I tisdags på kvällen kom Mischa till mig. Hennes skola började på onsdag och hon var fortfarande lägenhetslös. På onsdag utökades antalet övernattande med två, när Sandra och Rauli också började skolan och får sina lägenheter i september. Så var vi där, fyra stycken på 29 kvadratmeter. Det gick bra men var varmt. Jag fick för mig att färga håret när jag för en gångs skull hade medhjälpare. Sist och slutligen blev det bra. Tigerida blev nöjd. När vi handlade hårfärg förvånades Sandra över faktument att Citymarket hade korgar som man kunde dra efter sig och Rauli fylde förnöjt i "ja veit, ti finns i nyykaabi å, ti e så lame". Jag bjöd affären på ett skrattanfall. Innan vi somnade i hundragradig värme spelade vi rappa kalja och drog skämt om att chatta med Gud på msn. Jag vet inte om man får göra så. På torsdag var bara jag och Mischa kvar och hon bjöd mig på bio för att hon hade fått bo hos mig. Vi somnade nästan aldrig för vi bara pratade. Så går det till på Camp Ida.
Igår fick jag fler kramar på typ två timmar än vad jag har fått i mitt liv, nästan. I alla fall vad jag har fått det här året. Det var precis vad jag behövde just då och jag tänkte att det här är bra. Och att det snart är höst. Och tjugosju andra tankar. Fyra hejdå. Två kramar till. Förstås nu. När det snart är höst.
Idag har jag kört bilen så som jag ska ha den, läskigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar