästa verk - I väntan på Godot. Kom i kontakt med ganska många absurda människor i verkligheten också.



Maj

På alla sätt lyckans månad. Våren var varm och skön och man kunde känna försommaren smeka kinderna. Fick klart uppsatsen och genomförde mitt livs första opponering med bravur om jag får säga det själv. Sov mycket. Dallarn gick sönder men det fixade vi; jag, Emely och byggubbarna. Fick solbränna på näsan och hängde mycket på gräsmattor. Fick Finlandsbesök i nästan en vecka. Och sommarjobb. Och det bästa av allt: Finland tog VM-guld i ishockey. Vann finalen mot Sverige med 6-1. Och det förtjänade dom. Dom spelade så fint och sammansvetsat och vackert. Låg under i princip varje match men vände med gemensamma krafter och vann med gott hjärta. Alltid. Så även i finalen. Låg under med 0-1 men briljerade sedan genom matchen. I hela mitt liv har jag väntat. Extra mäktigt att få befinna sig i Sverige till på köpet. Firade med Erika tills min röst försvann. Hade ett sista kalas för terminen och när vi sedan gick ut fastnade vi i hiss.


Juni

Även juni var en fin månad. Inledde att hoppa på båten i sällskap av Erika och således återvända till mina rötters mark. Installerade mig i "mitt" rum och påbörjade min stund som fabriksarbetare. Skrattade ganska mycket och hade fina jobbarkompisar. Däribland Madde som förgyllde dom flesta dagarna. Firade mitt gudbarns sjätte födelsedag. Kom på att det där midnattssol nog är min grej och njöt fullt ut. I Småland förekommer nämligen inte fenomenet. Gick på loppis med mina små och femåringen köpte en hund som hon sedan inte orkade bära utan satte den på dallarn så att jag skulle köra den. Åt mycket glass med Carro. Drack Lonkero med Erika och Anders och Simon. På midsommar hoppade jag, far min och hans sällskap i bilen med destination Piteå. Där var det lika fint som jag trodde. Vi åkte också till Älvsbyn och beskådade Storforsen och till Jokkmokk och härjade runt lite. Resans mål var Chicago-konsert och det var fantastiskt. Fick även rida häst och titta på lite renar. Tio poäng till den resan. Eller nio om man ska räkna med svartsjukan.



Juli

Fortsatte jobba och tyckte mycket om dom dagar det serverades lövbiff. Hängde mycket med mina brorsbarn i granngården. Edward fyllde sju år och fick en peed. Gick på Vasa Rockfestival med Erika för att se Bo-Kaspers orkester, men mest The Ark. Det regnade konstant och vi var genomblöta men det var värt varje sekund för vi fick sitta innanför stängslet hela The Arks spelning igenom. Vi satt två meter från scenen och ropade Växjö åt Ola Salo men han hörde oss inte. Var på Jakobs dagar med syster och träffade roliga människor. Däribland Olle från Idol, helt plötsligt. Har aldrig blivit så förvånad, på många sätt. Trodde jag var i tv fast jag stod mitt på gågatan, nykter. Och som juli så traditionellt erbjuder - premiär av sommarteatern i den bästa av kommuner. Samt avslutningsfest med delar av de medverkande i slutet av månaden. Var mycket med Johanna och åt vaniljglass med Alfred.

taxi nästa gång.

Viking-terminalen i Stockholm i morse. Jag stiger in i anslutningsbuss till city.

Jag: Hej.
Chaufför: Hej.
Jag: Kan du hjälpa mig med mitt bagage sen?
Han (överlägsen ton): Aaah va ére då?
Jag: En rollator och en väska.
Han: Aa jag kan ju inte lämna min plats här va...
Jag: Nej, men sen när alla har stigit på kan du väl?
Han: Amen den kan ju inte stå där! Den är ju i vägen för folk! Flytta på den!

Den stod inte i vägen. Jag hade placerat den på sidan om dörren. Så att folk bakom mig skulle komma in. Såklart. Men då var jag tvungen att backa ut i trapporna med tung ryggsäck för att flytta den några centimeter till.

Sedan när jag klev av lyfte han inte ett finger. Inte ens lillfingret. Där bak hade han lastat upp dallarn och väskan högst upp på en hylla. Jag hade ju inte en chans. En snäll tjej och hennes kille hjälpte mig och det var ju snällt och jättebra. Men ansvaret låg inte på dom.

Undrar vad han gör just nu.

"åså far dom bara!"

Hej hej hemskt mycket hej.

Förlåt min tysthet. Jag har skrivit så mycket, men inte tillräckligt, på min uppsats och träffat så mycket fina människor. Och plötsligt har vi 2012. En sammanfattning av det gångna året är på gång snart. Det har i alla fall varit ett av dom bästa åren någonsin. Nu på slutet har jag gått omkring och varit rädd att något skulle hända som skulle förstöra. Jag har gått två olika kurser som har utvecklat mig som människa jättemycket, jag har sett The Ark två gånger fått egen lägenhet, fått uppleva ett finländskt VM-guld i ishockey, och framför allt fått gå på Pleppo Live. Två gånger. Kan var det bästa någonsin i mitt liv.

Igår satt vi på första raden. Jag, min humorist till vän Serne, min far, min syster och två till. Jag skrattade så tårarna rann. Det var så fint att sitta bredvid Serne som skrattade åt samma saker. Vi fick ett anfall i Lustiga Huset-sketchen och slutade aldrig skratta åt när tigrarna i Afrika river flickor i ansiktet, "åså far dom bara!". Och bildspelet med allas våran Stubb i sången. Alltså jag missade det nästan helt senast. Men nu var det jätteroligt. Så absurt. Han och Kate Winslet på båten. Han på häst. Han på skidor. Han överallt. Hattsketchen. Genialisk. Teds minspel när han förnekar att hatten är hans. Och när han ringer på klockan när han kommer fram till disken fast biträdet redan är där. Vi började till och med skratta åt en tystnad som skulle vara en helt vanlig, hederlig sådan. Murri och Backlund. "Taagi tyckt int hedee va na speciellt roolit". Mannen hos psykdoktorn och hans hormonstinna symboler. Familjen von Tratt. Fuck my life. Klockaren på sparkcykel. Det var någonting med hastigheten. Och så Klaus-Verner. Som jag kom ihåg det var inte hans första nummer så roligt. Men jag hade fel. Det var skitkul. Speciellt när jag och Serne lade märke till Kajs roliga skor. Och sen Pandan. Så bra. Han kom fram till både Serne och mig. Sa att jag skulle ringa honom ikväll och att han inte lägger på.

Men det gjorde jag inte för sedan begav vi oss till Jonathans för samvaro och vindrickning. Mycket trevligt att återse min vän Carro som jag inte sett sedan augusti. Och Johanna och Jonas och allihop. Sov i en fåtölj inatt och imorgon åker jag tillbaks till Växjö.

tidslinje.

igår drack jag och erika julmust och åt julstjärnor och spelade spel och struntade fullständigt att det var en "partydag".
i morse vaknade jag av att det blåste i mitt hår. trodde fönstret skulle ge efter för dagmar.
idag kände jag mig ovanligt populär när först min syster ringde och frågade om jag ville med till tro, hopp och kärleksstaden, sen min bror som undrade om jag lagade mat och sist min kusin som undrade hur jag mådde, ungefär.
i eftermiddags gav jag mig fan på att åtminstone sidantalet ska vara 18 innan deadline, om jag sen går upp till opponering i tid eller inte spelar ingen roll men åtminstone sidorna. och vips såg jag sida nummer 13. fem kvar. men en avhandling och en bok ska läsas och blandas in därtill så ännu ska jag varken ropa hej, morjens, tjena, goddag, tudiluu eller någon annan hälsingsfras. studenters broar äro rangliga.
ikväll har jag tittat på en dokumentär om peter forsberg med pappa. sedan frågade han om jag chattade med en pojke.
imorgon ska jag träffa johanna och natu i min älsklingsstad. under denna hemmavistelse ska jag leva ekonomiskt för att kunna ta mig till jokkmokk. därför gör jag blott en vasaresa (med eventuellt undantag för nyår) denna gång. så bor ni i vasa och vill träffa mig ska ni ringa hastot. när jag kommer hem ska jag försöka utöka sidorna från 13 till 14. vad är väl ett jullov i pensala...

intressen.

Jag går aldrig in för någonting som jag inte tycker om eller bryr mig i. Men det jag tycker om tycker jag jättemycket om och går in för på riktigt. Har aldrig förstått mig på filmer, Star Wars, sånadär populära tv-serier som alla tittar på, att festa på juldagen eller Sagan om ringen.

Däremot till exempel, utan inbördes ordning:

• Hästar.
• Samer.
• Finlandssvenskar.
• (Svenska) dialekter.
• Språk.
• Teater.
  
• Texter.
  
• Släktforskning.
• Renar.
• Pleppo.
  
• Frågesporter.
• Ordlekar.
  
• Mumin.
  
• Humor.
• Musik.
• Gitarrer.
• Böcker.
  
• Fotografi.
  
• Resor.
• Matätande.
  
• Ishockey.
  
• Samlingar.
  
• Fantasi.
  
• Skratt.

august var med oss i afton.

Fridfullaste julaftonen i mannaminne. Skönt.

Spelade frågesport med syster och hennes barn. Den yngre visste att man gör russin av vindruvor och den äldre kunde saker om Karlavagnen och Lilla Björn. Jag var lite stolt. Min syster fick frågan vem som skrivit Röda Rummet. Av alla böcker. Som vi har skrattat åt den där i Växjö. Och då inte för att den är rolig. Utan. Tvärtom. "Nå nain svensk ere nåo" sa pappa.

Nåo ere jo he nåo. Strindberg den skojaren. Som hade ihop det med en finlandssvenska till och med.

god jul.

På vägen där jag bor har min bror byggt ett farthinder av en planka för att förebygga överhastighet och därmed även öka sina barns säkerhet. Bilarna har noterat den har jag sett och det är ju bra. Själv gick jag i andra tankar idag. Plötsligt låg jag bara raklång på vägen. Mörkret, snön, den lömska isen och min sinnesfrånvaro gjorde att dallarn kastade framåt och jag bara åkte med.

Nu har jag prövat på överhastighet med dallarn också.

jag visste det.

Såhär länge höll julfriden hos oss. Några timmar. Steg upp klockan 12 idag och fick skäll. 12 är inte ens sent. 12 är vad man behöver om man har rest från södra Småland till mellersta Österbotten 35 timmar i sträck. Och kämpat med en uppsats i en vecka och sovit för lite. Igår lagade jag mat och städade men jag vet fan inte om jag julhandlar i år.

9 dagar kvar tills jag åker hem igen. Ja, hem.

drömmen kom på mejl.

Fick ett mejl från en kultur/ungdomsföreningsgrej ikväll med en inbjudan till Jokkmokk en vecka i vinter. Jokkmokk. Gissa vad man ska göra där? Jo, gå på marknaden, klimatkonferens och lära sig om samer. I en vecka. Fatta. Det är ju precis vad jag har velat. Tvivlar man kan man läsa här, här, här, här och här, till exempel. Man äter samisk mat och träffar samer (och renar) och lär sig saker. I sju dagar. För bra för att vara sant.

Det enda dåliga är att jag fick nyheten så pass sent. Hade den kommit tidigare hade jag kunnat önska resebidrag i julklapp. Den ekonomiska biten kan bli lite svår. Men jag vill verkligen inget hellre. Inget. Fråga Elli, fråga Ellen, fråga Emely, fråga Sofie, fråga Erika, fråga vem som helst som umgås med mig ofta.

Pappa är negativ. Förstås. Fast han inte ens ska med. Säger saker som att det inte ger mig så mycket. Och att där är kallt. Vad hände med hans vildmarksintresse plötsligt, frågar jag samtidigt som jag blir lite sur.

två finlandssvenskar i hiss.

Han: Ryms vi månne båda hit?
Jag: Jåå noo tror ja de.
Han: Vart ska du?
Jag: Tvåan.
Han: Jag ska också.

Andetag. Andetag. Andetag. Pling. Separation.

huvudstadspojken.

den lilla pojken bakom är så söt att jag vill ta med honom hem
han säger att han vill ha ett blått glas
och när han sedan inte får det vill jag gå och köpa ett åt honom
han gör ingen grej av det, han har väl lärt sig att vara tyst och nöjd
han har väl sett en del
han verkar trygg fast han omringas av stanken av öl
han har väl lärt sig
hur det är offentligt
han är duktig fast han är liten
han har fått några julklappar i en kasse
det verkar inte som han tror på tomten fast han är kanske 6 år
han har väl lärt sig
lärt sig hur det kan vara ibland
jag ville kramas lite

"höödo får ja lemn dehäär jäär ja måst far neer ti hyttin ett biljettin miin?"
"mm"
"he e jo it betaala naa!"
"mm"
ja, jag förespråkar användning av modersmål
så länge mottagaren kan motta
någon hade tagit min hytt när jag kom ner
jag gick upp till infon och fick en ny och så gjorde jag det man inte ska
jag sa "saat kyllä puhua suomea"
vittu.
men jag är en bättre mottagare av finska än engelska.
det var jättemycket snö i norra småland
alldeles sådär så jag kände hur det vände sig i magen och vaknade av
att jag snarkade och bannades över att "min jacka inte har nån huva"
det har den visst
hoppas inte det är snö i provinsen österbotten.

men hur mår pojken
pojken pojken huvudstadspojken
på besök.

imorgon åker jag hem.

på nån bergstopp.

Sista seminariet. Tio till halv ett efter många om och men. Eller män. Gick ganska dåligt, jag verkade frånvarande, ointresserad och samtidigt överaktiv tror jag. Sådär som störande människor. Måste åtgärda något i min analys som jag inte begriper.

Läraren frågade om jag kommer att ha tillgång till internet under julen.
Ja, sa jag.
Du firar inte nyår på nån bergstopp eller så?

Nöj, inte annat än på mitt hustak, tänkte jag säga men verkade redan så hajpad och oseriös så jag struntade i det. Ni fattar. Bergs hustak = bergstopp.

en helg & människor man kan säga bra saker om.

Det här är Emely. Hon blev frustrerad och eldade upp en muffins. Hon är rolig och min mest sarkastiska vän. En god bål hade hon fixat till också. Finns ingen jag skrattar så mycket med.


Det här är Sofie och jag när vi har en närgången diskussion om framtiden. Hon besitter ett ordningssinne och en ordentlighet som både jag och hon på första bilden saknar totalt. Dessutom kan hon mycket om litteratur.


Det här är My och jag i en soffa. My är norrlänning, rolig och glad. Extra rolig efter några öl. Då kan det hända att hon och jag stämmer upp till en Jokkmokks-Jokke-sång till och med. Vi ska kanske mötas upp någonstans i Norrland i sommar. Brukar vi bestämma efter ett par öl.


Det här är jag och Ellen i den samma soffan. Ellen har varit min kompis sen första dagen. Det bara klickade någonstans. Hon är en sådan som är kombinerat smart och klok. Och mänsklig och bara fin.


Det här är Filip på en krog. Han är min nyaste bekantskap och den snällaste filur jag träffat på länge. Vi busade till det lite och han var min assistent. Bara en sån sak. Att vara assistent åt en underlig finländare med dallare när man har känt varandra en dag. De flesta skulle tycka att det vore pinsamt. Eller åtminstone inte göra det med en sån attityd som han. Plupp for the win.


Det här är Ellen och Hampus som väntar på buss. Hampus brukar lära mig säga grönsak och andra viktiga ord på skånska. Och så är han en sån man kan ringa och säga "kan du ta med dig en kortlek?" åt nästan när som helst.

Det var alla bilder. Men man kan säga bra saker om alla människor denna helg. Tack.

hittade min idol inatt.

mitt i stan.

yörebriiio.

jag hade efterfest inatt. en snubbe från dalarna härmade örebrodialekten och det var så roligt och likt att jag nästan aldrig slutade skratta.

"SKA VI GGÅÅ TI ÅHLEEEEEHNSSS? AMEHN KOOOHM DÅÅÅE!"

jag brukar tänka att det finns hopp.

jag blir alldeles varm i hjärtat när jag träffar någon i min ålder som har lärt sig folkvett och använder det. det var bara det jag ville berätta, hejdå.

förresten, ikväll ska jag och mina bästa vänner fira pingsten! vem orkar fira jul liksom. emely har lånat min bålskål och mina förväntningar är höga. sedan är det pumptömning på sivans. dallarn ska få följa med. ja det gör han ju ändå, men utklädd idag! julgransglitter och bollar!