Men Edward, 5 år, skrev själv på födelsedagskortet han skulle ge till tjejen vars kalas han skulle på. Det gladde mig.
Gissa hur vuxen jag kände mig när jag slängde in båda barnen baki, körde iväg till kalaset och hittade helt problemfritt, jag som aldrig hittar nånstans. Sen stod jag vackert kvar på gården tills han hade kommit in. Då körde jag och Ellen vidare till affären där vi köpte glass för hon var så sur när hon inte skulle få tårta. Vi köpte Långa Farbrorn-saftisar.
Oj arma va äckli glass!
Nånäää, vi skoja bara!
Jag fick tjugo stycken vackra, rosa, tulpaner av syster som tack.
Efteråt for jag hem till pappa, och en timme senare kom Serne och hon satt på med mig tillbaka till stan, för vi skulle till Ollis.
När vi vek in via ABC på vägen och parkerade på invalid-parkeringen satt 13-åringar och stirrade ögonen ur sig genom fönstret. Vi tänkte göra cp-ryck med armarna. Det hade varit bra. Varför gjorde vi inte det?
Framme i stan kom Carro, Simon och Manuela. Vi spelade Trivial. Jag fick två knappar. Sen slutade vi och alla utom de två sistnämnda begav sig till Ollis. Den första fråga jag fick var "Höödu visst va du mee i Pelle Svanslös?" Javisst, Murre från Skogstible är på krogen, givetvis.
Så mycket annat spännande hände inte, inga roliga bekantskaper stiftades. Men det var ändå inte olidligt för det fanns många intressanta människor att se på.
Det satt också en störande typ vid vårt bord. Så vi tjallade åt vakterna som slängde ut honom genast. När han steg upp tappade han byxorna. För andra gången.
Nu sitter jag här och har fem och en halv timme kvar på mig att hitta på ett slut till den där pjäsen. Det här är, i korthet, vad som har hänt:
En snart 30-årig kille har kris för att han inte har någon kärring. Han blir intresserad av en kärring som handlar i butiken där han jobbar. Fast hon är lite knäpp och bär alltid med sig en fågel i bur. Killens, som heter Frans, största fobi är fåglar. Tänk så typsikt. En dag frågar hon om han vill komma på kaffe. Han drar undanflykter så långt det går, men hon ger sig inte. Han rådfrågar sin bästis Jakob som föreslår att förgifta fågeln. Han tar med sig flugsvamp som han till sin förvåning törs lägga i fågelmaten när han kommer fram till tjejens, Sofias. När han är där är hon helt förändrad, daltar bara på med fågeln och pratar om den som om den vore bättre än en fredagskväll med vin och sällskapsspel. Plötsligt äter både Sofia och fågeln samma mat, maten med svampen. Hoppsan.
Sofia säckar senare ihop och hamnar på sjukhus medan fågeln tydligen klarar sig mer eller mindre oskadd, för när Frans hälsar på Sofia på sjukhuset frågar hon om han möjligtvis kan åka dit och mata fågeln. Han lovar att göra det men vågar ju inte, även om han numera nästan är räddare för Sofia än för fågeln.
Han ber Jakob göra det och han går dit. När han kommer tillbaka har han fågeln med sig. för den var så fin och söt och han vill ha den.
Och jag har inte en blekaste om vad som ska hända nu. Förslag/idéer mottages med tacksamhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar