jaha

jaha. nu har jag gått en termin litteraturvetenskap. jaha.
jaha. var det som jag trodde? inte riktigt. jaha.
jaha. idag var egentligen första gången jag kände att en gruppdiskussion gav mig något. jaha.
jaha. men det var ju sista gången nu. jaha.
jaha. vad ska vi göra efter julen då? läsa nyare litteraturen 30 högskolepoäng. jaha.
jaha. men inte alla av oss. vissa har redan gjort det, andra ska göra andra saker. jaha.

jaha. vad händer nu då? hur känns det nu då? tomt och konstigt. jaha.
jaha. ikväll då? julkonsert kanske. jaha.
imorgon en sista dag med min ellen karamellen.
lördag tvättstuga. sedan skall jag tända ljus och bara ta in alla upplevelser och intryck av människor jag fått under denna tid. skriva ner dom.
söndag städa. riktigt ordentligt.
måndag fixa det sista med byråkrati och fanskap.
tisdag hem. jaha.

jaha. jaha. jaha ja. ha.

hjärta och luft.

det är så mycket vemod nu

jag är så arg på mig själv
för jag vet och kan så mycket bättre.
jag är väl inte 12 år.

jag missar datum och räknar fel.
jag är alldeles disträ och bortkommen.
mera än vanligt.

och grädden på moset
eller ska vi säga senapen på grönsaksbiffen;
imorgon är sista gången i skolan innan jul.
i mitt fall allra sista gången någonsin med vissa i klassen.

jag vill ju inte.
det gör ju ont.
det ska ju inte göra ont.

saker som är goda att äta

kyckling
ost
köttbullar
rågbröd
oravaisskinka
ris
chilisås
franskisar med bra kryddor
skruvpasta
lax
subway
lasagne
räkröra
fiskpinnar
risotto
pasta & morosååsin ála robban

nä jag är inte alls hungrig och trött på studentföödon.
jag räknar inte alls dagarna tills jag är hemma hos ett fyllt kylskåp, och ännu bättre; JULBORD.

tomtetass.

Igår hade vi; jag och fyra klasskompisar, Sunes jul-kväll här hos mig. Vi kollade alltså en av de bästa julkalendrarna någonsin på dvd medan vi åt skumtomtar, Sofies chokladkaka, frukt, riskakor och drack saft och vin.

Vi började genast efter skolan, och på vägen hit gick vi in via Pressbyrån för att hämta lite proviant. Jag och Emely stod vid hyllan för filmer och väntade. Plötsligt sa hon "den där ska du får av mig!". Jag riktade blicken mot hennes finger för att se vilken hon pekade på. Det var den här.


TomteTass. Av alla filmer.
Humorn är stor, större, störst.

Jag längtar till februari då hon överger Skåne för Småland och vi båda bor här på campus med inte ett allt för långt avstånd mellan varandras hus. Vågar inte riktigt tänka på hur galet det kommer att bli.

förnuftfritt.

ibland glömmer jag mitt förnuft liggande på marken någonstans.
jag hör det skrika hela tiden som ett litet barn skriker på sin förälder.
man jag är inte kapabel att plocka upp det.
ibland.

stryk sko e vara.

klassfestbilder.

Julle, jag och Sofie.


Jag och Mumin.


Julle, jag, Anton, Sofie, Joachim, Micke, Louise och Anton.

Jag och Anton.


Micke, Louise, Anton och Joachim.


Lite Anton, lite Sofie, Ewa, Emely, Kalle, Linus och Joachim.


Av Julles och mina blickar att döma är det ungefär här som E BYRI FARA.


Ja se, litteraturvetare spelar Trivial...


Jag och Anton. Suddigt och så, överallt.


Karl-Wilhelm och Linus.


Happy finn eller så.

Julle, Emely och Sofie ska ha cred för alla dessa bilder utom typ tre.

det heter bägge två, idiot.

med blodsmak i munnen smakar allting blod.

alla dagar. alla två.

allting skriker sabotage.

alla dagar. alla två.

bilder kommer snart.

Rolig klassfest igår. Nästan alla var här.
Vi spelade Trivial. Jag välte omkull två spelpjäser så att kakbitarna for åt helvete när jag skulle flytta dom. Annars gick det bra. Men vi vann inte.

Sedan gick de flesta till Stallarna men väl där var vi plötsligt nästan inga kvar. Märklig resa eller. När det stängde gick jag iväg på egna äventyr. Träffade en göteborgare som hjälpte mig hitta när jag var lite vilsen. Vi fixade ett tåg med honom i spetsen när jag rände ner med dallarn för en isbacke. Bara så att jag inte skulle köra för hårt och in i en driva. Det var roligt.

Vi skulle ha eld och jag sa fråga efter en flinto.
Det hände. Och seriöst.

Kom hem till sovande människor i min lägenhet. Ewa skulle ta bild och så kom blixten och ljudet på i misstag och alla vaknade ("kommer det här på facebook så...") och vi satt och samtalade till 05.30 i morse.

Ikväll ska jag festa med andra halvan av Österbotten och Ellen och några till. Vad tycker vi om det? Hipp hurra tycker vi!

för ett år sedan.

För ett år sedan befann jag mig i sällskap av alla andra elever i skolan bakom en scen i utkanten av Vasa. Sjungande julgranen 2009-premiären skulle gå av stapeln om typ en timme och det sista sminket sattes på plats. Jag minns att jag var irriterad på min mikrofon och så rädd att något skulle gå fel med den. Annars var jag lugn. Minns också att jag tyckte lugnet var konstigt. Men det var väl för att jag fick göra vad jag gillar.

Allt gick bra, alla fyra gånger, och jag är så glad att jag fick vara med under ett organiserat år. I år verkar det brista lite på den punkten, men jag önskar ändå Johanna och alla andra i min gamla skola som premiärar ikväll lycka till!

Önskar jag kunde vara där och se det. Istället inväntar jag nu nästan hela min klass. Vi ska köra en sista klassfest innan jul. Tänk så mycket saker kan ändras på ett år. I fjol den här tiden låg jag i solstolen på scenen till tonerna av The Beach Boys, inväntade min öppningsreplik och hade knappt en aning om att Växjö var en stad.

en störande grej.

När man är på revy, teater, musikal eller konsert av något slag. En låt framförs på scenen och som tillfredsställd publik börjar man klappa med. Och så sitter man bredvid eller nära någon som klappar i otakt.

Jag hatar det. Jag blir så störd att jag inte kan njuta av underhållningen. Musiklekis borde alla gå i tycker jag. Åtminstone det.

tjuven i hjärnan.

man springer runt hela campus
för att få ett intyg
som f, p och a redan har fått
men vägrar erkänna.
man applicerar väldeliga mängder frimärken
man undrar om man är säker då.

man möter människor.
snygga, pryda, ytliga
glada, tomma, bortkomna.
snygga, trevliga, kloka
snygga, snälla, tokiga
nästan alltid snygga.
man undrar varför då.

man upptäcker ogjorda papper
obetalda räkningar
gräver fram lite ångest.
man har faktiskt inte städat.
man hittar evighetsprojekt som man trodde hade ett slut.
man undrar om evigheten har ett slut.

man hittar brister
men inga styrkor
man finner inte energin
och man glömmer böcker
och hjärnan piper som ett tjuvalarm
också när man ska sova.
man undrar vem tjuven är och om man räcker till.

jag tror det stavas
k a o s.

voi perkele!

Jag har förvånats över att det har gått så bra, så problemfritt, för en gångs skull.

Men nu börjar det igen - Fpa-kriget. Pang pang pang.

Fint såhär i juletider och allt. Mycket fint.

Men som ni, och framför allt Bibbi, vet så är jag ju inte kvinnan som fryser i bastun. Det här ska jag fixa. De ska få dra dit solen inte lyser, se sig där bak och ursäkta sig så hjärtligt. För det finns ju så mycket hjärta!

Jag ska ha mina pengar ja ei siitä mitään puhuttavaa, perkele.

tisdagsfika.

Idag var en sådan dag när jag satt och tänkte "jag borde ha valt svenska som inriktning svenska som inriktning svenska som inriktning svenska som inriktning" ungefär hela lektionen. Men så tittar man runt sig och ser fina människor och så undrar någon vad den där Whitman var för en snubbe egentligen och så tänker man att det nog inte är så dumt egentligen, det här.


Efter skolan gick jag, Julle och Emely till stans mysigaste café. Jag är övertygad trots att jag inte besökt ett enda utöver detta. Julle och jag satt och väntade på Emely, som beställde.
En stund senare kommer hon till vårt bord och sätter sig ner. Det är helt tyst. Och så säger hon, lugnt, sansat och seriöst: "Jag har kommit fram till en sak. Jag är inte helt normal."'

Tänk så förlåten du är. Du umgås heller inte i ett helt normalt sällskap. Och det är positivt, allihop.




Jag åt en panini som hade sällskap av sallad och någon typ av citrusfrukt på tallriken.
"Är det här apelsin?" frågade jag för att vara på säkra sidan. Gillar inte alla citrusar nämligen.
"Nä, jag tror det är banan" sa Emely.

finland 93 år!

Idag klappar mitt patriotiska Finlandshjärta (som har växt något ofantligt av ingen särskild orsak sedan jag flyttade hit till Sveariket) lite hårdare än vanligt. Ty det är 6 december och Finlands självständighetsdag.

Jag äter pepparkakor och lyssnar på nationalsången och så är jag lite vuxen och tänker på hur lätt det är att bara leva och inte visa den minsta tacksamhet. Tänk vad bra vi har det. Tänk att det fanns människor som kämpade för oss, vi som aldrig kommer att förstå vad de utsattes för.

Att jo. Vårt land, vårt land.
Nu måste jag läsa gamla dikter.

finskt bildregn.

Det här har jag tänkt göra länge men aldrig gjort. Det här tänker jag göra nu, innan jag åker hem igen; ladda upp bilder från min Österbottenvisit i oktober.


Första dagen var Carro, Jonathan och jag på inflyttningsfest hos Lindfors. Sen for vi till ABC där Jonathan köpte en sån där kinasås och jag åt min första Pätkis på två månader.


Och precis som om dallarn visste att vi var på hemmaplan passade den på och gick sönder. Ingen skada skedd eftersom jag åkte hem till pappa nästa dag.

En tisdag var jag på andra skedet i bilskolan tillsammans med Serne. Efteråt träffade jag Jossan. Hon och jag for till Ollis tillsammans med Benjamin, där vi sedan träffade Anders, Samuel och Farzan. Vi spelade Alias.


Jag och Jossan.


Farzan och jag.

En stor del av tiden spenderades med syskonbarnen. Här passar jag Edward och Ellen i Årvas.






Jag hälsade också på bror och hans familj. Det här är Axel som bygger pussel.


Och det här är hans storasyster Linnéa, mitt fadderbarn. 5 år och den mest lillgamla människa jag känner.


Och så minstingen Arvid. 9 månader och alltid glad.



Deras katt Ove. Bästa kattnamnet jag hört under mina tjugo år på jorden. Linnéa skall ha berömmet.


Här är jag så exalterad över att få gå på Humorgala till grannkommunen så jag håller på att spricka. Det var det roligaste av allt, tveklöst.


En dag gick jag på bio med Edward och Ellen.


Ellen envisades med att under jackan enbart ha en t-shirt och sedan linda in sig på alla möjliga underliga vis med sjalen på bilden. Även om det såg lite tokigt ut ibland och kanske inte var den varmaste av klädslar så har jag hört att man inte skall vara så hård när det gäller sånt där, det utvecklar deras kreativa förmågor och så vidare. Så jag lät henne yra runt i Vasa sådär.


Sedan for vi hem och mös. Och det var då som Edward, 6 år, såg en bild på mig med studentmössa och frågade mig: "Har du redan tagit presidenten?"


En av de sista dagarna gick jag på café med Bazooka.
Sen åkte jag båt över havet och buss tillbaka hit.

söndagar, 0 poäng.

igår drack jag ett så himmelskt gott vin, spelade gitarr, rimmade och tände ljus. juleljus.

det var skönt. jag är en sådan som behöver hej-jag-är-ensam-och-förnöjsam-kvällar då och då.

sedan sov jag och drömde att vår historielärare i högstadiet delade ut pensala på topp-mössor på lektionen, varför jag och carro blev i extas. vi var arga över att de inte fanns längre och hade länge funderat på var man kunde få tag på en.

nu borde jag läsa om raquins tessi men jag vill ha pepparkakor och iskall mjölk.

med rädsla för passion.

alla meningar i huvudet borde skrivas upp
och alla fördomar i världen rivas ner

och en sådan jävla tur att
många kan läsa böcker
men inte tankar
och räkna får
men inte ekvationer.


och alla väntar på allting
men förstår ingenting
tomma hjärnor i tomma liv
liv som är så fyllda men så tomma.

och jag undrar hur många av oss som verkligen förstår

att de lever.

och så kom ambivalensen som ett sagoväsen i fyraåringens säng.
skrämde bort alltihop.
vilket allihop?
hade vi någonting från början?
små liv som förstördes
med samma ambivalens
och samma ekvation och samma
rädsla för passion.

axel 4 år!

Spontan födelsedagshälsning till världens sötaste Axel.

"säg inte att du har gått och blivit....sosse?!"

Glömde lite att blogga idag. Vi fick ledigt från skolan på grund av snön som gjorde så att vår lärares tåg omöjligt kunde ta sig till Växjö. Istället skulle jag, Julle och Emely fika och gå på stan, men snön ställde till det även i deras städer.

Så jag klev bussen i min ensamhet och gick runt och letade julklappar. Det är svårt. Jag vill bara köpa saker som främjar mina syskonbarns kreativitet, men de är just nu i ganska knepiga åldrar. Några små idéer fick jag i alla fall.

Sen ringde Ellen och vi mötte upp och gick på bio. Yllätys yllätys! Men det är en vacker tradition som aldrig bör brytas. Idag såg vi Fyra år till. Den var helt okej. Även om den var en aning klichéig här och där lyfte ändå André Wickström och politiken upp den.

Imorgon ska jag och Sofie ut på bus. Gonatt.

men tja december.

Idag är jag ledig.
Vilken tid steg jag upp?
07.00.

Jag såg på julkalendern och åt rostat bröd framför tv:n, precis som på 1990-talet. Och precis som på 1990-talet så verkar denna julkalender också vara bra. Den finlandssvenska mamman var skön!
Sedan öppnade jag första luckan i min kalender.

Jag har kollat på I love språk och läst Therése Raquin. Hon är märklig. Jag undrar vad hon har för fel. Ska bli intressant att läsa vidare. Har försökt läsa lite dikter tills imorgon också. Jag tycker somliga är bra, speciellt Dickinsons. Men vad är det med det då? Jag är så trött på att hålla på och fundera vad de har menat. Tänk om de aldrig ens menade någonting. Tänk om de bara ville skriva och känna. För det känns nog lite. Och så länge det gör det spelar det ingen roll om det är djupt eller ytligt eller svårförstått eller enkelt, tycker jag.

Ikväll ska jag titta på Uutiset och nu hör jag på finsk musik. Jag ska se på Uutiset varje dag fram till jul. Jag tänker inte glömma den lilla finska jag kan.