korkskalle.

normalt har vi inte haft det på flera år.

När jag var i Finland var jag på teater med min kusin. Såg Next to Normal. Som var hemsk men sann. Lite skruvad och mycket gripande och fin. Typ som livet. Slog lite mot ansiktet men på ett värdigt sätt. Folk grät i slutet av andra akten men jag grät bara en gång. I början när Diana lagade smörgåsar.

Under föreställningen bröt snöstorm ut och när vi skulle köra hem några timmar senare hade det snöat ganska kopiöst. Vi kom så långt som till den mindre vägen som går upp till kusins hus. Den var totalt igensnöad och vi fick se oss besegrade. Mitt 15-åriga kusinbarn kom till undsättning med traktorn mitt i natten och drog upp oss ur drivan. Helt loss kom vi dock inte förrän jag, som bara kör bil med handgas och inte ens var säker på vilken pedal som var gas och vilken som var broms, fick gasa medan dom andra två knuffade.

Sen fick vi backa ut till den större vägen och därifrån få skjuts i traktorn hem. Det var förstås inte det lättaste varken att ta sig upp eller för traktorn att rymma två fullvuxna kvinnor och en chaufför. När jag skulle försöka få plats bak i lyckades jag komma åt traktorns tuta tre gånger. Tre. Klockan två på natten.   Jag vet inte med er men åtminstone ingen av oss i hytten kunde annat än skratta. När min kusin uppmanade mig att inte skratta så att jag ramlar ut började jag bara skratta mer. Vi kom hem. Till slut.

Situationen var bisarr men kvällen, och hela helgen, var fin.

"Ja sko nåo ha sloppi ijinom me Yaris ja." Nej, pappa. Jag lovar.

rebus.

Godafton. Lös min lördagsrebus om ni kan. 

(Facit: Ida älskar sin nya muminmugg med Råddjuret.)

julbilder.

jag var inte så pigg på att julen detta år. dels för att jag var rädd, dels för att jag var besviken, dels för att jag var lite sårad. men jag försökte tänka på det jag hade istället. myntens andra sidor liksom. och nog hade jag det bra till slut. man vet nog inte vad man har förrän det är borta.

 systerdottern och jag inledde julaftonen med att ha fel i huvu. 

 sen kom tomtarna. 

 pappa blev njöd. 

 systerson och systerdotter spelade spel. 

 sen ritade vi mustascher och skägg på varandra. till systers förtret, när det blev sotigt efteråt. 

efter julafton flöt alla dagar ihop och jag höll faktiskt till största delen bara till i byn där jag träffade människor och grävde i skåp. 

 min brorsdotter hade satt upp en fantastiskt fin lapp på sin dörr. 

 här är vi. min kloka guddotter och jag. 

 vi spelade Monopol. jag köpte sura gatan. bland andra. 

 min äldre brorson valde att dricka limsa ur pappas tequilaglas. 

 den yngre drack kaffe ur en fin mugg. 

 iron maiden i min mp3. 

hej från finland saakeli. 

kollationering.

- Är du härifrån?
- Nä, från Finland.
- Finland! Men då måste du ju vara från den svenskspråkiga avdelningen?

Avdelningen. Bästa ordet jag hört. Som att allt bara var ett dårhus eller något.

mat för matlådor.

Jag börjar min praktik om tre veckor. Då måste jag ha med mig matlåda varje dag. Jag tänker att jag inte kan ha med mig smörgåsar eller torra franska och korvar eller fiskpinnar och pasta eller majs och grynost varje dag. Därför har jag nu börjat öva mig på att tillreda socialt accepterade matlådsrätter.

Makaronilåda kan inte vara så svårt, tänkte jag. Och jag hade rätt. Dessutom blev det gott. På livets första försök. Hurra.

Min milstolpe i matkarriären.

nya årets fråga.

"Har du aldrig tänkt tanken på hur det skulle vara om du var normal?"

green green grass of home.

Tillbaka i Växjö. Snön som fanns här när jag åkte för en vecka sen är borta och gräsmattorna är gröna. Nu ska jag fira nyår. Och sommar.

kaffi tå.

Vi sitter i varsin soffa och lyssnar på tystnaden. Tills den bryts.

Alfred: Ska it do bjud me på na kaffi?

glad påsk.

finland imorgon.

isländskt brännvin.

Äkta vänskap är att dela isländskt brännvin.

någon som sa.

Idag satt jag på biblioteket och bara skrev i en och en halv timme. Hade inte med mig något. Inte ens vatten (för då sitter jag bara och dricker FAST JAG INTE ÄR TÖRSTIG) och allra minst en internetuppkoppling (för då kollar jag bara Facebook FAST JAG INTE VILL VETA VEM SOM HAR ÄTIT EN SMÖRGÅS ELLER STÄDAT SITT TRYGGA (FOLK)HEM). Kändes konstigt att vakna upp när högtalarrösten talade om för mig att det var stängningsdags och jag påmindes om att jag egentligen var i en annan värld.

Känns ganska konstigt att vara överallt. Är inte så sugen på att åka hem. Jag försöker dra mig ur, men jag kommer ju inte att göra det. Var det någon som sa.

vi sitter i samma bil.

hur gick detta till.

Herregud jag ska på kollationering. Innan jag börjar praktiken på riktigt. Andra januari. Vill skriva tjugofem glada smileys.

jag ♥ clas ohlson.

Så bra service varje gång. I somras bytte jag Dallarns hjul där (i Vasa) och idag fick jag nya skruvar fästa. Här fick jag dock fråga om hon möjligtvis kunde tänka sig att skruva fast dom. Och då var det inga problem. Men hon i Vasa erbjöd sig direkt och samma sekund låg hon på golvet och skruvade loss hjul som om det vore den naturligaste saken i världen medan hon konstaterade att hon nog minsann har sett Dallarn i tidningen en gång.

Men ja, denna kvinna var trevlig ävenledes. Hon var tvungen att såga av en skruv för att den var för lång. Så jag höll fast Dallarn medan hon sågade för livet. Med sina skyddsskor. Mitt i affären. Kändes lite bisarrt men väldigt tacksamt att få hjälp.

Nu lär han hålla ett tag igen. På just det där stället i alla fall. Han har 6 ställen, 3 på varje sida, som kan brista lite nu som då. Jag älskar honom ändå. Och Clas också. Tack Clas. För skruvarna och hjälpen.

sluta.

Pappa kläckte ur sig att jag har det alldeles för lätt när jag sa att jag har två föreläsningar denna vecka. Ja givetvis. Givetvis är livet en enda jävla lek. Jag har inget bättre för mig än att rita mustascher på mig själv. Det är det enda jag klarar av.

hjärter tre.

bara massa tystnad
visserligen talande
bara massa lögn
visserligen sann

i botten.

i botten av oss allihop
är du lokförare
i ditt eget lögntåg
med alltför många passagerare

jag är hjärter tre
i mitt eget idiotiska kortspel
med och helt utan regler

han är den konflikträdde krigaren
i sin kokande bitterhet
älskar allt han egentligen hatar

om en vecka breddgradsbyte och nej jag är inte ledsen
inte sårad inte arg inte fylld till gränsen
jag har ögoninflammation vad fan tror du?

du frågar om jag vill vara konduktör
jag lägger ut spader 10
och springer

krigaren
först jätteglad över hjärter tre
krigaren
efter att ha frågat soldaterna
besviken över att det inte var hjärter ess

dallarn.

Så har en skruv lossnat på Dallarn igen. Men han ska ha en eloge för att han troget hållit ihop sedan maj 2011 nu. Det är rekord. Måste till Olssons Clas imorgon och be om råd och köpa ny skruv. Ska även fråga om dom kan vara så vänliga och skruva fast den. Kan dom inte det ska jag spela förbannad och ringa Rapport och hamna på nyheterna som diskriminerad invalid. Jag är ju ändå i Sverige.

Var enklare förr i tiden när jag sa åt vaktmästaren i skolan som fixade det medan jag satt på lektion. Har mitt universitet månne en händig vaktmästare?

avskedsfest.

Avskedsfest för den jag känt längst här under min tid i Småland. Min bästa vän. Ellen. Karamellen. Modellen. I januari flyttar hon härifrån. Och jag är egentligen mycket ledsen. Men ikväll ska jag inte vara det. Ikväll är kvällen. Har jag någonsin sparat på krafterna så kommer jag banne mig inte att göra det i afton. Nu kör vi.

STOPPA. IN. DITT. KOOOORT.

Skulle ta ut pengar. Stod vid bankautomaten och letade efter mitt kort. Mitt i allt började den prata med mig. Bankautomaten, alltså. Den pratade inte med föregående kund, så jag blev ytterst förvånad.

Den: STOPPA. IN. DITT. KOOOORT. TILL. HÖGER.
Jag: ........
Den: SLÅÅÅ. IN. DIN. KOOOD.
Jag: Jaja. Tyst.
Den: ANGE. BELOPP.
Jag: MEN JA.
Den: TAAA. SEDLARNA.
Jag: Ja, tusen tusen tack, kan du SLUTA PRATA?
Den: ÖNSKAS. KVITTO. OM. JA. TRYCK ETT. OM. NEJ. TRYCK. TVÅÅÅ.
Jag: Hej med dig.

Ett gånghjälpmedel i kombination med en talande bankautomat. Jag vill nog inte veta vad människorna bakom mig i kön tänkte.

julklappsfunderingar.

Jag: Barnen är 8, 7, 6, och den yngsta är 2.
Han: Jamen han blir ju glad av EN SÄL!

En säl. Av allt.

när man inte hittar ersättningar för österbottniska.

I simhallen förra veckan fick jag en verklig lucka i min vokabulär. Framför mig stod en herreman som ville in genom simhallens grindar. För att komma igenom behöver man ett kort som man låter komma i kontakt med en maskin, som sedan gör att grindarna öppnas.

Han stod där länge med ett giltigt kort och försökte komma in. Jag såg vad han gjorde fel, han hade inte kortet tillräckligt nära maskinen, men jag lät honom hålla på en stund. När jag inte orkade vänta längre:

Min hjärna: Men han måst jo legg kåortti åppett.
Jag: Du måste lägga kortet...
Min hjärna: ÅPPETT! 

Jag: Lägg kortet... Upp...
Min hjärna: Uppefter? Hahahah neee 

Jag: Lägg kortet... Närmareee... 

Maskinen: PIIIP.

Okej. Men jag måste fortfarande hitta ett användbart ord för åppett.

tjugo penni.

Idag ringde jag till Finland.

Frågade vilket tillvägagångssätt jag skulle använda för att lösa ett problem. Ingenting i livet är gratis (säg inte kärleken, tack). Tanten i luren sa "Det kostar elva euro och tjugo penni!"

Jaha. Synd att jag kasserade min samling tiopennin när jag flyttade till Vasa 2009, annars hade jag nog kunnat erlägga summan.

blev rödhårig.

nummer ett: inget bråk.

om någon i knutarna har tänkt köpa julklappar till denna förvridna amatörpoet kommer här lite förslag:

eller pengar till en ny simdräkt.

22 december.

Pratade med min vän Madde i fredags. Hon jobbar på samma arbetsplats som min pappa. Hon hade frågat honom när jag kommer hem till Finland för julen.

Pappa hade svarat 22a december. Vi har inte ens pratat om det ännu och än mindre har jag bestämt något. Men det är ju fint att någon vet när jag kommer i alla fall. Bra datum.

finland.

ikväll ska vi fira självständighetsdagen!

vi betyder jag, en annan finlandssvensk och 7 för mig i princip helt okända finnar. är lite nervös för språket men det ska nog gå bra och framförallt ska det bli roligt.

älskade fosterland 95 år.

några timmar.

fastnar i allting åtta veckor för sent
sådant som andra har tagit sig ur
sprungit ifrån

slösar tid
vad ska jag med den
den är min
och inte så jävla dyrbar

turpa kiinni
i telefon
sådär så det skrålar
skrålar på skoj

"han måst jo ha na feil handee"
vad är det som överhuvudtaget får en att se det
som ett alternativ
allting har ju fel

den förfalskade verkligheten
slår mig på fingrarna

jag har ganska bra reflexer

"hon sitter bara och läser"

morgon:
slut på allt.
knaprar
knäckebröd,
vatten
lite smör
en svart banan.

förmiddag:
snö i skorna
men inte bliidon
så det är okej
säger jag.
stressade studenter
någonting om satslära
ordbildning
fras, jag vet inte.

middag:
sover nästan
stirrar
adverbial, orsaksadverbial
svarar på frågan VARFÖR
jaha, vihdoin
varför finns vi?

eftermiddag:
mörkt
snöar runt ljusen
du har inte glömt något
VAD SA DU?
du har inte glömt något
NÄ JAG VET
thank you sweden for reminding me
bussen är nästan tom
hon klarar ju sig själv.

senare:
glider i snön
med hjul utan dubbar
tänker på en anekdot
möter två

kväll:
köper finsk rusdryck
sätter mig i värmen
öppnar inte drycken
öppnar böcker
läser förstår inte tar inte in
tänker onda tankar och får blickar
som jag inte vill ha
vad är det där för jävla sätt
SÄTTSADVERBIAL

sen kväll:
slänger allting
viker ihop benen
jaha det är snart torsdag
oundvikligt.

för att jag inte orkar leta finita verb.

jag är ingen pedagog
du är ingen psykolog
ändå trampar vi runt
runt, omkring och
på varandra ibland

det gör inte ont
för vi vet båda
precis exakt
hur vi ska lyfta fötterna
dra oss ur dra oss bort byta ämne
i en egentligen helt okänd värld

hur kan vi veta?
vad är klockan och vad spelar det för roll?
vad gör vi när den stannar?
petar ut batterierna och slänger på
eller nej bara nästan på
folk vi inte gillar eller folk vi inte känner
du säger att det inte gör något för dom har nog
gjort bort sig några gånger i sina liv
och jag slänger också fast jag egentligen
bara skrattar och tänker
att det här varken är friskt eller tillåtet

vi vet att man kan lappa allt
med lite sarkasm
men vi vet också att den är
frätande syrlig ganska farlig

som fluggift om somrarna
en jävla tur att vi är så mycket
mer förnuftiga än krypen

ska vi byta roller?
vem behöver vem?
vänd på ditt liv och vänd på förnuftet
vänd på mig och vänd på flugorna och vänd på allt
vänd på tiden och kom tillbaka

olja, stress och hårdrock.

Fick som vanligt lite bråttom till bussen igår. Och precis när jag kom ut kom jag ihåg att jag glömt att smörja Dallarn, som börjat gnissla som han alltid gör vid hastiga temperaturväxlingar.

Exakt i det ögonblick jag började smörja hjulen började AC/DC spela på min mp3. Så stod jag där, rejält stressad och smorde Dallarn till Thunderstruck-introt för allt vad jag var värd.

Kändes som att jag var med i en dålig film.

belåtenheten.

Ikväll var Hampus och jag på hockey. Derby. Mot HV71. Ska erkänna att jag hade högre förväntningar på stämningen och matchen i allmänhet, ett derby är ett derby och det ska man märka. MEN det viktigaste och bästa skedde - Lakers dominerade och vann rättvist. 3-0. Norrena höll nollan.

Därtill kom pucken över plexiglaset precis där vi satt. Studsade på Dallarn och landade alldeles lägligt för att jag skulle göra anspråk på den. Ja. Jag har pucken från Norrenas trettioåttonde noll-match (ja, dom har antagligen bytt några gånger men en av dom).  Den är tillverkad i Tjeckien. Som Dallarn. Räddaren är från Österbotten. Som jag.

Ni må tycka att jag är fånig men för mig är den värdefull. Söker inte lyckan i Thailand när den finns i ishallen 5 kilometer bort. Godnatt.

kalas.

I söndags firade vi Dallarns blogg 1 år. Ett år. 365 dagar och 26 utstyrslar. Jag vet inte hur många timmar av magsmärtande skratt, skrik, "jag har en idé!" och rätt så ren galenskap. Hur vi än hamnade i detta (bloggen ja, men också livet rent allmänt), något jag och min kompanjon dagligen funderar på, så bakade vi en tårta. 

Allt har en början. Även Dallarns tårta. 

 BMX-Dallarn.

 Resultatet. Av allt vi gjort för Dallarns blogg tror jag detta tog priset i antal gånger vi lite uppgivet konstaterade "vi är inte friska" och "vad fan håller vi på med?".

 Sen väntade vi på att klockan skulle gå framåt så vi kunde ta emot gästerna. Emely åt en varmkorv av lakrits och marsipan.

 Och jag poserade med Krister med Y.

 Gästerna kom.

Och vi åt. Ni som ännu inte har läst bloggen eller har läst men vill läsa igen gör det här. 

men bra.

Myndighetstant: Du behöver inte ta någon kölapp eller så.
Jag: Aha, det har jag redan gjort men.
Myndighetstant: Nääe.

Jo. Jag satt med den i handen.

en hel massa nöjdhet.

Alltså jag trodde aldrig denna dag skulle infinna sig.

1. Jag hade talet. Tog mod till mig och var först ut. Bästa beslutet jag tagit denna vecka. Jag kände mig sjukt nervös och skakig, men folk sa att det inte märktes och läraren var nöjd och gav bra respons. Jag är godkänd OCH SKA ALDRIG MER LÄSA EN KURS RETORIK. Jag trodde aldrig att jag skulle komma såhär långt i september när jag inledde denna kurs. Aldrig. Planerade hela tiden hur jag skulle fly undan varje moment. Nu sitter jag här. Har utfört varje jävla uppgift på pappret som var ett helvete för bara två månader sedan. Ps. Det var en helt annan känsla att få framföra på dialekt. Helt.

2. Jag har en praktikplats. Godkänd av handledare och allt. Mer om det vartefter vintern kommer ikapp oss, men jag är mycket exalterad. Mina arbetsuppgifter verkar  mycket givande. Pirrar när jag tänker på det.

Ja. Så nu ser man att en månads ständig stress ibland kan medföra något gott. Grammatiktentamen alldeles för snart, men den kan jag göra om ifall det krävs. Nu måste och ska jag ta igen sanslöst mycket förlorad sömn och införa ordentliga matvanor igen.

Vaknade nyss. Min soffa har aldrig varit skönare.

ett tal till.

Vet knappt vart jag vill komma med detta. Ursäkta.

förbereder tal.

Märkliga frågor.

hattfest.

kommer själv att ta slut före allt detta.

Kamptal på fredag om en vecka. Kamptal. I en talarstol. Det är ju dömt att misslyckas från början. Jag orkar inte. Vad ska jag kämpa för? Legalisering av hasch? Tillverkning av fler ordentliga Dallare? Ge gärna förslag för jag kan snart inte mer.

när man har gjort vad man kan och bara väntar.

Imorse när jag vaknade och började ställa mig inför praktikintervjun var jag beredd på en sak: Ica-Jerry-stämning skulle uppstå när jag kom dit.

Jag nämner nämligen inte Dallarn i mina ansökningar. Aldrig. Dels för att om jag skulle göra det hade jag tyvärr aldrig fått svar någonstans ifrån. Och inga "Jo, jag tror nog jag skulle!", för du skulle inte.  Tyvärr. Men också därför att jag inte anser mig skyldig. Att anpassa sig är egentligen det dummaste man kan göra. Och så för att jag inte söker jobb/praktik/vad som helst där han egentligen ska spela roll. Jag vill ju varken bli servitris eller byggarbetare. Allt jag skriver i mina brev kan jag stå för oberoende om jag sitter eller står, med eller utan stöd. Det är inte Dallarn som skriver mina ansökningar.

Nåja. Lite nervöst alltså, men jag hade ju repliken på klart. "Har ni aldrig sett en praktikant förr eller?".
Behövde dock inte använda den för allt gick bra och var trevligt. Intervjun gick smidigt. Sedan drack vi Oboy och åt pepparkakor. Jag fick fribiljetter och var tacksam. Och dom sa att Lilla My på min kasse var "Sami" från Håpas du trifs-pjäsen.

På fredag får jag veta. Fattar ni hur mycket jag hoppas? Människorna var så fina.

tar mig an nästa moment.

Efter ett lyckat (i alla fall helt okej) tal dricker jag nu upp min rekvisita med gott samvete.

På tal om rekvisita måste jag plugga in teatertermer nu. Praktikintervju imorgon. Jag vet inte alls vad jag ska förvänta mig, så jag förbereder mig på allt. Men det är svårt. Man är så mittemellan som praktikant. Är jag på riktigt eller bara på låtsas eller riktig på låtsas? 

hur gick det sen?

Ska till skolan nu och ha mitt tal. Fan. Är både nervös och inte alls nervös. Men jag har Strindberg på min manuslapp. Int kan det väl gå rokot då?

maskerad.

Var Lilla My förra helgen. Det var kul.

"jag förbättrar väggarna"

Igår. Igår igår igår. Såg jag bästa pjäsen jag sett i mitt liv sedan En komikers uppväxt 2006. Pleppo är en annan grej. Det hör till en annan dimension. Igår såg jag Håpas du trifs bra i fengelset.

Jag vet egentligen inte vad jag ska säga. Ska jag skriva "Jag grät och jag gråter"? Ska jag skriva "Det är ju sådär det är"? Ska jag skriva "Härlig är jorden, maa on niin kaunis"?  Vem på jorden vill det egentligen? Egentligen? Jag vet inte alls vad jag ska. Den tömde mig på precis allt samtidigt som den också fyllde mig med någonting. Jag vet inte om det är insikter eller bara sorg eller bara verkligheter.

Det var så anspråkslöst. Så fint omvandlat. Tycker jag som har läst boken. Hur allting var så vackert invävt. Berättelsen och allt det andra samtidigt men ändå åtskiljt. Allting på en gång, i två fantastiska, trovärdiga skådespelare. Så mycket viktigt, så mycket avskalad sanning, så mycket kallt och så mycket varmt och så mycket hat och så mycket kärlek. Det var det vackraste, ärligaste och mest omskakande jag sett. Jag vet, jag slösar med mina superlativ efter nästan samtliga kulturevenemang. Denna gång är det befogat.

Jag skrattade. Några få gånger. Åt fåglarna på Samis tröja och åt Jimi Hendrix och ibland också åt verkligheten faktiskt. Allt var bara så sant ibland. Och då kände jag mig i vanlig ordning lite skamsen eftersom jag var ensam om synvinkeln.

Insåg när jag kom hem att "Sami" bland annat har varit med i Kopps, Rederiet och Jägarna 2. Och där sitter jag på andra raden och inte märker något.

Om ni är i Sverige och har möjlighet att se deras turné, se den. Alla behöver den. Om ni är i Finland eller annat land och inte kan så kan ni ju fundera på om man hade kunnat få till stånd en liknande uppsättning där.

Från Regionteaterns Youtubekanal:

huvudet på spiken.

diskussion med sverigefinne:

jag: och vi är båda minoriteter, fast åt fel håll. eller liksom motsatt håll.
han: nja, i svenskars ögon är vi nog båda finnar oavsett om vi vill det eller inte.

det mest sanna jag hört på veckor. och inte då för att man skulle avsky nationaliteten på något sätt utan för att folk har svårt att skilja på begreppen och därav felanvänder dom. ja.

fredag.

Hej. Nedan övar jag på mitt tal. Det vill säga svamlar om en bloggerska och bryter dåligt på finska. Nu ska jag diska och åka till stan. Hej.

livets fisk.

ursäkta men jag har haft lite svårt att andas på sistone.
andas, hänga med, förstå, leva, prestera, sova.
allt har varit ganska svårt och jag har gått runt i ändlösa cirklar.

nu är det åtminstone ovaler.
jag får åtminstone några timmar sömn.
och jag har två praktikgösar på kroken.
drar inte upp än.
man ska aldrig dra för tidigt.
"vent tills flöiti e ondär"
men det är en konst.
"to dråo liiti fö seint"

men allt löser sig.
får jag inte upp någon gös har någon i alla fall blivit mätt av masken.
(även om den innehöll ett ganska stort misstag.)

nu ska jag ta en välbehövlig helg.
kanske baka kokosbollar imorgon.
sedan på pubquiz med mina kamrater i lag strindbergs böcklingar.
godnatt.

oli tarkoitus lähteä juhlimaan.

är trött hela tiden och du frågar
hur jag mår och jag svarar
att jag mår bra för jag vet
att du inte bryr dig och du vet
att jag ljuger vi vet båda två
att allt är en illusion
av landsflykter högmod slarv egoism
okunskap barnslighet omogenhet

jag slösar 50 öre på din osäkerhet
50 öre som inte ens finns
jag slösar 50 öre på mig själv
min egen oförmåga att stå emot
slå ifrån
nej
det här är inte vår tid

jag undrar hela tiden var du är
för jag ser ju att du inte är här
inte med mig inte med oss
ingenstans och jag vill bry mig
men vem är jag att ens fråga

övar på någon slags finska
och känner
att jag är för gammal för min ålder
eller för ung för min tid
när jag lär mig tragiska låttexter
utantill och springer till affären
köper finskt godis för 40 svenska kronor

sjunger på vägen hem
juodaan nää ja lähdetään
annoin ovimiehelle vitosen
koska olin niin iloinen
mitt oborstade hår under min mössa
och mina nonchalanta byxor som tagna från en pyjamas

skvallrar:
hon är inte härifrån
hon bryr sig inte så mycket
hur ska hon nånsin förstå?
att ytan är det relevanta?
hon är körd
hon måste ta båten hem

eller kan man ta båt till finland?
är det hav emellan eller kan man köra bil eller hur tar man sig dit?
kan man göra någonting alls där eller blir man melankolisk och förbannad direkt?
tänk om man kommer till den ärliga verkligheten?
vågar vi ens tänka på hur man har det där?
tänk om bubblan av konstlat tillfredsställande spricker
och någon kräver något av oss?
vi, som inte har gjort något.

muminte.

Låg i postlådan i tisdags när jag kom hem efter en dag halvt i helvetet. Absolut min nya favoritdryck. Tack Nedranvägen!

aftondryck.

Godkväll. Här sitter jag och förtär en dryck. En dryck som efter en dag fylld med prövningar och omställningar sitter mycket fint.

Vilken det handlar om? Det ska jag berätta imorgon.

stress.

Jag är stressad. Söker så mycket praktik att jag börjar lyssna på Tomas Ledin. Hinner inte sova. Kan inte sova. Måste hitta praktik. VILL hitta praktik. Ska hitta praktik. Hittar fel i alla ansökningar och känner mig som en komplett idiot.

Vill bara säga som Pitbull: I KNOW YOU WANT ME.

zoogatan.

Emely: Dom var på Storgatan.
Sofie: Var ligger Zoogatan nånstans?
Emely: Storgatan, sa ja.
Sofie: Jaha. Jag hörde Zoogatan.
Emely: Ja ibland undrar man om det inte är Zoogatan med tanke på vilka man möter här.

att vara nattmänniska.

Igår efter att jag skrivit att jag skulle sova (det var natt redan då) satt jag uppe och skrev en debattartikel till skolan. Det gick fort och jag blev klar. En kombination som för mig aldrig infaller dagtid. Aldrig. Jag är så trött på att höra att jag sover "för länge" och "hela tiden". Jag sover precis lika mycket som alla andra, bara på andra tider. Jag sover när många andra märker, men jag gör saker när många andra inte märker. För att dom sover.

När någon annan sov sin djupsömn inatt skrev jag ner mina retoriskt mest effektfulla meningar. När någon annan steg upp för att gå till jobbet i morse sov jag min djupsömn. För jag hade jobbat klart.

På någon sätt är det socialt oacceptabelt att inte vara klarvaken innan 12 varje förmiddag. Eller dag. Men ska man sitta där då, och vara "vaken" bara för att samhället säger så, istället för att producera tolv timmar senare, när man faktiskt är klarvaken?

Kan vi inte bara respektera att man är olika även när det gäller biologiska klockor? Finns ens tiden?

spenderade kvällen där jag trivs bäst.

Jag och Hampe Hampster var på hockey. Det var roligt. Spännande match. Mest spännande Elitseriematchen jag gått på vågar jag påstå. Dock vann fel lag. Linköping åkte hem med 3 poäng. Lakers hade förtjänat att göra detsamma. Förutom åka hem då, eftersom dom var hemma. Men det är inte alltid domarna ringer vid gränsfall, tydligen. Och skottstatistiken 32-9 talar väl för sig.

Det var roligt och det var ganska fint ändå. Kallio gjorde mål och Norrena räddade en straff. Märker ni vem som är på gång? Exakt. Patrioten.

Nu skall (skalla mig Elli) denna sova eftersom en lång dag med grammatikläsning och pubquiz väntar imorgon. Godnatt.

godmorgon tant.

Jag: Jag vill boka en handikapplats.
Tant i telefon: På vilket namn?
Jag: Ida Berg.
Tant i telefon: Hon har inte varit här förut?
Jag: ... Näe.
Tant i telefon: ... Eller är det DU som är hon?!

Tänk det. Att jag ringer själv och pratar själv fast jag ska sitta på handikapplats. Tänk.

peter pohl.

"Och alla människor, du och jag och vem som helst, är ytliga innan de har drabbats av något som lär dem att tänka efter."

måndag.

hittade mommos gamla sjal. 

ska aldrig ta den av mig. 

hejdå. 

muuuumintrollet hei.

Ikväll var jag och Ellen på bio och såg Hypnotisören. Jag satt på helspänn hela filmen igenom. Verkligen hela. Hände något hela tiden. Och jag hoppade till varannan sekund och vågade inte andas. Sånt gillar jag. Gillar att gå på bio för att skrämma mig själv ibland. Däremellan skrattade vi, jag och Ellen. Åt sånt som andra inte såg.

Tobias Zilliacus är så fin. Det är liksom så äkta. Säger jag. Känns i egenskap av finlandssvensk väldans objektivt. Men helt ärligt så gör han en bra roll och det känns skönt. Som att nu någon skulle förstå mer för det. Men ändå. Persbrandt är alltid bra. Hon som spelade sjuka kvinnan var bra. Men det är henne jag kommer att tänka på inatt när jag inte kan sova, tyvärr.

"Muuuumintrollet hei, ei saa peittää!"
Filmens tveklöst bästa scen. När finlandssvensken sitter där och allvarligt försöker reda ut ett seriöst problem. Och så kommer en sådan kommentar från en svensk. Det slog liksom inte fel.