förlåt min försovning.

usch vad jag är trött på allt.
det är en underlig trötthet.
en sådan som inte brukar infinna sig.
jag har ingenting att klaga på.
jag är nöjd med tillvaron och med livet och våren och allting.
faktiskt.
men ändå är det nånting
som är fel och som stör och irriterar
och som jag vill slå ihjäl.
men det är svårt att slå
när man inte vet vad eller hur man ska slå.
helvete.
jag vill bara sova.
är jag lat om jag känner så?
kanske.
när jag sover drömmer jag samma dröm
om och om och om.
för tredje gången i rad i natt.
du är den du brukar
men du är trygg
som jag.
tills du försvinner på sätt du brukar och jag vaknar.
med söndagsinsekterna i magen.
att sova är kanske inte heller det bästa.