Idag efter dramalabbet frågade en deltagare av Fanny om hon redan kör bil.
Ja, sa hon, det har jag gjort i två år nu.
Jag frågade hur detta är möjligt, vi är väl lika gamla?
Samtidigt slår det mig. Det är alldeles fullkomligt möjligt.
Jag håller på att bli gammal.
I övrigt gick det bra. Alla tycker att min pjäs är jätterolig. Det är jätteroligt att höra.
Och när skådespelare läser upp den med en helt annan inlevelse är det också kul.
Och det finns många andra fina pjäser.
Nästa gång spelar vi upp dom wohoo wohoo.
Nu passar jag barn
lydiga sådana som med rena tänder tittar på film
iklädda pyjamas.
Vi var till ABC och köpte glass. Jag parkerade på invalidparkeringen. En lite äldre dam och hennes man stod och stirrade. Jag trodde ju jag körde på något eller så. De slutade aldrig stirra. När Edward öppnade dörren i baksätet sticker hon in huvudet och frågar "e du handikappa?"
"Ja. Väldigt. Faktiskt." Sa jag. Långsamt och med en bitterhet i rösten. Det var roligt. Hon gick.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar