dagens kärleksdos.

Alltså jag vet inte men det är så otroligt tillfredsställande att gå till skolan. Som att nu är jag på rätt plats. Nu gör jag det jag ska. Nu kan jag ställa frågor jag undrar och ge svar jag kan. Med en otroligt kompetent, rättvis, konsekvent och humoristisk lärare i spetsen.

Idag hade vi föreläsning om recensionens anatomi. Förra gången fick vi i uppgift att skriva en filmrecension. Och idag jobbade vi vidare på recensionsspåret. Pratade om olika tidningar och dess kultursidor. Läraren sa att Sverige är ett av de få länderna i världen som har så avancerade kultursidor. Jag tänkte att det säkert stämmer. Så började han räkna upp. Norge har inte, inte Danmark, hur det är i Tyskland, England, Amerika. Här började jag känna mig lite illa till mods. Vad hände med min nya förebild? Vet han inte att Finland är minst lika berikat med kulturjournalistik som Sverige? När han återgår till att prisa sitt land kan jag inte längre hålla mig, utan räcker upp högern och säger "Men, Finland är nog ungefär på samma nivå som Sverige."

Och han säger: "Ja, jag skulle precis säga det, Finland är överlägset." Han vet allt. Alla tidningar. Åbo Underrättelser, Helsingin Sanomat, Hufvudstadsbladet. Vasabladet är inte läst men inte heller obekant. Han går förbi mig när han kan chefredaktörerna. Och inte nog med det. Han säger "Du är uppväxt i Finland, du är finlandssvensk?" och jag säger ja med ögon gnistrande som ett litet barns. Han fortsätter "Men du har läst finska i skolan, kan du finska?". För honom är ingen självklarhet, det är precis som att han vet hur det är.

Och när jag på den frågan har svarat "lite" får jag i uppdrag att i mån av möjlighet kolla upp Helsingin Sanomats kultursidor någon gång under kursens gång. "Om jag kan få besvära dig med den saken", sa han.

Och jo. För bildade människor kan jag arbeta sönder själen.