Onsdagsbesök i Idas kök

Jag sitter i Idalavidas lägenhet, här har vi ätit chokoglass och druckit limsa med muminsugrör (yeah!!) Ute har det störtregnat, så där så man känner att man lever.
Vi satt i hennes kök och hade kalas för det var första gången någon åt i hennes kök (det är ju liksom inte det de är till för) och så talade vi om minnen vi hade med varandra före vi ens kände varandra. Vi funderade lite på människor, falla-i-tamburen-en-random-kväll-människor & vara-rolig-utan-att-de-själv-vet-om-det-människor. Det finns många vackra människor.

"Apor kan räkna!" utbrister Ida här brevid
"Valar är musikaliska!" fortsätter hon
Nu vet vi det. Värst vad hon blev djurintresserad. Det var dagens allmänbildning by Idalavida. Tack för den.

Okej, kära läsare nu måste jag sluta.
Puss! Gästbloggare Jossan

nästan juli.

Det slog mig idag. När jag uträttade ärenden åt syster. Kvinnan i kassan bad mig återkomma imorgon, första juli. Det är i juli jag får veta om det blir Sverige eller inte Sverige. Vasa eller inte Vasa. Det är lite spännande. Men det är lite läskigt att en sommarmånad går såhär snabbt. Men det är ingen vits att klaga. Det här är livet och tiden och allting. Dessutom är det två kvar.

Nu ska jag spela lite gitarr innan jag går till jobbet. Efter det kommer Josefine hit och hälsar på mig. Det var tal om att baka en paj. Jag undrar hur det blir.

Jag vill förresten också rekommendera Felix mustapippuri-ketchup. Den är jättegod. ÄT.

men det kanske ska vara såhär just nu,

hej kära du.
mitt liv var intressantare innan jag skaffade jobb.
jag trivs på jobbet. jag trivs bra. men allt är så inrutat nu.
jag bara vaknar, pratar tungan av mig, tjänar lite pengar, går hem, tappar lusten till det mesta.
jag borde ta en vecka när allt går tvärtom.
när jag träffar människor jag aldrig förr träffat.
när jag dricker drycker och äter mat jag aldrig smakat förut.
när jag går en annan väg till jobbet.
när jag läser böcker på andra språk.
när jag inte bryr mig i vad klockan, som egentligen inte finns, är.
när jag kommenterar andra bloggar än de jag hela tiden kommenterar.
när jag är vaken på dagarna och sover på nätterna.
när jag klättrar i träd och eldar brasor.
när jag köper en sak som jag aldrig sett förut och odlar växter.
när jag använder svåra ord och läser från höger till vänster.
när jag inte är varenda pinne till lags.
för jag dör ändå ensam.
hejdå kära du, jag gillar dig.

ps. jag har drabbats av något som gnager i mig. varje dag. det slutar inte förrän jag skrivit en liten dikt eller ett stycke text som jag själv tycker är bra. (jag säger inte att det här är en sådan text) det är ju bra. för det tvingar ju mig till att skriva. och jag vill ju skriva. jag kommer mig bara inte riktigt för. jag vet inte vad jag ska kalla det bara. är det en sjukdom eller? ds.

dagens kauppakung elä va heitt e...?

Slog personligt rekord idag på jobbet. Jag tror det kommer att stå sig för evigt. Visste nämligen inte att man kunde få ens sådär många. Jag gjorde 15 affärer. Fattar inte riktigt. Men jee jee!

Sen kom jag hem och hade skittråkigt. Ingenting har hänt. Jag har liksom ingen lust samtidigt som jag vill göra allt. Jag har funderat på konfirmation. Är inte 14 år ganska jävla oskyldig ålder att konfirmeras på? Som om man skulle förstå vad man gör och vad allt det där innebär när man är 14 bast? Man vet ju ingenting då. Men jag antar att det finns en baktanke. Just för att man inte vet nånting ska man luras dit. Hade konfirmationen ägt rum vid till exempel 18 år istället hade garanterat hälften minde gjort det. Smart tänkt, kyrkan. Kanske lite småelakt också?

Visst, man kan skriva ut sig och allt det där.
Det var bara en tanke.

sally och dolly i sommarnatten.

Och så igår. Kvällen. Jag vet inte. Livet är så absurt så jag blir alldeles konstig i hjärnan. Jag hade roligt i alla fall. Serne satt på med mig till stan och vi drack rosévin från Australien. Jag vet inte riktigt vad det är med mig och rödvin. Men det är annorlunda jämfört med annat alkoholhaltigt. Men det är annorlunda på ett bra sätt.
Vi träffade Natu och massa andra människor. Skaffade oss fejkidentiteter som vi trodde oss behöva. Jag hette Dolly och Serne var min syster Sally. Topalowic var vårt efternamn. Lite trasig uppväxt kanske. Mamman från Tjeckien och så vidare. Vi åkte massa taxi och vi åkte massa dallare. Det är så hemskt svårt att åka dallare i fyllan. Armarna orkar ju ingenting. Så nu är alla mina muskler i hela kroppen sjuka och jag har oändligt många blåmärken överallt. Det var länge sedan jag senast åstadkom en ordentlig sommarfylla (vin, sena nätter, taxi, yra på msn, skämt om gud (förlåt), konstiga människor, konstiga konversationer och sjutton absurda sekunder). Så det var dags!
Vad som fanns på wc-golvet i morse: massa bark (va?), Vem är jag och i så fall hur många-boken, en vattenflaska, en tom colaflaska, random ensamma strumpor.
Jag hade i alla fall roligt! Här får ni två bilder.





Hejdå, hälsningar Dolly Topalowic.

en familjär midsommarafton.

Jag har firat midsommar och gjort en hel del roliga saker. Om vi börjar med fredagen, den där själva aftonen, så for jag, pappa, min syster och hennes familj till Kauhava, som vår tradition påbjuder. Även om jag brutit den några år här emellan.

Man vet att det är sommar när man kör bil med pappa och lyssnar på The Eagles. Det är bäst.

Framme åkte barnen karusell.

Pappa fascinerades av flygplanen.

Och jag bara var där.

Jag och Ellen busade lite.

Mot slutet tog jag med min syster i en jätterolig karusell som snurrade härligt. Anna skrek att hon var för gammal och blev yr, jag skrattade och njöt. Det var fina 3 minuter.

Innan hemfärd åt vi franska och fick en överdrivet stor gaffel.

Alla blev vi ganska trötta till slut. Men det var en rolig kväll!

hej hej från pensal!

Klockan 03 inatt kom Dragos förbi för att säga hej. Det fortsatte vidare ut på stan, där alla ställen var stängda. Vi gick tillbaka till mig och på vägen mötte vi en trevlig prick som kom från krogen. Han hade bott i Estland medan det ännu hörde till Ryssland, men sedan flyttat hit och han förklarade lyckan när han steg in i Halpa-Halli. "There was bananas, mandarins and äppelsins!"

Precis när vi återkom till min dörr kom vi på att vi kan gå till Shell och äta glass. Det gjorde vi och Natu kom också dit. Hon frågade hundra frågor av Dragos. Jag fnissade. Sen for vi till hans studio och kollade på en animation och frågade fler frågor. När vi sedan gick därifrån till Natus för att hälsa på hennes hund sken solen vackert över oss och Lady Gaga ljöd högt ur Natus telefon. Klockan var 05. Hunden var knäpp men han gillade Dragos som talade rumänska med honom.

Solen sken fortfarande och ännu mer när vi lämnade hunden och dess ägare och jag hade svårt att föreställa mig att det var nu jag borde börja sova. Till slut sa vi hejdå i mitt trapphus och i det där magiska stadiet mellan vakenhet och sömn kunde jag räkna kyrkklockans slag till sju.

Jag har alltså knappt sovit alls. Och ändå har jag lyckats ta mig till nordligare delar av Österbotten. Pappa har så slött internet att jag inte fattar. Men han är snäll ändå. Glad midsommar!

det känns inte.

Jaha.
Midsommar.
Och det är ljust hela tiden.
Och man ska göra massa saker.
Som man inte gör.
Och det är nu man borde öka på allmänbildningen.
Helst ska den slå i botten.
Och man borde skriva och man borde vara trevlig.
Och man borde försöka.
Och
jag
försöker
men
det känns
inte
speciellt
annorlunda.
Och det
känns inte
speciellt vackert att veta att du fortfarande befinner dig på samma
ruttna
nivå.
Att du fortfarande inte lärt dig
att människor som oss
kan förstå lika mycket
som
dig
och
mer.
Tänk om ett äpple ramlade dig i huvudet.
Eller i oss båda.

Jag och Natu har sett på film ikväll. Hon har konstaterat följande:

1. "du gillar killar med lockigt hår!"
2. "du har sådär udda stil som dom hadd förr i tiden, och jag gillar 90-tals."

1. ja, nami nami..
2. ja.

när ida får tråkigt

blir hennes naglar ansikten.


På jobbet fick hela systemet fel i nerverna drygt en halvtimme efter inledd arbetsdag, och eftersom det inte blev bättre fick alla vi svenskspråkiga försäljare gå hem.
Jag har gjort ingenting förutom skapat figurerna ovan. Det har varit en ovanligt tråkig dag. Huvudvärk har plågat mig hela dagen och slutar inte. Jag ska äta Burana och sova.

önskelista till bazooka i las vegas.

Den här:


och den här:



Hittar du inte dessa eller känner att du vill köpa ännu fler så gillar jag allt med tecknade apor, pandor, giraffer, elefanter, hästar och sköldpaddor. Och annat fint med humor. Efter fyra år av nära vänskap borde du veta lite vad som är min stil. Du har en budget på typ 60 euro och jag blir inte sur om du köper lite fel. Jag är dig evigt tacksam och pengarna får du genast. Min lön torde ramla in på kontot ungefär i samband med din hemkomst. Puss och kram och tack.

glassen smälter.

Gjorde affär med en norrman (måste ha varit) idag. För det första var det jättesvårt att förstå vad han sa. Men jag förstod att han gillade mitt erbjudande. När jag sedan frågade vad han hette fattade jag ingenting. Det var liksom inte ett namn. Bara ljud. Så stavade han upp allting "E som i Ellinor och S som i Sanni" och så vidare. Jag skrev. När jag till slut frågade om han möjligtvis hade en e-post sa han att hans glass smälter.
Det var den sötaste ursäkt jag fått. Klart den smälter när finnar som inte hör ett skit ringer och undrar oväsentliga saker. Han var fin.

Och nästan gjorde jag affär med en liten kvinna. Det kunde ha kommit direkt från Pleppo. Hon var mest Pleppo hittills. "Heeeee-eej!" sa hon, helt tvärtemot de flesta sura. Sen var hon väldigt näpen och försynt. Hela tiden. Undrade massor. Men kunde inte göra en affär utan att själv ha kollat hemsidan först. Och jag kunde återkomma vid sommarens slut, när hon återvänt från sin utlandssemester. "Ha de braaaaaaa!"
Jag har kommit fram till att det inte är någon ordning på någonting om jag inte kommenterar mina ringbud. Så jag skrev "pleppo, utlandet". Min finaste kommentar hittills. Undrar om chefen kan se dom? Nå han kan ändå inte svenska.

men solen skiner i alla fall.

Usch vilken dag.
Jag började för det första klockan 09. Det passar inte mig speciellt bra. Sen va vi tvungna att lyssna på oss själva. Samtalen vi ringt tidigare. Fy satan. Ursäkta språket, jag kan bättre!
När vi till sist började jobba sålde jag ändå bara två fjuttiga små saker.
Inte ens bananen hade den där känslan idag.
Nåja, imorgon har jag i alla fall kväll. Fysio 11.45 visserligen, Men ändå! KVÄLL!

Nu ska jag gå ner till parken och skriva tills jag känner att jag börjar dö. Eller frysa.

natus roliga funderingar, del 208.

Igår var jag och Natu på bio. Vi såg Dear John och två personer i filmen hade autism. När filmen var slut och vi åkte hiss ner sades följande:
Natu: Hödu ja tror Jake har dedär autism.
Jag: XXXX har ju å, lindrigt.
Natu: Vafan? E de däför h*n e så udda?
Jag: Nå... Nä.
Paus.
Natu: Har du de?
Jag: Nånej, vaför sko ja?
Natu: Nå int vet jag, alla verkar ha de.

Idag gick vi runt på stan.

Jag: Men ja får it studiestöd, ja får rehabilliteringspenning.
Natu: E de så för alla?
Jag: Itt om itt man e handikappa.
Natu: Int e du ju de.
Jag: He e ja visst.
Natu: Int e du. Du har ju bara foten.
Jag: Janå... Nåo e ja.
Natu: Alltså e de som dina lår som har nå fel eller?
Jag: Nä alla benmuskler har nåo liti problem. He kallas att ja har en cp-skado men it veit ja.
Natu: Men int har du ju de i hjärnan?
Jag: Nä. Man måst itt ha he.

Sen befallde hon mig att berätta allt om min barndom. Ända från början. Ingen har tidigare visat ett sådant intresse.

femvåningshusets sjunde våning.

att sitta på balkogen i ösregn och skriva om att solen skiner
på sjunde våningen i femvåningshuset
att ha marsblöta skor i juni.
och köpa de dyraste vindruvorna i världen på rea.
flirta med mannen utan känslor i bilkön.
flirta med vädergudarna.
men lek inte med deras känslor
för de har inga.
stör inte människor som tänker
hoppas aldrig för mycket
glöm aldrig hur man beter sig.
befallningar känns så avlägsna.
ungefär som att heartbrokea en man i sina bästa år.
och så kommer låten från 2006.
jag var kär. och lyssnade på den hela tiden.
hela vägen från björneborg till staden nervfel.
eller om det var till dess utkant.
och såg allt som en veklighet framför mig.
på tal om avlägset. och naivt.
och befallningar och vädergudar och män.
och rätt och fel.

förlåt.

jag saknar oftare platser än människor.

och det regnade inatt.

I morse lämnade jag kvar Carro på mitt golv, där hon kunde stanna efter behag tills hon tyckte sig vara i körskick, och gick till jobbet.
Tre första timmarna var helt hopplösa. Jag tog paus. Ringde pappa som hade ringt. Köpte en banan. Men det regnade så jag åt den inne. Sen gick det lite bättre och jag fick 5 kauppoja till. Nu har jag 14 på fyra dagar. Jag vet inte om det är dåligt eller bra.

Det regnar fortfarande. Och det regnade inatt när Daani skjutsade mig på dallarn mellan Ollis och Potero. Inget av ställena jag nämnde var särskilt roliga. Inte heller denna gång. Jag vet inte. Jag vill bara dricka vin i parker. Och leka med mina karaktärer, bästa vänner, som aldrig sviker.
Men min verkliga vän, Carro, och jag har i alla fall ett mysterium. Det ska inte förbli olöst länge till.

dagens.

Samtal nummer 12350500. Man från Närpes, ca 35-40.

Han: Njääääänå ja väit itt. Ja traaor itt he.
Jag: Do vill it spara na pengar?
Han: Ja tycker dö låtär som dö sko va norrifrån, va sku dö säg om vi sku diskuter dehär på en restauraang iställi?
Jag: Haha. Tyvärr så måst dehär göras på arbeitstid.
Han: Jaa dö har arbäitstider. Men imårån tå? E je ju lyyödaskvieeldi tå, tänkt ja.
Jag: Tyvärr så jobbar ja bara 11-16 imåron.
Han: Aj faan.

Idag var en ganska bra dag. Kan ju bero på att kvällsmänniskan jag hade iltavuoro och fick sova 10 timmar. Nu kom Carro och vi ska festa lite. Eller umgås i alla fall.

dehär e ida å ja etär en banan HEEEEJ.

Idag jobbade jag 9-15. Men först hade vi konstig skolning typ en halv timme. Sen fick jag tre kauppoja, ett soittopyynainting och en vrickad tunga. Folk är trevligast i Ekenäs, åtminstone hittills.

Jag hittade en ny hobby idag också. Nämligen att äta banan på torget. Jag bara stod där mitt på. Ensam. Och åt. Det var en fin känsla. Jag måste göra det oftare. Jag kom på så många saker jag vill skriva om. Men jag måste stå. Inte sitta. Det är något med skillnaden där emellan.

Direkt efter jobbet hjälpte jag syster och agerade blombudbärare i Vörå. Och Årvas. Inget speciellt med det. Jag körde inte ens vilse. Vilket ointressant liv. Jag hatar bilen som varje morgon klockan 06 startar från gården huset jag bor i står på. Bromsarna gnisslar utav bara fan. Och jag är knappast den enda som vaknar.

tillbaka till staden nervfel.

idag började jag jobba lite sådär smått.
och folk kom för sent
och dom sa sori.
EI SE OO MITÄÄN SORI.
och jag tänkte att jag aldrig i livet ska komma för sent.
fast jag annars suger på att hålla tider.

det gick inte jättebra. men det gick, väl.
the chef sa att vi gör det bra om vi säljer en idag
två imorgon
och tre på fredag.
så här långt är jag med i så fall.

men varför är så många kärringar så otrevliga?
jag lär mig aldrig.
och så fick jag jättemånga samtal till staden Nervfel.
den är inte trevligast.

men idag har jag lärt mig massor.
och jag är glad att jag jobbar.
hoppas jag skulle komma igång lite med finskan igen också.
jag har redan en finsk kompis
och lilla damen pratar bara finska med mig.

min trettiofem grader varma balkong ropar på mig, vi hörs.

varför det är skönt att tala med simon i telefon.

Jag: Bwää... No döödd ja.
Simon: Dödd du?
Jag: Jå.
Tystnad.
Simon: Ojdå.

Ps. Imorgon ska jag sälja imorgon ska jag sälja imorgon ska jag sälja imorgon ska jag sälja. Allt handlar om inställning, lärde jag mig idag på skolning.

studera.kanskealdrig.

Vet någon vad studera.nu felar?
Jag har fått mejl om att jag är placerad i urvalsgrupper och att mina betyg och meriter har kollats igenom, men det står ingenting om meritvärde eller urvalsgrupp. Bara att handläggning, fortfarande, pågår. Är det så här för någon annan?
Jag orkar inte väntaaaa.