igår när jag och madde kom till jobbet fungerade inte radion. vi kontrollerade att sladden var i-kopplad och att knappen var rätt. ingenting hände. inte ens fräs.
"jaha, vi måst vel arbeit utan musik tå" muttrade vi och packade vidare vårt evighetsprojekt.
en stund senare kom vår arbetsledare för att kolla läget i vanlig ordning. "hödo, e to bra på tokodee me radio, vi får it an ti funk naa alls" sa jag och han svarade jakande.
efter ett par minuters vridande och vändande konstaterade han "e kan ha naa me dehäär ti göra..." och drog upp sladden från golvet som inte alls var kopplad någonstans.
på något sätt var det där en hundraprocentig jag och madde-handling.
tisdag 9 augusti 2011
söndag 7 augusti 2011
pekka maghandi är mannen.
för en vecka sedan hämtade systern mig och skjutsade mig till kimo där jag skulle se pjäsen för tredje och sista gången. när 5-åringen i baksätet förstod vart vi var på väg skulle hon med trots följa med mig. när hon påstod att det är bra träning inför förskolan kunde jag inte längre säga nej.
hon var snäll, uppmärksam och mån om att få gå och krama om sin favoritskådespelare efteråt. "idag har jag ingenting till dig så du får en kram istället!"
efter föreställningen hämtade min syster henne och jag blev kvar på den finaste plats jag vet. jag, fanny och sofie kände oss lite såhär "vartåt ska ja skåda no..?" när det tackades för goda insatser denna sommar och så vidare, men när vi sedan åt tacos var vi alla ett fint gulligt litet gäng.
vi lekte lekar, pratade barnprogram och skrattade ganska mycket. teletubbies. mumin. bamse. allting. varför? alfred och kevin hade någon typ av eget skådespel på kvarntaket, jag vet inte riktigt om det var en parodi på årets uppsättning eller vad.
till slut lekte vi min favoritlek - alla sitter i en ring och alla säger ett ord på var i gången, vilket bildar en mysigt absurd berättelse. emanuel hängde sig, iltalehti pussade helsingin sanomat på spalten om invandrarfrågan, i parningsbåset gick det vilt till och hästen ropade aj. bäst var ändå min och fannys karaktär pekka maghandi. kände mig lite elak när jag alltid förstörde alfreds försök till (snusk)skämt med brytande ord. jaja, pekka maghandi!
när vi sent in på natten beslöt oss för att avsluta blev anders glad för han hade ända sedan emanuels hängning hoppats att sagan skulle ta slut.
alfred skjutsade hem mig och efter 03 var jag innanför dörren. efter en sådär rolig kväll somnar man vanligtvis, lyckligtvis, ganska snabbt och kan stiga upp 3 timmar senare för att avverka en jobbdag.
tack allihop. speciellt johanna som bjöd med mig.
hon var snäll, uppmärksam och mån om att få gå och krama om sin favoritskådespelare efteråt. "idag har jag ingenting till dig så du får en kram istället!"
efter föreställningen hämtade min syster henne och jag blev kvar på den finaste plats jag vet. jag, fanny och sofie kände oss lite såhär "vartåt ska ja skåda no..?" när det tackades för goda insatser denna sommar och så vidare, men när vi sedan åt tacos var vi alla ett fint gulligt litet gäng.
vi lekte lekar, pratade barnprogram och skrattade ganska mycket. teletubbies. mumin. bamse. allting. varför? alfred och kevin hade någon typ av eget skådespel på kvarntaket, jag vet inte riktigt om det var en parodi på årets uppsättning eller vad.
till slut lekte vi min favoritlek - alla sitter i en ring och alla säger ett ord på var i gången, vilket bildar en mysigt absurd berättelse. emanuel hängde sig, iltalehti pussade helsingin sanomat på spalten om invandrarfrågan, i parningsbåset gick det vilt till och hästen ropade aj. bäst var ändå min och fannys karaktär pekka maghandi. kände mig lite elak när jag alltid förstörde alfreds försök till (snusk)skämt med brytande ord. jaja, pekka maghandi!
när vi sent in på natten beslöt oss för att avsluta blev anders glad för han hade ända sedan emanuels hängning hoppats att sagan skulle ta slut.
alfred skjutsade hem mig och efter 03 var jag innanför dörren. efter en sådär rolig kväll somnar man vanligtvis, lyckligtvis, ganska snabbt och kan stiga upp 3 timmar senare för att avverka en jobbdag.
tack allihop. speciellt johanna som bjöd med mig.
lördag 6 augusti 2011
den bästa av gåvor.
Fick en Såsdjuret-mugg av broder med familj igår för att jag omhändertog deras gulliga katt Göran medan de var på semester.
TACK!
TACK!
fredag 5 augusti 2011
torsdag 4 augusti 2011
för några dagar sedan
i lördags efter att ha givit föda åt fyra olika katter i samma kommun körde jag vidare till favoritstaden och mötte upp tre favoriter på olika vis; johanna, alfred och anders, bakom mitt gamla hus.
alla fyra förstod ungefär lika mycket, tror jag, när vi gick till strampen. där var stolarna höga och erika salongsberusad. hon lärde mig någonting om hur superhjältar gör som jag redan har glömt.
när vi såg köerna beslöt vi att gå till ollis. anders glömde pengarna i sin lägenhet och plötsligt var vi bara tre kvar. så skulle det även förbli, ty han behagade välja ett rökigt fontana framom en skådespelerska, en poet och en komiker av rang. han anade nog inte vilken kul-tur han gick miste om.
vi skulle spela alias men dricksklockorna störde och det var ingen riktig tävling. jag önskade en låt som aldrig hann spelas och träffade elli. alfred träffade sin dubbelgångare. det hände ganska många konstiga saker. jag och johanna skulle visa upp vår klättrarskicklighet men kom inte ens ett steg upp.
avslutade en rolig kväll med soffhäng i lägenhet och roadtrip till johannas hem.
- vaför har ja dehär sådi högt?
- för att e kom sting!
jag skrattar så mycket i sommar.
alla fyra förstod ungefär lika mycket, tror jag, när vi gick till strampen. där var stolarna höga och erika salongsberusad. hon lärde mig någonting om hur superhjältar gör som jag redan har glömt.
när vi såg köerna beslöt vi att gå till ollis. anders glömde pengarna i sin lägenhet och plötsligt var vi bara tre kvar. så skulle det även förbli, ty han behagade välja ett rökigt fontana framom en skådespelerska, en poet och en komiker av rang. han anade nog inte vilken kul-tur han gick miste om.
vi skulle spela alias men dricksklockorna störde och det var ingen riktig tävling. jag önskade en låt som aldrig hann spelas och träffade elli. alfred träffade sin dubbelgångare. det hände ganska många konstiga saker. jag och johanna skulle visa upp vår klättrarskicklighet men kom inte ens ett steg upp.
avslutade en rolig kväll med soffhäng i lägenhet och roadtrip till johannas hem.
- vaför har ja dehär sådi högt?
- för att e kom sting!
jag skrattar så mycket i sommar.
söndag 31 juli 2011
PÅ ÅTTONDE DAGEN SKAPADE GUD KAMELEN
I fredags var jag och min favoritkusin på vår favoritlokalkomiker Alfreds första avskedsturné i den röda gården där man alltid kliver in på samma vis, med samma känsla och samma blick.
Han hann bara börja sin show med kameler, Gud och Bibeln innan både jag och min själsfrände fann den där gemensamma punkten att skratta åt och så satt vi där, på första raden, och inte kunde sluta. Det slog liksom inte fel någonstans. Idén, dialekten, ironin, allting. Mest idén. Tänkte att jag måste behärska mig, det sitter folk bakom. Sökte blicken till fönstret. Försökte fundera på om någon månne var hemma i huset bredvid, och vem som bodde där. Men så svängde jag på huvudet och såg min kusin vika sig dubbelt av skratt. Då är det redan på en sådan nivå att det här med behärskning är löjligt.
Vi fick fortsätta vika oss under hela showen, även om inledning och avslutning var starkast. Jag känner ingen annan människa med sådan otrolig begåvning vad gäller imitationer och låtskrivande. Jag känner ingen som vågar driva med sådana saker som han och dessutom göra det så proffsigt.
Visst fanns det, precis som på Citymarkets alkoholhylla, ABC's köttdisk, i regeringen och i den här bloggen, sämre partier, men är det ingenting som förstör en fantastisk helhet är det ingenting att tjata om. Inte här, åtminstone.
Hopi hopi till Maxmo! Alfred Backa är bra.
Han hann bara börja sin show med kameler, Gud och Bibeln innan både jag och min själsfrände fann den där gemensamma punkten att skratta åt och så satt vi där, på första raden, och inte kunde sluta. Det slog liksom inte fel någonstans. Idén, dialekten, ironin, allting. Mest idén. Tänkte att jag måste behärska mig, det sitter folk bakom. Sökte blicken till fönstret. Försökte fundera på om någon månne var hemma i huset bredvid, och vem som bodde där. Men så svängde jag på huvudet och såg min kusin vika sig dubbelt av skratt. Då är det redan på en sådan nivå att det här med behärskning är löjligt.
Vi fick fortsätta vika oss under hela showen, även om inledning och avslutning var starkast. Jag känner ingen annan människa med sådan otrolig begåvning vad gäller imitationer och låtskrivande. Jag känner ingen som vågar driva med sådana saker som han och dessutom göra det så proffsigt.
Visst fanns det, precis som på Citymarkets alkoholhylla, ABC's köttdisk, i regeringen och i den här bloggen, sämre partier, men är det ingenting som förstör en fantastisk helhet är det ingenting att tjata om. Inte här, åtminstone.
Hopi hopi till Maxmo! Alfred Backa är bra.
när en syster löser ett problem.
Ringde försynt min syster och undrade om hon kunde göra mig en tjänst. "Javisst!", sa hon jätteglad. "Ja har ett liiti undelit problem, ja sko behöv slipp ti Kimo ikvälld..."
Hon skrattade lite och sa att hon är på vår gård klockan 18.
Snart ska jag alltså se föreställningen en tredje gång (säg inte det åt någon, det är hemligt och lite pinsamt överengagerat, därför skriver jag det i min blogg) och därefter äta tacos, spela Alias och dricka lite Lonkero med åtminstone den yngre (var går gränsen?) generationen skådespelare.
Jag har jobb imorgon bitti, vilket jag kommer att sköta utomordentligt trots ett par timmar sömn för lite. Alltså på riktigt. Det är ganska länge sedan mitt liv har haft ett sådant flyt som det har nu. Det finns så mycket bra.
Hon skrattade lite och sa att hon är på vår gård klockan 18.
Snart ska jag alltså se föreställningen en tredje gång (säg inte det åt någon, det är hemligt och lite pinsamt överengagerat, därför skriver jag det i min blogg) och därefter äta tacos, spela Alias och dricka lite Lonkero med åtminstone den yngre (var går gränsen?) generationen skådespelare.
Jag har jobb imorgon bitti, vilket jag kommer att sköta utomordentligt trots ett par timmar sömn för lite. Alltså på riktigt. Det är ganska länge sedan mitt liv har haft ett sådant flyt som det har nu. Det finns så mycket bra.
torsdag 28 juli 2011
hjärta eller hjärna
pappa säger att man ska använda hjärnan.
jag säger att man ska använda hjärtat.
pappa säger: va sko hjärta kona tänk, hee jo en pump he!
jag rådde honom att pröva, bara ett par dagar, för att se om bekymren ökar eller minskar. han gick inte med på det. synd.
jag säger att man ska använda hjärtat.
pappa säger: va sko hjärta kona tänk, hee jo en pump he!
jag rådde honom att pröva, bara ett par dagar, för att se om bekymren ökar eller minskar. han gick inte med på det. synd.
22 dagar utan godis
riktigt roligt.
är inte ens snål längre. skönt att gå i affärer när man åtminstone vet vad man inte ska köpa.
50 veckor kvar tills jag ska pröva min nästa karamell.
är inte ens snål längre. skönt att gå i affärer när man åtminstone vet vad man inte ska köpa.
50 veckor kvar tills jag ska pröva min nästa karamell.
onsdag 27 juli 2011
ur min skrivbok 1998, jag 8 år.
"Klara kommer in och stönar: Håhå jaja.
Teddan: Alltid stönar du, vad är det nu?
Klara: Inget.
Nisse avbryter: Tralalalalala."
Teddan: Alltid stönar du, vad är det nu?
Klara: Inget.
Nisse avbryter: Tralalalalala."
Jaha? Och där tar det bara slut. Sinnes. Redan då.
att sakna.
saknar växjö.
fast där finns ingen iskall lonkero.
mitt hjärta bor här,
egentligen,
men det är väldigt bra på att flytta sig.
snabbt och enkelt.
fast där finns ingen iskall lonkero.
mitt hjärta bor här,
egentligen,
men det är väldigt bra på att flytta sig.
snabbt och enkelt.
måndag 25 juli 2011
olle!
träffade olle från idol mitt på gatan i staden jag aldrig sett som någonting speciellt sent på natten eller tidigt på morgonen i lördags/söndags. han bara stod där, mitt framför mig, med sina stora rådjursögon och jag trodde att jag drömde en fylledröm fast jag var både vaken och nykter.
jag skrek, jag sprang, han lyfte upp mig och snurrade runt mig i sin famn sådär som pappor, morfäder och farfäder gör med sina barn och barnbarn.
"bästa ståndin på daain" tänkte jag där i luften, precis som dom tänker om esthers lunch på kyrobåoas.
jag skrek, jag sprang, han lyfte upp mig och snurrade runt mig i sin famn sådär som pappor, morfäder och farfäder gör med sina barn och barnbarn.
"bästa ståndin på daain" tänkte jag där i luften, precis som dom tänker om esthers lunch på kyrobåoas.
söndag 24 juli 2011
07.00
undrar hur många av mina morgonpigga grannar som trodde jag var redlöst berusad nu när jag, klockan 07.00, precis kom hem efter att ha agerat chaufför och kom ihåg att jag lämnat min telefon i bilen och var tvungen att hämta den och krypa sista biten in eftersom stenarna under mina bara fötter gjorde helvetiskt ont.
med världens längsta mening säger jag gonatt.
med världens längsta mening säger jag gonatt.
lördag 23 juli 2011
när johanna fyllde 18.
I onsdags begav vi; Johanna, Anders, Sanna-Maria och jag, oss ut i Vasas nattliv för att fira att Johanna fyllt 18. Jag kom till stan redan på eftermiddagen efter jobbet och umgicks fram till klockan 20 med Lina och Sofia.
Johanna och Anders hade föreställning och skulle höra av sig om tid och plats att mötas på när de var klara. Efter klockan 20 for jag till ABC för att byta om och fixa mig för kvällen. På parkeringen där insåg jag att min pappas gamla Nokia 3310 hade gått sönder den också. Min egentliga mobil lade av förra veckan och sen dess hade jag lånat den. Nu var jag alltså i Gamla Vasa totalt onåbar. Med ingen aning om tid eller plats att möta festfolket på.
Jag kom ihåg vad min pappa, som är några år äldre än mig, brukar kalla ABC för. Servicestation. Och vem ska ersätta den nerlagda servicen telefonkiosk om inte en servicestation? Gick in och frågade om det fanns en telefon att låna. Ringde nummerupplysning och fick Johannas nummer, ringde henne som inte svarade.
En halvtimme senare var jag tillbaka inne i stan och stannade en mötande kille med orden "ursäkta, int har du en telefon ja sku få lån?". Han var finsk men svarade jakande och tog fram en jättemodern mobil som jag inte förstod mig på. Jag lyckades ändå ringa, Johanna lyckades svara och vi lyckades bestämma en plats och en tid. Kiitos paljon sa jag, för att jag var så tacksam att jag i ruset glömde att det är viktigt att säga på svenska.
Mötte upp mina tre vänner och vi gick till Sky. Det var ganska fint ställe men det hände inte så mycket. Anders och Sanna dansade och Johanna utbrast "han dansar jo som på teatern!" och det gjorde han faktiskt. Det var fint. Att det liksom inte är någon skillnad på Sky och Kyrobåoas.
Efter någon timme med födelsedagsdrinkar for vi till Ollis. Där var inte en enda människa, förutom de som jobbade där. Vi gick dit ändå. Vi fick välja musiken själv och äta hur mycket popcorn vi ville. Och så hade vi ju varandra.
Alla hade vi program i form av jobb och föreställningar nästa dag så efter 02 for jag, Johanna och Anders till hans lägenhet och lekte ordlekar i väntan på att jag skulle känna mig i körskick. Jag gillade den halvpoetiska tystnaden som uppstod mellan orden.
Jag var hemma sent men hade också arbetat in timmar på jobbet så att jag kunde börja senare på torsdagen. För alla vill fira Johanna. Tack för en bra kväll!
Johanna och Anders hade föreställning och skulle höra av sig om tid och plats att mötas på när de var klara. Efter klockan 20 for jag till ABC för att byta om och fixa mig för kvällen. På parkeringen där insåg jag att min pappas gamla Nokia 3310 hade gått sönder den också. Min egentliga mobil lade av förra veckan och sen dess hade jag lånat den. Nu var jag alltså i Gamla Vasa totalt onåbar. Med ingen aning om tid eller plats att möta festfolket på.
Jag kom ihåg vad min pappa, som är några år äldre än mig, brukar kalla ABC för. Servicestation. Och vem ska ersätta den nerlagda servicen telefonkiosk om inte en servicestation? Gick in och frågade om det fanns en telefon att låna. Ringde nummerupplysning och fick Johannas nummer, ringde henne som inte svarade.
En halvtimme senare var jag tillbaka inne i stan och stannade en mötande kille med orden "ursäkta, int har du en telefon ja sku få lån?". Han var finsk men svarade jakande och tog fram en jättemodern mobil som jag inte förstod mig på. Jag lyckades ändå ringa, Johanna lyckades svara och vi lyckades bestämma en plats och en tid. Kiitos paljon sa jag, för att jag var så tacksam att jag i ruset glömde att det är viktigt att säga på svenska.
Mötte upp mina tre vänner och vi gick till Sky. Det var ganska fint ställe men det hände inte så mycket. Anders och Sanna dansade och Johanna utbrast "han dansar jo som på teatern!" och det gjorde han faktiskt. Det var fint. Att det liksom inte är någon skillnad på Sky och Kyrobåoas.
Efter någon timme med födelsedagsdrinkar for vi till Ollis. Där var inte en enda människa, förutom de som jobbade där. Vi gick dit ändå. Vi fick välja musiken själv och äta hur mycket popcorn vi ville. Och så hade vi ju varandra.
Alla hade vi program i form av jobb och föreställningar nästa dag så efter 02 for jag, Johanna och Anders till hans lägenhet och lekte ordlekar i väntan på att jag skulle känna mig i körskick. Jag gillade den halvpoetiska tystnaden som uppstod mellan orden.
Jag var hemma sent men hade också arbetat in timmar på jobbet så att jag kunde börja senare på torsdagen. För alla vill fira Johanna. Tack för en bra kväll!
tisdag 19 juli 2011
måndag 18 juli 2011
festivalfredag.
Umgicks med Kenneth och gänget innan vi vinglade in på området för att beskåda (och, framför allt, lyssna till) Bo-Kaspers Orkester. De var bra som vanligt. Plötsligt stod jag bredvid Lauri från The Rasmus. Ett av mina favoritband i tidernas begynnelse, alltså när jag var 13-15 ungefär. Dock gillar jag inte hans solokarriär lika mycket.
På bilden hade det bara duggat lite. Jag var ännu inte så blöt som jag skulle komma att bli. Men det brydde jag mig inte om för jag skulle ju se The Ark.
Strax innan de gick upp på scenen fick vi (jag, Erika och Thomas) tillåtelse att komma förbi stängslet och vistas där under hela spelningen. Så där satt vi då, på första parkett, genomblöta och lyckliga.
Och The Ark. Så fantastiskt bra liveband, så fantastiskt bra show, låttexter, budskap, Ola Salo, stämning, allting har de. När jag kom hem från Chicagokonserten sa jag att det var den bästa. Och det är klart att Chicago musikaliskt är ett mycket skickligare och mångsidigare band. Men Ola Salo är världens klokaste man. Det visar han i sina låtar. Det går helt enkelt inte att jämföra. Att sitta där dyblöt från topp till tå men inte känna av det någonstans för att man är så uppslukad av allting. Och regnet berodde ju på att änglarna grät för att bandet ska sluta, såklart. Vad annars.
Kärlek.
På bilden hade det bara duggat lite. Jag var ännu inte så blöt som jag skulle komma att bli. Men det brydde jag mig inte om för jag skulle ju se The Ark.
Strax innan de gick upp på scenen fick vi (jag, Erika och Thomas) tillåtelse att komma förbi stängslet och vistas där under hela spelningen. Så där satt vi då, på första parkett, genomblöta och lyckliga.
Och The Ark. Så fantastiskt bra liveband, så fantastiskt bra show, låttexter, budskap, Ola Salo, stämning, allting har de. När jag kom hem från Chicagokonserten sa jag att det var den bästa. Och det är klart att Chicago musikaliskt är ett mycket skickligare och mångsidigare band. Men Ola Salo är världens klokaste man. Det visar han i sina låtar. Det går helt enkelt inte att jämföra. Att sitta där dyblöt från topp till tå men inte känna av det någonstans för att man är så uppslukad av allting. Och regnet berodde ju på att änglarna grät för att bandet ska sluta, såklart. Vad annars.
Kärlek.
söndag 17 juli 2011
jag såg en dallare
Igår när jag körde hem från Vasa mötte jag en cyklande man med mycket packning. Bland annat en dallare. Exakt en sån som min. Alltså exakt. Samma färg, samma modell, samma hjul. Och på en cykel dessutom. Ovanpå styret och all packning. Som en drömscen.
Min reaktion: ropade "VA?!" och bromsade.
Tur att ingen var bakom.
Svängde mig snabbt om för att kolla att min dallare var i bakluckan.
Det var den. Det finns alltså EN till. I världen. Borde ha svängt om och kört jämte cyklisten tills denne hade stannat så jag hade kunnat fråga varifrån han fått den och när.
Det var en mycket märklig känsla. Högg till i hela kroppen och jag hann tänka att det är ju inte oktober 2009 längre, jag har ju faktiskt fått tillbaks den, väl?! Jag fick väl hem den från Vasklot?!
Sedan åt jag vaniljglass och hjortron med storebror.
Min reaktion: ropade "VA?!" och bromsade.
Tur att ingen var bakom.
Svängde mig snabbt om för att kolla att min dallare var i bakluckan.
Det var den. Det finns alltså EN till. I världen. Borde ha svängt om och kört jämte cyklisten tills denne hade stannat så jag hade kunnat fråga varifrån han fått den och när.
Det var en mycket märklig känsla. Högg till i hela kroppen och jag hann tänka att det är ju inte oktober 2009 längre, jag har ju faktiskt fått tillbaks den, väl?! Jag fick väl hem den från Vasklot?!
Sedan åt jag vaniljglass och hjortron med storebror.
torsdag 14 juli 2011
jäär ha bjöönin märkt sina stockar
jobbade till halv fyra,
kom hem och läste vasabladet på terassen,
diskuterade med min fader kring middagsbordet,
som rymmer sex personer,
städade ur min garderob,
hej sopsäckar,
körde iväg för att handla vätska,
var nära att krocka,
det var en liten 1993a i den andra bilen,
kom hem igen i solnedgång,
imogon är det fredag,
madde och jag ska därför äta bakelse på jobbet,
sedan ska jag på festival,
på the ark på the ark på the ark,
med lonkero med vänner med liv,
kom hem och läste vasabladet på terassen,
diskuterade med min fader kring middagsbordet,
som rymmer sex personer,
städade ur min garderob,
hej sopsäckar,
körde iväg för att handla vätska,
var nära att krocka,
det var en liten 1993a i den andra bilen,
kom hem igen i solnedgång,
imogon är det fredag,
madde och jag ska därför äta bakelse på jobbet,
sedan ska jag på festival,
på the ark på the ark på the ark,
med lonkero med vänner med liv,
onsdag 13 juli 2011
muminshopping istället för simning.
Idag efter jobbet skulle jag simma flera hundra kilometer, och begav mig därför till Vörå. Simhallen var ju förstås stängd. Allting var stängt och det enda som fanns var en remont och två estniska byggare. Lite sur gasade jag till Halpa, som min mommo alltid sa, och köpte en Muminmugg (Muminmamman) och en STOR Muminhandduk, eller som svenskarna säger: badlakan (Sniff).
När jag såg den gassande solen och mötte tanken att jag kommer hem till ett tomt hus slog jag en signal till min kusin, bosatt typ en kilometer från Halpa. Hon och två av hennes tre barn befann sig på minigolfbanan jag kört förbi en halvtimme tidigare. Jag körde dit och agerade sekreterare i spelet. 2, 4, 6, 7, 3. Ungefär. Sedan blev jag bjuden på lakritsglass och parasollet sjönk ner över oss alla. Snipp snapp slut.
När jag såg den gassande solen och mötte tanken att jag kommer hem till ett tomt hus slog jag en signal till min kusin, bosatt typ en kilometer från Halpa. Hon och två av hennes tre barn befann sig på minigolfbanan jag kört förbi en halvtimme tidigare. Jag körde dit och agerade sekreterare i spelet. 2, 4, 6, 7, 3. Ungefär. Sedan blev jag bjuden på lakritsglass och parasollet sjönk ner över oss alla. Snipp snapp slut.
tisdag 12 juli 2011
trollvinter
jobbat hela dagen, det var svettigt och plastigt och allting luktade aceton och jag andades tänkte jag att det är nu jag svimmar för första gången i mitt liv.
min äldre svägerska fyllde 30 och ordnade kafferep. åt jordgubbstårta och smörgåstårta och alla slags tårtor man kan behöva på ett rep.
letar som besatt efter tove janssons bok trollvinter, jag har den här någonstans, bör läsa den, helst i solsken, önskar mig en häst, blir för lång tid på jobbet, vet vad som händer, man äter en tredjedel av ett piller, en del i gången, långsamt tveksamt sparsamt fast man måste ha hela och genast men nej en vuxen människa är en vuxen människa och jag låter allting gå. jag vet inte. allting bara är.
tre dagar till helg. tre dagar till the ark.
min äldre svägerska fyllde 30 och ordnade kafferep. åt jordgubbstårta och smörgåstårta och alla slags tårtor man kan behöva på ett rep.
letar som besatt efter tove janssons bok trollvinter, jag har den här någonstans, bör läsa den, helst i solsken, önskar mig en häst, blir för lång tid på jobbet, vet vad som händer, man äter en tredjedel av ett piller, en del i gången, långsamt tveksamt sparsamt fast man måste ha hela och genast men nej en vuxen människa är en vuxen människa och jag låter allting gå. jag vet inte. allting bara är.
tre dagar till helg. tre dagar till the ark.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)