Förresten

igår på finska skrev vi verb. Jag och en till sitter längst fram och resten på raden bakom. "Verb som slutar på -ITA/ITÄ", skrev läraren på tavlan.
Då kommer det plötsligt ur Joel bakifrån "naatingää ti ita!"
Först tänkte jag nej jag ska inte skratta. Men det gick inte och resten av lektionens återstående 10 minuter skrattade jag.
Radio Pleppo är det bästa som finns.

17 again

Plötsligt är det torsdag och veckan är snart slut. Veckan när jag skulle läsa bilskoleteori, städa och annat viktigt.
Istället har jag besiktat och registrerat min bil. Det var såklart krångligt. Min gitarrlärare har lärt mig spela Get Back med The Beatles och sen sa han "bra, nu e du mee i beatles". Han sa också att det är kul att jag gillar dom så han får spela lite sånt emellan. Jag har fört fram förslaget om klasströjor. Det gick hem. Dock motsatte jag mig förslaget om bibelcitat på armen. Motivet är alltså ännu inte klart.

Vad har hon gjort idag då, undrar ni nu.
Idag har jag upptäckt att min stenfinska disponent bor i mitt hus och faktiskt är ganska trevlig. Han sa åt mig att jag inte kan ha bilen att stå där den står. Så Bazooka flyttade den och vi tog en trip till Brändö. Sen gick jag till Manuela. Vi drack juice och gick sedan till skolan på filmkväll. Vi såg 17 again. Den var inte särskilt bra men den funkade. Jag gick hem i mörkret och kände att det var höst. När jag gick på baksidan av mitt hus ropade någon "hej ida!" uppifrån någonstans och jag såg att Mischa hängde ut genom fönstret. "Ja tyckt ja hört att du kom". Det hörs tydligen. Vi är grannar nu om ni inte fattat.

Imorgon ska jag städa och sedan spela gitarr tills mina fingrar blöder. Det har aldrig varit så roligt som nu. Och det har alltid varit roligt. Nu är det jättemegakul, som Joel sa om psykologin. Tack min skola.

mmmm

för några veckor eller kanske snart en månad sedan träffade jag en kille på krogen som doftade helt underbart och jag tänkte sådär ska min karl dofta.
idag i bussen tillbaka till stan satt en kille i sätet bakom mig. han doftade likadant! jag ville att bussen skulle köra minst 3 timmar och jag andades långsamt och med näsan.

tyvärr frågade jag aldrig krogkillen vad hans parfym hette. det hör egentligen inte till saken men han sa att jag var söt och att han tyckte om mig. kanske borde jag återuppta kontakten? sedan när jag vet vad parfymen heter kan jag ju säga tack och hej, köpa parfymen och ge den till den som är min rätta när jag har hittat honom, menar jag.

välkommen till camp ida

I tisdags på kvällen kom Mischa till mig. Hennes skola började på onsdag och hon var fortfarande lägenhetslös. På onsdag utökades antalet övernattande med två, när Sandra och Rauli också började skolan och får sina lägenheter i september. Så var vi där, fyra stycken på 29 kvadratmeter. Det gick bra men var varmt. Jag fick för mig att färga håret när jag för en gångs skull hade medhjälpare. Sist och slutligen blev det bra. Tigerida blev nöjd. När vi handlade hårfärg förvånades Sandra över faktument att Citymarket hade korgar som man kunde dra efter sig och Rauli fylde förnöjt i "ja veit, ti finns i nyykaabi å, ti e så lame". Jag bjöd affären på ett skrattanfall. Innan vi somnade i hundragradig värme spelade vi rappa kalja och drog skämt om att chatta med Gud på msn. Jag vet inte om man får göra så. På torsdag var bara jag och Mischa kvar och hon bjöd mig på bio för att hon hade fått bo hos mig. Vi somnade nästan aldrig för vi bara pratade. Så går det till på Camp Ida.

Igår fick jag fler kramar på typ två timmar än vad jag har fått i mitt liv, nästan. I alla fall vad jag har fått det här året. Det var precis vad jag behövde just då och jag tänkte att det här är bra. Och att det snart är höst. Och tjugosju andra tankar. Fyra hejdå. Två kramar till. Förstås nu. När det snart är höst.

Idag har jag kört bilen så som jag ska ha den, läskigt.

korsnäskatt

Igår fick jag en fråga. En fråga om hur det går. För första gången på väldigt länge kunde jag svara bra och faktiskt mena det. Inte bara för att det är så man svarar.

Idag har jag skrattat så jag inte visste vart jag skulle ta vägen på drama. Vi satt i en ring och alla skulle i tur och ordning säga ett ord. Detta skulle bilda en berättelse. Vår lärare började med "det var en gång en..." för att få ett början. Eftersom jag satt bredvid henne var det sedan min tur och jag fyllde i med ordet katt. Fem klasskompisar och fem ord efteråt hade vi skapat en katt som bodde i Korsnäs. Slutligen hann denna med en visit i Korsnäs bageri och den var också olyckligt kär i grannflickan.
Det var faktiskt det roligaste jag gjort på länge.

Däremot har jag lite ångest inför kommande helg. Hjälp.

syltig skoldag

Tänkte bara säga att jag har börjat en väldigt, väldigt bra skola.
Gemenskapen är fin, man får kompisar och alla är gulliga och pratar och säger hej, till skillnad från tidigare läroanstalter jag utexaminerats från. Ämnena är roliga och kreativa. Maten är god! Man skrattar och man är den man är. Man trivs.

Idag har vi varit på konstutställning. Sedan hade vi multimedia och jag var som ett litet barn på julafton (åtminstone lite ditåt) framför min macbook. Finskan är enkel och valfri men jag hänger på för att jag inte heller vill glömma. Till slut subkultur tillsammans med en gymnasieklass.

Förresten så fick vi plättar till efterrätt idag. När det var min tur att ta tog sylten slut. Jag stod i dörren till köket och väntade på att få muntur och meddela köksan att sylten är slut. Då kommer en kille från gymnasiet och frågar om jag är allergiker.
- nä, men syltin e slut
- e sylti slut?! do behöver it va na blyg! BIBBII, SYLTI E SLUT!

Vi fick sylt. God sylt.

glada vi till skolan gå

Jag vaknar mitt i en dröm. En dröm om studier i Sverige och arga kompisar.
Därmed inleds min sista dag på mitt nästan halvårs långa sommarlov. Under vilket jag har flyttat två gånger, gått sönder, blivit hel, gått sönder blivit hel, blivit hel, gått sönder, festat, skrivit, kulturerat, skrattat, gråtit, varit i Paris, väntat, längtat och glömt.

Det är slut nu och imorgon inleder jag mina ettåriga studier vid FKF här i Vasa. Jag vet egentligen ingenting och känner ingen. Är heller inte speciellt redo för någon "hej jag heter... och jag tycker om att..."-presentation.
Däremot är jag förväntansfull och i min väska ligger en kalender jag köpte för 3 euro idag.

På tal om skolstarter var jag den enda i min psykologigrupp för två år sedan som inte kom ihåg fösta dagen på första klassen i lågstadiet. Alla andra kom ihåg vad dom hade för kläder, att deras mamma följde dom till dörren samt vad de sedan gjorde i klassrummet. För mig var och är det totalt blankt. Högstadiet är också väldigt svagt. Jag kommer ihåg att vi gick in i korridoren och jag såg några Jeppobor och tänkte att temdee ha ja gajji i simkurs mee. Min fars teori om saken är att vi i vår familj har haft en avslappnad attityd till saker som skolstart och så vidare.
Och nej jag är inte nervös nu heller men lite spännande ska det bli. Jag har väntat sedan jag gick på tvåan i gymnasiet och långsamt räknade dagarna i min kalender och knappt vågade hoppas att jag skulle komma så långt som hit.

Jag kramar långsamt farväl av en fin sommar och kryper under täcket med män som hatar kvinnor. Jag talar förstås om boken.

hipp hurra

Hurra för mig, Paul McCartney, Napoleon, Jimi Henrix, Brad Pitt och några till. Vi är vänsterhänta och idag är vår dag.
Jag äter våffelkex. Undrar vad McCartney gör. Kanske inget speciellt.

Jag skulle gå till Citymarket men gick inte längre än till Piccolo för dallarn gnisslade värre än någon annan gång. Detta bör åtgärdas senast tisdag för då börjar min nya skola.

Nu har Tullen förresten givit med sig, och ger mig min bil skattefritt. Efter snart mera än ett års "nej absolut inte" och "aldrig i livet". Hurra once again. Jag tar ett till kex.

åska och så vidare

Jag gick till stan med målet att köpa
1. skor
2. skolkalender
3. ett häfte eller något sånt

och kom hem tomhänt. Men jag såg en väska som var väldigt fin som jag ska önska mig i födelsedagspresent.

Ikväll har det åskat för första gången i sommar ungefär och jag hade glömt att jag kunde bli rädd för det. Jag har gjort ett armband. Min bil har förts till mannen som ska fixa handgas. Det händer alltså snart. Som allt annat.
Imorgon måste jag ringa min finska disponent. Jag tänker tala svenska.

hemmabygge?

Inatt drömde jag att jag och pappa var på Maxmorevyn. Pappa tyckte det var dåligt och gick ut långt innan slutet. Drömrevyns uppsättning var dock lite annan än den verkliga som var rolig, intelligent och lite mera rolig.
När jag vaknade åt jag många smörgåsar för jag tänkte att när jag anländer till min lägenhet är kylskåpet tomt. Jag hade rätt. Jag gick till Brändö och Thomas trodde att min dallare var ett hemmabygge. Jag upplyste honom om att han hade fel. Gick hem och undrade varför det inte alltid är såhär varmt och varför jag inte bor någon annan stans och kommer hem till min lilla stuga dagar som den här.
Idag såg jag förresten den där stora CHE-bilen igen. Den är mäktig. Jag tänkte på Carro och började skratta.

rista korset för jag...

... har kört bil.
Jag mötte ingen annan bil och på marken fanns ingen snö eller is. Detta är troligen orsaken till att allt gick både över min och min syster i framsätets förväntan. Den enda egentliga faran var min bror som kröp fram ur en buske när jag passerade deras hus. "He va ett test". Jag klarade testet.

Dagens citat:
"jaa sido Ida tå me sett, hon e på en skilld nivå hon"
bror min.

i väntan på bättre tider

Det finns dagar när jag öppnar ett dokument 50 gånger men alla ord blir fel.
Det finns dagar när det skapar ångest.
Det finns dagar när jag förbannar fpa och skickar dit alla papper jag hittar i ren ilska.
Det finns dagar när jag förbannar mig själv så till den grad att jag blir helt handlingsförlamad.
Det finns dagar när jag saknar gamla vänner.
Det finns dagar när jag saknar allt.
Det finns dagar när allt blir fel.
Det finns dagar när jag inte duger.
Det finns dagar när jag inte vet vad jag ska ta mig till.

Idag är en sådan dag. Tur att den tar slut.
Jag har i alla fall valt gitarr som mitt instrument i min blivande skola.

vi får se

Du föreslår något. Till exempel kom med ut på tisdag. Eller på bio på lördag.
Du får tre ord som bildar en störande mening till svar. "Vi får se".
Ungefär som att man vill vänta på ett bättre erbjudande för att man egentligen inte riktigt vill umgås med dig. Det här får dig förstås att känna dig väldigt värdefull.

Den här helgen får vi i alla fall inte se utan den här helgen vet vi. Mina förväntningar är ganska höga.

Ps. Jag fick pengar av min snälla pappa idag för att fpa bråkar och jag behövde köpa anslagstavla samt betala en sjukhusräkning. Meddelandet på gireringen var "HEJÅHÅ".

HEJÅHÅ!

jag vill

jag vill ha pengar
jag vill ha heath ledger levande hos mig
jag vill ha en anslagstavla
jag vill ha kramar

de två sistnämnda kan inte vara för mycket begärt. tycker jag. anslagstavlor är i alla fall något jag verkligen behöver på grund av fpa och andra byråkratjävlar som skickar papper och lappar åt mig. viktiga. anslagstavlor kostar 8.95 euro på anttila. såg jag igår. det var igår. vad har jag sett idag? en vattenskoter. den körde hårt. ett wiennerbröd. det åt jag upp (tack bazooka). jag har gått 4.4 kilometer ungefär. det tog en timme.
jag behöver spy. kan inte spy. vill sova. ska sova. snart.

fånga fågeln, idiot!

Jag hade glömt bort hur roligt Mumin egentligen är. Mumin visar allt har övertagit min hjärna i några år och jag har glömt bort hur rikitga Mumin var. Nu har jag uppfriskat mitt minne med Mumin som blåser såpbubblor, letar heta källor samt matar fåglar. Undrar om det inte är ännu roligare nu än vad det var för 15 år sedan.

Mumin: hördu stinky...
Stinky: jag hör ingenting!
Mumin: vet du vad en varm källa är?
Stinky: int e den kall!


.

råckpärri

Carro och Jonathan kom hit och blandade drinkar. I flaskor. Som vi sedan lindade in i tröjor. Tröjorna satte vi i väskor som vi tog med oss till Rockperry. Jonathan var snäll chaufför och en minut efter att Sunrise Avenue hade börjat var vi framme. Jag hörde alltså allt och såg lite mer än halva spelningen. Fint i varje fall. Genast efteråt satte vi oss och väntade på Disco Ensemble. Jag kan inte säga så mycket mer än tre ord. Se Dom Live.

Musikaliskt mättade gick vi utanför området där vi träffade Jon och Ludde. Ludde hade en vätska som smakade tjära. Sen såg jag Kurt Cobain. Han lever! Han kunde bara finska men jag sa "höödo jag å vill ha en bild me de, kom!", och han förstod och poserade vackert bredvid mig.
Massa andra fina människor var också där. Jag sålde mitt armband åt Maddes pojkvän som ville in på området. Peter trodde helt seriöst att Jonathan bodde i London. Han hade hört det.
Joel och Carro skidade ikapp till Hirvlax. Tävlingens pris var en Turbonegro-biljett. Joel vann.

Vi åkte buss till stan. På McDonalds var det lika svårt för oss alla att gå på wc. En flicka stod och sminkade och klagade på att hon inte ser bra ut fast hon har mycket smink. Du e fin jaja sa vi då. Och att hon hade långt hår. Det visade sig dock vara hårförlängning.
Vi åkte tillbaka med några Pensalabor och vi började sjunga vår busschaufför-visan men vi visste inte riktigt om vi kunde hela. Vår busschaufför pratade ändå bara i telefon. Jag som ett tag trodde att han och jag konverserade. Ojsan.

Lördagen spenderades med Jon och Ludde. Guitar Hero och sånt hos Raoul. Tillbaka till Rockperry där vi träffade fina människor igen. Sen blev vi trötta och tog bussen till Jons bil där vi åt chips. Sedan skiljdes vi åt med redan klockan 10 nästa morgon ville de komma hit för att ha någonstans att vara tills klockan 12. Jag öppnade dörren och sov vidare. Hoppsan. Fin helg. Godnatt.

batman utan robin

Hemhemma sover jag i en obekväm säng med en madrass som bara faller i golvet. Klockan sex vaknar jag. För det gör solen också. Borstar tänderna med en äcklig tandkräm som funnits sedan 70-talet gjort på örter som min tandläkare gav mig. En liten parentes bara hur tänker dom, tandläkarna alltså, när man ligger där med käften full av slangar och instrument och dom pratar om åskväder och fina tänder och framtida studier. Man kan ju liksom inte svara.
Hemhemma dammsuger min syster upp oändligt med flugor. Det tycker hon är roligt. Det kommer fula märken om man smättar på traditionellt vis. Död som död.
Hemhemma promenerar vi och möter en bil med bokstavskombinationen BAT på nummerbrickan. "Vem e hedee? Batman?". Jag skrattade ihjäl mig men uppstod och är i skrivandets stund faktiskt helt återställd. Även om oväntade skrattattacker ibland uppstår i de mest olämpliga situationer.
Hemhemma firar vi femåring med lejontårtor och ikväll firar vi hundraåringen Pensala Uf med jag vet inte ännu vad.

simple twist of fate

Idag slängde jag bort en kyckling som var äcklig. Jag gjorde det inte för att jag skulle vara bortskämd och inte klara av att äta den utan för att jag hade en orsak. 5 minuter hette den. 5 minuter senare var jag ute på gården och ytterligare några minuter senare var jag inpackad i min systers bil, i framsätet under min dallare. Den rymdes inte i bakluckan för där var alla Sverigebors väskor och annan packning, samt min gitarr. Inte heller i baksätet för där fanns min syster och hennes två barn, plus deras kanin i sin bur. Min väska fick med nöd och näppe rum på en stackars 3-årings fötter. Sedan körde vi iväg. Men, vem körde, undrar du nu. Bilen körde sig själv. Det är ju ändå 2009, vad trodde du? Okej, körde gjorde min systers sambo och barnens far. Det var en inklämd resa men hem kom vi. Till Pensala alltså.
Skrubbarna (som vi har väntat på sedan mars) har äntligen kommit och nu har jag arbete för flera dagar. Fast jag kan inget och det borde jag kunna för jag är snart 19 år. Det var jag inte det minsta medveten om. Nej det har bara hållit mig vaken de senaste nätterna i brist på annat. Jag tog till Dylan och råkade somna. Blev väckt. Satt. Sitter här.
Glasstårtan var dagens plus.

chaos, clocks, watermelons

Jag såg bästa filmen på länge idag. Den heter I'm not there och handlar om rockpoeten (förlåt för dåligt ordval, egentligen är han obeskrivlig) Bob Dylan. Gillar du Dylan - se filmen genast. Gillar du inte Dylan - skyll dig själv.
Att Heath Ledger medverkade gjorde inte filmen sämre. Jag blev förtjust i mannen redan förra fredagen när jag såg Brokeback Mountain. Nu är jag fast. Så fast att det egentligen enda jag behövde göra för dagen, tvätta kläder, glömdes bort. Det ersattes med framtidsångest och annat onödigt som ändå ordar sig. Tanken på en paus slog mig. Hårt.

calleth you, cometh i

Jag kommer hem klockan halv 4 och undrar hur man tar någonting seriöst. Jag tänker bara att jag är galen och knäpp och nyfiken såväl i positiv som negativ mening och tror på något vis att allt ska ordna sig. Jag ritar serieteckingar om en kompis som får besök av en björn i sin lägenhet. Han tycker att det är skit. Det tycker inte jag. Portvakten vid Ollis och min engångschaufför hem säger sov gott så snällt och jag svarar detsamma lika snällt. Jag äter makaroner så käkarna ilar. Det är ett år sedan jag åkte till Amerika. Vet inte riktigt varför jag kom hem. Glad sommar.