hej.

jakten på filen.

idag köpte jag lenkkimakkara och till det vill jag ha fil så jag köpte fil också och det hade jag aldrig gjort i sverige förr och det var lite konstigt för det var en hel djungel med olika paket i olika storlekar och med olika SMAKER (va) och olika konsistenser (öh) så jag tog till slut en "natuell filbunke" med valios märke och gick och betalade. hoppas det blev rätt.

dagens nöje.

"det är inte på riktigt", ursäkta men det är precis vad det är.

Ikväll har jag och Emely tittat på Lost. Jag tittar sällan på film/serier men när jag gör det gör jag det på riktigt. Ni som känner mig vet säkert hur ohälsosamt mycket jag lever mig in i vad jag ser.

Klockan 00.30 inatt var vi klara för dagen, och Emely följde mig ner för hon skulle slänga skräp. Vi tryckte ner hissen och lite halvt uppskrämd från serien noterade jag att det tog lång tid innan hissen kom, men tänkte inte mer på det.

När den väl kom och dörrarna öppnades stod en kvinna där. En äldre, med grått, lite stripigt hår, förvirrad hållning, trötta ögon och en papperspåse i handen. Sådär som från en film. Sådär som den där karaktären man inte riktigt vet. Eller man vet men man vet verkligen inte vad.

Medan jag kände mitt hjärta i min hals såg jag Emely hoppa till i ögonvrån, samtidigt som jag utförde liknande ryckningar själv. I sekunder som kändes som märklig evighet stod vi där. Och kvinnan sa "OJ! Var jag inte nere än?!" och sen åkte vi ner en våning med henne och jag var egentligen rädd men det märktes inte.

Elektroder, jag tackar eder åter för att jag kunde springa hem i den takt jag sedan gjorde.

den människan.

och än en gång har jag lagt detta förbannade pussel
tusen bitar tid, tusen bitar euro, tusen bitar energi
och inte finns det någon ram, ens
13 x 15
2 centimeter tacksamhet, 5 centimeter glädje
8 centimeter uppskattning, 7 centimeter hejvadkul
märker ni? nej, det gör ni inte men det stämmer inte

det fattas en bit och den har försvunnit  för länge sedan.
det fattas en bit och den skall knappast komma tillbaka.
det fattas en bit och vi har slarvat bort den allihop.
det fattas en bit och den heter den som gapar efter mycket.
det fattas en bit och den som hittar den.
ja herregud, den människan.

på gränsen.

Drömde inatt att det fanns en ny uppfinning. En korg som man skulle sitta i och så kunde man linda in sig i olika tyg, "instagram-filter", beroende på hur man ville se omvärlden just då. Jag flög runt med den där i Pensala, inlindad i fjärilsmönster, och tyckte det var jätteroligt. Pappa var orolig och ringde polisen.

Jag kom flygande vid radhusen när jag plötsligt såg polisbilen på Ribackan. I panik flög jag till min vän Madde som sympatiskt gav mig husrum för natten, trots att vi båda skulle jobba tidigt nästa dag. Sen vaknade jag.

älä mee.

dom sa att såna som du bara fanns på film 

och att det inte var på riktigt 

ingenting att vara rädd för 

som någraåring tror man på allt 

på allt dom säger och allt dom gör 

för dom är förebilder 

och dom är efterljud 

förstod att såna som du fanns på film 

för att såna som du fanns på riktigt 

såna som du var underlag 

underhållningsunderlaget  

du fanns på riktigt
insåg jag

i filmen om livet 

livet om filmen 

det är kanske inte på riktigt 

men det är vad vi tror 

och du är verkligen ingenting att vara rädd för 

men om  

nytt på min vägg.

kåokasi hennas.

Skulle koka ägg. Misslyckades. Misslyckades fullkomligt. Med att koka ägg. Koka ägg, kom igen. Hur svårt får det vara. 

meidän piti muuttaa maailmaa.

På Spotify har jag en spellista med enbart finska låtar som jag lyssnar på ibland för att höra lite. När min finska vän var här i helgen spelade vi den i bakgrunden, medan vi pratade om livet (vilket var svårt, herregud det är ju inte direkt lätt ens på svenska).

Mitt i allt kom en låt med Anssi Kela som jag har lagt till nån gång i förvirringen. Mitt i en mening utbrister min vän jättedömande "MIKÄ TÄÄLLÄ NYT SOITTAA?!"

Intet fel på Anssi. Och nu ska jag sluta tjata om finska saker. Ska bara gå till skolan och få en redovisning ur världen först.

niitä on aika paljon.

Lärde mig två nya finska ord i helgen. Juoppo och sytkäri. Alkis och tändare. Poligubb å flintto. Helt hur man vill.

glad midsommar.

Önskar jag och min danska mustaschmugg.

som gudmor lär jag henne allt jag kan.

grillaus ja dricka.

Ett tag, rättare sagt ganska länge, hade jag ångest över denna högtid. Som alla andra högtider. Jag trodde fram tills igår att jag skulle bli helt ensam här på campus och hade planerat hur jag skulle gråta hål i mina skrivböcker. Nåja. Kanske inte riktigt, men ungefär.

Men så vände allting. Planer ändrades och tillkom. Så imorgon ska jag grilla med min finska väninna. "Grillaus jajajaaa dricka" sa hon när jag frågade om hon hade något toivomus. Lät inte dåligt tyckte jag, så vi gick och handlade. Första gången jag handlade på finska. Makkara. Liha. Maissi. Pernuat. Gick ganska bra. Gick hela tiden och tänkte på att om man skulle ha fått gå och handla med finnar på finskalektionerna i skolan istället för att sitta och böja verb i  häften kanske man skulle ha lärt sig något.

Sedan vet jag inte riktigt vad som händer resten av helgen men det är ju så livet är. Hoppas det blir absurt. Ikväll har jag storstädat med min nya älskling (dammsugaren) och nu kyler jag ner denna hundragradiga boning med en öl. Som tilltugg har jag min fot, bara för att jag kan. Tack, elektroderna.

den såg så rofylld ut när den körde ner för rampen.

Det bästa som finns är att upptäcka att mina syskonbarn utvecklar sinnen för humor. För tre veckor sedan var jag i Finland jättesnabbt över helgen och firade min far. Jag åkte sedan ner till Åbo med mina systerbarn och deras pappa.

När vi satt i bilen i kö till båten såg vi hur en silverfärgad Toyota Yaris körde av. Exakt en sådan bil har min pappa.

"Där kom moffa från Finland!" sa min snart nioåriga systerson, som vilket lugnt konstaterande som helst. Sen skrattade vi åt det. Edward 9 och jag 22.

DENMAARK.

Har varit i Köpenhamn med min vän My i helgen. Idag på tåget hem sa hon att hon inte har varit med om så många märkliga saker på en resa förr. Jag kontrade med att fråga varför hon tror att jag är en kär användare av orden "absurt" och "bisarrt".

I fredags när vi kom fram började det med att konduktören på tåget hade kastat Dallarn i ett hörn, så han hade blivit skadad och kunde inte vecklas ut som vanligt. Vi försökte länge "skruva", förgäves på perrongen. "Vi får nog fråga någon dansk om hjälp" sa jag, men i samma stund som jag hörde hur tomt det lät la jag ner Dallarn på marken och slog allt vad jag orkade och han var sig själv igen. Vem behöver en dansk. Vem.

Vi letade upp vårt hostel och installerade oss. Gick ut för att utforska staden. Äta. MAAAD. Jag blev nästan överkörd av en cyklist. Vi visste inte att det var en cykelbana det var frågan om, så vi gick över. Plötsligt hinner jag se en kvinna komma cyklande (hårt) i ögonvrån. Nästa jag minns är ljudet från hennes bromsande fordon och hennes danska, panikartade skrik. Herregud. Jag var turist, förlåt. Vi hittade en jättefin Muminbutik och jag var jätteglad.

Sen skulle vi åka en såndär turistbuss ni vet, som kör runt i staden och så sitter man på taket och tittar sig omkring som aldrig förr. Damen på turistbyrån där man köpte biljetter var tyvärr lite sur, och gav oss fel information. Det resulterade i att vi först spenderade två timmar på att gå fel, för att sedan kunna konstatera att vi ändå missat alltihop. 

Lite halvsura gick vi istället till Ströget, där vi av en slump upptäckte att man kunde få liknande upplevelser fast i cykelvagnar. Haffade den chaufför som såg mest bortkommen ut och bad honom cykla oss till Sjöjungfrun tur-retur för 200 danska kronor. Han gjorde det, fast han jämrade sig över att det var lite långt. Och jag upplevde hela äventyret så absurt att det enda jag kunde göra var gråta av skratt.

Där satt vi, på en cykel i Köpenhammn. Jag inklämd under Dallarn. Folks reaktioner. Allt. Jag har inte haft så roligt på länge. Det var verkligen speciellt, och roligare perspektiv än buss. Den där lite märkliga chauffören var dessutom snäll och körde oss lite olika omvägar här och där. När vi körde sa My "Jag undrar vad jag skulle ha gjort hemma i Växjö nu, säkert suttit och haft ångest över något" och jag kunde inte annat än instämma medan jag tänkte på hur saker bara blir ibland. 

På morgnarna åt vi jättegod frukost. Frulle asså.

 Jag såg så bekymrad och finländsk ut alltid. Det var jag inte. Eller ja, åtminstone inte bekymrad.

På lördag steg vi upp tidigt och utnyttjade våra inköpta bussbiljetter som misslyckades kvällen innan. Det var intressant och fint. Sedan gick vi på Tivoli, och jag vet inte vad jag ska säga annat än att jag älskar karuseller så fantastiskt mycket. Vi åkte jättehöga slänggungor som gav en otroligt fin utsikt över staden och en alldeles lagom fin känsla av livsspänning. Samma sak med fritt fall. Där ifrågasatte vi faktiskt vår överlevnad på toppen, men väl nere igen kunde vi inte sluta skratta. När det började regna satt vi kvar i en karusell fyra varv (tack Dallarn) för att vi inte orkade kliva av och efter tredje började jag känna livets banalitet. Man bara snurrar runt. Egentligen. I karuseller eller ej.

 Efter Tivoli gick vi och drack danskt öl för att bli av med våra mynt. Buddha bar. Vi gick in bara för namnet. När vi kom tillbaka till hostellet hörde jag att två killar i soffan pratade finska, så jag började prata med dom. Vi spelade kort och dom drack tysk vodka. Efter ett tag gick jag och My och la oss, i vår sovsal. Strax efter det kom den ena av finnarna upp, och det visade sig att dom hade sängarna bredvid våra. Oddsen. Han hämtade (mer) vodka och önskade oss good night. 

Jag lade mig för att lyssna på musik och läsa innan jag somnade, och en kvart senare ryckte jag till av att någon lyste på mig med en telefon och skrek "Vaaaasa!". Skonsamt för övriga gäster i sovsalen.  Samma kille skulle hämta attiraljer igen. Och jag visste inte vad jag skulle svara på ett sånt skrik så jag sa "jåå" och han bara lyste med sin mobil och jag såg att hans klocka var 00.08 och jag tänkte att det kanske var en dröm.

Det var det nog inte och idag har vi bara ätit och strosat runt lite planlöst innan vi tog tåget hem igen. På vårt hostel spelade personalen förresten Metallica om kvällarna. Och Lisa Ekdahl. Tvära kast. Fredagsrock.

torsdag.

Idag har jag hängt med David. Vi köpte billig tvål och åt onyttig mat. Och jag köpte en ny dammsugare. Alltså ursäkta men ibland är jag för dumt envis för mitt eget bästa. Fattar inte varför jag inte har köpt denna tidigare. Testkörde den snabbt genom lägenheten just och den är hundra gånger bättre än den jag hade. 300 spänn. Ingenting.

Orkade inte åka till Ekorosk (vad heter det ens här?) så jag ställde ut den gamla i trapphuset. Varsågoda. En helt okej städmanick för mindre utrymmen, men verkligen inte 29 kvadratmeter. Nu ska jag träffa min finska kompisinna. Värmer upp hjärnan med Teräsbetoni. Verkligen tufft.

var för arg, förargad.

i morse blev jag förbannad och sårad och ledsen fast jag egentligen inte borde
jag borde inte ta åt mig
inte vara den där svampen
inte den där färgpaletten med känslor istället för färger

men jag är det och vad ska jag göra åt det, så istället för att slå sönder porslin gick jag till simhallen
simmade fyra kilometer på två och en halv timme i ilska
och det känns i magmusklerna nu, känner jag

jag känner hela tiden
och jag borde lära mig
att livet är som en himmel med moln som flyger, ibland iväg
och jag måste nog skriva noveller i början
annars funkar inte det här
man måste ju liksom förstå vad man läser
säger jag

jag ljög för att slippa hånskratten
och jag förstörde en hel dag

det finns ju inga gränser.

kesella duger inte.

Igår gjorde jag bärkvarg. Det blev så gott att jag nu överväger att investera i en elvisp så att jag kan laga det (och apelsinris, dom enda efterrätterna jag kan) fler gånger utan att få armkramp. Dock kvarstår frågan om det är värt det med tanke på att jag ställer mig och vispar max 5 gånger per år.

kaffepanna.

sommarlov.

Idag, på Sveriges nationaldag, fick jag sommarlov! I tisdags skrev jag sista salstenten (som gick åt skogen) och idag skrev jag klart hemtenten i samekursen (som gick bättre).  Jag är jätteglad för detta är mitt första sommarlov på fyra år. Ikväll har jag städat lägenheten och plockat undan alla skolpapper och -böcker som har legat framme som stressmoment i evigheter. Jag har storhandlat och kånkat mat för en hel familj. NU ska jag andas. 

Totalt har jag sökt 20 sommarjobb (27 om man räknar med dem som jag, av skäl jag inte visste då, ändå inte skulle ha kunnat tacka ja till) men inte kommit längre än till intervjuer. Och visst känns det lite surt på ett vis, men samtidigt har jag gjort vad jag har kunnat, så vad kan jag göra mer?

Jag har haft mycket ångest inför detta och legat sömnlös många nätter för att jag har funderat på hur det ska gå.  Och fortfarande skriker österbottningen i mig, och säkert många med den, att jag inte får säga det här men nu säger jag det ändå: Det ska bli skönt med sommarlov och det är precis vad jag behöver just nu. 

Det här handlar om mitt liv, mina beslut och tankar. Inte om ett landskaps jantelagsöverflöd och hur jag ska framstå i deras ögon. Kanske i sommar ska jag börja förstå det. 

Andra saker jag ska göra i sommar:

Skriva. När jag säger det till folk skrattar dom. Men skratta på. Jag ska skriva minst en sida per dag. Minst. Ingen skillnad var, när eller hur. Men skriva. Jag utför knappast några stordåd men det är en hobby till vilken jag har ett märkligt förhållande, och nu ska jag ge den tiden jag skyller på att jag aldrig har.

Sitta i min solstol om kvällarna och dricka lågprisvin. Inte omöjligt att det kombineras med punkten ovan. 

Åka till Köpenhamn med My. Två dagar ska vi härja där. Njuta av vår vänskap som avståndsmässigt splittras till hösten när hon flyttar.

Simma. Ja.

Vara med på ett utbyte med en grupp människor från Belgien. Åtta belgare kommer till Växjö i slutet av juli.

Plugga.  I slutet av augusti har jag en tent som jag måste klara för att få examen, och det är min sista chans (om jag ska ta examen inom den tid jag tänkt). Det kräver en jäkla massa läsande och jag och mina koncentrationssvårigheter klarar inte riktigt det. Men nu ska vi ta det lugnt och försiktigt med en bok i veckan.

Öva på att gå med en öl utan att spilla. Och andra vigulanta övningar såsom backa, stanna utan stöd, sitta som en indier på yoga och gå (snabbt) runt sjön utan att flåsa. 

Träna med elektroder 3 gånger i veckan. 2 gånger på stället där dom hör hemma, 1 gång här hemma hos mig. 

Åka till Stockhom. För att se Lars Winnerbäck, Kent och Robyn med min fina vän Ellinor. 

Antagligen åka till hemlandet. Någon gång när det passar.

Ha Lost-maraton med Emely. En av dom få serier jag faktiskt gillar. 

Åka till Dalarna. Kanske. Om jag vågar. Hälsa på släkt som jag sällan eller aldrig har träffat. 

Och säkert en del annat som jag inte har planerat ännu. I sommar ska jag bara vara. Se vad som händer. Ta chanser, risker, möjligheter. Känna livets film. 

sommar.

Väntar på bussen i shorts och elektroder. Känns absurt.

mustaschlippis, kippis.

rimmar i rapporten.

Snart är den klar.

valmöjligheter.

nu är det natt igen och jag har glömt hur skönt det är
glömt hur jag får ro, hur jag vaknar, hur jag ser
för jag har sovit på nätterna på sistone
som vanligt folk
som vettigt folk
som FOLK
"va som folk i svärji no tå"
sa min yngsta storebror som sin sista mening innan jag flyttade hit
och jag får väl ursäkta men jag ÄR inte som folk
jag försöker men det stretar emot och går fel
och jag mår dåligt av att försöka passa in i någon mall
som inte ens finns
jag måste få leva fel för att kunna leva rätt
hur länge löns det att kämpa emot

människor som frågar
vad jag ska jobba med
lite sådär hånfullt med en "du är redan borträknad"-ton
för att jag inte utbildar mig specifikt till
POLIS eller LÄRARE eller ADVOKAT
tänk om dom inte heller blir det, fast dom utbildar sig till det
så det riktigt står i deras pannor med en fet tusch
tänk om det inte blir någon KARRIÄR

tänk, då bjuder jag på kaffe med mjölk, socker ELLER både och.
valintamahdollisuudet.

måste ständigt påminna mig.

elektrikerdottern har kopplat.

Hemmapremiär för elektroderna. Låter som ett fotbollslag. Har lyckats koppla dom rätt (TROR JAG) och nu kör jag "vila 10 minuter så kroppen vänjer sig" innan jag ska börja träna. Få se hur detta går. 

har haft hela våren på mig.

Trött som ett as, glad som en idiot.

Satt uppe och skrev på rapporten till alldeles för sent. Blev mer eller mindre klar. Med ett utkast i alla fall.

"Du skriver ledigt och intresseväckande men jag skulle vilja se någon mer fackbok om minne, teater eller tal."

Ja fast både minne och tal är ju skådespelarnas grej, inte sufflösens. Jumalauta. Tänkte blanda in lite koncentration men kom in på mindfullness och bara kände hur fel allting blev.

 Nu vet jag vad jag ska göra i helgen i alla fall. Leta teaterlitteratur, hänga med världens bästa vän som kommer hit från Stockholm, anordna en sista fest. Vet ni hur det känns när tre år av vänskap bara splittras. Vet ni. Vårfest ska vi ha. Som i lågstadiet.

Nu ska jag in till stan och köpa en boll. Farväl.

mittveckan.

och?

ja.

all denna hets.

Såg en lista med tips på hur man blir smal. Nummer 2: "Ät mat med fel hand." 

Ursäkta men vart fan är världen på väg om man ska behöva sitta och äta mat med fel hand. De flesta som följer listor av denna typ hade inte ens behövt göra det, dessutom.

Äter choklad med rätt hand när jag vill. 

sköldpaddan.

Imorse ringde min telefon. Det var ett okänt nummer men jag svarade.

Jag: Ja hallå?
Andra änden: God morgon Kilpikonna!

Inte varje morgon man blir kallad kilpikonna i Sverige. Var ett erbjudande om en teatergrej på fredag men tyvärr kan jag inte gå because I am a serious elektrodkvinna right now och det krockade.

Fick elektroder idag igen (och 3 gånger i veckan hela sommaren från och med NU) och det är så skönt efteråt. Backade ut ur köket bara för att jag kunde just. Praise the lord jag är så glad. Hejdå.

blablabla.

Försöker skriva klart mitt utkast till praktikrapporten. Kul att jag kommer ihåg vad jag menar med "tid och rum blablabla". Minns inte vilken bok jag tänkt referera till. Smart.

mysigt mitt i match.

Även om resultatet i gårdagens match mot Sverige inte blev vad jag och min vänskap hoppades på hade vi ändå ganska roligt.

Kommentator: Det är avblåst, och Sverige har ledningen med 1-0.
Jag: No mmmm.
Hon: Nojaaaaa meillä on väärä selostaja.

Kommentator: Kan Sverige kontra?!
Jag: Ei.
Hon: Ei.

Kommentator: Och det är ju mysigt.
Vi: HAHAHA "mysigt".
Jag: Mietikää jos Mertaranta sanois semmosta.
Hon: Joo, ei. Ei. Ei. Ei se koskaan tapahtuu.

Nu ska jag titta på bronsmatchen (och finalen, heja Schweiz!) och sen ska jag sluta tjata om ishockey för denna gång. Hejdå.

aina ei mee nallekarkit tasan.

Efter förlusten. Jag och min finska vän svär, undrar vad som hände men är helt nöjda med att det inte blev 1-6. En telefon plingar till.

Hon: Isä lähetti nyt viestin.
Jag: Mitä se kirjoitti?
Hon: Satans sjutton.

drömsemi.

Finland-Sverige.

När jag och min finska vän funderade på om vi skulle se matchen ute på någon bar eller hemma hos någon av oss skrev jag i mitt sms "mulla ei oo väliä, pääasia on että saan nähdä ottelun."

Min svenskspråkiga telefon föreslog att jag skulle skriva "näsdukar" istället för "nähdä". Klok telefon, för det lär jag behöva. Oavsett resultat.

jag och min självdisciplin.

blir trött.

"Hon spelar frisbeegolf hahahaha vem fan spelar frisebeegolf?"
"Han lyssnar på japansk pop hahahaha vem fan lyssnar på japansk pop?"
"Hon gillar blomkål hahahaha vem fan gillar blomkål?"
"Han vill bli botaniker hahahaha vem fan vill bli botaniker?"

När jag kom hem från skolan back in the days och hävde ur mig liknande saker åt pappa sa han alltid "Ja he e väl bra" eller "Itt ere na feil me he" eller "Itt e he naa ti skratt åt". Dock tog det några år innan jag insåg hur rätt han hade.

Är det något jag ska lära mina eventuella barn så är det precis det. Vi är och ska vara olika och det är tur. Är säker på att världen vore ännu mer åt helvete om alla var poeter, elektriker, plåtslagare och lärare. Sluta döma, börja berömma. Nu.

ja men bilder.

Igår en mycket trevlig avskedsfest för allas vår vän Hampus som ska flytta till Norge.

Höjdpunkten - hunden! 

 Dom tre vise männen. 

 "Du ser ut som Lilla My i profil, ni har samma näsa!" 

 Min nästan norrländska vän som behövs på alla fester, och hennes vän. 

 Hunden (som inte åt upp min mat). 

Hampus har jag känt största delen av tiden jag bott här i Växjö och han är en rolig och fin man. Bra på fester, bra på hockey, bra. Det blir tomt utan honom i stan.

 "Då kan ju du gifta dig med henne Hampus, hon kan flytta med dig till Norge." sa Tobbe lite surt om en gammal lärare. 

 "Jag är finne egentligen tror jag." 

Jag och Sofie som nuförtiden håller till i Skåne men som åker tåg hit till exempel när det är grillfest

party.

Ska nu på grillfest med flera från vårt förlorade gäng. Har inte festat sen februari tror jag. Är taggad (kolla bara jackan) men lite rädd att en hund ska äta upp min mat. Skulle köpa cola med mitt namn på men den flaskan var för högt upp så jag tog min tvillingsysters namn istället.  "Dela en coke med Elin." Will do.

nära och bra.

Igår gick jag till baren ensam för att kolla hockey. Ingen av mina vänner kunde följa med (förutom på slutet) och jag missar inte en ishockeymatch bara sådär.

Eftersom det var fredag och Finland-Ryssland köpte jag en öl. Kändes lite forever alone till en början att sitta där med öl för mig själv en fredagskväll men sen blev jag van. En full grabb som var på svensexa kom och pratade med mig.

Han: Känner du någon här eller?
Jag: Nä, är bara här och kollar hockeyn.
Han: Fan vad coolt. Hoppas Finland vinner!
Jag: Ja det gör jag också.
Han: Finland är bättre, det är ju nära och bra! 

Det bästa var att han fick som han ville. Eller vi fick som vi ville. 3-2. Bra match. Bra, bra. Nära och bra.

ur en gammal dagbok.

"Alla är hoppare eller rockare. Jag vill inte ha någon stil, jag vill vara mig själv."

Jag, 12 år.

såolståol.

Idag var jag på kaffe med min finska vän. Ibland är allt lättare än man tror.

Jag: Mä ostin eilen semmonen... Mikä se nyt on... Tuoli joka voi ottaa mukaan auringossa.
Hon: Joo, aurinkotuoli.

Aj jo.

bästa tiden på året.

Ishockey-VM.

Ikväll Finland-USA.

haar it do nain friiar.

I dagarna har jag blivit lite förvirrad när jag har tänkt. Har tänkt på det senaste året i mitt liv. Vad mycket som har hänt och hur jag har börjat resonera annorlunda.

Mest märkligt är att jag inte känner suget av att gå ut på krogen längre. Det kan vara roligt i rätt sällskap, men dessa skrikiga studentpubar med småpojkar som vet vad dom vill men bara för kvällen. Nej. Jag säger nej. Jag orkar inte. Inte mer. Det tar så mycket energi för mig som är så känslig och vill så mycket på riktigt. 

Men vidare är detta första gången på länge som jag inte är intresserad av någon eller ens känner något behov av att vara det. Sedan i somras har jag knappt tänkt tanken. I julas när jag var hos min kusin frågade hon "Finns it e na trevliga karar tidee på universiteti?", och det slog mig att jag vet ju faktiskt inte. För en gångs skull vet jag inte. Har inte kollat. Har inte brytt mig. Har inte velat. 

För det här är också första gången som jag på riktigt känner att jag själv är en helt trevlig kvinna. Jag är inte bara trygg i mig själv, utan även med mig själv. Förr har jag alltid känt att jag "måste" hitta någon. För att jag har känt mig ensam och haft någon behov av att bli sedd. För att alla andra har någon. För att man SKA ha någon. Men det måste jag inte. Inte nu. 

Det enda som känns lite skrämmande är när jag avstår krogkvällar för att jag inte vill. Som någon pensionär. Tänk om denna period håller i sig för alltid? Dör jag singel då? 

Nå, okej.

tror jag dör.

Imorse hade jag fysioterapi i vanlig ordning. Fortfarande salig över gårdagens magi. Satt i väntrummet och väntade på min tid. Min fysioterapeut kommer. Hon säger "Ida. Du får låna elektroderna."

Jag säger: .......... Va?
Hon säger: Ja.
Jag säger: Är det sant?
Hon säger: Ja. Två gånger i veckan här och tredje gången får du ta hem dom.
Jag säger: På riktigt?
Hon säger: Ja.

"Det var så roligt att se någon bli så entusiastisk som du."

Tre gånger i veckan ska jag alltså få ha dom på. Två av dom samtidigt som träning, för bästa effekt. Alltså jag kan inte hantera detta. Så glad är jag. Detta ska bli mitt livs sommar.

Jag vet att jag inte ska förhasta något men jag har redan ett mål. Att kunna bära ett glas med vätska utan att ta stöd och skvalpa över. Tror att det kan gå. För igår och idag har jag kunnat göra två saker jag inte kunnat tidigare.

1. Stanna utan stöd. Alltså utan att ta tag i väggar eller möbler. Stannar nu helt av egen balans.
2. Backa. Alltså gå bakåt. Med steg, inte tankeverksamhet. Det har varit svårt till och med när jag har Dallarn, men nu backar jag till och med ganska tryggt.

Säger inte detta något om vad dessa märkliga elektroder gör med balansen, så säg.

teknikens under.

Ni som vill läsa korta, roliga inlägg kan sluta läsa redan nu. Ni som däremot vill läsa om teknikens framfart och hur den kan hjälpa människor, ni kan fortsätta. 

Utgår helt kallt från att alla som läser detta vet att jag har en skada. Det vet ni mer än jag själv vet det, eftersom jag är en vanare användare om vi säger så. Ni som inte visste det vet det nu. Hej hej. 

Som jag skrev i inlägget under var jag och prövade en ny uppfinning idag. Och nu vill jag typ gråta glädjetårar. Det var så roligt. Det kopplades elektroder till mina spändaste muskler. Dessa pirrade på mig en stund medan jag låg och tyckte att allt var ganska absurt. Absurdaste denna vecka kunde jag lova redan då, trots måndag. Ström. Att ström skulle hjälpa. Sen sa folket "nu kan du stiga upp". 

Det gick ström mellan min hjärna och mina muskler som gjorde att hjärnan reagerade snabbare på musklerna eller något sånt. Det slappnade även av dom spända musklerna och gav styrka åt dom svaga.  Hjärnan "hjälpte upp" musklerna till en mer normal nivå. Typ. Eller strömmen hjälpte hjärnan. Eller jag VET INTE. 

Vad jag vet är att det hjälpte. Jävligt bra. För det första lyfte jag fötterna tio gånger bättre. Den ena i teamet sa att hade jag haft dessa elektroder vid mitt senaste ortopedbesök hade jag aldrig fått det gummiband jag nu har kring vristen som hjälper mig att lyfta. 

För det andra blev allting mycket lättare i rörelseväg. Jag kunde göra övningar jag aldrig har kunnat göra tidigare. Hoppade upp och ner på en häst (en låtsas) som om (nästan) ingenting hade hänt. Ingen hjälp. Jag kunde stiga upp från golvet med mycket mindre ansträngning än tidigare. Dom mätte mina rörelsevinklar och alla mått var avsevärt mycket bredare än tidigare. 

Ni vet när man sitter på sina hälar, med hälarna mot arslet? Det är en position jag i vanliga fall inte klarar av. Jag klarar en bit, men aldrig ända ner, och den biten gör ont. I somras gav jag mig fan på att jag skulle klara av att nudda i alla fall, och det klarade jag efter att ha tänjt en halvtimme om dagen i en månad. Idag med elektroderna satte jag mig ner direkt. Var frågan om kanske 5 centimeter mellan hälarna och min röv, och benen spände knappt emot. 

Mannen som hade hand om detta sa dessutom att dom resultat jag uppnådde idag är ingenting mot vad jag kommer att uppnå om jag kan börja använda dessa regelbundet. Hjärnan vänjer sig liksom vid att göra "rätt" och ju mer man tränar och upprepar desto mer fattar min ärta. 

Och så det där med att hjärnan kopplar till musklerna snabbare. Efter allt detta + arbetsintervju var jag hungrig som ett djur och gick och åt lunch. I kön tappade jag en lapp ur min plånbok. I vanliga fall fattar jag ju som alla andra att "ah, tappade egendom, måste plocka upp den", men innan min kropp har kommit till skott finns det en fördröjning på någon sekund. Idag plockade jag upp lappen innan jag själv förstod det. Det gick så snabbt. Jag var så mjuk i kroppen. 

Jag hålls såhär mjuk till imorgon, ungefär. För fortsatt effekt behövs mer elektroder. Det kan man fixa. Om man har 4000 euro. Det har jag inte, men jag vet att det är värt varje peng. Helt fantastiskt. Jag ska försöka få någon fond eller något för detta är det bästa jag upplevt. 

Vill krama människan som uppfann detta. 

huomenta gomorron.

Min första lediga vardag på evigheter. Har arbetsintervju senare idag, men min fysioterapeut ringde och sa att det hade blivit en ledig tid till att testa ett nytt påfund som heter elektroddräkt. Så det ska jag göra nu och sen skjutsar hon mig till intervjun. Fick så bråttom att jag var tvungen att äta frukost, blogga och fotografera mig själv samtidigt. Man är väl en trogen bloggare. 

carpe diem yolo mcdonalds.

Han: Du är ung ännu.
Jag: Men jag känner mig äldre än jag är.
Han: Du verkar äldre också.
Jag: Men inte typ 35 väl?
Han: Nej, men inte 22 heller. Men du är ung. Du ska leva livet, gå på McDonalds så ofta du kan.

Hejdå ska åka och köpa franska och cokis. Eller sola på min gräsplätt.

mvh arbetslös.

Drömde inatt att dom ringde från ett av jobben jag var på intervju hos.

Intervjuaren: Jag har ringt dina referenser!
Jag: ...... Jaha? Vad sa dom då?
Intervjuaren: Att du är glad, spontan och alltid har en anekdot att berätta från din vardag.

Jaha.

missä menee raja?

Han: Det är ju lite skillnad på våra yrken. Du kan ta med din poesi till en fest men jag kan inte stoppa ner ett elskåp i bakfickan.
Jag: Men vem fan tar med sig sin poesi på fest?
Han: ..... I och för sig.

sorti á la idalavida.

Slut på praktiken. Kommer att kännas konstigt. Har hållit till på samma ställe sen januari, i totalt 15 veckor. Och nu mitt i allt är det slut. Förstår inte. Vad jag däremot förstår är att jag aldrig kunde ha fått en bättre praktikplats. Är så mycket mer tacksam än vad jag någonsin kommer att kunna uttrycka i varken tal eller skrift. Gud i London vad mycket jag har lärt mig och vad omväxlande det har varit. 

Inte bara praktiken i sig har varit givande. Det har också varit otroligt nyttigt för mig som människa. Jag vill bara berätta, för alla ni som kallar mig lat och slarvig (hej, sys...) att jag inte har försovit mig en enda morgon på dessa femton veckor. Varje kväll har jag lyckats lägga mig i tid, och mina sömnproblem har jag löst med att ha TV på samtidigt som jag somnar för att kunna slappna av min tankegång. 

En gång har jag ätit lunch ute på stan. En. Alla andra dagar har jag haft dessa eviga matlådor. Jag har gått från att kunna tillreda två anständiga maträtter till sju. Om några veckor får jag besök och jag funderar faktiskt på att bjuda på makaronilåda. Tror det skulle fungera utan diverse förgiftningar.  

Jag ringer nu viktiga samtal utan att vara jätterädd. Och även mindre formella. För några dagar sedan bröt ett samtal med en vän. Jag ringde upp. Istället för att vara den som väntade på att bli uppringd. Låter kanske fånigt men jag är, eller har varit, livrädd för sådant. Även när det gäller vänner. "Jaa he bröit!" tycker, eller tyckte, jag alltid att var jobbigt att ringa och säga. Men det var ju för fan bara vad som faktiskt hände. Förklarade mina framsteg för min vän. "Ja grattis, jag är ju livsfarlig att ringa till." 

Praktiken har gett mig: Lärdom, erfarenhet, kunskap, mod, fokusfrånstötning, matlagningsskills, wake up-calls, livslära, dygnsrytm.  Och en Lilla My. 

Vi åt en bullalängd på kaffepausen och så fick jag denna. Finaste jag fått. "Det här paketet har ingenting med din nationalitet att göra. Eller lite." 

När jag gick hem såg sisuskålen ut sådär. "Lite sisu" bokstavligt talat. Jag trodde inte folk skulle gilla det.  Nu ska jag sova. Tack och hej.

loppu.

Imorgon är min sista dag på praktiken. Bara en fråga: Vad hände? Tid, du milde tid. 

 Ska lämna lite sisu i köket innan jag drar. Slog mig precis att jag kanske borde tagit med bullar istället, men vet ni vad? Jag KAN INTE baka och jag TÄNKER INTE gå till affären och köpa något som jag låtsas att jag bakat själv. Sisu blir bra. Man får ju inte skylla på praktikanten. Sisu får dom dessutom inte tag på lika enkelt som vrinsöta rulltårtor heller. Tack för mig.

om stockholm.

I Stockholm blev jag betjänad av en sovande pojkvasker, firade min fina vän Ellen, träffade min fina vän Ellinor, gick på bio, handlade på Systemet och fick visa legitimation för den finska kvinnan i kassan (hon blev jätteglad), gjorde en undersökning baserad på slumpmässiga människor jag mötte på gatan, åkte hutlöst mycket tunnelbana och pendeltåg av och an, hade fin diskussion men alkoholist på buss (ville skrika på folk som stirrade), skrattade åt Ellis roliga pappa, drack gräsvin, sov i en taxi, bevisade att Dallarn ÄR mannen i mitt liv (jag-salongsberusad sjukgymnast: 100-0), tittade på finska kanalen, köpte finsk sötlakrits, ha det så bra då, ha det så bra, ha det så bra, vi kanske ses. Och så vidare.

Hittade ett par partybrillor på Glitter. Köpte. Inte.

Jag och Karamelli. 

 Jag och Karamellen. 

Ett av många roliga svar jag lyckades samla ihop.