pirkkahallon.

Min far skulle köpa lampor. Så det blev ännu en sista resa till stan innan jul. Med mig bakom ratten once again. Jag körde åtminstone inte i diket.
Vid prisma skulle jag köpa den där himmelskt goda pirkka-hallondrickan. Den fanns inte. Så jag chansade på nån mansikka-juoma som inte alls var lika god.
Jag byggde pussel när vi kom hem. Och det här måste vara mitt intressantaste inlägg någonsin.

Finns ingenting att göra. Jag bara väntar på julafton som ett litet barn. Jag har inte känt såhär på flera år. Jul brukar bara vara jobbig. Jättejobbig faktiskt. Men i år ska det bli lite mysigt tycker jag. Såvida vi håller sams, jag och min släkt.

Borde kanske ta tag i mina idéer och skaka dom lite innan dom glöms helt. Jo.
Men början är alltid så jävla svårt.

pappa.

Min pappa är så fin
så fin.
Jag önskar att vår relation alltid kunde vara så som den är när den är som bäst.
Synd att det en del är så eller inte alls så.
Finns nästan inget mitt emellan.

Igår berättade han om andra pappor, pappor till mina kompisar. Som han gick i lågstadiet tillsammans med. Eller de gick inte lågstadiet, det hette småskola tror jag. Vilka som var konstiga och vilka som gjorde hyss och inte.
Och om en bok.
Som troligen finns sparad. Inte allt för långt ifrån där jag befinner mig i skrivande stund.
Jag fnissar och titulerar honom till familjens geni, efter vinsten i spelet. Vilket spel? Jo just det, familjegeni.

Calles skiva har kommit ut på Spotify. Jag lyssnar med båda öronen, hela huvudet och lite med kroppen. Men det hackar för internet är lite ostabilt. (Varför kommer det ett rött sträck under ordet? Det är väl ett ord?) Internet är icke så stabilt. (Tydligen bättre så)
Så fort jag har råd och tid sticker jag till närmaste affär och köper den. Den kan bli min första skiva i bilen. Inte illa pinkat, Calle! Det är en fin bil och en ära, borde han veta!
Eller... öh.

dålig dotter.

Pappa skulle till stan och köpa julklappar. Jag följde med och körde dit. Det gick okej. Sen tvingades jag köra hem också, det snöade och var mörkt och hemskt. Det blev inte bättre av att pappa blev förbannad redan i parkeringsgrottan när jag råkade köra lite långt ifrån den där maskinen man sätter biljetten i. Efter det var han irriterad på minsta lilla grej. Det hade han ingen rätt till tyckte jag och sa det. Eller menade det.
Och jag är nog världens sämsta dotter. Blä.

Ps. Mannen jag en gång kände var på Citymarket. Jag stack med avsikt innan han hann se mig. Ds.
Ps2. Robin Hood kom förbi när jag stod utanför bokhandeln och väntade på pappa. Jag ville våga säga "hej Robin Hood, vad fin mössa du har" men kom mig aldrig för det utan log fult istället. Ds2.
Ps3. Pojkis och en annan kom också förbi. Han sa hej. Jag undrar ännu vad han tänkte när han sa det. Ds3.

driving ida.

Träffade Irene på stan en stund.
Körde iväg helt själv. Det gick bra. Men i Maxmo immade rutorna igen så att jag inte såg något. Ringde far som löste problemet.
Klippte mig nästan kort. Blev nöjd.

Nu är jag här i mitt rum som ska vara mitt rum i en vecka. Surfar på nån grannes internet så det går inte jättesnabbt men det går. Jag har en ny anteckningsbok. I den ska jag skriva ord. Fina, fula, långa, korta, svåra och viktiga.

Min mage är sjuk. Sådär som när man oroar sig för något hemskt. Jag förstår inte.

jullovsdag ett.

Skulle sova tidigt igår. Istället for Bazooka och jag till ABC.
Farbror Ångest hälsade på. Jag sparkade honom i röven. Han sparkade tillbaka. Jag lät honom sparka. Han gav sig till sist.

Jag vaknade ändå relativt tidigt idag och gick ut i kölden och köpte en julklapp. Sen tvättade jag alla smutskläder utom den röda tvätten! Har inte haft så lite smutstvätt sen jag flyttade hit i mars. Fantastiskt, typ.

Imorgon är det i mitt simpla huvud uttänkt att jag ska packa alla saker i min bil. Gitarren. Datorn. Skrivboken. Kameran. Julklapparna. Kläderna. Dallarn. Sen ska jag köra iväg. Ensam. Hem. Över julen. Fast jag tar en paus i Oravais för jag ska klippa mig. Kortare. Mest orolig är jag för det där med parkering och backande. Det kan jag verkligen inte. Men vi får se hur det går. Går det riktigt tokigt vill jag redan nu tacka för att ni alla tar er tid att läsa min blogg.

Måste försöka sova snart. Ska se lite Mumin först. Jag är kär i Snusmumriken, Lilla My och Hemulen.

well hello driving licence.

idag fick jag körkort. och klasströjan. och jullov. och en del julklappar köpta. hej hurra.
besiktningsmannen (som var en kvinna) var lite sur för att jag var för slarvig och körde för sakta på motorvägen (oh come on det var typ min tredje gång på den där vägen) men jag fick kortet i alla fall. tack!
sen när jag (vi, trodde jag) skulle tillbaka från besiktningskontoret kom min lärare bara till dörren och sa grattis och hejdå. jag sa snabbt att jag inte vågar köra hem ensam. så han tog en av sina lastbilselever och satte honom i min bil. för trygghetens skull. han hade keps och var från sundom. när jag sa tack för att du kom med sa han det gick ju bra.
ja vi kom ju hem. i snön.
jag ska aldrig glömma hur mycket snö det fanns
dagen när jag fick mitt körkort.

glad idag.

Dagen började med bilskola. Både jag och min lärare gnuggade ögonen. Men det gick bra, sa han.
Kom tillbaka till bandspel, vi spelade julsånger. För omväxlingens skull bytte jag gitarren mot marackas och shaker. Det var roligt.
På vård såg vi på My Big Fat Greek Wedding men som så ofta när vi ser på film så somnade jag och vaknade först när Filip frågade om jag kunde ge honom hans väska. Det kunde jag.
Filmen har jag sett tidigare.
På story skulle vi alla skicka runt papper i klassen och alla skulle skriva nåt positivt om varandra. Min lärare skrev att jag är kreativ och har fina skriftliga gåvor.
Så jag skuttade glatt hem. Och åt chokladkaka som Jenny hade bakat åt hela klassen i julklapp. Tack gulliga människa!

Vad mer? Jag är inne i en Mumin-period och tittar på det hela tiden. Det är fantastiskt.
Imorgon mera bilskola och sista dagen innan fenomenet jullov.

musvin.

Den sista föreställningen igår gick bäst av alla. Lite sorgligt att det är slut men ändå skönt och jag är glad över att ha fått vara med om något sådär roligt.

På grund av allt jobb och slit fick vi sovmorgon idag. Vi hann i alla fall med en och en halv timme drama. Vi blev tillfrågade om vi minns nånting speciellt kul som vi gjort under hösten som vi ville göra idag eftersom det var sista gången innan jul. Jag blev uppspelt och föreslog ivrigt det där när vi sitter i ring och hittar på en saga genom att säga ett ord på var. Idag handlade det om två små möss som drack vin vid en trappa. Sen gick dom till ett hotell. Och till ett radhus. Som plötsligt försvann.

Efter skolan försökte jag hitta julklappar tillsammans med fröken M. Det lyckades inte. Däremot fann vi ett Taco-ställe på vinden i Rewell Center. Det var okej.

Jag har spelat Bob Dylan-låtar hela kvällen och förstår
att jag inte kommer att kunna sova ikväll.
Det är också min mors födelsedag.
Grattis!

rubrik?

Jag är hos Bazooka. Natu är också här. Vi ser på Brüno. Inte riktigt min typ av film.

Idag hade vi två föreställningar. Båda gick jättebra och det är jätteroligt. Jag vill inte att sista föreställningen är imorgon klockan 18.00. Vill aldrig sluta.
Jag har alltid tyckt att det ser så roligt ut när skådespelarna bugar inför publiken i slutet. Och nu gör jag det själv. Känns bra.

Världens obehagligeste sendrag i vaden hälsade nyss på. Jag skrek och Bazooka sa att det är skönt. Han vet inte. Vet inte känslan.

Ni märker säkert på mitt språk att jag är väldigt trött. Ska snart vandra hem och sova ut så att jag kan njuta imorgon. Och hoppas att det går bra.

Ja och sen vann ju Erik Idol igår. Calle är ändå bättre.
Godnatt.

premiär!

Ikväll är det premiär. Det känns inte så. Det känns som ett vanligt rep. Eller en vanlig repetition, för att följa det svenska språkets riktighet. Det kanske är bra. Jo, det är bra. Ikväll spelar jag för ingen speciell. Skulle spela för kompis med fader och broder men det blev inte så. Tråkigt, men ska jag se nåt positivt i det är det väl bra att mjuka upp en gång utan någon man känner.
Lördagen erbjuder två föreställningar; klockan 16 och klockan 19. Då ser min far, bror nummer ett, syster, samt fyra kompisar mig. Ännu har de inte orsakat någon nervositet.

Jag räknar med att hinna tillbaka innan söndagens sista föreställning, nu ska jag gå iväg till skjutsarna som tar oss till Platsen. Där ska jag sminkas. Ska få rynkor. Härligt!
Trevlig helg!

en ledig stund.

Äntligen en ledig stund! Jag njuter med Reissumies och lördagskorv. Och så har jag dammsugit. Det känns skönt.
Det känns bra att det händer imorgon. Är inte så nervös alls faktiskt. Mest glad.

Hur allt ska hållas kring och på mitt huvud är ännu en gåta och den kommer att förbli olöst, så när det hänger gula band i mitt ansikte och allt ser lite konstigt ut så vet ni att det beror på att jag fick den sämst anpassningsbara mikrofonen av alla.

En annan sak som känns väldigt bra är att på en vecka har jag nu haft nästan hundra stycken läsare! Det gläder mig mer än ni tror och värmer mitt svarta sjömanshjärta... Eller röda rosenhjärta. Tack alla fina!

Till slut lite bilder från dagen:


När man övar en hel dag känns det ibland skönt att lägga sig ner, även på skarpa stolar. Jag gör ibland sånt som känns skönt.



Jag och mina vänner Simon, Sannah och Ida.


Sannah tar fram denna flaska ur sin väska.
Jag: Ere äppelvatten?
Sannah: Nä...
Jag: Men.. jaha?
Sannah: He e noo vanlit vatten.
Jag: Men... -läser på flaskan-... lätt äppel- och päronkoncentrat...
Sannah: Alltså he ha vari he förr...

Det plingar till i mitt huvud. Jag som redan hade föreställt mig en ny vattenvariant med en liten, liten touch av äppel. Äsch då. Koncentrat dessutom. Inte koncentrerat...

tejp.

Har övat i hela dagen. Från 10 till 20.
Jag tappade sönder ett par av mina solglasögon.
Fick världens sämsta mikrofon. Den hölls inte kring mitt huvud för fem penni. Eller cent. Bara ramlade. Toni tejpade mina kinder. Det hjälpte knappt. Då kom han på det. Hårspännen!
Jag drog bort tejpen och ropade aj tills jag skrattade så mycket att det inte längre gjorde ont.

Vi tejpar, vi äter makaronisallad, vi är trötta, vi övar, det är två dagar kvar.

Det pirrar på bästa sätt.

kom på show!

Nu är fallet sådant att fkf's julshow är en succé och en extraförställning har lagts till!
Det här betyder att jag har åtta platser extra!
Jag vet att du vill, så kom! (är du riktigt söt kanske du får en fribiljett...)

Släng hit en kommentar eller ring mig eller facebooka mig eller så så ses vi på lördag klockan 16.00!

Annat då? Knappt. Det mesta är julshow. Imorgon bränns manusen på bål.

Kom och se på oss! Vi kanske ser dig!

mullvaden!

Det slog mig för nån dag sedan att det är länge sen nån har sagt nåt roligt. I min kalender stod bara viktigt och de färgglada citaten var borta.
Idag fick jag lägga till ett. Det blev gult. Eller brunt. Gulbrunt.

X.: hade du problem vid ditt framträdande eller?
Y: problem och problem, man kan inte alltid veta vilken väg mullvaden hoppar!

Oj vad roligt jag fick. Det är så sant dessutom.

Och en sak till, som hände typ förra veckan.
Bilskoleläraren frågar vad jag ska bli när jag blir stor.
Jag svarar jag vet inte författare typ.
Gift dig med Guillou, säger han.
Han är väl gift, frågsäger jag. (frågsäga = säga nåt som man vet men ändå tvivla lite)
Du kan ju säga att han ska skilja sig.

Den här tiden ifjol kunde jag inte köra bil.

söndagsföreteelser.

Jag sov ganska bra inatt. Natu däremot hörde ljud. Men jag sov när hon försökte prata med mig.
Vi for ut och körde med Bazooka. Runt lite överallt. Vi kom på att vi spelar Alias så vi hämtade Simon och for hit. Jag hade inte samma flyt som jag brukar. Vi skyller det på filmen.

Nu är jag ensam. Här, i min lägenhet. Tänker nästan hela tiden på filmen.
Men jag tänker också på Calle, på julshowen, jullovet
och på dig.

CALLE och paranormal activity.

Hej på er!
Jag kan börja med att berätta att jag hoppar av glädje både inombords och utåt (öh?) för Calle kom till final igår! Han fick mest röster av alla! Det betyder att han kan vinna hela skiten på fredag i Globen! Hipp hurra! Rektorn kom och stängde skolan redan efter elva igår så jag hann inte se hela alltihop, men jag såg det på Aftonbladet och överallt. Dansade inombords.

Ikväll begav vi oss till biografen, Natu och jag. Vi såg Paranormal Activity. Natu sa att folk säger att det är hemskaste filmen de sett. Jag sa att det undrar jag allt.

Filmen började och jag skrek kärringskrik och innan filmen var slut hade jag tårar i ögonen. Usch! Det handlar om ett ungt par i San Diego som upplever skumma saker och hör ljud, de filmar därför allting på nätterna när de sover för att se vad som händer och reda ut det. Jag var så rädd! Det var hemskt! Huu!

Det här resulterade i att varken Natu eller jag vågade gå hem själva. Vi funderade över hur bra det skulle vara att ha en karl att gå hem och krama om nu, och vi bannades över alla vi har dumpat genom åren. Vi beslöt att vi går hem till mig och sover.

Så nu är vi här, med varsin burk juice. Hon har prov i modersmål på måndag och jag lär henne svåra termer. Hon svär och tycker det är ett tråkigt ämne. Jag tycker annat.
Vi lyssnar också på Fekis nya skiva.
Snart ska vi sova. Och hoppas att det inte blir som i filmen.

FREDAG!

Denna jobbiga vecka är avklarad!
Julshowsövning fram till klockan 17. Efteråt gick jag hem. Diskade, vattnade mina bambun och läste tidningar jag inte hunnit med.

Snart ska jag gå och köpa en godispåse och ta med den till skolan där jag ska kolla Idol. Calle lovade i en intervju jag såg nyss att han ska "göra alla kvinnor i hela världen helt till sig". Jag blir det automatiskt, tänk nu när han gör det med avsikt! Hoppas inte rektorn kommer in när jag... öh... dansar...?

Hoppas Calle dansar. Han dansar så bra. Hans danser förra veckan var det finaste jag sett Idol någonsin.


Det negativa med denna dag är att mitt manus till julshowen försvann när jag drack saft i pausen. Borta. Men jag tror att någon har tagit fel och att jag återser det på måndag.
Och snart
calle calle calle calle.... calle!

I MADE IT och jag lever.

Jag klarade morgonsamlingen! Åh vad nöjd jag är. Och vad bra att jag vågade. Vilken värdelös människa jag hade känt mig som om jag inte ens hade försökt. Ah.
Multimediaprov: 8½. Jag hade ingen aning vad "iframe" betydde. Jag skrev att det är en muslimsk bönematta och fick tröstpoäng för min fantasi.
Körkort? Nej, inte ännu. Jag böt fil fast jag inte fick. Gubben köpte inte min charm. Jag måste köra två gånger till.
Och mitt körtillstånd har gått ut så nu måste jag ansöka om det till polisen och betala massa pengar igen.

Men jag klarade morgonsamlingen och det var min största seger i år. Nästan.

på väg till bananerna.

Jossan åt en banan på rasten.
Det var då jag kom ihåg
hur gott det faktiskt är! Banan.
Jag tog beslutet att efter skolan åka och handla några. Bananer.
Det visade sig vara ett bra beslut.

På vägen mötte jag mannen jag en gång kände. Vi har inte träffats eller pratat på evigheter.
Han sa hej. Jag sa hej. Jag log. Han log. Vi log båda två. Men vad annat kunde vi göra, vi som kan vår historia.
Ända fram till bananerna tänkte jag "tänk att han minns mig". Sen tänkte jag att det är bra att livet går vidare.

Bananerna och jag gick till kassan. Jag har varit anti-julpynt väldigt länge. Fram tills jag råkade gå förbi den här:

Heffaklumpen i en sån där glaskula som glittrar om man skakar den! Åh! Sötaste julpyntet någonsin är nu mitt!

Imorgon är det morgonsamling och jag lyssnar på Revolt III på repeat.

stressen.

Läste att min inspirationskälla nummer ett kommer att läggas ner nästa vecka. Orsaken var stress hos damen som har hand om den. Skönt att jag inte är ensam, tänkte jag då.

Saker som stressar:
- Multimediaprov på torsdag, jag kan inget.
- Uppkörning på torsdag, jag kan nästan inget.
- Morgonsamling med klassen, vi ska spela tre låtar med mig på gitarr och trots min ångest har jag bestämt att jag tänker försöka vara med.

Nu tänker du att det är tur att min torsdag inte är din. Då fortsätter vi;
-Kostdagboken ska inlämnas denna vecka.
- Någon slags politiker borde kontaktas snarast, eftersom alla jävlar motsätter sig avdrag av min bilskatt, fast det är min rätt.
- Skatteverkets lapp skriker viktiga samtal på mitt bord. Jag skriker tillbaka.
- Julshowen är om två veckor. På fredag övar vi nästan hela dagen och då ska det mesta sitta. Fast.
- Nästa vecka ska jag till en läkare i typ andra änden Österbotten. Verkar jag ha tid med sådana utsvängningar kanske?
- Då ska jag också klippa mitt hår. Det blir en förändring. Kanske en liten, troligen en lite större. Men hur, ska funderas ut.

Det var något positivt jag skulle säga?
Ja, efter det här kommer något slags jullov. Och jag är ganska glad trots allt. Och snäll. Som avslutning får ni en bild på mig och lillemannen som undrade om jag aldrig sett en dator. Vi ses!