när man inte hittar ersättningar för österbottniska.

I simhallen förra veckan fick jag en verklig lucka i min vokabulär. Framför mig stod en herreman som ville in genom simhallens grindar. För att komma igenom behöver man ett kort som man låter komma i kontakt med en maskin, som sedan gör att grindarna öppnas.

Han stod där länge med ett giltigt kort och försökte komma in. Jag såg vad han gjorde fel, han hade inte kortet tillräckligt nära maskinen, men jag lät honom hålla på en stund. När jag inte orkade vänta längre:

Min hjärna: Men han måst jo legg kåortti åppett.
Jag: Du måste lägga kortet...
Min hjärna: ÅPPETT! 

Jag: Lägg kortet... Upp...
Min hjärna: Uppefter? Hahahah neee 

Jag: Lägg kortet... Närmareee... 

Maskinen: PIIIP.

Okej. Men jag måste fortfarande hitta ett användbart ord för åppett.