det här med koncentration.

Emely skickade helt plötsligt en bön åt mig idag som hon hittade på svenska kyrkans hemsida. En bön om att kunna koncentrera sig. Hon sa att hon tänkte på mig direkt hon såg den. Jag tänkte skratta sönder. Mina vänner är så fina.

(Och nu har jag faktiskt skrivit nästan en och en halv sida på uppsatsen. Men jag bad aldrig bönen. Och det allra svåraste med denna uppsats är att inte blanda ihop tolkning med objektiva grejer. Jag har en pjäs med så mycket tolkning att det är fascinerande. Jag skrev tusen rader om personerna och så märkte jag ÅHÅ TOLKNING KANSKE JÅÅ TOLKNING NÅO för man får ju inte veta någonting om dom. Inte ens namn. Men jag är på väg! On the road! To an inlämning! Nu ska jag pausa med Vem vet mest! Vilken lång parentes!)

kära tomten, detta är min önskelista.

Börjar känna mig så pass gammal att jag inte längre behöver julklappar. Men alltid är det nog någon som ger något i vilket fall som helst, så då är det lika bra att önska sig något man vill ha/behöver. Nu kör vi.

Detta är ett Kalevala-smycke (halsband) och jag önskar det jättemycket eftersom jag älskar hästar och det är fint. Observera: SILVER, icke brons.
Osäker på priset, men borde röra sig om 50 euro pengar eller så.
Bild härifrån.


Detta är också ett Kalevala-smycke som har jag önskat mig väldigt länge nu. Kom fortfarande ihåg, silver.
Pris: 49 euro, åtminstone i den där gula guldsmedsaffären i Rewell Center.
Bild härifrån.



Beatles-pussel, 1000 bitar.
Nu tänker ni säkert att jag redan har ett Kaj Stenvall-pussel som jag aldrig bygger färdigt. Och det stämmer så väl, men det finns en orsak. Någon av mina syskonbarn har farit iväg med en bit som numera är spårlöst försvunnen. Förstås är det lite mitt fel, som inte förvarat det på högre höjder. Detta ska jag förvara uppe på skåpet ifall tomten råkar besöka till exempel Suomalainen Kirjakauppa, där det finns för 15,90€. Där finns ett annat också, men det var bara en färggrann bild. Jag vill ha det på bilden ovan, eller så inget alls.
Bilden googlade jag så fyndigt fram.



Någon av dessa Muminmuggar. Det är ungefär dom här som fortfarande saknas i min samling.
Finns lite överallt för ca 13€, Halpa-Halli för till och med 10€.
Bilder härifrån.

Kom ihåg att detta bara är förslag. Jag behöver fortfarande ingenting. Mest önskar jag mig frid. Och ro.

"men den är ju lila..."

Såg ett tv-program idag som var väldigt, väldigt underhållande. Mina måndagar är räddade några veckor framöver. Handlade om ett gäng ungdomar som bott hemma hela livet, fått allt av sina föräldrar, aldrig behövt göra något och förstod därför inte heller riktigt hur man lever en vardag.

Dessa flyttade nu ut i ett hus, där de fick försöka klara sig själva. Samarbeta, laga mat, städa, tvätta, jobba, klara det ekonomiska, allt som de aldrig tidigare ens tänkt på.
De handlade mat. De flesta av dom hade aldrig tidigare gjort det. De skulle köpa kött och de kivade i fem minuter om vem som skulle hämta det. Till slut gick alla tillsammans för killen "vågade inte".
De skulle köpa rödlök, när den ena utbrast "men den är ju lila..."
Sen tog vattnet slut för att alla duschade för länge.

Jag är i och för sig inte heller särskilt klok som glömmer bankkortet hemma när jag handlar, men det där var nog ändå på en annan nivå. Jag hade roligt.

Uppsatsen har jag nästan inte skrivit på alls. Men imorgon är jag som en kanin på endorfiner. Efter att jag köpt farsdagskort och skor. Man kan inte gå runt med hål på skorna när vintern är på väg. Visst är jag vis som förstår det?

tillbaka i söder.

När jag kom fram till centralen i morse var det nästan inga andra människor där. Jag bestämde mig för att lägga mig ner och sova en stund. Jag drömde häftiga drömmar som matchade bakgrundsljudet. Plötsligt vaknar jag av att en kraftigt byggd dam, nån slags vakt, står bredvid mig och säger "Tjena tjena gomorrn, man får inte ligga ner och sova tyvärr, man måste sitta." Allt var dimma och jag sa "jahaa oj ursäkta" och satte mig upp. Plötsligt satt en söt kille framför mig och läste en bok. "Onödigt!" tyckte han. Onödigt, tyckte jag.

Jag läste lite dramatikanalys och fortsatte sedan sovprocessen sittande. Drömde om paraply. Vaknade av att jag skrattade. Det måste ha sett sjukt ut. Gick iväg på en liten lunch och sedan var det dags att uppsöka gate 13. Bussresan gick snabbt. Det känns fint att vara tillbaka här.

Packade upp. Bland annat mina Muminmuggar jag köpte för en del av födelsedagspengarna jag fick av snälla broder med familj.

Filifjonkan
och

Muminpappan.

Tacktacktack!

Skulle köpa Tooticki men givetvis var hon den enda som för tillfället var slut. Sån tur att jag har mer än hälften av pengarna kvar till nästa båtresa. Dessutom fick jag i försenad födelsedagspresent av Carro och Jonathan Stinkymugg och skål! Tack! Det går bra för min samling just nu.

Gick till Ica och handlade mat. Kom till kassan. Tog fram plånboken. Märker. Bankkortet kvar i finska plånboken. Fan. Imorgon får jag gå dit och hämta allt. Vet inte om jag vill. Vilket klåp jag är ibland.

Hyresvärden kom hit och hämtade post. Jag bjöd på Pätkis. Han gillade. Vi pratade om små byar. Min by. Han tyckte det var coolt att vi haft en bank. Haft ja.
Jag har så mycket ilska inom mig för att allt bara dör.

När pappa körde mig till bussen igår (tänk att det ändå var igår) sa jag att jag i framtiden vill bo i min mammas hemby, eller dess grannby i vilken jag befann mig på humorgala för inte länge sedan. Pappa sa att det är likadant i vår by. Jag sa nej, vi är inte sammansvetsade och vi kämpar inte på samma sätt och vi hjälper inte varandra som man gör där och som man skall i en liten by.
Det hade jag rätt i, sa pappa.

Imorgon återvänder jag till skolan. Minns inte hur man gjorde. Har missat en hel del nu och är lite borta, men när jag kommer hem igen finns ingen återvändo - jag kommer att fylla någon av mina nya muggar med Oboy och skriva. Skriva dramatikanalys. Usch.

idalavidas havhistoria.

Nu har jag påbörjat den tre evigheters långa resan tillbaka till Sveriget. Åker båt nu. Åkte buss till den. Imorgon åker jag buss igen från båten till lägenheten i princip. Det tar sablars länge. För jag måste vänta extra på grund av veckodagen söndag. Men jag har läst typ 12 sidor ur den 200 sidor långa Dramatikanalys-boken så det är egentligen bara bra.

Jag delar hytt med en finsk tjej från Valkeakoski. Men hon kunde rolig svenska för hennes kille var stockholmare. Finsk brytning med svenska R och sch-ljud*. Det hände att jag ställde frågor bara för att få höra det. Hon sa att hon skulle köpa en vattenflaska och sedan lägga sig. Jag sa att jag går till Tax free. När jag kom tillbaka klockan 23 suomen aikaa låg hon och sov. Mitt spanska lågprisvitvin klingade som fan i påsen. Hon vaknade inte.

*På en sverigefest för en tid sedan sa en kille till mig "vet du vad som är mest finskt med ditt uttal? dina R." Jag fattade inget. Men nu hörde jag på tjejen. Det är ju en megastor skillnad.

Så nu har jag lämnat alltihop igen en gång. Alla människor alla hjärtan alla liv. För andra människor andra hjärtan andra liv. På julen är jag där igen. Men det här var en konstig tidpunkt att lämna på. Alla hjul snurrar sinnessjukt hårt och jag är någonstans mittemellan, vet inte riktigt vilken bana jag ska välja, och får hoppa undan för att inte hamna under.

Och är inte det här med att skämmas för sina föräldrar lite 90-tal? Speciellt om man bara har en kunde man ju chilla lite. Jag blir så ledsen i hjärtat.

återbesök i den mysigaste skolan.

Det var fint att se alla i fkf igen. Alla fina. Johanna. Fanny. Sannah. Rektorn. BIBBI. Och korridoren, lukten, klockan, trappan, batteriet. Och efter maten visste jag fortfarande att lektionen börjar 12:40. Men vilken lektion? Jag har ju slutat.

Det första jag gjorde var att gå in i köket och krama Bibbi och säga att jag saknar henne. Hon diskade och var fin. Sa att hon saknar mig också. Att hon har frågat efter mig av "domhäär som e på Fejsbook". Vi fick köttfärslimpa och mos. Det tackade jag för. Då sa Bibbi varsågod så som Bibbi alltid säger varsågod.

Det var konstigt att se allt och alla. Men det behövdes!

Följde hem Jossan (hon var med) och gick till stan. Mötte upp Bazooka. Drygade på Citymarket. Pratade. Skrattade. Jag frågade konstiga saker som kom upp i min hjärna. Sedan gick vi till honom. "Om du e snäll ska ja bjud på mellanmål", sa han som om jag vore värsta busfröet. Jag sa att jag alltid är snäll, fast jag nog är ganska busig, han har rätt. Det var god bulle!

När Bazooka somnat gick jag till torget för att möta upp Samuel och Anders. Det är kanske de roligaste två jag vet. Har glömt hur likadan min och Samuels humor är, trots att jag var medveten om det för 8-10 år sedan. Det är möjligt att vi är en smula släkt. Han trodde att vi var kusiner ända tills jag presenterade vårt släktskap för utomstående, att han är mitt kusinbarn. Det är samma sak typ men det var roligt ändå.
Ere nain jäär?
ÄR DET NÅGON HÄR!

3 november, årets första god jul-hälsning.

Idag har jag hälsat på Carro i Jakobs stad. Vi tittade på roliga bilder och människor. Sen gick vi på pizza. Och lightsortin. När Carro gick på toaletten sa mannen som satt vid bordet mittemot hej. "Hej hej" sa jag och trodde han var en uppgiven desperat gammal man. Men så sa han:

- Du e från Pensala visst?
- Jaa, ho visst do he?
- Jag e pensionär nu för tiden.
- Jaha... (Det besvarade verkligen min fråga...)
- Å annars går det bra? Livet leker?
- Joo, joo.
- God fortsättning!
- Jepp, tack detsamma...

Här börjar jag memorera hans utseende och röst, för att sedan kunna förklara för pappa i hopp om att han kanske vet vem denna underliga främling är. Det måste ju vara någon vi vet eftersom han visste vem jag var.

Tyst och stilla betraktar jag honom. Och plötsligt. Plötsligt vet jag vem det är; det är busschauffören!
Den sura, arga busschauffören. Som förut när mommo åkte buss till oss allt som oftast kom för tidigt, vilket såklart resulterade i att hon missade den. Som aldrig accepterade våra busskort. Som en gång körde en halv kilometer för långt ifrån Carros och min hållplats här i byn när vi skulle av. Som en gång inte såg mig och pappa när vi väntade på bussen på samma hållplats och jag skulle till Vasa. Han körde jättelångt innan han till slut märkte, bromsade in och backade. Då blev pappa arg och skrek åt honom och frågade om han inte ser människor. Det var senaste gång jag såg chauffören.

Och så idag, då passar det plötsligt att vara trevlig. När han gick kom han förbi vårt bord och önskade oss "god jul, om int vi ses före det!". Jag undrar var han hade tänkt att han skulle se oss, om han ändå är pensionär nu? Vi hade inte setts på bussen på två år heller

min man mumin & 24 luckor.

På Citymarket idag såg jag en julkalender. Eller flera. Men jag blev uppslukad av en variant. Den med Mumin. Och det var inte en Mumin-chokladkalender som jag brukar ha, utan en med saker. 24 Muminsaker. Tänk så spännande! Presenter! Som påskäggen i våras fast en hel kalender. Jag tror jag får euforiutbrott. Ludde såg en Lego-kalender han ville ha. Så stod vi där. Jag tittade på priset. Snopet satte jag tillbaka kalendern på hyllan och sa "ja måst nåo fråg papp om ja kan få denhär....", som en sjuåring ungefär. Men så gör man ju bara inte. Inte en Muminkalender när man är tjugo bast. Pengar till läkarräkningar när det tryter, ja, men där drar jag gränsen.

Nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Den finns ju inte i Sverige. Jag vill inte vara i Sverige ända fram till jul utan Mumin. Mumin är The Man. Å andra sidan är det inte den klokaste investering av en fattig student. Kanske jag ska leva på makaroner och jobba lite extra under jullovet. Jag kommer att ångra mig som en isbjörn om jag inte köper den.

nä förlåt, det var ett skämt.

orkar inte med den där listan. det borde jag ju ha förstått redan igår. jag lär nog skriva om alla sakerna i alla fall. orka göra allt i speciella inlägg. hoppas jag är förlåten.

jag lyssnar på jazz. det är fint. jag har lunchat med min gamla klassbästis simon. han fick ägg på sin pizza. han gillar ägg. gick runt på stan. köpte lite julklappar. träffade ludde på citymarket. for till polisen med andra skedet-pappren. körde till vörå och kusin. fick låna en bok med pjäser skriven av en norrman. den ska jag läsa ikväll. vi åt tacos. rev ost. omöjligt att säga om det skulle räcka. det räckte. och jag undrar om känslor kan dansa och varför lars winnerbäck är så bra och varför det är så enkelt att bli den som är fel och VAD VI FÅR FÖR MAT AV BIBBI PÅ TORSDAG!

Day 01 – Introduce yourself

Nu har vi november på besök. Han (eller hon om ni vill, men det är en han, jag är säker) innehåller 30 dagar, och under dessa skall jag varje dag skriva konstiga texter från en lista jag hittade. Vet inte riktigt varför, men vissa dagar verkade roliga.

Nåja, dag 1, och jag ska introducera mig själv.
Jag föddes lite halvtragiskt tidigt i Tammerfors den där hösten för 20 år sen, ni minns. Uppenbarligen överlevde jag och det är roligt tycker jag. Min kropp förblev lite trög efter tumulten, men hjärnan funkar helt okej. Pratade som 1-åring, lärde mig läsa och gå som 4-åring, men lärde mig aldrig räkna. Växte upp i en liten by med en familj och alla möjliga djur, allt från kalkoner och grisar (två) till katter och vandrande pinnar. Gick lågstadiet i den lilla byskolan. Sedan högstadiet på en plats som aldrig föll mig i smaken. Dum som jag var fortsatte jag gymnasiet på samma ställe, och jag har aldrig varit så vilsen och nedstämd. Allt har ett slut, och jag kunde flytta bort till ett bättre ställe, där jag andades kreativitet ett år. Numera håller jag till i södra delarna av Sverige, där jag studerar litteraturvetenskap. När jag inte gör det spelar jag gitarr och skriver absurda texter och drömmer om kultur och träffar människor och börjar ibland skratta plötsligt. Jag tycker att ris är gott och jag skulle vilja släppa en diktsamling.

fest på esplanad i stad.

jonathan hade ett party för att han flyttade in i sin lägenhet.
som gåva skulle jag tillsammans med vinflaskan från sydafrika överräcka ett paket med mintsortin. sorten fanns ingenstans.
vi lekte mest "ett ord i gången-sagan" blev allt möjligt roligt med kvevlax sparbank och fiskar och mumintroll och bamse och mormor och morfar som snurrade på wc. roligast var killen med någon typ av koncentrationssvårigheter som alltid kom med det mest oväntade och ibland felaktiga ordet.
på slutet lekte vi lapp i pannan. jonathan var skalman och frågade "e jag yngre än 30?" varpå carro svarade "svårt ti säg... i bästa fall."

idag lunchade jag med natu i stan. jag fick världens största kram. den behövde jag. det bästa med natu är att det är så lätt och skönt att prata med henne.
vi satte oss vid bordet och hon frågade genast:

- hu går de me hande killen din?
- åt hell, hu går e me dina? (notera pluralis!)
- nå va vittu tror du, åt helvete förstås.

och så fick jag höra en halv bibel men jag har saknat det så det var bra.
jag kunde påbörja en mening om diverse incidenter i mitt liv och hon hajade händelsens huvudperson utan ens minsta ledtråd. en del är hon skicklig eller så består mitt liv av för få personer eller så är jag bara enkel i mitt tankesätt.

ikväll dansar jag i min säng.
det är roligt.

JA HATAR MINT!

Det här är jag och jag är nyss hemkommen från humorgalan. Såhär är humöret då. 15 euro i kattstjärten.

NÅNÄ, IDALAVIDA SKOJAR IGEN.
Mer såhär.

"JA HATAR MINT!!"

Jag skrattade nästan ihjäl mig kan jag lova. Mascara fanns nedanför mitt ena öga när jag kom ut och magen gör ännu ont. Visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen ibland när det inte gick att sluta skratta. Fast jag var väl nog på rätt ställe ändå.
I första akten var Ahmed & Ahmed bäst. Sen kom både Kaj och Kara-tv och tryckte på mina skrattknappar. 10 euros också men det hade jag sett förut. Den blev ju inte sämre för det men satte kanske inte lika djupa spår eller hur jag nu ska uttrycka mig graciösast. Förutom Facebook-sketchen. Gud gillar detta. Och vandringsevenemanget alltså. Och så fick jag höra Rolling Stones-imitationen igen. Gotta love it säger jag bara.

5. "Man behöver en fläkt å en hälla "
4. "HA DO KÖÖPT MINTSORTIN?!"
3. "Vi får låt sjölv tå å itt ha na trää som låtär"
2. "Ja såå it framträdandi fö ja va tidee bakom tepani"
1. "Kan jo it säg naa tå ni bara skrattar."

PLUS blommig falukorv. Jag fick andnöd. På ett bra sätt.

Blir det nånsin fler föreställningar så ÅK! Det var värt varenda cent, det var till och med värt ett missat Idol. Jag är så glad att någon tar sig tid att ordna såna här typer av tillställningar också på mindre orter. Det är på skoj men ändå på allvar. Vacker blandning. Som oftast saknas. Så som det ska vara. Inget konstlat "fy faaan no måst vi göra dehär iår igen". Det är sånt här som behövs. Tack.

Nu ska jag sova, även om jag alltid finner det svårt på grund av konstiga euforiska attacker som alltid infinner sig efter teaterpjäser eller annan fin kultur. 06.30 ska jag vara på plats hos sovande systerbarn. Vilka jag sedan skall barnvakta hela dagen. Efteråt inflyttningsfest hos Jonathan!

om man vore frass och hette ove.

ikväll har jag hälsat på bror min med familj.
där fanns alla tre barn som jag lämnade dem i källaren framför tv:n i somras, fast större.
arvid kunde stå och krypa och allt möjligt.
synd att jag lämnade kamerasladden i sverige. jag skall regna bilder när jag kommer tillbaka.
och så fanns där en pytteliten, grå frass. han hette ove och var den finaste katt (eller ja, frass) jag sett på länge.
bror min hade huvudvärk som han trodde kom av att han ätit för mycket fisk. det blir inte mer min bror än så. han hade också ett roligt skämt om mig som sjuk människa men jag låter det förbli oskrivet med all respekt för människor som är drabbade på riktigt.
jag drag viisasten teetä eller tee eller vad det heter på finska. med hopp om att bli vis.

imorgon: den ack så efterlängtade humorgalan! ikväll har jag sprungit runt i köket som en hund och längtat. jag har längtat sedan måndagen när jag fick våra platser.
innan den funderar jag på en snabb resa till stan för att inhandla present.

saker man gör hemma.

man sover helt okej länge. kanske med stickasockona.
man hör, i det magiska stadiet mellan sömn och vakenhet, traktorer och människor som pratar utanför.
man äter RÅGBRÖD med från gårkvällens kvällsfika uppskurna saltgurkor.
man hälsar på folk på vägarna.
man andas en annan luft.
man använder en lite skarpare säng.
man ligger i soffan och ser på tv och löser korsord.
man har en pappa som kommer hem och eldar i spisen.
man mottar ett samtal från en gullig gammal jobbarkompis som ringer och saknar en.
man blir varm i hjärta och hjärna.
man äger en bil som man kan köra till oravais och köpa frukter med om man blir sugen.
man är förstås inte försedd med en 10 cent när mannen i kassan undrar.
man betraktar massa småkillar som plötsligt är stora.
man kör förbi ett hus som lyser.
man ser ut som en typisk 20-åring i spegeln.
man tycker det är väldigt fint och skönt också men
man längtar lite till studiestaden ibland.

nu behöver jag inte förnya körkortet förrän jag är 70 år.

Igår vaknade jag på golvet i min gamla lägenhet 06:15. Det första jag hörde var "voi jävla vitun andra skedet". Det var rätt sagt. Vi körde iväg och det var så kallt att jag var tvungen att skrapa rutorna. Oktober sköter sig med bravur...
Framme var det typ ingen annan där. Sedan kom en bonde, det hörde vi redan på motorn. Och några till med tiden. Blev indelade i två grupper, fick massa info om bilstolar (öh), bälten och diverse grejer. Fick pröva en bil som snurrade runt och stannade upp och ner, vilken man sedan skulle kliva ur.

Efteråt var det dags för den fruktade halkbanan. Jag fick sitta på när en av lärarna demonstrerade hur det kunde gå om man styrde ratten för mycket, bara för att jag inte skulle behöva stå så länge i halkan. Vad skrämd jag blev. Var hundra på att jag kommer att köra till skogs. Vi sladdade typ 5 centimeter ifrån gröna guldet. I olika hastigheter.

Det var med skakande ben jag bytte bil till min egen och ställde mig i kö i min grupp. Vi skulle köra i typ 30 och 40 och 45 och bromsa när vi kom till koner, och försöka styra in mellan nästa par av koner. Det gick ganska bra. Läraren sa att mina bromsar är bra. Kurvan och att bromsa där var lite svårare. Sen såg vi på älgkrockade bilar och jag blev lite rädd. Teorin var tråkig och två timmar. Men det gick bra, jag lever och jag är en andra skedets kvinna.

Jag och Serne firade meriten på Arnolds. Därefter körde jag till Jossan. Vi funderade på saker och sedan for vi till Ollis med Benjamin. Vi spelade Alias med Anders, Samuel, Farzan och Juho. Jossan, Benjamin och jag vann. Hurra hurra. Efter midnatt skjutsade jag hem övriga delar av vinnarlaget och fortsatte mot den bästa av byar.

Jag har aldrig varit så rädd och försiktig i min bil förut. Det var halt. Det var mörkt. Det var dimma. Bilskolan hade precis visat en uppstoppad älg och en av en sådan skrotad bil. När finns det som mest älgar? Nu. På hösten. Under jakten. I skymningen. Hinner man se dom då? Bara på ögonen. Fy kattsvans. Tror jag körde 70 hela vägen. Men hem kom jag, drygt en timme senare.

Idag har jag äntligen träffat Edward och Ellen. Hämtade dom på dagis. Vi läste böcker och tog bilder och busade och såg på Nalle Puh och så skulle Ellen skida men vi hittade inga skidor. "Ida skida... Ida kan inte skida, för hon har så krokiga ben."

Imorgon ska jag hälsa på resten av mina syskonbarn.

Hallå där kött och blåbär!

Serne här. Jag vet inte om vi har hört men Ida och jag har fått Sean Bananfeber. Alla vill ha en bit av Sean liksom! Vi skriver i varandras bloggar och lyssnar på Puss puss, annars går det ju inte..

Anledningen till att hon är här är att vi imorgon bitti ska sätta oss i våra bilar och brumma iväg och halka. Halka till skogs! Tänk om man halkar av banan? Sean Banan.

Ikväll har vi diskat, handlat Pätkis vid ABC och ätit hesehamburgare. Hesas hungrigaste hurri. Och lyssnat på Sean. Kolla på den här videon. Killen behöver uppenbarligen hjälp men gosh darn it I'm not gonna give it to him.

till vasa.

Nu far jag till Vasa. Till Serne. Till min gamla lägenhet. Vi ska på halkbanan i andra skedet imorgon bitti. Vad tycker man om det? Fifäään. Men det ska väl gå bra, förutom att jag kommer tappa behärskningen på bilen, vilken som en följd av detta snurrar till skogs. Jobbigt, tycker jag då.

Förresten så är det min kusins födelsedag idag! Alla säger grattis och läser hennes fina blogg!

Hejtå.

HEJ ALLTIHOP.

Nu är jag hemma. I den bästa av byar. Kom hit igår, slängde in väskorna och speed-sov i några timmmar. Sen tog jag bilen till den bästa av städer. Träffade Carro och Jonathan vilket jag inte gjort på evigheter. Vi gick till Vöråstan på en fest, lite mot segare hållet. Men det var skönt ändå. Cirka klockan tre körde vi iväg till ABC, där jag åt Pätkis. Och där vi hittade en chokladpudding på golvet och där dallarn gick sönder och där jag och Lindfors var fast under en "jävla sparkcykel". Ni kan ju gissa vad det var.

Åh vad jag har saknat Vasa. Åh åh åh. Trötta återvände vi till Jonathans tvåa där jag lånade soffan. Precis innan jag skulle sova hörde jag Jonathan från sovrummet: "ska vi kom å be en gonattbön?". Allt var alltså sig likt och ibland blir jag alldeles varm i kroppen när jag tänker på vilka roliga vänner jag har. Jag fick en liten fin en, sedan spelade han en psalm på pianot. Jag ville skratta ihjäl mig.

Idag har vi sett på Idol, Bonde och ätit kinamat. Tog med mig Carro till den av bästa av byar. Här har jag lekt lite taxi till grannbyn, eller kommunen, eller något.

Något storartat har också hänt.
Jag, pappa och pappas kvinna satt vid köksbordet. De drack te. Jag berättade om mina lärare. Sedan nämnde jag något om mina skriverier. Pappa började ju förstås skratta lite sådär. Ni vet. Han har ju aldrig egentligen trott på mig. Han är negativ och allt jag gör är i princip, på sätt eller annat, lite fel. Jag förberedde på det värsta och mest troliga en stund. Sedan sa jag: "Snälla pappa, kan itt do läsa en dikt ja ha skriva?"
"Jå, nåo kan ja he!" sa han.
"Bra. Ja gar ett datorn."

Jag visade honom min favorit som heter Istället för en drink. Han läste upp den högt och jag började skratta. Jag har aldrig förut hört högläsning av mina verk. Han och kvinnan gillade. Sedan gick han neråt lite i min blogg. "Ha do skriva dehär å?"
Han log lite och sa att det finns mycket att läsa här.
Sedan visade jag honom favorit nummer två, Från femvåningshusets sjunde våning.
Han läste också den högt. Sedan sa han "Jaa he e nåo liti kneepit dehär."

(Och när kvinnan sa att jag ska fortsätta höll han med.)

Märkligt.

live från havet.

Nu är jag på båten. Har ganska tråkigt. Funkar inte att se på Idol, vilket jag hade tänkt. Tydligen är det bara inom Sverige. Jag är nog inom Sverige ännu, men min Spotifyreklam är norsk så man kan ju undra lite. Satte mig själv på shoppingförbud i Taxfree också. Bara lite drickbart inför eventuellt kommande fester.

För någon dag sedan berättade min klasskompis Emely att det första hon minns av mig är mitt leende. Jag får ofta höra något om det. Jag vet inte men jag hoppas det är bra.
För idag på bussen satt jag bredvid en sån där som jag är rädd för. En sån där som är helt kall och stel och inte rör på munnen alls. Usch. Jag vågade knappt tugga min Daim utan att få arga blicken av varelsen. Borde ha flinat upp mig lite åt henne också, kanske det hade hjälpt.

På centralen satt jag bara och stirrade. Fanns liksom inte så mycket att göra. Läste lite. Hörde den första riktiga finlandssvenskan på två månade och AJ AJ SÅ VACKER DEN ÄR.
Bussen kom. Jag satte mig på den och kom slutligen och utan problem hit. Här är jag nu. Bland massa människor och femtio olika nationaliteter. En gammal klassgångare från högstadiet bland annat. Tyckte väl det på LJUUDI. Man tycker ju att jag kunde ha fått ett hej men tydligen ändras vissa människor aldrig. Egentligen är det ganska fascinerande att se.

Var lite modig idag också. Det lönar sig ibland. Tänker inte gå så långt att jag skriver ut smileys, men ni kan tänka er att ni ser en glad sådan nu. Nu. Här.

Två veckor går väl snabbt?

förresten, sa hästen som vigdes av prästen.

Angående om rimmen i dikten som jag nämnde för en tid sedan. Väg, steg, veta och mäta.

Jag hade rätt. Det rimmar. Fick medhåll av mister lärare. Jag blev jätteförvånad. (Nånä.)

Fniss, fniss.