att blåsa serpentiner är inte lätt.

Vi blåste serpentiner kvällen till ära igår. Det visade sig vara inte jätteenkelt.
Speciellt inte med en två meter hög hatt på huvudet.
En del av upptågen finns att beskåda här:

lady gaga, you got a phone call.

Mina gäster anlände strax efter sju, Carro med "party-påsan" i beredskap. Den innehöll allt från äppelsprit och partyglas till tobak och granatäpple. Vi såg på roliga youtube-klipp, pratade om viktiga saker och skrattade ihjäl oss.


Alla mina hedersgäster.


Balkong är bra att ha.


Jag var ungefär lika nöjd som jag ser ut. Stämningen var mysig och söt tyckte jag.

Jag ringde Kneet som var hos sin kompis i Brändö. Jag frågade helt kallt om vi fick komma dit. Värden svarade ja, av ren nyfikenhet. Dags att göra oss klara för avfärd.


Carro fixade Lady Gaga-brillor av tobak.

Sen var det dags för Brändö. Toni var den nyktra av oss och därmed lämpade han sig bäst som chaufför. Varje gång jag sätter mig i en bil jag inte tidigare suttit i uppstår problemet - var ska dallarn rymmas? Till slut fick den plats i baksätet, ovanpå alla mina vänner. Det var svårt och trångt att få in den. Plötsligt satt vi alla där och tänkte på samma sak; barnafödsel, och sa "krysta! push! push! I can see the head! Aaw, it's a girl!"
Jag vet inte om dallarn riktigt är en flicka. När den heter Rosa är den en tjej, men dallarn är nog en pojke. Den är väl både och. Kanske den åtminstone föddes som flicka. Hur som helst skrattade jag mig fördärvad åt proceduren.


Framme i Brändö.

Jonas kom dit med taxi.

Taxin som släppte av honom på fel ställe. Varken han eller jag känner till Brändö speciellt väl och jag suger på att förklara orientering. Jag stod där på trappan med honom i luren och fattade inte var han var. Jag sa "nu skriker ja, säg om du hör me". Så stod jag där som en kärring som har tappat bort sin katt "Jooooonaaaaaaaas, Joooooooonaaaaas!" och han följde ljudet tills han fann mig på trappan. Alla sätt som fungerar är bra.

En annan rolig grej var damerna i fönstret i huset mitt emot. De stod där och showade med hantlar och hela köret. Tiaror hade de på huvudet också. Vi stirrade och vinkade åt dem men de bara fortsatte. Jag undrar hur de tänkte.
När vi inte orkade mer tog vi taxi hem. Jag minns att vi åkte en våning för högt med hissen och att jag frågade några Trivial-frågor.

Idag har Serne och jag ätit första maj-glass på torget och med Carro och Jonathan har jag lunchat kinesiskt. 10 poäng åt det stället. Jag måste gå dit igen. Och igen. Och igen.

vappua.

Det regnar, sorgligt nog. Så någon parkfest lär det inte bli. Men picknick inomhus!
Jag väntar på Carro, Jonathan och Lindfors. Sen kommer Serne, Toni och Jonas. Jag har ingen aning om vart vi tar vägen och om det här blir bra eller inte bra.
Jag handlade inomhuspicknicksingredienser vid Cittari och det var så fullt att jag glömde bort vad jag skulle ha och folk var galna. Ändå släpade jag hem en hel säck.

Förresten så förstår jag inte riktigt vitsen med studentmössor och vappen? Va? Ska man liksom vara stolt på nåt sätt? Visa upp sig? Siii nu tå, ja e student! Jag förstår inte annat.
Nä. Det är nog inte mig grej. Dom är ju inte ens fina. Helt vita och blir bara smutsiga. Dessutom finns ju risken att man ger bort den efter en cider eller fem.
Så jag kör kalashatten istället. Det är både finare och säkrare.
Glada vappen yeah hurra!

när blombegäret blommar - kom till amalia.

Direkt efter dagens finskaprov (årets skämt verkligen, fattar inte ens varför jag är med där, men utan att ha öppnat pappren gick det fint) for jag iväg till Oravais där min syster idag öppnade sin nya blombutik Amalia. Så dit ska ni åka om ni behöver en romantisk ros eller liknande blomster.
Jag körde ett blombud till Rökiö. Och jag hittade!
Rök-i-ö. Kom jag på nu. Att jag inte tänkt på det. Smoke island, typ.

Efter några timmar i butiken åt vi kycklingsoppa hos syster. Ellen mötte mig med "hej skida bida bida bida bida bida" i all oändlighet. "Hej ellen propellen karamellen karusellen rondellen speciellen individuellen cellen" fortsätter jag i all oändlighet.
Stopp där, jag får ingen matro, konstaterar hon diplomatiskt mitt i middagen, fyra år gammal.

En stund åkte jag hem till pappa och krånglade med skattepapper, sedan återvände jag hem.
De gråa molnen över morgondagen på foreca.fi skulle mer än gärna få dra iväg någonstans.

en fjäder i hatten.

En hel del måste ha gått framåt när den lärare som tidigare inte gillat mig alls idag påstår att jag borde bli producent, för "du har nog idéer du".
Producent låter inte speciellt bekvämt. Det låter stort.
Förra veckan undrade folk om jag har tänkt mig en karriär inom konst när de såg den här:


Den till vänster är en kvinna. Hon hatar livet. Hon är gravid, av hennes mage att döma. Hon har ett ben och ett öga. Armarna växer ihop. Den till höger är hennes man. Han ser framemot att få barn. Han har två av allt man ska ha två av.

Konst är ett brett begrepp så kanske. Det låter fluffigare och tryggare än producent.

Jag har gjort en vappenhatt idag också, på hobby. Det var väldigt roligt. Läraren sa att hon aldrig förr sett någon i min ålder med sådan entusiasm gällande den uppgiften. Men det kunde ju inte komma mer perfekt med två dagar kvar till årets första parkfest med picknick, tutor, ballonger och lite drickbart. Dock fick jag lite bråttom och jag hann inte göra den så noggrant som jag hade velat, men den hänger med i alla fall, min hatt.



Mest gillar jag ändå hattens topp med en fjäder.

En fjäder i hatten, ni vet.

frysa sönder i april.

Vad är grejen med stelfrusna fingrar och genomblöta fötter bara några ynka dagar ifrån månaden vi kallar maj, tänkte jag idag klockan 14.40. Är det vulkanen som kyler luften?

Klockan 19.03 bländas jag av en vacker vårsol när jag skriver det här.
Jag ska promenera och analysera drömmar.
Igen drömde jag en nästan likadan, fjärde natten i rad.

Och idag spelade jag in gitarr till skivan vi gör på bandspel i studion. Det var konstigt men kul.

Ps. alla praktikplaner har gått i kras, så nu kan jag välja mellan en dataaffär och min systers blombutik. Det är mina branscher så det slår över. Ds.

Ps2. Meningen du precis läste var av ironisk variant. Ds2.

förlåt min försovning.

usch vad jag är trött på allt.
det är en underlig trötthet.
en sådan som inte brukar infinna sig.
jag har ingenting att klaga på.
jag är nöjd med tillvaron och med livet och våren och allting.
faktiskt.
men ändå är det nånting
som är fel och som stör och irriterar
och som jag vill slå ihjäl.
men det är svårt att slå
när man inte vet vad eller hur man ska slå.
helvete.
jag vill bara sova.
är jag lat om jag känner så?
kanske.
när jag sover drömmer jag samma dröm
om och om och om.
för tredje gången i rad i natt.
du är den du brukar
men du är trygg
som jag.
tills du försvinner på sätt du brukar och jag vaknar.
med söndagsinsekterna i magen.
att sova är kanske inte heller det bästa.

smeknamn.

Min pappa är bra på många saker.
Speciellt på människor, smeknamn och dylikt.
"Ere Kara-tv-mammon?" frågade jag honom idag.
"Ja"" svarade han genast.
Kara-tv har ingen mamma som så. Aldrig tidigare har vi nämnt det. Ändå förstod han hur jag menade på två sekunder.

Likadant i somras när vi körde runt i sommarkvällen. I en annan bil såg jag något som tycktes bekant.
"E it hedee Mannen?" frågade jag från baksätet.
Jo, sa han. Lagom nöjd.

Hur många män finns det inte i denna värld?
Det hade kunnat vara vilken man som helst.
Mannen är heller inte en människa som ofta kommer på tal.
Men Mannen är tydligen Mannen för oss båda.
Trots en åldersskillnad på typ 37 år.
Det känns tryggt, fint och bra.

ett inlägg från årvas.

Idag efter dramalabbet frågade en deltagare av Fanny om hon redan kör bil.
Ja, sa hon, det har jag gjort i två år nu.
Jag frågade hur detta är möjligt, vi är väl lika gamla?
Samtidigt slår det mig. Det är alldeles fullkomligt möjligt.
Jag håller på att bli gammal.

I övrigt gick det bra. Alla tycker att min pjäs är jätterolig. Det är jätteroligt att höra.
Och när skådespelare läser upp den med en helt annan inlevelse är det också kul.
Och det finns många andra fina pjäser.
Nästa gång spelar vi upp dom wohoo wohoo.

Nu passar jag barn
lydiga sådana som med rena tänder tittar på film
iklädda pyjamas.
Vi var till ABC och köpte glass. Jag parkerade på invalidparkeringen. En lite äldre dam och hennes man stod och stirrade. Jag trodde ju jag körde på något eller så. De slutade aldrig stirra. När Edward öppnade dörren i baksätet sticker hon in huvudet och frågar "e du handikappa?"
"Ja. Väldigt. Faktiskt." Sa jag. Långsamt och med en bitterhet i rösten. Det var roligt. Hon gick.

att inte frysa i bastun.

Ikväll gör jag ingenting och jag gillar det.
Jag ser på roliga saker på Youtube och känner fredag.
Man kan känna det. Det är en känsla.
I skrivande stund smakar jag också på mina faktiskt goda mockarutor jag gjorde i köket idag.
Tänk att jag lyckats med något så husligt.
När jag var klar sa Bibbi att jag inte är kvinnan som fryser i bastun.
Jag antar att det var en komplimang.

Nu tänkte jag kolla Lilla onsdag med telefonen ringde.
Och jag ska tydligen spela Alias med en herre och två töser
i ett annat kvarter.
Men inte länge
för jag ska vakna tidigt imorgon
och min pjäs ska läsas upp av folk som kan.
Jag känner inte riktigt att jag har förbättrat enligt önskemål
men lagt till enligt önskemål
och det känns som den inte är lika bra längre.
Men det trodde jag ej heller senaste gång.
Och jag trodde fel.
Sedan ska jag passa barn resterande tid av denna helg.
Så jag behöver sömn.

kom kreativitet kom.

jag vaknar upp och tänker den som jävlas med mig idag ska akta sig.
så går jag till spegeln och det jag ser vill jag inte se.
men jag ser.
så går jag till skolan och jag fantiserar om någon sorts sommar med solsken och fåglar och skjutsar och mjölkskrindor.
och jag kommer för sent.
jag hatar de dåliga skämten.
hur tänker folk? tänker jag.
bibbi säger att imorgon lagar vi det där jag inte gillar
vattenmelon frågar jag
maräng säger hon
jag gillar maräng.
hon vet att jag gillar maräng.

jag vill inte spela gitarr
inte skriva
inte gå ut
inte diskutera
inte tänka

vad gör jag då? väntar tills jag vill?
det känns avlägset och det känns aldrig.
mjölkskrindan försvinner inte ur mitt huvud.

mitt internet är sämst i staden.

Jag skulle ju skriva om
att Madde min vän var bra men att jag säkert hade gillat den ännu mer om jag varit 3-4 år yngre
och att jag har gjort ett konstverk jag gillar
och att jag skulle vilja ha hemmagjord mjöd.

Men internet bara bråkar bråkar bråkar och det tar 96 sekunder att göra nånting alls och jag blir arg argare argast.
Men jag har ändrat mina intressen på facebook. Om ni undrar vad jag egentligen tycker om att göra, take a look at facebook.
Vilket slutrim.

att sitta på solen och dricka.

Denna vecka ut har jag en annan fysioterapeut än vanligt. Min vanliga är på semester och nu har jag en ung tjej. Hon är trevlig och bra. Hon är finskspråkig, men kan ganska bra svenska. Allt blir inte helt rätt dock. Jag säger inte alls att det behöver bli det. Jag tycker om att hon kan och vill försöka.
Hon sa att det snart är sommar.
Ja, sa jag.
"Då får du sitta på soooolen! Och dricka."
Det där tyckte jag var så fint sagt att en idé om att rita mig själv sittandes på solen föddes.
Såhär blev det:

man lever kanske inte bara en gång.

När jag gick hem från skolan idag såg jag plötsligt en människa som gör mig glad. Raskis, Rasta-Robert. Han kom gående med gitarren hängande över axeln för han hade varit på stan och spelat för att få lite pengar. Sånt är så fint tycker jag. Efter att stilla ha stått och diskuterat en stund följdes vi åt från Kaserntorget ner till vår gata, där våra vägar skiljdes åt olika håll.

På vägen berättade han om en fest som kanske lutade lite mot det vildare. Jag sa att man lever ju bara en gång, ni vet sådär som man säger.
Då säger han något som fick mig att haja till.
"Hur vet du det?"
Det tog en stund innan jag lyckades fortsätta, "Nej. Det vet jag ju inte."

Det där var det bästa svar jag nånsin fått på det där, när jag tänker efter, ganska dåliga uttrycket. Varför har jag aldrig tidigare fått det svaret?
Vi vet ju inte. Kanske det finns ännu fem liv efter detta. Kanske vi redan har levt åtta liv. Kanske allt är ett liv. Kanske det ändå är bara ett liv och det är det här. Ingen vet. Och man ska inte veta. Dör jag ska jag försöka blogga vidare och informera. Både er och Raskis.

Fast sen fick jag nog medhåll gällande att leva fullt ut, bara ifall att.

böcker!

Jag har stegring och sådana saker.
Men jag har varit till biblioteket och lånat
en bok om sömn, en bok om drömmar, en bok om Dylan, en bok om Kent, en bok som spekulerar i det andliga, en bok om humorlogi och en bok om filosofers svar på stora frågor.
Så hejdå alla fina.

det här med att läsa bloggar.

Det verkar poppis att lista bloggar.
Så jag vill också.
Alla bloggar jag läser är bra bloggar, alla ni på följande lista är bra. Lästips, med andra ord.
Dessa bloggar kikar jag regelbundet på:

Elli, därför att hon skriver djupt, fint och bra.
Hon bor också i Stockholm och tar fina bilder.

Carro, därför att hon är min bästa vän och för att hon har humor utan dess like och för att vi träffas ganska sällan numera.

Jossan, därför att hon tänker häftigt och därför skriver hon också häftigt. Och för att hennes bilder är speciella och fina.

Johanna, därför att hon skriver om the wonderful life of a FKF:are och för att hon gör det bra. Ibland skriver hon också om att spela teater i Kimo. Det är också bra.

Fanny, därför att hon är söt och skriver snälla kommentarer åt min blogg och mig ibland.

Hanna, därför att hon verkar ha humor och för att hennes bilder är så bra.

Madde, för att hon är en av mina bästa vänner och också henne ser jag för sällan.

Marvel girl, därför att hon skriver så skickligt och fint och intressant om ett liv i samma stad som mig.

Ida, därför att hon studerar litteraturvetenskap, skriver bra och hjälper mig med mina frågor om studier i Sverige.

Linn, därför att hon är rolig och har världens sötaste son.

Peppe, därför att det i början var en blogg som "alla andra" läste. Det tog inte länge innan jag var fast. Hon har humor och är mor till en kille med en gullig näsa.

Janne, därför att han är Plaskjanne och hörs i radion.

Svensken, därför att det är fint att han skriver på sin finska, och fint att han lär sig.

Hipsu, därför att hon är cool och rolig och en bra skribent.

Nicolinas morsa, därför att hon är en duktig mamma till en söt dotter.

Tänk vad tråkigt det vore utan er.

ytterligare en vacker bild.

Kanske den vackraste av alla.
Hon och jag är precis likadana.
Jag skulle kanske inte rekommendera att bli som jag men
det är ändå kul.

vad ska hända?

Jag kan inte precis påstå att jag skrev medan barnen såg på film.
Men Edward, 5 år, skrev själv på födelsedagskortet han skulle ge till tjejen vars kalas han skulle på. Det gladde mig.



Gissa hur vuxen jag kände mig när jag slängde in båda barnen baki, körde iväg till kalaset och hittade helt problemfritt, jag som aldrig hittar nånstans. Sen stod jag vackert kvar på gården tills han hade kommit in. Då körde jag och Ellen vidare till affären där vi köpte glass för hon var så sur när hon inte skulle få tårta. Vi köpte Långa Farbrorn-saftisar.


Oj arma va äckli glass!

Nånäää, vi skoja bara!

Jag fick tjugo stycken vackra, rosa, tulpaner av syster som tack.
Efteråt for jag hem till pappa, och en timme senare kom Serne och hon satt på med mig tillbaka till stan, för vi skulle till Ollis.
När vi vek in via ABC på vägen och parkerade på invalid-parkeringen satt 13-åringar och stirrade ögonen ur sig genom fönstret. Vi tänkte göra cp-ryck med armarna. Det hade varit bra. Varför gjorde vi inte det?

Framme i stan kom Carro, Simon och Manuela. Vi spelade Trivial. Jag fick två knappar. Sen slutade vi och alla utom de två sistnämnda begav sig till Ollis. Den första fråga jag fick var "Höödu visst va du mee i Pelle Svanslös?" Javisst, Murre från Skogstible är på krogen, givetvis.
Så mycket annat spännande hände inte, inga roliga bekantskaper stiftades. Men det var ändå inte olidligt för det fanns många intressanta människor att se på.
Det satt också en störande typ vid vårt bord. Så vi tjallade åt vakterna som slängde ut honom genast. När han steg upp tappade han byxorna. För andra gången.

Nu sitter jag här och har fem och en halv timme kvar på mig att hitta på ett slut till den där pjäsen. Det här är, i korthet, vad som har hänt:
En snart 30-årig kille har kris för att han inte har någon kärring. Han blir intresserad av en kärring som handlar i butiken där han jobbar. Fast hon är lite knäpp och bär alltid med sig en fågel i bur. Killens, som heter Frans, största fobi är fåglar. Tänk så typsikt. En dag frågar hon om han vill komma på kaffe. Han drar undanflykter så långt det går, men hon ger sig inte. Han rådfrågar sin bästis Jakob som föreslår att förgifta fågeln. Han tar med sig flugsvamp som han till sin förvåning törs lägga i fågelmaten när han kommer fram till tjejens, Sofias. När han är där är hon helt förändrad, daltar bara på med fågeln och pratar om den som om den vore bättre än en fredagskväll med vin och sällskapsspel. Plötsligt äter både Sofia och fågeln samma mat, maten med svampen. Hoppsan.
Sofia säckar senare ihop och hamnar på sjukhus medan fågeln tydligen klarar sig mer eller mindre oskadd, för när Frans hälsar på Sofia på sjukhuset frågar hon om han möjligtvis kan åka dit och mata fågeln. Han lovar att göra det men vågar ju inte, även om han numera nästan är räddare för Sofia än för fågeln.
Han ber Jakob göra det och han går dit. När han kommer tillbaka har han fågeln med sig. för den var så fin och söt och han vill ha den.

Och jag har inte en blekaste om vad som ska hända nu. Förslag/idéer mottages med tacksamhet.

clap your hands say yeah.

Min pjäs är nu 1061 ord och tre sidor. Jag har skrivit sedan klockan fyra och huvudet kollapsar ganska precis nu. Slutet är vad som fattas och det tänkte jag klura ut imorgon medan mina systerbarn ser på film. Jag ska nämligen vara barnvakt.

Det bästa är ändå att jag måste inte skicka in betygen till Sverige igen, i sällskap av den där lappen, utan de har hittat fram och allt är som det skall.

Det är också fredag, solsken, dammsugen lägenhet och andra sköna saker.
Ha en fin kväll!

Ps. Vem vet var nån teatergrej finns på Kaserntorget och vem följer med mig dit på föreställningen av Madde min vän på tisdag klockan 20.00? Komsi komsi.

kom på kaffe.

Idag skulle min bil på 3000-kilometerservice.
Som om jag inte kände mig tillräckligt vuxen och anständig redan när jag en timme efter inlämning gick fram till disken och hämtade ut nyckeln, låg ett kaffepaket i framsätet när jag satte mig i bilen.
Jag dricker inte kaffe. Jag får knappt ner en klunk. Så nu är ni, kära läsare, alla välkomna in på kaffe när helst ni önskar!

Fast vänta... Man behöver väl en kaffepanna eller -bryggare? Ja? Jag äger inget sånt.
Kanske borde jag istället glädja min far?

Hur som helst är Ni, kära läsare, fortfarande välkomna på te, coca-cola, juice, vatten, cider, öl, brännvin, äppelsprit eller mjölk, när helst ni önskar! Tillgång till festliga sugrör samt isbitar torde finnas!