edwalls allan.

Bolmsö idag. En pittoresk ö mitt i ingenstans. Samma storlek som min hemby i invånarantal, ungefär. Har länge velat finna ett sånt ställe i Sverige för att kunna jämföra lite. Dom hade skola och affär.

I bilen på väg hem släpptes folk av längs vägen, och till slut var vi tre kvar, en i varje bänkrad. Jag i den mittersta. Jag satt i mina egna tankar när min selektiva hörsel plötsligt aktiverades och jag hörde personen i sätet bakom mig säga "May I present..."

Jag tittar lite frågande bak och min hjärna kommer i samma stund ihåg att den också, någonstans vid sidan om alla tankar, har noterat ett "Ladies and gentlemen!" strax innan detta, och även ett lite längre mummel innan dess.

Jag: Pratar du med dig själv?
Han: Ja, har ingen annan att prata med här bak.
Jag: Jaha. Vem tänkte du presentera?
Han: Allan Edwall.

Bra plan. Ursäkta att jag avbröt.

i mål.

Gjorde en tatuering igår. Nå nej, jag skojade. En av skådespelarna har en sån där i sin roll och igår passade vi på och busade till det lite, premiären till ära.

Efter applådtacken fattade ju inte jag, det dumhuvudet, att jag också skulle upp på scenen. Så jag bara satt där och så började alla ropa "IDAAA!" och kom springande med rosor och sylt. Det var absurt. Rom i sylten.

Efter föreställningen åt vi sjukt god buffé och drack billig rusdryck. Och det delades ut presenter. Lite som julafton.

 Jag fick en bil. Insider-skämt från pjäsen. Tycker den är ganska fin.

 Av chefen fick jag ett glasäpple. Har inte riktigt bestämt. Var jag ska ha det.

 Presentkort till Akademibokhandeln.

 Sylt i mängder.

Och en blomma som under transporten blev lite mörbultad. Men vi har haft en diskussion. Det är lugnt nu.

Jag är stolt över skådespelarna. Igår behövde jag bara hjälpa en gång. Från det att vi har suttit och druckit te i källaren och övat och övat och jag har tjatat och hittat på ramsor och vi har inte riktigt vetat om vi ska skratta eller ge upp, till felfri premiär 6 veckor senare. Trettioåtta tätskrivna sidor helt bisarrt skruvad text där varje ord betyder allt. Ja. Jag är stolt och glad över att ha fått vara med om denna utveckling. Nu drar vi på turné.

mitt livs första (och antagligen enda) premiärrosor.

GODNATT!

premiär.

HEJDÅ.

revolution.

Första dagen i turnébilen och jag har redan skrattat ihjäl mig två gånger.

På vägen dit fick jag ett viktigt samtal från Landstinget. Mitt i allt skriker personen bredvid mig "EMMABODA FOLKPAAAARK!" med en ironientusiasm sällan skådad. Självfallet börjar jag skratta i telefon. Kvinnan som ringde var förstående som tur. Jag tror till och med hon hörde skriket.

Ikväll när vi kom tillbaka fick jag skjuts hem till campus. Regissören klev ur bilen och ropade "STUDENTS! REVOLUTION TIME!!!"

Imorgon smäller det. Genrepet gick bra. En teaterstudent kom efter föreställningen fram till mig och frågade "Man saknar luckan, väl?".

Jag: Eeeh alltså jag är ingen etablerad sufflör, så har inte upplevt den.
Min hjärna: Hur gammal ser jag ut att vara?!

entusiasm.

insikt.

"Men det är ju någon som är ovan vid teater, som applåderar mitt i en scen!" 

Visdomsord från en regissör.

hjälp en emigrant.

Ni som regelbundet läser Vasabladet i pappersformat. Jag har en fråga till er.

Finns Tummen på pulsen fortfarande? Ni vet den där spalten där man kunde (kan?) skicka in texter om livet och allt möjligt.

jag förstår inte hur man kan vara i så många olika världar.

Inatt drömde jag att min kusin och jag hade slagit vad om att jag skulle orka cykla till hennes. Det är ungefär 30 kilometer. Jag cyklade dit. Drack en kopp te. Cyklade hem igen, men vilse. Sedan i diket fyllt med snö. Två samer råkade komma förbi. Dom drog upp mig med sina renar.

ny vecka.

femte publikgenomdraget. vet inte varför men jag var lite nervös. kanske för att chefen var i publiken. det gick dock bra. gjorde några helt vanliga räddningar och en snygg. som kompensation från förra veckan när vi vid ett tillfälle tappade bort oss allihop. även jag. FAST jag visste att jag skulle behövas för att det alltid är ett sånt ställe. då kände jag mig som en flytväst helt utan effekt.

publik varje dag denna vecka. sedan premiär. därefter turné. jag längtar. i smyg. och offentligt. på att få åka med alltså, inte att det ska sluta.

sverigefinländarnas dag.

två kvar.

Den ena: Vilken jätteutveckling du har gjort som sufflör.
Jag: Tycker du?
Den ena: Ja, tycker inte du det?
Den andra: Jo, det är ju det jag säger. Snart får hon sluta med det här.

Ett sanningsskämt. Två veckor kvar. Vill inte sluta. Inatt när jag inte kunde sova började jag rabbla pjäsen. Jag kan den. Nästan. Snart premiär. Blir kul. Vi ska elda apelsinskal på premiärfesten, har jag hört.

dallarn är en modebloggare, inte jag.

Rakastan sinua, jackjävel. En dag kanske det blir vi två.

kirkas luojan taivas.

I helgen hade jag besök av min bästa vän Ellen som ju har flyttat åt huvudstadshållet. På fredag åt vi tacos och tittade på frågesport och film. På lördag åt vi tacos och såg Håpas du trifs-pjäsen. "Du offrar en ledig dag, du" sa mina kollegor. Vad dom inte vet är att jag kunde offra varje lediga dag för att få se denna fantastiska, gripande föreställning.

Nästan ännu bättre nu. Lite mindre glöd kanske, men mera tydlighet.

"Den är så jävla finsk, annars är den bra" sa någon. Det kan man säga när man står utanför. I perfekt-, trygg-, snygg-, rik-, glad-Sverige. Men ibland är det inte så långt borta. Det kanske är svårt att förstå att det kan vara en verklighet. Att det jävla finska faktiskt finns. Nära. Härlig är jorden. Maa on niin kaunis.

"Det är en psalm"
"Det vet jag väl, jag är inte dum"
"Absolut inte, vill bara att du ska ha koll"

Allt jag håpas nu är att det blir bra när dom besöker Vasa. Hela denna uppsättning är värd så mycket bra.

hur ska det gå?

"det finns en fara med att aldrig hitta vägen, och det finns nåt vackert med att vandra den ändå."

tillbaka i snasket.

Den ena: Hur ska jag orka sju scener till?!
Den andra: Ja jag vet inte hur jag själv ska orka, hur ska jag då veta hur du ska orka?
Den ena: Vad ska jag ha för smak på teet? Vad är det här för något?
Jag: Ja det där kan du pröva, det är gott, smakar finsk förkylningsmedicin.

Den ena tillreder en kopp av ovannämnda te, häller i en skvätt mjölk och fortsätter:

Nej, det här gick inte, titta här! Det skar sig.
Den andra: Jävla Ida!
Jag: Förlåt, visste inte att han ville ha mjölk.
Den andra: Nu får han börja om, HUR ska han orka?
Jag: Ja, det är tungt. Förlåt.
Den andra: Men jag tog ingen mjölk i mitt.
Jag: Nej, visst är det gott?
Den andra: Ja, men det är ju som att dricka snask.

sverige.

Idag inledde en av pjäserna sin turné. När jag kom upp i köket hade ensemblen lämnat en lapp med ett tack följt av ett "Nu kör vi!"

Bredvid lappen fanns en skål Ahlgrens bilar. Åt några innan jag kopplade skämtet.

Kör. Bilar. Livet.

hur kan det gå ihop.

tänkte på
hur absurt det egentligen är
att överkonsumtion av dryck
hos vissa
och underkonsumtion av mat
hos vissa
kan ge en så snarlik effekt

helt sjukt.

mat och dryck. svart och vitt. hund och katt. finland och sverige. hjärter och spader.

ändå samma sak. i slutet.

spisen ska stå där den står.

På min praktikplats väljer man själv om man har med matlåda eller går till stan och äter på lunchen. Hittills har jag haft matlåda varje dag. Idag inget undantag.

Han: Har du mat med dig?
Jag: Jepp.
Han: Idag igen? Du är ju fan grym på att laga mat. Du blir ju gift om du fortsätter såhär.

Om han bara visste hur fel han hade.

asia on selvä.

Team Stinky spelar Alias.

Han: Det här har jag stannat i...
Slänger i samma sekund kortet i tron på att förklaringen inte var tillräcklig och att vi inte får poäng.
Jag: Utveckling.

Poäng. Kan gå till historien som ett av de finaste samarbetena av alla omgångar Alias jag spelat.

have you heard of the word puh.

det bästa i hela pjäsen jag sufflerar är följande replik: "PUH!"

skrattar så jag gråter varje gång. dels för att skådespelaren vet min åsikt och tittar på mig varje gång och dels för att det bara är så himla bisarrt. vem säger puh. nalle puh.

när jag tänker på PUH är det inte så jobbigt att klockan ringer saakelis tidigt om morgonen.

takes one to know one.

- Den människan är skum. Jag förstår inte varför alla såna dras till mig.
- Det är likadant för mig.
- Det kanske finns en anledning till varför just du och jag går här nu.

en miljard absurda sekunder.

 alias och öl. team stinky fuskade på finska. fast vi vet att man inte får.
"jag är bra på att förklara"
"det är ju för att jag gissar så bra" 

livet.

säger som winnerbäck: jag fattar ingenting. 

fredag!

nami nami.

Fick bestämma själv om jag for till praktiken idag för det var koreografi hela dagen. Jag gick. Det var tur, för vår ljudtekniker hade köpt fastlagsbullar åt hela produktionen. Tack.

vi två i ett nötskal.

Emely: Ååh, vilken söt katt!
Jag: Oh my god, kolla en naken man!

vad man gör på en busstation.

Han: Men vi tar väl sällskap till bussstationen?
Jag: Ja, det kan vi.
Han: Ja, jag ska ju ändå dit och åka buss!

Ta några varv runt busskurerna lite lugnt sådär.

motsats till tango.

idiotin bjuder upp till dans 

och dum som jag är tackar jag ja 

trots att jag är "smartast av alla vänsterhänta" du känner 

frågar hur många du känner, tre? två? 

sju, säger du

jaha, säger jag 

skål. 

jag ser att vi ljuger allihop 

om varandra, kors och tvärs

som ett ohållbart parti schack i mörker  

jag gråter för att allting är på riktigt

gråter för att allting är viktigt 

och inte för att det här bara var "en fas i livet"

vill inte klamra mig fast i tillfälligheter 

vill inte tro på millisekunderna av sanning i falskhetens monolog 

vill inte vara den där som bara står där 

dansar tango med alla tills dom bevisat motsatsen 

vad är ens motsatsen till tango? 

yoga? 

det är frost på gatan och det enda jag vill

är att ni ska växa 

växa upp 

växa ifrån 

växa ikapp 

går fint med idiotin 

vi buggar nu 

lite i otakt men vad fan.

fynd.

För fem kronor utökade jag samlingen med min absoluta favoritförfattares böcker ytterligare.  Mitt livsmål är att ha alla i min bokhylla. Och sedan i min grav.

sauna och sisu.

En mamma och hennes ungefär fyraåriga dotter kommer in simhallens bastu. Dottern börjar direkt klaga på att det är för varmt. Mamman: "Du är halvfinne, du måste klara det här!"

slut på vecka 1.

Idag hade vi personalmöte. Vi funderade på vad som hade varit positivt och det bästa som hänt denna vecka. Det borde alla arbetsplatser göra. Så surkartar skulle få lite perspektiv.

Mitt i allt sa chefen "Ida är här! Kan du bara stiga upp och berätta lite...". Sen minns jag inte mer. Alltihop är blurr och jag var tvungen att fråga mina kompanjoner vad jag faktiskt sa efteråt, för jag minns ingenting. Bara att jag satte mig ner igen. Men det var bra att det kom oväntat, hade jag vetat av det där hade jag gjort en höna av en fjäder och sjukanmält mig.

Jag träffade även en dramaturg som jag läste lite pjäser med, sen repetitioner och till slut kom koreografen. Där var jag ganska sysslolös men det var roligt att titta på.

Nu: HELG! Lev väl, vila, njut och allt det där. Adjö.

rep.

idag var vi en man mindre. jag läste den frånvarandes repliker. när vi var klara fick jag höra:

 "att läsa manus med dig är som att vara med i mumintrollen."

kaffepaus.

Han: Vilken sort vill du ha på teet?
Jag: Det här tror jag, hallon.
Han: Det där är fan inte te, det där är SNASK!

hårda bud från dag 1.

Han: Har du sufflerat förut?
Jag: Nej.
Han: Åh helvete!
Jag: :)
Han: Du får inte bli förbannad på mig om jag skäller på dig!

Första dagen praktik. Det är något så oemotståndligt med teatermänniskor.

januarihelg.

fredag: en sista fest med vårt fagra oslagbara gäng innan många av oss flyttar härifrån. äpple + blåbär = nja. jag + livet = ja. jag + ovisshet = nej. jag + flippade människor = ja. jag + dallarns järnstång efter midnatt = nej. det dröjer innan det är vi alla igen, om nånsin, och det gör ont.

lördag: isglass och clementiner. läser oroligt. det är så bra och så på riktigt. någon gång vill jag också våga. våga skriva precis exakt så som det var. inte vara rädd för att såra. för det är redan gjort, egentligen. gråter och kan inte sova, stiger upp igen. skriver att susanna alakoski är en fantastisk kvinna. det piper överallt och jag förstår vad det betyder.

yoghurt.

Äter yoghurt och tänker på hur gott det är.

Men jag har väldigt svårt att uttala den sverigesvenska versionen av ordet. Jag säger jogorrt. Här säger man jååågutth. Det är så långt och svårt att uttala så att det låter normalt. Men det gör ju inte jogorrt heller, om man slänger in det mitt i en finlandsstandardsvensk mening. Ack denna hybriditet.

Hur säger man egentligen?

praktik.

Övade repliker med en av skådespelarna. I början var det svårt att veta hur jag skulle agera när det blev tyst. "Söks det i minnet eller söks det efter hjälp? Hur många ord ska jag ge? Hur exakt ska jag vara med att märka fel? Ordföljd? Synonymer?" Hjärnan gick på högvarv.

Men efter ett tag hittade vi varandra och det gick bra. Det var kul men krävde koncentration. Vilket bara är bra för mig att öva på.

När jag var klar var det kväll och tomt på stället. Jag gick ut genom min genväg, men smög lite för att jag var osäker på om jag gick rätt. Rätt som det var satt han som spelar Sami i världens bästa pjäs på en bänk och jammade gitarr för sig själv.

Hej, sa jag.
Hej, sa han.
Haha, tänkte jag.
Jag måste säga hur bra han är, tänkte jag.
Men han musicerar så bra, tänkte jag.
Jag hinner, tänkte jag.

olkaa hyvä ja odottakaa.

Goddag.

Idag har det snöat helt utan gränser. Och jag har spenderat en andel av min livstid i onödig telefonkö. Två. För när jag äntligen kom fram till första fick jag förstås inte betjäning på svenska. Hänvisades slutligen till ett helt annat ställe som inte ens svarade.

Resten av dagen har jag studerat. Har tent imorgon. Språkhistoria. Hvet egentligen inte mycket. Efter det ska jag till min praktik. Börjar inte på riktigt förrän på måndag men ska dit och hjälpa till. That's what friends and praktikanter are for. Ska bli roligt. Sen ska jag och Ellen ut på bus. Blir en bra dag. Efter tenten alltså.

natt igen.

jag skrattar så jag gråter och gråter så jag skrattar
det har jag gjort i alla år

"är du den som känner mest av er alla?"

frågar han och biter 1985-blicken i mina förvirrade ögon
och jag viker undan men svarar

får någon slags tillåtelse
att släppa ut vatten ur min kropp

ingenting vi säger är sant
men allt stämmer

trött på naivitet och total oförmåga att stå fast vid en åsikt
slår jag en nerv i bordskanten och svär högt på finska
och förlorar
alla chanser att bli tagen på allvar
vilket jävla allvar

jag:
hahaha
du:
skratta du, men den här gången kommer jag
jag:
kom du, men den här gången skrattar jag

stressar i snöstorm
får fråga om vädret
råkar svara fel
säger
mulet och plusgrader
går sedan i snö
någon sa att livet var lätt
jag gör en ofantligt hård snöboll

sover. skrattar. känner. orkar. kanske. inte. prestera.

oddsen.

Var på en fest igår. Träffade en ny människa. Av någon anledning började vi prata om Bamse, och jag berättade att jag var med på Bamses födelsedagssida när jag fyllde 2 år.

Denna människa visade sig vara person med Bamsetidningar sen en lång tid tillbaka i sin ägo. Idag hittade han tidningen jag var med i. Och scannade in sidan åt mig.

Alltså livet ibland. Vad är oddsen egentligen, att jag från tassemarken i Finland ska stöta på en serienörd på en fest i Växjö som har kvar en Bamsetidning från 1992? Varför gick vi på samma fest? Och varför kom vi in på världens starkaste björn?

lördag.

Moment 500439 i kategorin "absurt".

Livet.

svammel om byn.

Idag hade vi föreläsning om ortnamn. Det var intressant.

När jag kom hem klurade jag ut betydelsen av min hembys namn. Pesonens enkla byggnad. Med enkla byggnad menas en byggnad med ett rum, en bod eller ett härbärge.

Det här har jag bara tänkt ut själv. Jag har inga som helst belägg. Men min far har lärt mig att dom första som bosatte sig i byn hette Pesonen. Och eftersom förleden i ortnamn ofta grundas på människonamn och jag inte kan hitta någon annan betydelse för Pen tar jag mig friheten att koppla samman Pesonen med Pen.

Sedan tänker jag att -sala är ett efterled på samma sätt som i Uppsala, till exempel, men att påverkningen av finnarna (jag kan då inte tro att byn i alla tider har varit enbart svensktalande) med sitt fonetiska språk har gjort att vi uttalar sala som det stavas istället för svenskarnas sala med långt a-ljud. Och sala betyder enkel byggnad.

Är det inte ganska logiskt att dom som bosatte sig i början bosatte sig enkelt?

Jag vet inte. Hejdå hälsningar amatörspråknörden.

du skulle ta hennes plats som legend.

I morse när jag gick till tentamen lyssnade jag på radio. Björn Skifs Michelangelo började spela. Och någonstans där slog det mig. All denna banala meningslöshet. Vad spelar det för roll om jag klarar denna tenta idag, i vår, nästa år eller 2018?

Michelangelo finns kvar.

Björn Skifs vill ha femton svar, han vill ha besök, han vill ha en målning. Jag vill ha hundra studiepoäng, saker (som jag egentligen inte behöver), mat, massa tid, kontroll.

Där går jag på frostigt grus, övermättad på grammatiktermer. Där sjunger Björn Skifs något ganska fånigt som han kanske kom på i fyllan. Där kör någon runt på flakmoped och plockar skräp. Där gråter någon som blivit dumpad. Där ligger någon på dödsbädden med en enda önskan.

Hur hamnade vi här? Och vad spelar allting för roll egentligen?

men vi hade roligt också.

Föreläsning om dialekter idag. Vi gick igenom en fin karta, där inga områden var bortglömda. Började i Skåne och vandrade uppåt. När Sverige (med undantag för Gotland och norra Norrland) var avverkat säger läraren "De östsvenska dialekterna går vi inte igenom."

JA DET KANSKE INTE ÄR SÅ FÖRBANNAT KONSTIGT ATT INGEN VET NÅGOT OM FINLANDSSVENSKA OM DET ÄR SÅHÄR DET SKA GÅ TILL? IDAG VAR VI DESSUTOM  IHOPSLAGNA MED EN KLASS SVENSKLÄRARSTUDENTER. LÄRARE. LÄRARE ÅT FRAMTIDENS BARN.

När bandspelaren som vi lyssnade på södra Sveriges dialekter ifrån gick sönder och började bulta hade vi ju kunnat ta upp östsvenskan, till exempel, istället för att sitta där och stirra.

Sedan smutskastades min stora idol och husgud Fredrik Lindström. Och det är okej. Man måste inte tycka om honom. Men säg ogärna att han har fel och därefter citera honom för något han överhuvudtaget inte har sagt. Han hade och har fortfarande helt rätt och har inte sagt vad som påstods. Jag visste det redan i klassen men ville kolla upp det och nu har jag gjort det och nu ska jag e-posta läraren och berätta det.

Jahapp. Jag ska väl lägga resten av dagens ENERGI på grammatikläsning då.

tragiska sanningen.

Emely och jag går hem från biblioteket. Det är kväll och snart stängningsdags för Pressbyrån vi passerar. Givetvis råkar vi båda två exakt samtidigt se en snabb anblick av kassörskan som håller på att skura golvet inne i kiosken.

Vi: HAHAHAHA.
Emely: Inte för att jag vet vad som var så roligt, men.
Jag: Nä inte jag heller men det kom så plötsligt.
Emely: Visserligen är det väl där vi kommer att sluta om vi inte skärper oss.

en av mina favoritbilder genom tiderna.

Kolla nallebjörnskinderna till vänster. Så gulligt.

korkskalle.

normalt har vi inte haft det på flera år.

När jag var i Finland var jag på teater med min kusin. Såg Next to Normal. Som var hemsk men sann. Lite skruvad och mycket gripande och fin. Typ som livet. Slog lite mot ansiktet men på ett värdigt sätt. Folk grät i slutet av andra akten men jag grät bara en gång. I början när Diana lagade smörgåsar.

Under föreställningen bröt snöstorm ut och när vi skulle köra hem några timmar senare hade det snöat ganska kopiöst. Vi kom så långt som till den mindre vägen som går upp till kusins hus. Den var totalt igensnöad och vi fick se oss besegrade. Mitt 15-åriga kusinbarn kom till undsättning med traktorn mitt i natten och drog upp oss ur drivan. Helt loss kom vi dock inte förrän jag, som bara kör bil med handgas och inte ens var säker på vilken pedal som var gas och vilken som var broms, fick gasa medan dom andra två knuffade.

Sen fick vi backa ut till den större vägen och därifrån få skjuts i traktorn hem. Det var förstås inte det lättaste varken att ta sig upp eller för traktorn att rymma två fullvuxna kvinnor och en chaufför. När jag skulle försöka få plats bak i lyckades jag komma åt traktorns tuta tre gånger. Tre. Klockan två på natten.   Jag vet inte med er men åtminstone ingen av oss i hytten kunde annat än skratta. När min kusin uppmanade mig att inte skratta så att jag ramlar ut började jag bara skratta mer. Vi kom hem. Till slut.

Situationen var bisarr men kvällen, och hela helgen, var fin.

"Ja sko nåo ha sloppi ijinom me Yaris ja." Nej, pappa. Jag lovar.

rebus.

Godafton. Lös min lördagsrebus om ni kan. 

(Facit: Ida älskar sin nya muminmugg med Råddjuret.)

julbilder.

jag var inte så pigg på att julen detta år. dels för att jag var rädd, dels för att jag var besviken, dels för att jag var lite sårad. men jag försökte tänka på det jag hade istället. myntens andra sidor liksom. och nog hade jag det bra till slut. man vet nog inte vad man har förrän det är borta.

 systerdottern och jag inledde julaftonen med att ha fel i huvu. 

 sen kom tomtarna. 

 pappa blev njöd. 

 systerson och systerdotter spelade spel. 

 sen ritade vi mustascher och skägg på varandra. till systers förtret, när det blev sotigt efteråt. 

efter julafton flöt alla dagar ihop och jag höll faktiskt till största delen bara till i byn där jag träffade människor och grävde i skåp. 

 min brorsdotter hade satt upp en fantastiskt fin lapp på sin dörr. 

 här är vi. min kloka guddotter och jag. 

 vi spelade Monopol. jag köpte sura gatan. bland andra. 

 min äldre brorson valde att dricka limsa ur pappas tequilaglas. 

 den yngre drack kaffe ur en fin mugg. 

 iron maiden i min mp3. 

hej från finland saakeli. 

kollationering.

- Är du härifrån?
- Nä, från Finland.
- Finland! Men då måste du ju vara från den svenskspråkiga avdelningen?

Avdelningen. Bästa ordet jag hört. Som att allt bara var ett dårhus eller något.

mat för matlådor.

Jag börjar min praktik om tre veckor. Då måste jag ha med mig matlåda varje dag. Jag tänker att jag inte kan ha med mig smörgåsar eller torra franska och korvar eller fiskpinnar och pasta eller majs och grynost varje dag. Därför har jag nu börjat öva mig på att tillreda socialt accepterade matlådsrätter.

Makaronilåda kan inte vara så svårt, tänkte jag. Och jag hade rätt. Dessutom blev det gott. På livets första försök. Hurra.

Min milstolpe i matkarriären.

nya årets fråga.

"Har du aldrig tänkt tanken på hur det skulle vara om du var normal?"

green green grass of home.

Tillbaka i Växjö. Snön som fanns här när jag åkte för en vecka sen är borta och gräsmattorna är gröna. Nu ska jag fira nyår. Och sommar.

kaffi tå.

Vi sitter i varsin soffa och lyssnar på tystnaden. Tills den bryts.

Alfred: Ska it do bjud me på na kaffi?

glad påsk.

finland imorgon.

isländskt brännvin.

Äkta vänskap är att dela isländskt brännvin.

någon som sa.

Idag satt jag på biblioteket och bara skrev i en och en halv timme. Hade inte med mig något. Inte ens vatten (för då sitter jag bara och dricker FAST JAG INTE ÄR TÖRSTIG) och allra minst en internetuppkoppling (för då kollar jag bara Facebook FAST JAG INTE VILL VETA VEM SOM HAR ÄTIT EN SMÖRGÅS ELLER STÄDAT SITT TRYGGA (FOLK)HEM). Kändes konstigt att vakna upp när högtalarrösten talade om för mig att det var stängningsdags och jag påmindes om att jag egentligen var i en annan värld.

Känns ganska konstigt att vara överallt. Är inte så sugen på att åka hem. Jag försöker dra mig ur, men jag kommer ju inte att göra det. Var det någon som sa.

vi sitter i samma bil.

hur gick detta till.

Herregud jag ska på kollationering. Innan jag börjar praktiken på riktigt. Andra januari. Vill skriva tjugofem glada smileys.

jag ♥ clas ohlson.

Så bra service varje gång. I somras bytte jag Dallarns hjul där (i Vasa) och idag fick jag nya skruvar fästa. Här fick jag dock fråga om hon möjligtvis kunde tänka sig att skruva fast dom. Och då var det inga problem. Men hon i Vasa erbjöd sig direkt och samma sekund låg hon på golvet och skruvade loss hjul som om det vore den naturligaste saken i världen medan hon konstaterade att hon nog minsann har sett Dallarn i tidningen en gång.

Men ja, denna kvinna var trevlig ävenledes. Hon var tvungen att såga av en skruv för att den var för lång. Så jag höll fast Dallarn medan hon sågade för livet. Med sina skyddsskor. Mitt i affären. Kändes lite bisarrt men väldigt tacksamt att få hjälp.

Nu lär han hålla ett tag igen. På just det där stället i alla fall. Han har 6 ställen, 3 på varje sida, som kan brista lite nu som då. Jag älskar honom ändå. Och Clas också. Tack Clas. För skruvarna och hjälpen.

sluta.

Pappa kläckte ur sig att jag har det alldeles för lätt när jag sa att jag har två föreläsningar denna vecka. Ja givetvis. Givetvis är livet en enda jävla lek. Jag har inget bättre för mig än att rita mustascher på mig själv. Det är det enda jag klarar av.

hjärter tre.

bara massa tystnad
visserligen talande
bara massa lögn
visserligen sann

i botten.

i botten av oss allihop
är du lokförare
i ditt eget lögntåg
med alltför många passagerare

jag är hjärter tre
i mitt eget idiotiska kortspel
med och helt utan regler

han är den konflikträdde krigaren
i sin kokande bitterhet
älskar allt han egentligen hatar

om en vecka breddgradsbyte och nej jag är inte ledsen
inte sårad inte arg inte fylld till gränsen
jag har ögoninflammation vad fan tror du?

du frågar om jag vill vara konduktör
jag lägger ut spader 10
och springer

krigaren
först jätteglad över hjärter tre
krigaren
efter att ha frågat soldaterna
besviken över att det inte var hjärter ess

dallarn.

Så har en skruv lossnat på Dallarn igen. Men han ska ha en eloge för att han troget hållit ihop sedan maj 2011 nu. Det är rekord. Måste till Olssons Clas imorgon och be om råd och köpa ny skruv. Ska även fråga om dom kan vara så vänliga och skruva fast den. Kan dom inte det ska jag spela förbannad och ringa Rapport och hamna på nyheterna som diskriminerad invalid. Jag är ju ändå i Sverige.

Var enklare förr i tiden när jag sa åt vaktmästaren i skolan som fixade det medan jag satt på lektion. Har mitt universitet månne en händig vaktmästare?

avskedsfest.

Avskedsfest för den jag känt längst här under min tid i Småland. Min bästa vän. Ellen. Karamellen. Modellen. I januari flyttar hon härifrån. Och jag är egentligen mycket ledsen. Men ikväll ska jag inte vara det. Ikväll är kvällen. Har jag någonsin sparat på krafterna så kommer jag banne mig inte att göra det i afton. Nu kör vi.

STOPPA. IN. DITT. KOOOORT.

Skulle ta ut pengar. Stod vid bankautomaten och letade efter mitt kort. Mitt i allt började den prata med mig. Bankautomaten, alltså. Den pratade inte med föregående kund, så jag blev ytterst förvånad.

Den: STOPPA. IN. DITT. KOOOORT. TILL. HÖGER.
Jag: ........
Den: SLÅÅÅ. IN. DIN. KOOOD.
Jag: Jaja. Tyst.
Den: ANGE. BELOPP.
Jag: MEN JA.
Den: TAAA. SEDLARNA.
Jag: Ja, tusen tusen tack, kan du SLUTA PRATA?
Den: ÖNSKAS. KVITTO. OM. JA. TRYCK ETT. OM. NEJ. TRYCK. TVÅÅÅ.
Jag: Hej med dig.

Ett gånghjälpmedel i kombination med en talande bankautomat. Jag vill nog inte veta vad människorna bakom mig i kön tänkte.

julklappsfunderingar.

Jag: Barnen är 8, 7, 6, och den yngsta är 2.
Han: Jamen han blir ju glad av EN SÄL!

En säl. Av allt.

när man inte hittar ersättningar för österbottniska.

I simhallen förra veckan fick jag en verklig lucka i min vokabulär. Framför mig stod en herreman som ville in genom simhallens grindar. För att komma igenom behöver man ett kort som man låter komma i kontakt med en maskin, som sedan gör att grindarna öppnas.

Han stod där länge med ett giltigt kort och försökte komma in. Jag såg vad han gjorde fel, han hade inte kortet tillräckligt nära maskinen, men jag lät honom hålla på en stund. När jag inte orkade vänta längre:

Min hjärna: Men han måst jo legg kåortti åppett.
Jag: Du måste lägga kortet...
Min hjärna: ÅPPETT! 

Jag: Lägg kortet... Upp...
Min hjärna: Uppefter? Hahahah neee 

Jag: Lägg kortet... Närmareee... 

Maskinen: PIIIP.

Okej. Men jag måste fortfarande hitta ett användbart ord för åppett.

tjugo penni.

Idag ringde jag till Finland.

Frågade vilket tillvägagångssätt jag skulle använda för att lösa ett problem. Ingenting i livet är gratis (säg inte kärleken, tack). Tanten i luren sa "Det kostar elva euro och tjugo penni!"

Jaha. Synd att jag kasserade min samling tiopennin när jag flyttade till Vasa 2009, annars hade jag nog kunnat erlägga summan.

blev rödhårig.