nåja äntligen!

Nu är dagen här. Dagen då vi skall få veta om väg rimmar på steg och mäta rimmar på veta.

Det är med förväntansfulla steg jag går till skolan idag.
Det skall bli så kul att äntligen få veta sanningen, hehe....

söndagar suger.

jaha. det ringde på dörren och jag öppnade.
det var dumt gjort.
för det var licensmannen.
som jag på förhand hade tänkt att jag aldrig i livet skall öppna för.
men det är ju inte den första man tänker på klockan 20 på en söndagskväll.
sen att jag blev paff och är sämst på att ljuga gjorde att jag numera ger pengar för att få se på rörliga bilder och lite ljud i en apparat. JAJA. jag bor bara här några månader till. sen har jag längre ingen tv ändå.
söndagar suger.

en önskan

Kan ingen starta listtrenden igen? Vi minns nog alla de eviga listorna med de eviga frågorna på Berusad och Bilddagboken och överallt. Jag skulle så gärna vilja göra en lista här i bloggen.
Finns det ingen som har en?

jag känner en som fyller 5 år idag

Hon heter Ellen och hon är världens bästa systerdotter. Vi säger GRATTIS och valsar med disneyprinsessor!
Hon är lite som mig. Lika knäpp. Lika galen. Lika oseriös. Hon skrattar ihjäl sig när jag kallar henne för Edward med seriös ton och blick, och liknande konstiga saker. Det ska bli roligt att se vad det blir av henne. Jag saknar henne. När jag pratade med henne idag sa hon att hon saknar mig också. Gulligt.

män som lämnar sina hem för gräs i californien

Skrev på hemtentan från det att jag vaknade till klockan 19. Men det blev mest bara fel. Jag fattar ju verkligen inga såna saker som man borde fatta. Känner mig lite som att jag har nåt fel, typ för lite intelligens för att behärska verkligheten. Men det har ju framgått i test att så inte är fallet. Lite kan jag ändå inte låta bli att betvivla testens trovärdighet alltså. Vad ska det bli av mig?

När jag sedan gick till Ica var det så kallt att jag fick ont i lungorna när jag andades. Då tänkte jag på olika saker. Till exempel höstlöv, Danmark, hur det är att vara lärare, sjukdomar och kinesiska tecken. Hemma igen såg jag på Idol och var lite sur för att Geir gick vidare. Förstår verkligen inte vad han gör där alls. Han tog Madeleines plats. Men nu får jag ju se honom nästa fredag då. Kanske vi ska kramas också, FNISS!

Nu dansar mitt inre till The Beatles.
Imorgon skall det skriva mer om medeltidens jävla kärlek.
Men det skall dansa också.
Lite lördagsdans, sådär.

natus roliga funderingar, del 207.

Ida säger:
helt seriöst
vaför tog jag fan int chansen?
Natu säger:
vittu vi e båda kokta i soppor
Ida säger:
hahaha
Natu säger:
men ida jag tror nog vi kommer få dom, gud testar oss nu bara

Bäst att hålla sig i skinnet i såna fall!

två år eller två evigheter.

Idag är det två sedan mommo dog.
Det känns som två evigheter.
Fast ändå inte.
Den hemskaste dagen på länge var nog när pappa kom upp på vinden och sa att hon var sjuk.
Jag blev knäpp och åt bara gurka i flera dagar.
Mest för att tugga.
Vi hälsade på henne på sjukhuset och hon log när hon såg mig.
Jag är glad att jag inte grät.
Då.
Finare människa får man leta efter.
Har aldrig träffat en mera öppensinnad, förstående och ärlig men ändå ödmjuk 86-åring.

Drömde om henne för några veckor sen. "Tänk att ee två år sidan ja sticka vantan åt de no" sa hon. Jag kom på alltihop först för några dagar sedan. Det är ju faktiskt två år.

Och här är jag nu då. I Växjö och ska börja skriva hemtent. Undrar vad hon hade tyckt om det. För något hade hon ju tyckt. Det var det fina.

NO SKA JA BYGG IN VEEG. SIDAN SKA JA TA FRAM MEETÄRSTICKON Å MEEET.

Alltså idag hade vi diktanalys, grupparbete.
Den första dikten var omöjlig att förstå (fast jag tror fortfarande att man inte ska förstå dikter, kanske för att jag skriver så själv) men den hade det tydligaste rimmönster, utan att bli tjatigt, jag sett på länge.
Jag var egentligen den enda som såg mönstret hela dikten igenom, eftersom jag var den enda som ansåg orden mäta, veta och väg, steg rimma.
Här i Sveriget tycker man inte det. För man tycker om att uttala Ä-ljud. VÄÄÄG och MÄÄÄTA. Då rimmar det inte, såklart. Jag är den av oss i klassen som talar den äldsta varianten av svenska, och dikten var gammal. Slutet av 1800, början av 1900. Nåt sånt. Och mönstret alltså. Det var ju så fint. Trots detta hade jag tydligen fortfarande fel.
Några fick jag övertygade (tack), men inte alla. Vi tjafsade så länge att vi beslöt att uppsöka en specialist på nordiska språk och gammal svenska nästa vecka! Då ska vi allt se!

Och alla ni vackra Österbottningar och övriga finländare som läser detta kan ju instämma med mig - det rimmar. Länge sen jag senast kände mig så hjälplös.

utvalda händelser ur idalavidas liv, del sepetembertisdag

Idag fick vi uppgifterna till hemtentan. Det blir nog en pärs för mig och min kuriösa hjärna kan jag berätta. Och jag måste börja redan imorgon, eftersom inlämningsdatumet infaller när jag befinner mig i huvudstaden. Men jag tänkte flumma. Flumma bort läraren lite. Mitt vapen. Och tänk så skönt sedan (om jag klarar den, det här är ju min första universitetstenta och helt nytt) - aldrig mera den här gamla kursen. Party!

Jag har sett på Idol nu. Väntar på resultat och läser lite dikter till morgondagens skojiga grupparbete. Bland killarna har jag ingen större skillnad på vem som går vidare, men helst Emil. Vad gäller tjejerna är Alice helt fantastisk, det har jag alltid tyckt. Samtidigt kan man ju inte låta bli att heja på Elin. Hon ÄR ju bra. Synd att bara en tjej går vidare.

Jaja. Jag skall återgå till lyrikens oförklarliga värld och frysa sönder lite.

jee!

Min hyresvärd var här och bjöd på karkki och lovade mig ytterligare två månader här!

Nu behöver jag alltså inte bostadsstressa på en liten stund igen.
Jag har chans till ännu bättre läge och marklägenheter.
Och jag behöver inte gå på visning imorgon.
(ja, det höll nästan på att ordna sig, men det blir bättre såhär.)

Ps. Varje gång han varit här för att hämta posten har varit en sån dag när jag har lagat mat. Alltså mat i stekpanna osv, inte bara makaroner eller tonfisk, grynost eller bröd. Det har alltså doftat mat i lägenheten. Missvisande (doftande?) verkligen, jag suger ju.

fina kvällen, äntligen.

skönaste festen igår kanske. några meter under jorden med bra musik och bra människor. mys!
vi lekte lapp i pannan och jag var anna anka. fattade ju inte det. "är ni säkra på att en finlandssvenska vet detta?". borde kanske ha kunnat men kunde inte. bittert!

plötsligt kom någon ner med dallarn. jag skrattade nästan ihjäl mig. "aamen den stod där ute!". som om det var helt okej att ta in den bara därför. det var en syn. en väldigt rolig en.
jag fick låna ett hårband. det prydde mitt huvud hela kvällen. lagom vackert.



en av alla dessa svennar hade varit på power park och hade en minä rakastan sinua-lapp i fickan! plus och plus, so to speak.

en annan fick ta del av mina poesilektioner.
"men du, kan du inte göra lite poesi över kvällen? jag ställer ölen såhär!"
jag bara "öh okej...burkarna stod på rad... sen... kommatecken och ny rad!"
han bara "haha, det är viktigt för dig"

sen gjorde vi dikter i team. en rad på var. det var jätteroligt. jag förklarade att man kan skriva dikter om ekon. och nästa rad handlade om himlen och våra legender på jorden eller nåt.
"fan va deep asså! du har ju talang ju!"

vi kan ju låtsas. i alla fall på lördagar. fast en gång sa han "det där var ingen bra poesi. börja om." och det var bra för annars hade jag aldrig kommit ur det och då hade det blivit sämre och sämre.

innan vi stack till krogen sa jag att jag tyckte det är konstigt att svalor inte går i skola. han sa att jag är en känslomänniska. och sen "vi ska gå nu, inte svalorna, inte känslorna, vi!" så vi gick. tog taxi. krog. tequila. massa skaka rumpa och fanta och rosé och svenskt. diskuterade sverigedemokraterna med en random på torget. hem vid tre. tack ellen för att jag fick följa med!

fattar du, f-ä-s-t.

Nu far jag på fest med Ellen. Jag har inte gjort annat än väntat hela dagen.
HEJDÅ!

humör ett och två, mest ett.

det känns som allting springer undan.
och jag hinner inte med.
och det vet alla. därför springs det.
jag har ju dallarn för helvete. klart jag inte hinner med.
men jag förstår ju en del ibland ändå.
men spring ni. få se var ni hamnar.
jag är glad att jag är här.

men så ibland
kan jag inte sluta fnissa.
jag bara fnissar och jag fnissar åt allt.
jag tänker på när jag var sjutton år och skulle berätta för pappa om killen som precis hade besökt mig (varför berättade jag det ens?) men han bara sa att jag måste sluta fnissa för annars förstår han inte vad jag säger.
det var svårt.

den romansen var förresten den märkligaste (hittills) i mitt liv. kunde blivit en film alltihop.
plötsligt ringde det bara på dörren. tur att jag var ensam hemma.
jag öppnade men ingen var där. sen hoppade han fram. gömde sig bakom dörren.

allting slutade nästa dag på följande sätt på trappan till mitt barndomshem:

jag: men vi syns.
han: nä.
jag: fuck you.

men jag är glad att jag är här.

och hon går på om sina jävla lägenhetsproblem jämt.

Jag har fortfarande ingen lägenhetsdelare.
Sambo kan man kalla det. Men jag tänker inte göra det.
Kämppis är ett ord jag hatar. Lite fyndigt kanske, men jävla fult.

Funderar på att satsa på nån av tvåorna i alla fall. Och annonsera ut sen.
Nån måste ju nappa. Räknade ut min budget ifall det krisar. Alltså ifall jag måste ha den för mig själv. Det blir knapert. Med mat, kurslitteratur och nöjen. Om man ens får tänka på nöjen. Men det gör jag fast man säger att jag inte får. För ingen kan styra min hjärna. Och då ska man ju räkna med att vår kära anstalt krånglar till det minst 5 gånger om året. Försöker hitta extrajobb. Lämnade faktiskt in ansökan till nån skrivgrej igår. Det betyder ju nästan allt annat än att jag får det. Sedan finns ju också risken att jag hamnar ihop med någon som pratar för sig själv och såna saker. Men det är väl saker man helt enkelt inte får bry sig om i situationer som denna.

Skulle göra intresseanmälan på den ena just. Det gick inte för jag tillhör nån "specialgrupp". Det är ju i och för sig bra. Men nu måste jag till kontoret imorgon. Fast där kanske de vet någon som är i behov av en lägenhetsdelare. Vi hoppas på det.

det allra bästa.

Det allra bästa idag är ändå att igår satt jag och skrev och gnällde ihop lite mer än en sida om varför jag behöver få förtur till lägenheterna här i detta område som jag bor nu, eftersom det är så nära till allt och idealet för en sådan som mig.
Idag efter skolan gick jag till bostadsförmedlingen och lämnade in denna skrivelse och ett läkarintyg. Mottogs på bästa sätt av en snäll kvinna. Drygt en timme senare ringer hon upp mig. Och hon säger att det är beslutat att jag nu får förtur i kön från och med nu. Jag hamnar på första plats så fort jag hittar en lägenhet jag vill ha och gör intresseanmälan.
Jättesnällt av dom, faktiskt. Tänk det. Alla måste flytta sig för här kommer jag. Typ. Tack.

Fast det är ju lite bråttom. Allra senast 1 december ska jag vara ut härifrån, men helst så fort som möjligt. Just nu finns inga lediga ettor i detta område. Det betyder att om det kommer så blir de lediga först i januari tidigast. Jag överväger nu att satsa på en tvåa och hitta en själ att dela den med. Men vem? Vem är snäll och tolererar kreativa anfall som kan te sig lite hur som helst, tål att höra gitarrspel som inte är världsklass och en hel del Pleppo, som är världsklass. HEJ HEJ BO MED MIG!

Ps. Jag är för jävla sämst på att laga mat. Men diska kan jag! Och tvätta kläder! Och skoja! Ds.

Idag kom posten

med biljetterna! Woo!


Jag har också varit i skolan. Åkte hiss med vår lärare. För han hittade inte till vår lokal. Jag vet inte om det är speciellt tryggt att följa en vilsen finlandssvenska med lokalsinne som en spisplatta i såna fall. Men fram kom vi.

Förresten, igår fick jag kanske den längsta hälsning jag fått hittills. Jag hämtade posten i trapphuset och en kille kom förbi. "Tja hallå hej hej!" sa han.
Fyra saker. Jag fattar inte. Men trevliga killar har jag aldrig haft något emot. Så tja hallå hej hej på dig med.

hej universitetet, det här går ju riktigt bra.

Jag och några tjejer från min klass sitter i caféet och läser våra "läxor", om man nu kan kalla det läxor längre. Känns lite annorlunda. I alla fall.

Emely: Alltså jag förstår fortfarande inte vad det här handlar om.
Jag: Inte jag heller. Hur många gånger är det kvar av den här tråkkursen? 1, 2, 3... Bara 3! Wohoo!
Emely: Tur. Jag orkar inte läsa mer nu.
Hon Som Jag Aldrig Minns Namnet På: Inte jag heller. Men efter detta behöver vi inte läsa mer förrän imorgon.
Emely: Sant...
Jag: Haha, vad positiva vi är.

Sofie kommer dit.

Emely: Hej, vi konstaterar att vi inte förstår uppgifterna vi hade tills idag.
Sofie: Vilka vad dom?

Ungefär sådär bra går det för oss. Men som sagt, tre gånger kvar!
Lyrikanalysen däremot tar slut alldeles för fort.

I övrigt är typ alla jättearga och upprörda över Sverigedemokraterna. Vi ska inte gå in på vad jag tycker. Men vad är det för sätt att bli sådär hysteriska bara för att någon har en kanske lite annorlunda åsikt? Man ska väl få tycka som man vill utan att media ska få spasmer och valstugor ska brännas ner.

idol 2010 jajajajajajaja.

Gissa vem som ska på Idol i Stockholm om tre veckor?
Gissa då.
Gissa sa jag.

Rätt gissat! Jag och Elli!
Whoop whoop!

Nu ska jag studera så att jag kan gå dit med gott samvete sen.
Lyrikanalys. Det är intressant!

ida - brandvarnaren: 1-0.

Idag när jag hade duschat och kom ut ur mitt ångande och väldoftande badrum hände det. Ångorna nådde upp till brandvarnaren som givetvis gick igång. Jag tittade på den och fattade läget - jag når aldrig i livet upp till den, jag har ingen lång kvast eller dylikt. Jag stängde kvickt badrumsdörren och gav brandvarnaren Ilskna Blicken (IB, liksom mina initialer) i fem sekunder. Den tystnade. Tack. Jag tänkte på när Bibbi sa att jag inte är kvinnan som fryser i bastun.

Sedan fick jag några infall. Apor och bananer och pussar och kramar.
Såna är roliga att få.

Adjö fina ni, jag skall studera och skriva brev. Puss och kram och banan.

men hjärnan är ju alltid allting.

det är något i mina fingertoppar
som bara vill spricka explodera detonera
men det går inte.
det finns ingen eld.
och det bara pirrar kittlar retar
i hela mig
mest i hjärnan.
'så här är du en bra människa'-området
har dött gått hädan hemkallats.
hoppas det har det jävla bra
där det är nu
i himlen helvetet eller det kanske är en mygga.
men jag är så trött och förvirrad av
personlighetsförändring på personlighetsförändring på personlighetsförändring
på personlig

hets

för

änd

ring

att jag inte längre vet någonting.
vem har någonsin gjort det, förresten?
tjena smarting. du gör världen till en bättre plats.
att tälta på.