every picture tells a story don't it.

Stjäl en bild från Alexandras Facebook från i lördags, bara för att den är så rolig och fin och beskriver kvällen ganska bra.


Jag, Erika och Evelina.

usch vilken bra lördag!

I lördags satt jag här och hade tråkigt. Var lite avtrubbad för det hade hänt en del oväntat. Lyssnade på hockeymatchen från Vasa som Sport förlorade och allting var över. Men så ringde min telefon. Det var Erika. Campus bästa österbottning, Vöörobåo, finländare. Och plötsligt var jag på fest i en korridor.

Temat för festen var att man inte fick dricka ur vanlig flaska eller vanligt glas, utan skulle ha ett substitut.

Erika hade en kastrull. Heimkåoka!


Jag hade 10 minuter på mig att göra mig klar efter att jag fått samtalet, så jag tog en ketchupflaska i all hast.

Alexandra drack ur en pistol.


Björn fuskade faktiskt med glas men han var ju rolig ändå så det var ju lugnt. Alltså han är bäst tycker jag. Roligare får man leta efter.


Det här är Jonathan och Björn. Jonathan fuskade inte. Inte med någonting.


Evelina var söt.

Sen gick vi till krogen. Ska inte dra storyn här men vägen dit var det roligaste och mest oväntade hittills denna termin. Man måste tänka om. Och jag lyckades, höhö.



Jag minns ju som vanligt inte riktigt allt helt tydligt. Men jag satt mest och pratade med dessa. Eller mer mannen till höger. Kommer inte ihåg att jag skulle ha sett till vänstern så mycket.


Här lekte vi nån lek som gick ut på att vara ett djur och dricka öl. Jag minns inte alls reglerna. Det enda jag minns är att jag var en häst. Lika bra att vi stannar där.

Helt plötsligt var jag bara ensam. Och vi var ungefär 10 stycken när vi kom. Jag kom ihåg att några hade sagt att de går. Men vissa var bara försvunna. Erika till exempel. En timme kvar till stängning. Så jag tänkte att jag måste ju vänta på henne men jag kan ju inte sitta här för mig själv.

Så jag vände mig om och kontaktade några trevliga män som satt bakom mig. Och så var jag inte längre ensam. Stället stängde. Jag yrade något om riksdagsvalet i Finland. Varför?

Lars Winnerbäck är bäst och jag heter Ida Finland. Någonstans. Kanske i en telefon.

På morgonen skickade Erika, som förövrigt förblev försvunnen fram tills dess, världens bästa sms till mig. Jag behöver bara ta upp det för att skratta så jag nästan gråter.

ingen känsel.

jag orkar inte blogga så mycket nu just.
eller inte så mycket som jag brukar.

det händer så mycket i mitt liv.
bra saker.
men så bra att man inte vill blogga om dom.

fast jag vet inte om det betyder att mitt liv oftast är tråkigt eller dåligt, så ofta som jag bloggar.
det tycker jag inte ändå. men ni fattar väl hur jag tänker.

sen vet jag inte hur intressant det är heller.
inte så intressant tror jag. eller det beror väl på hur man framställer det. hur man målar upp det. om man målar med kol eller vattenfärger eller pastell. eller bara bokstäver. men ändå.

min helg har åtminstone varit helt fantastisk.
både bisarr och rolig så det slog över nånstans.

ska lägga upp bilder sen nån gång när jag har analyserat klart.
jag tänkte säga jävla populärmusik från vittula.
men det ska jag inte säga. det är en mycket vacker bok.
det är snarare fel på mig. men jag är glad ändå.
ut med det gamla - in med det nya.

hejdå.

mammor brukar väl i och för sig vara kvinnor.

När Ellen och jag åkte tåg till Stockholm för snart två veckor sedan hände en rolig grej. En liten pojke på cirka 5-6 år kom springande fram till sin mamma som satt ungefär 3 säten framför oss. Antagligen hade killen varit i restaurangvagnen och inte haft råd med det han ville köpa.
För han sa argt till mamman:

"Jag sa ju att jag skulle ha en 50-lapp, kvinna!"

primtal och gympa.

Emely: 23 är ett bra nummer.
Sofie: Jaså? Det måste vara ett primtal...!
Emely: .....Gympa?!??
Jag: Hahahaha. Hon sa primtal.
Emely: Jaha, primtal! Ja när vi pratar byter vi alltid ämnen så snabbt, så det hade kunnat vara gympa.

Och det är sant. Runstenar glassar mangos tentor ukuleles pizzor människor böcker filmer låtar mumintroll drycker människor lärare stress roligheter sågar tält traktorer pistoler kattmat julgranar ekonomer musiker grodor hundar dammsugare kex vin kanaler soppor bussar folkslag promenader kurser primtal och gympa.

På tal om primtal satt jag bredvid en som skrev en tent i matematik idag i salen. Han stönade hela tiden. Det var störande men förståeligt och förlåtligt.

NÅJA NÅJA!

Nu har jag skrivit den där jävla tenten. Det gick ju inte bra, men i jämförelse med finländska studentexamen var det en fjärt. Jag är en härdad människa. Jag kunde kanske inte tillräckligt men jag skrev ner allt jag kunde. Och då kan man inte göra mer. Jag känner mig lugn hur det än går.

Nu ska jag plocka undan varenda papper och bok från denna kurs, sedan gå till bussen för att möta upp klasskompisar. Vi ska in till stan på Sveriges godaste pizza. För vi är så duktiga då vi har överlevt det här. Efter det ska jag in till Systemet för att hämta en butelj vin. Den ska jag dricka ikväll medan jag spelar gitarr och kanske utökar min samling absurda texter.

HEJ!

POSTKOLONIALISMENNNNNNNNNN

nu har jag bott på biblioteket i tre dagar.
imorgon ska jag också bo där en stund.

jag bor där nu. det är mitt hem.
där finns bord, ro, mat, toalett.
jag köper frukter, smörgåsar, ibland en kokosboll bara för att jag har orkat.
jag läser hundra timmar.
jag har inte med mig datorn och allt går så mycket snabbare.

jag låser dörren till mitt egentliga hem när det är ljust och morgon.
när jag öppnar den är det mörkt och nästan natt.

jag har aldrig läst såhär intensivt tidigare i mitt liv.
ändå snusar misslyckandet mig i nacken.
det är så nära, jag är för långt borta.

postkolonialismen är nog inget för mig.
tent om två dagar. vad säger man?
gillar inte läget.

att slippa med i bilen.

idag sa jag åt mina vänner att alla som vill åka på utlandsstudier slipper.
alltså att man slipper iväg.
you are with me, österbottningar.

dom sa vaaaad hur alltså va?

och så kom jag på.
att det var fel.
att min finlandssvenska gick överstyr och hjärnan var klappagröit.
jag glömde att slippa har två betydelser hemma och en här.

nu ska jag skriva klart en analys så jag slipper i säng nån gång.
moi moi.

"nemen såhär kan vi ju inte hålla på"

Jag och några klasskompisar intog idag ett grupprum på biblioteket. Ett grupprum med sikt in mot huset biblioteket sitter ihop med. Där såg vi alla människor som trappade upp och ner. Vi såg två av våra lärare. Flera gånger. Många gånger. Och varje gång var det lika fascinerande, och roligt att ropa ut namnet så att alla fick dela synen.

Vid typ femte gången sa Ewa lite halvt uppgivet: "Nemen såhär kan vi ju inte hålla på!", som om hon vore en förälder. Dels för att hon trodde att det var ett skämt. Att vi ropade bara för att få se reaktioner. Roligt lät det.

för jag e finlandssvensk

På Utrensning-teatern i måndags träffade jag på en kompis. En som jag inte ser så ofta men som är rolig och snäll och som inte så bakom flötet som många människor är. Också jag ibland.

För några dagar sedan frågade jag honom vad han tyckte om pjäsen, och visst pratade dom vackert...?!

Jag fick svaret: samma sekund som dom började prata förstod jag varför du var där.

Haha!

let's fall apart together now.

fem dagar tills tenten.

jag har läst onåd och gräset sjunger.
inte som om hon sover, midnattsbarn, segu, litteraturens klassiker 16, kompendiet, budapest och alla andra böcker som jag inte äger utan som finns på bibliotekets referenshylla. det är fler än en bok per dag.

och det är två dagar till deadline av analysen. analysen till uppsatsen. jag har skrivit rubrik. analys. och mitt namn. ida.

lever jag ännu på fredag far jag direkt till systemet när tiden för att skriva tenten är ute. där köper jag en flaska jacobs greek. vin alltså. mitt favoritvin. den delar jag med mig själv.

OM jag lever.

nationalsången för idioter som oss.

Till Stockholm tog vi tåget. Det var min första tågresa i Sverige. Om ni undrar, men det gör ni inte. Så ni kan låtsas att ni inte läste det. Det gick bra förutom att det var försenat med en timme.

Min kompis Ellen på tåget.


När vi kom fram åkte vi spårvagn (Jå, spårvagn också i Stockholm nu för tiden! Framtidens framtid!) till Cirkus, där The Ark skulle hålla låda. Eller konsert. Vi satt otåligt och väntade.


Till slut kom dom. Och det var den finaste upplevelsen i år. Fy vad bra det var. Det första Ola Salo gjorde när han kom in på scen och hade sjungit en stund var att ta kameran av en pressfotograf framme vid scenen och ta några bilder på publiken. Knas.


Han är lätt den vackraste svensken. Hans låttexter. Hans personlighet. Hans dialekt! Småländska fast med vanliga, rullande, R. Så fint så jag smäller av! Hans känsla. Hans allting.
,

När det var dags för It takes a fool to remane sane, som är världens bästa låt, höll han först ett tal som var så vackert att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna. Om att det var den internationella nationalsången för idioter för oss, och dom. Att det var värt att framstå som en idiot i andras ögon. Sången om friheten, glädjen. Sedan bad han alla ställa sig upp och dom spelade och han sjöng och det var The Ark och det var nog det finaste konsertminnet någonsin tror jag.



När dom spelade Let your body decide tänkte jag nästan bara på texten i Pleppo-sketchen Let your Mommo decide. Jag försökte lyssna Originaltexten för allt vad jag var värd. Då knuffade Ellen mig lätt i sidan. Hon hade skrivit ett meddelande åt mig på sin mobil. Jag tog tag i den för att se vad det stod. Och det stod "let your mommo decide". Då tänkte jag att det blir nog inte mycket bättre än såhär. Allting var bra. Avslutningen med Calleth you, commeth I kändes också ända in i hjärtat.

Trötta men lyckliga lämnade vi Cirkus. Ellens snälla mamma hämtade oss. När vi kom fram till Märsta där Ellen bor (eller hon bor ju i Växjö men innan det, ja ni fattar) körde vi förbi två män. En asiat och en annan sort. Typ turk. Mamman sa nästan lite bestört: "Men vad är det här?! dom ser ju berusade ut! Nu vill ju jag att Märsta ska visa sin bästa sida."

Jag hade roligt i baksätet på en Volvo.

Nästa tidiga morgon var det dags för mig att återvända till Småland. Åkte pendeltåg ensam från Märsta till centralen och kände mig ganska vuxen och självständig. Hela tiden höll jag dock frenetiskt koll på kartan på väggen. För Stockholm Central är ju en station som är lätt att missa....

Åkte buss. Åt en glass i Jönköping. Läste Doris Lessing. Gräset sjunger. Helt okej bok. Kanske hon ändå är värd det där Nobelpriset. Men jag förstår ännu inte vilket gräs det är som sjunger? Kerro minulle, Dooris.



Kom fram till Växjö Universitet, klev av bussen och traskade nöjd de 100 metrarna hem.

Tack Ellen. Tack The Ark. Tack Stockholm. Tack.

what a flow.

Jag är hemma. Konserten var obeskrivligt fantastiskt magisk.
Sport vann ikväll. De vann hela serien. Vände från 0-2 i matcher till 3-2. Så gör man. Det var faktiskt svensken Robin Bergman som avgjorde denna afton, så nu ska jag vara snäll med det här landet i all framtid. Nu blir det ligakval mot pelikanerna från Lahtis. Min bror bor i Lahtis.

Vilket flyt mitt liv hade haft nu. Om det inte hade varit för den förbannade tenten och uppsatsen. Jag klarar inte av att ha två viktiga skolgrejer i luften samtidigt. Det är faktum. Jag känner mig som ett dagisbarn. Vill bara ha sommarlov.

it takes a fool to remane sane.

Idag är en stor dag i mitt lilla liv. Jag ska nämligen gå på min första konsert!
Nåjo, visst har jag gått på blåsorkesterkonserter, festivaler och dylikt. Men aldrig har jag köpt en biljett till en konsert med enbart ett band eller en artist som jag gillar i hela kroppen och sedan visat upp den vid ingången till byggnaden det/den kommer att underhålla i jättemånga minuter framöver.

Förrän nu. Om en timme sitter jag och Ellen på ett tåg till Stockholm. Ikväll står den kloke mannen Ola Salo i våra synfält och sjunger. Med sitt band The Ark.

Tror jag kommer sova gott inatt.

boken om hur man blir kommunist.

Ellen och jag satt högt uppe. Ovanför alltihop. Nästan från en fågels perspektiv såg vi den, Utrensning. Har aldrig tidigare varit i en så pampig teatersal. Nästan lite kungligt. Eller så är det bara jag som är van med Vasa...

Märklig känsla när man är långt över tusen kilometer hemifrån och så står skådespelare man har sett i 500 pjäser i hemtrakten framför en och underhåller. Också här.

Men jo, vad gäller själva pjäsen. Jag vet aldrig riktigt vad jag ska säga. För när jag är på teater tar jag in så otroligt mycket på så kort tid, att jag efteråt inte är riktigt kontaktbar på en tid. Men den berörde. Och den gjorde det ordentligt. Den var ärlig och äkta. Scenografin var enkel men effektfull. Humoristen i mig har inte så mycket att säga till om ikväll. Och det ska den inte heller ha. Det var avskalat och gripande, från början till slut.

Och finlandssvenskan var öronorgasm. Mmmmm. Som medicin för själen i det här jollret. Som i och för sig också är vackert, med måtta.

Aj att om ja ändå sku måsta börja taaalla såhäär å rikit anstränga mej. Va tykkää ni om de?

löödaskårrrvin!

Handlade på Willys. Det kommer jag absolut göra fler gånger. För titta vad jag hittade:

apelsinsaft.

Idag har jag pratat på Skype med två människor. En som är min pappa och en som är min systerdotter. Det är jag glad över.

Det var lovat +10 och sol. Det blev det inte. Men det snöade inte. Det är jag glad över.

Jag har inte fått ett dyft gjort i skolväg. Det är jobbigt. Men det är inte ekonomi. Det är jag glad över.

Jag har ett paket köttfärs i frysen för kommande hungersnöd. Det är jag glad över.

Jag har stämt träff med vänner imorgon förmiddag. Vi ska gå och handla. Motion och billig mat. Det är jag glad över.

På kvällen ska jag bänka mig framför en teaterscen och höra ljuv finlandssvenska klinga ut över salen. Det är jag glad över.

Har fått tag i programmet där Fredrik Lindström besökte Österbotten för några år sedan. Det är jag glad över.

Fredrik är en mycket mycket mycket klok man och språkvetare. Han existerar och gör nytta. Det är jag glad över.

unelma elää.

Just det. Jag glömde nästan det viktigaste. Sport vann borta i St. Michel ikväll! 1-4. Fantastiskt. Alldeles jättevarmt i magen-fantastiskt. Det här betyder hemmamatch på måndag. Blir det vinst då blir det ytterligare en avgörande match på bortaplan. Blir det förlust är det slut. För i år. Men det ska vi förstås hoppas att det inte blir. Och jag tror inte det heller. Psykiskt övertag + hemmaplan med Vasafans bådar alla gånger gott.

Skulle det vara så att det går vägen både på måndag i Vasa och sedan i St. Michel innebär det ligakval mot Pelicans. DET NI! Då kommer jag hem. På direkten. Så ni vet.

idalavida spelar oxie.

På Oxie idag kom frågan vilken som är svenskens vanligaste mening. Jag gissade på "jag är dum". Fast det var dumt gissat för det skulle de ju aldrig erkänna. Svaret var "jag vet inte", så jag var nära!

Jag klurade förresten också ut det och fick poäng. Sen fick jag frågor om Risto Ryti, Raymond och Maria och Koskenkorva också, så jag hade flyt ikväll!

Nåjaa, nu ska den stolta, felfria, smarta, finlandssvenskan uppsöka sängen. Hehe

det ringer en klocka.

Vi tittar på Postkodmiljonären hos Sofie. En man får en fråga om färgen på en cykeldräkt eller något sånt. Sofie säger att den är rosa. Mannen väger mellan gul och rosa, tänker en stund och säger "det kan ju vara gul, men någonting ringer där uppe om rosa".

Sofie: Det är jag som ringer.