nagellack.

Vem är redo för ishockey-VM 2012? Jag är redo.




















Är ni?

ska handla tyg, kanske.

Och den finurliga perioden fortsätter. Jag riktar genast en fråga till min svägerska: Sofie, har du (vi? ni? vem?) en symaskin? Och skulle jag eventuellt få låna den några timmar i sommar? Jag är nog ingen sömmerska och kommer aldrig att bli, men det handlar om tre raksömmar (tror jag) så jag ska försöka klara det. Möjligen behöver jag hjälp med att trä i tråden. Minns att det var plågan med stort P när jag tog symaskinskörkort* i tidernas begynnelse.

* Det är väl det jag ska visa upp när polisen stannar mig?

vilodagsterapi.

för att motverka att hamna i en likadan söndagssvacka som förra veckan har jag idag duschat omänskligt länge, lackat mina naglar, lyssnat på mark knopfler och bakat kokosbollar.

det funkade.

snart börjar strindberg på tv och fram tills dess ska jag fixa en uppgift till skolan som lämnade på slarv en gång i vintras då allting var ett virrvarr av liv, lycka, lappland och lite lätt förtjusning på avstånd.

recept.

Är inne i en finurlig period. Igår kom jag på hur gärna jag skulle vilja att det fanns någon sida där man kunde skriva in i en ruta vad man har i kylskåpet, och så skulle det föreslå vad man kan laga av det.

Och det visade sig finnas! Tänk det. Så idag har jag suttit och skrivit ungefär "pasta, matgrädde, broccoli, majs, köttfärs, ost" i rutan halva dagen. Och fått förslag på enkla och goda recept.

Nu ska jag redigera en film. Hej hej.

sko nåo vila ta häljin ja no.

och med följande resultat på oxie:











och sju kilometer simning denna vecka anser jag mig faktiskt vara berättigad.

jag ska kanske läsa dikter  kanske dela en flaska vin med mig själv kanske gå på fest kanske sova ganska mycket. det är extra roligt när man antecknar sina drömmar. inatt var jag i frysboxrummet i vårt gamla hus. vet verkligen inte när jag senast skulle ha varit där vaken.

min första skoldikt.

 

kommer du ihåg mig?

jag som sitter på femvåningshusets sjunde våning

torkar ut av augustis aprilregn

jag som ljuger med hjälp av sanningen

och jag som tror att röd är en känsla och glädje en färg.

jag som dagdrömmer om natten, kommer ihåg att glömma och svänger höger i vänstersvängen.
och jag som aldrig lärde mig lösa en ekvation, men kan räkna evighetens alla timmar.

ska vi ses nån dag, när blåsipporna slår ut under snön?

poäng.

I Finland när vi åkte förbi Hesburger kopplade Mange det till Rudolf Hessburger. Sen frågade han om man får en Eva Braunie till efterrätt.

senare.

kvällarna är nog min tid.
sönDAGAR är alltid illa.
och denna sönDAG var katastrofalt äcklig.
gjorde inget och det var problemet.
efter strindberg kom sönKVÄLLEN.
och den var rätt fin ändå.
tosen kotar, gyllene tider och 110 poäng på oxie.

ska krypa till sängs med en god bok.
som man blir lite ledsen men ändå glad av.
den heter konsten att tala med en änkling.

och 7 dagar tills nästa sönDAG, yes.

vågar jag?

hör upp, kloka skapelser.

har i uppgift att skriva en dikt till skolan med temat "jag".

mest av allt vill jag skriva "jag är modig." och skicka in. tror ni det kommer att förstås? är lite rädd. och det är ju lite motsägelsefullt.

skitdag.

denna dag går nog till historien som den mest deprimerande dagen.
inte ens strindberg fick mig på humör.
siri von essen var så sur och bara gnällde.

jag sa ju att det skulle bli såhär.
jag sa ju det.

kocken.

Idag gjorde jag laxpasta. Det blev, för en vanlig människa, ätbart. Helge Skoog hade väl varken varit nöjd med mitt sätt att tillreda, slutresultatet eller smaken. Men för mig, som är nöjd med några torra makaroner och en burk tonfisk var det rena himmelriket. Så. Himla. God. Sås. Aaah.

Vågar nästan påstå att om jag hade bjudit ett barn på maten hade det ätit upp. Kanske det finns hopp trots allt?

slut på påsklov.

I Finland har vi varit sjuka, skjutsat barn, ätit årvasskinkon, druckit Lonkero, slurvat i Vasa och febervinglat på H&M, sett Hungergames på bio, varit på ollistisdag några timmar, spelat Rappakalja och jag skrattade så jag grät åt missförstådda regler och rentjurar, druckit Finrexin, hälsat på får, skrattat åt en människa, varit på nypremiären av Pleppo Live och rest hem igen.

Bäst: Pleppo. Jag behöver väl inte förklara? Jag älskar Pleppo och jag blir så glad och hoppfull i kropp och själ. Vad som än händer i mitt liv kommer jag alltid att ha Pleppo. Bara tanken gör mig så trygg. Det går aldrig sönder. Aldrig. Det var ännu bättre nu på stora scenen, inte bara för att sätena var bekvämare, det var också mera glöd och vilja både på scen och i publik.
Näst-bäst: Att allt var så avspänt. Att pappa och sällskapet mitt kunde sitta och prata världskrig och historia medan jag åt en struva som smulade på bordet och sen var allt bara som vanligt.

Sämst: Febern.
Näst-sämst: Man hann inte med allt på fyra dagar. Inte med hälften, ens. Hade planerat både dejt med Carro och Madde, ett rejält finländskt bastubad och att bjuda på memma. Bland annat.

känns som min humor sjönk ett steg.

Vi äter frukost innan det är dags att bege sig till buss och båt. Jag äter en skiva lördagskorv och biter ett hål i mitten. Visar sedan upp mitt verk åt Mange. Kan verka en smula underligt såhär i text och kanske även i verkligheten men jag gjorde det i alla fall.

Mange: En korv-CD!

Och det tyckte jag var roligt.

Sen, i bussen till Åbo:

Jag: Ey, Mange. Korv-CD:n. Du hade kunnat säga "korvskiva"!

Idag i Stockholm:

Mange: Om vi går tillbaka samma väg vet vi i alla fall vart vi hamnar.
Jag: Jo. Vi HAMNAR på HAMNgatan. Hahaha.
Mange: .......
Jag: Fatta du it?
Mange: .... Jo.
Jag: ..... Hahaha.

frida & frida

"Dåka e sluuut, måst hämt meir!"

Mange (med Frida och Frida-röst) om Viking Lines juice i buffén.

påsklov.

Det blev ett påsklov till slut!

Har dock fått ett erbjudande som jag kommer att älta hela lovet. Det är jobbigt att känna sig själv. Men i alla fall - nu Värmland. Sedan Finland. Adjö!

kreativitetskompisar.

Emely och jag satt och planerade kommande projekt i dallarbloggen. Vi skrattade som vanligt obehärskat, och med gemensamma krafter födde vi idéer som man kan kalla vad man vill. Vi kallade dom absurda men bra.

Jag: Åh, jag borde ha förstått att det skulle bli såhär. Jag har ju nåt sorts behov, jag och min kompis gjorde en tidning när vi var 12. Om jag hade vetat att det skulle utvecklas till detta.
Emely: Vill du veta en sak? Jag gjorde också en tidning.

Med erfarenheter i journalistbranschen känns det tryggt att fortsätta.

tjat i natten.

Klockan är natt. Sitter här och plöjer igenom mina kurskamraters recensioner av alla de slag. Och imorgon tänkte jag ta påsklov. Blir jag klar inom två timmar lämnar jag datorn hemma. Blir jag inte det tvingas jag med den.

Först till Värmland och Kristinehamn. Sedan till Uppland och Stockholm. Och slutligen till Österbotten och Pensala.

Svårt att veta vad man ska ta upp. Får man ta upp det man älskar mest: konkreta språk- och sakfel? Eller måste man svepa över allt svagt och oskyldigt som när man dammsuger lägenheten? Ingen vet.

Jag kanske blir klar. Om jag slutar blogga för dagen. Eller natten.

dagens oxie.

Varför får inte Totte fälla trädet när Agneta _______?

FÄLT SKOG.

Så bra.

örat.

Ibland kommer man till en gräns. En gräns där det verkligen inte går längre.
Hade tänkt spara mitt hårfärgande tills jag återser Madde min vän, men det gick inte. Det blev så eländigt. Gav upp och gick och köpte en burk färg.

Emely kom hit och färgade. Mitt i processen skriker hon "SATANS JÄVLA ÖRA!" till mitt lilla oskyldiga vänstra hörselorgan.

Men håret blev bra. Och jag skrev just höret med ö, istället för håret med å. Måste sluta låtsas kunna värmländska i misstag.

den östra bottnen.

Kommer hem på måndag. Har med mig en värmlänning. Han är tålmodig och snäll och rolig. Vi ska PLEPPA på onsdagen. Annars vet jag inte vad man ska visa? Tycker en större del av Österbottens kulturliv heter Pleppo i dessa tider. Finns ju ett fårhus också, förstås.

böckling.

Emely: Jag gillar din skjorta.
Jag: Tack. Du gillar gult.
Emely: Jag gillar gult, och orange. Och du vill ha med lite rödbeeetooooor!
Jag: Och ja, det kan jag faktiskt gå med på.
Emely: ... Fast dom är inte gula.

Källan till rödbetorna, till visheten, till allt.

mommo.

Idag skulle min älskade mormor ha fyllt 90.  Åh om man skulle ha fått ha kalas. Hennes köttbullar. Hennes bakverk. "Do dricker it na kaffi än?". Hennes kärlek, hennes värme, hennes omtanke.

Minns när hon berättade om sin första resa till Vasa. På klassresa från skolan. Hon köpte en apelsin för en mark, utan att veta vad det var. Minns hur man ringde på. Hur man alltid hörde hur hon öppnade, först innerdörren, sedan försiktigt den yttre. Minns hur vi satt på bakgården i hennes röda gunga och räknade bilarna från riksåttan. Oändligt. Minns hur hon alltid bjöd ut massa saker direkt man kom in. Ullsockor? Saft? Mat? Tidningar? Tupplur?

Hon satte aldrig någonsin sig själv i förstahand. Hade  aldrig någonting emot nyheter. Inte som dagens skapelser som bara klagar på att allt var bättre förr. Hon svalde aldrig någonting med hull och hår. Hon hade saker på klart. Hovo på räätt ända. Min vackra, vackra mommo. Jag är så glad att jag fick en kvinnlig förebild i mitt liv. Glad för dom 18 år vi fick tillsammans.

Och jag grät genom hela denna text. För att jag saknar och älskar henne. Grattis på födelsedagen.

emely levererar.

Visste ni att Snusmumriken har en pojkvän som heter Adrian? Det fick jag lära mig igår. Skrattade så jag grät.

språåtchi.

Alltid lika roande när man har pratat (svenska) flera minuter med en människa och denne noterar dom skarpa R:en, avsaknaden av tonaccent, bortfallet av överdrivna vokalutdragningar, och föga skillnader i ä- och e-ljud, och frågar "är du från Finland?". Ja, det är man ju. Och så växlas det till engelska. Som allt man sagt innan bara försvinner.

- Varför pratar du engelska med mig?
- ........ För att det jag säger är sant.

Jaha. Då så. Klokt.

alltså va?

 Julfest ikväll. I julas hade vi pingstfest, därav julfest nu kring påsk.

Dock är det inte helt förbjudet att blanda högtider i sina utstyrslar. God påsk!

bokrecension.

Det är lite som min vän säger, man har studerat litteraturvetenskap i en evighet och faller på en bokrecension. Film, musik och konst är däremot inga större problem. Ja gud. GUD.

en gång.

Var vi små. Idag är vi stora. Går på ettan och universitet. Bara sådär.

lilla my.

Hittade en bild som jag letat efter länge. Från superhjältesittningen i april förra året. Jag var Lilla My och rätt ivrig. Hej hej.

det värsta som finns.

När man måste vara behärskad och det händer massa internt roligt. När man sitter där och hoppar av skratt och försöker samla sig. Men det går inte för man vet att Emely tänker likadant.

Det är så tungt. Både mentalt och fysiskt. Det spänner i magen. Och man känner på sig att övriga i rummet diagnostiserar en med psykisk rubbning. Vart kan man ta vägen? Gå ut, ja. Men man vill ju släcka Strindbergtörsten.

utbrottsdagarna.

Ni vet såna dagar när man är arg på ALLT. Utan anledning. Man ser ett glas och vill kasta det i väggen för att det är I VÄGEN när man ska laga ÄCKLIG mat. Man ser en status på facebook och vill KOMMENTERA VAD LÖNLÖST DET DÄR VAR. Man ser en hund, en oskyldig liten en, och tänker att den är grotesk. Så tänker man att nu är det bäst att man sover. Men kan man? NÄ FÖR MAN ÄR SÅ ARG. PÅ SIG SJÄLV. FÖR ATT MAN ÄR SÅ LÄTTIRRITERAD.

Håhå. Utmattande liv. Det är i alla fall sommar i Växjö, 20 grader och sol. Och idag ska jag på föreläsning om (Johan) August Strindberg. Så jag är ju inte så arg. Egentligen.

måndag.

saker jag gjorde under dagens föreläsning: var frånvarande, var trött, tittade ut genom fönstret, tänkte på liv, var glad, var nöjd, var hungrig, erkände, kände mig lite stressad, log, skrev, suddade, skrattade, analyserade och skojade.

kulturkrock.

Stod i Manges kök och såg en sån här:



Har noterat samma tingest här i kungariket tidigare, så jag tog chansen att reda ut ett frågetecken.

Jag: Alltså får jag fråga, i egenskap av finländare, VAD är det här? Det finns i varje svensks kök men jag har inte vågat fråga.
Mange: Det är en sån som du kan ta bort matrester ut diskhon med.

Sen hackade han gurka, slängde gurkändan i vasken och sa "Nu kan du pröva."

Haha.

sko nåo vila fa ti värmland ja no!

Om en och en halv timme, lite drygt, går bussen. Mangomelon jobbar imorgon men jag skall underhålla mig med diverse lösryckt litteratur. Sedan en helg i värmländska skogarna. Senast jag var där var på 1995. Och det minns jag inte ens. Har bara ett svagt minnesfragment från Närke. Snopet.

Men nu blir det ändring. Är tillbaka på söndag. Tills dess kan ni läsa om hur det var när vi firade Dallarns milstolpe i karriären.

tack för denna tid.

Igår tog jag avsked av Erika som nu har lämnat Sverige och Småland för Finland och Österbotten. Det kommer att bli tomt. Tomt utan någon att prata dialekt med och tomt utan någon som förstår frustrationen över viss svensk nonchalans. Tomt utan en vän. En sådan man litar på. En konsekvent kvinna. Tur att jag vet att vi kommer att hålla kontakten. Och ses igen. Och igen. Och igen.

Minns när vi träffades första gången på parkeringen bakom mitt hus. Hon hade paraply. Jag tyckte det var jättekonstigt att vi kunde finna varandra här. Från de 250 respektive 20(?) personers byar vi faktiskt härstammar. Belägna 25 kilometer från varandra i Ankdammen Österbotten. Och så förenas vi i Kronobergs län helt plötsligt. Men det var en himla rikedom.

Hon levererar alltid. Igår när vi satt på Subway kom en äldre dam med ovanligt röda kinder förbi i rullstol. Erika säger helt plötsligt och sakligt: "Hadd on som lagt poskipuna hondi tanton tidee i kärron?"

den underbara tiden på tredje raden.

Ljust och fräscht-showen var fantastisk. Jag skrattade konstant. Ellen blev publikens "huvudperson" och jag skrattade lika gott varje gång Lindström och Schyffert upplyste henne om hur det var "förr", på 70-talet. Bland annat berättade Henrik om hur sopsortering gick till, att det fanns ett hål i varje trapphus vägg. "Vet du vad man fick slänga där, Ellen? AAAALLLTTT!" Det var tydligen inte som i dagens läge vid avfallsplatserna, med stängsel, lås, vakter och lösa schäfrar. För att inte tala om öppettiderna, "två timmar var fjärde paltsöndag".

Konstant skrattade jag som sagt, men det gjorde också att jag tänkte till. Vilket otroligt överkonsumerat och hajpat samhälle vi lever i idag. Allt ska vara så tipp-topp och ha-begäret är större än någonsin. Folk skiljer sig för att en soffa inte känns som "dom".

Och slutligen - min stora idol, förebild och inspirationskälla Fredrik Lindström vet precis hur det är och hur man gör, som vanligt. I slutet av showen fick man se diverse konstateranden som satir mot konsumtionen och missnöjet på en skärm. Ett av dom var:

"Du kommer aldrig att förstå skillnaden mellan finlandssvenskar och sverigefinnar, inte fastän du köper en Alvar Aalto-vas."

Klockrent. Fantastiskt. Underbart. Precis vad Sverige behövde få framför ögonen. Fredrik Lindström om du läser detta, du är guld. Och gud.

tre månaders väntan är över.

Nu ska jag på på Fredrik Lindström och Henrik Schyffert med Ellen! Hejsvejs!

raati.

jag försöker planera.
och tänka på mitt eget bästa.
jag är inte så bra på sånt.
är bara glad av solen.

det är fredag och facebook berättade för mig att jag ska ha fest.

dagens kärleksdos.

Alltså jag vet inte men det är så otroligt tillfredsställande att gå till skolan. Som att nu är jag på rätt plats. Nu gör jag det jag ska. Nu kan jag ställa frågor jag undrar och ge svar jag kan. Med en otroligt kompetent, rättvis, konsekvent och humoristisk lärare i spetsen.

Idag hade vi föreläsning om recensionens anatomi. Förra gången fick vi i uppgift att skriva en filmrecension. Och idag jobbade vi vidare på recensionsspåret. Pratade om olika tidningar och dess kultursidor. Läraren sa att Sverige är ett av de få länderna i världen som har så avancerade kultursidor. Jag tänkte att det säkert stämmer. Så började han räkna upp. Norge har inte, inte Danmark, hur det är i Tyskland, England, Amerika. Här började jag känna mig lite illa till mods. Vad hände med min nya förebild? Vet han inte att Finland är minst lika berikat med kulturjournalistik som Sverige? När han återgår till att prisa sitt land kan jag inte längre hålla mig, utan räcker upp högern och säger "Men, Finland är nog ungefär på samma nivå som Sverige."

Och han säger: "Ja, jag skulle precis säga det, Finland är överlägset." Han vet allt. Alla tidningar. Åbo Underrättelser, Helsingin Sanomat, Hufvudstadsbladet. Vasabladet är inte läst men inte heller obekant. Han går förbi mig när han kan chefredaktörerna. Och inte nog med det. Han säger "Du är uppväxt i Finland, du är finlandssvensk?" och jag säger ja med ögon gnistrande som ett litet barns. Han fortsätter "Men du har läst finska i skolan, kan du finska?". För honom är ingen självklarhet, det är precis som att han vet hur det är.

Och när jag på den frågan har svarat "lite" får jag i uppdrag att i mån av möjlighet kolla upp Helsingin Sanomats kultursidor någon gång under kursens gång. "Om jag kan få besvära dig med den saken", sa han.

Och jo. För bildade människor kan jag arbeta sönder själen.

på buss.

"...Avunda oss inte, utan beklaga oss, ty detta är vad som skiljer författaren från sina likar. I honom existerar inte längre någon odelad känsla. Allt han ser, hans glädje, hans njutning, hans lidande, hans förtvivlan blir ögonblickligen föremål för hans iakttagelse. Han analyserar, tvärt emot allt sunt förnuft, mot sin egen vilja och oupphörligt, alla hjärtan, ansikten, gester och intonationer. Så snart han har sett, vad han än har sett, måste han få fatt i orsaken! Han har inte en hänförelse, inte ett skrik, inte en kyss som är äkta, aldrig begår han en av dessa ögonblickshandlingar som man begår därför att man är tvungen därtill, utan att veta, utan att fundera, utan att förstå och utan att i efterhand reflektera."

- Guy de Maupassant

farligt.

Att sitta på biblioteket med utsikt över ett av våren inspirerat Småland med Julia Camerons Lusten att skriva. Jag ska kanske flytta dit. Speciellt om jag inte hittar sommarjobb. Som gjort.

det gångna året del två.

Hade glömt bort att jag höll på med ett projekt som detta. Måste avsluta det innan det byter år igen.

Augusti

I augusti var det väldigt mycket "ta vara på det sista". Mycket Pekka Maghandi, många verandakvällar, mycket samkväm, mycket barn, mycket sånt. Var till Tuuri med Madde och på krog och Konstens natt med Johanna. Vann en "skriv dålig poesi"-tävling, hittade en brud åt Dallarn och gick på traditionell humorshow med min kusin. Slutligen åkte jag tillbaka till Småland och var glad över det.




September

I mitt huvud var det höst men här nästan som sommar. Varmt och skönt. Träffade alla saknade vänner. Spelade spel, grillade hos Emely, jobbade ganska ofta, tröttnade på te, fyllde 21 och firade med hästfest. Och så Myggjakten med Erika! I övrigt handlade mitt liv om att begripa litteraturteori. Det var minsann inte lätt.



Oktober

Tyckte det var mycket roligare att fota mig själv från konstiga vinklar än fundera på C-uppsats. Tillbringade dock rätt mycket tid på biblioteket och kom igång så småningom. Var hemma för att gå på Pleppo Live-premiären. Ni som följt denna blogg eller annars bara känner mig vet hur fantastiskt det var, ni som inte läst kan tänka er. I Småland åter hade Emely födelsedagsfest, det var på alla vis tutornas kväll.



November

Detta var månaden när det började hända grejer. Någon kanske skulle kalla det för månaden när det gick utför. Jag kallar det kreativitetens månad. Vi födde dallarbloggen, Emely och jag. Höll på hela tiden och klädde och tänkte och vred och vände. Och skrattade. Tjöt. Mest nattetid. Konstig fest i en korridor, bokmässa och Samarkand. Och det var nog i november som mitt intresse för samerna blossade upp på allvar. Gick humorkursen med Ellen och hade det bra där varje onsdag. November var nog en bra månad. Det hände mycket med mig.


December

Jobbade, försökte skriva klart uppsatsen, var jättetrött jätteofta men tyckte ändå att livet var rätt kul. Självständighetsfirande med landsmän, jubileumssittning med Norrlands där jag fick en ren jag aldrig ska varken slänga eller glömma, var på pingstfest hos Emely och avslutningsfest hos Emmy. Strax efter det båtade jag hem och glömde kameran. Men jag firade en fridfull jul hemma och ett roligt nyår hos Jonathan med braiga människor.

att återgå.

En veckas ledighet är till ända. En vecka när jag läst böcker, gått runt på gator, umgåtts med fina människor, läst böcker, tänkt mycket på drömmar, syskon, relationer, att definiera ordet social, kramar, glass och förstås språk, gått från stan och hem till campus i natten och skaffat mig en någorlunda dygnsrytm där jag slopat det här med 15 timmar utmattningssömn. Allt behövdes. Och så en förträfflig helg på detta. Thaimat, spökprat mitt i natten (dom finns inte), fest, krog, skjuts på dallarn och hejdå på bussen.

Men nu är det dags att återgå till verkligheten (finns den?) och vardagen (finns den?). Om fem minuter ska jag traska iväg på min första föreläsning på kursen Kreativt och kritiskt skrivande, den heter Kritikens och kulturjournalistikens roll. För första gången på länge ska det bli roligt. Äntligen ska jag få sitta där och känna att allt är fint och lärorikt. Hoppas jag.

helgens hoppfullt kloka citat.

Jag och Mange sitter i ett trapphus och diskuterar dallarns framtid.

Jag: Men tror du det går?
Mange: Ja fan, om man kan bygga rymdraketer kan man väl fixa den här.

♥

msn-konversation.

mange säger:
Fint. Då får du guida lite.

Ida säger:
mhm

Ida säger:
guIDA

mange säger:
Hahahaha då kan vi skrIDA runt till våra fötter börjar lIDA

Ida säger:
hahaha

Ida säger:
tills våra likvIDA medel är slut

mange säger:
Ja då lär det svIDA i plånboken

ledighetsdag nummer tre.

vaknade i lagom tid
åt mat och tänkte på tiden
funderade på nästa termins kurser i god tid
gick till biblioteket och letade en bok utan tid
solen sken en stund men för kort tid
och allting går ju tyvärr på tid

men allting ordnar sig också, i sinom tid.

tisdag.

vi spelade ett spel till.

Alias. My ska förklara ordet Porsche för Ellen.

Hon tar upp kortet och säger vänligt men bestämt efter någon sekunds betänketid: "... En bil."
Jag börjar skratta.
My: Jamen, ett bilmärke.
Ellen: Saab, Honda...
My: Nej, en bra bil!

Haha.

FVO.

Vi spelade Rappa-Kalja igår. Förkortningen som skulle förklaras var FVO. Sofie skrev Frånvarande Vargars Organisation.

Bästa någonsin.

lauantai.

Printade ut min uppsats idag. Publicerade den i torsdags. Känns... Fint. Och lite akademiskt. Jag har en kandidat liksom.

Och nu: samkväm med Ellen, My och Hampus.

Har absolut ingenting att klaga på.

arvid.

Idag fyller det socialaste barnet i min bekantskap, mitt yngsta syskonbarn, två år!
Grattis Arvid!

hur man vet att det snart är dags för tent.

Bredde smöret på mina smörgåsar med tesked.

Imorgon kan jag äntligen diska.